Jang Bahadur Rana, ursprungligen Bir Narsingh Kunwar, född 1817 i Kathmanduområdet, död 1877, var en nepalsk makthavare. Han var premiärminister och landets verkliga makthavare mellan 1846 och 1877. Efter att ha tagit makten grundade han Rana-dynastin, vars medlemmar styrde Nepal som ärftliga premiärministrar fram till 1951.

Jang Bahadur föddes Kathmanduområdet. Genom politisk skicklighet och stöd från militären lyckades han stärka sin position vid hovet. År 1846 tog han kontroll över regeringen efter en våldsam maktkamp och utsågs till premiärminister på livstid. Därefter minskade kungens makt och Jang Bahadur blev landets främste ledare.

Under sin tid vid makten genomförde han flera reformer. Han moderniserade delar av statsförvaltningen, rättssystemet och lagstiftningen. Han reste även till Storbritannien och andra europeiska länder, vilket var ovanligt för en asiatisk ledare vid den tiden. Resan bidrog till att Nepal fick närmare kontakter med Europa.

Jang Bahadur upprätthöll goda relationer med Storbritannien och stödde britterna under det indiska upproret 1857. Tack vare hans diplomati lyckades Nepal behålla sin självständighet trots att stora delar av Sydasien hamnade under brittiskt styre.

Samtidigt är hans arv kontroversiellt. Många historiker menar att han skapade ett auktoritärt system där makten koncentrerades till Rana-familjen. Detta ledde till att Nepal styrdes av en liten elit under mer än hundra år och att den demokratiska utvecklingen försenades.

Sammanfattningsvis var Jang Bahadur Rana en stark och skicklig ledare som moderniserade delar av Nepal och hjälpte landet att bevara sin självständighet. Samtidigt lade han grunden för ett långvarigt odemokratiskt styre, vilket gör honom till en av de mest omdebatterade personerna i Nepals historia.

Referenser

Kategori:Män Kategori:Födda 1817 Kategori:Avlidna 1877 Kategori:Nepals premiärministrar