Graham William Phillips, född 26 januari 1979, är en brittisk bloggare, videobloggare och journalist.
Han beskriver sig själv som en ”oberoende brittisk journalist” och är föremål för sanktioner från Storbritannien för att ha producerat och publicerat videomaterial som enligt den brittiska regeringen glorifierar Rysslands invasion av Ukraina 2022 samt sprider desinformation till stöd för invasionen.
Han är även föremål för sanktioner från Europeiska unionen och Ukraina.
Phillips blev den första brittiskfödde brittiske medborgaren som placerades på Storbritanniens sanktionslista med anledning av Rysslands krig mot Ukraina och är fortfarande den enda brittiskfödde brittiske medborgaren som omfattas av sådana sanktioner.
Phillips uppger att han ”visar sanningen om Donbas” och har anklagat Ukrainas regering för att vara nazistisk samt för att beskjuta civila utan urskillning.
Från 2013 rapporterade Phillips från Ukraina under Euromajdan och senare under Kriget i Donbas. Han arbetade först som frilansreporter för de ryssländska statliga tv-kanalerna RT (2013–2014) och Zvezda (2014–2015), innan han fortsatte sin verksamhet via sin egen YouTube-kanal.
Före nedstängningen av kanalen hade den flera hundra tusen prenumeranter och över 112 miljoner visningar. Phillips har mottagit flera utmärkelser från ryssländska myndigheter, däribland från den ryssländska federala säkerhetstjänsten FSB.
Phillips stödde Brexit i folkomröstningen 2016.
BBC beskrev 2017 Phillips som ofta verksam mitt i striderna i Donbas och noterade att hans våghalsiga stil väckt uppmärksamhet hos publiken.
Under Rysslands invasion av Ukraina 2022 har Phillips publicerat videor från de rysslandskontrollerade områdena i Ukraina. I vissa av dessa har han burit ryssländsk militäruniform och symboler, däribland Z-symbolen.
I juli 2022 införde den brittiska regeringen sanktioner mot Phillips och uppgav att hans verksamhet stödde och främjade handlingar och politiska åtgärder som destabiliserade Ukraina samt hotade landets territoriella integritet, suveränitet och självständighet. Sanktionerna bidrog senare till att hans Youtube-kanal stängdes ned 2023.
I oktober 2024 beviljades Phillips politisk asyl i Ryssland.
I november 2025 offentliggjordes att Phillips utreds av Metropolitan Police för misstänkta krigsbrott relaterade till flera påstådda överträdelser av Genèvekonventionerna, däribland hans intervju 2022 med den brittisk-ukrainske krigsfången Aiden Aslin. Phillips har förnekat anklagelserna och fortsätter sin verksamhet från de rysslandskontrollerade delarna av Donbas, särskilt Mariupol.
Uppväxt
Phillips födelseort har i olika källor angetts som Nottingham, Newcastle eller Dundee. En BBC-podd från 2025 beskrev honom som en ”kille från Nottingham”.
Phillips gick i Perth High School och tog examen vid University of Dundee med en dubbel examen i filosofi och historia i början av 2000-talet.
Under studietiden började Phillips arbeta som frilansjournalist. Han skickade artiklar till The Scotsman och genomförde praktik vid The Guardian.
Under samma period försökte han även etablera sig som ståuppkomiker och uppträdde tillsammans med bland andra Miles Jupp, Frankie Boyle och Russell Brand. Han använde ibland pseudonymen Brandon Reed och medverkade vid flera tillfällen på Edinburgh Festival Fringe.
År 2000 reste Phillips och hans bröder genom USA med ryggsäck. Bland annat besökte de inspelningsplatsen för filmen RoboCop, som var en av hans favoritfilmer.
Under sin tid vid University of Dundee ledde Phillips en kampanj för att få Baywatch-skådespelaren David Hasselhoff vald till universitetsrektor år 2001. Hasselhoff beskrev nomineringen som en stor ära men tackade nej på grund av andra åtaganden.
Tillsammans med den lokale konstnären Benni Esposito drev Phillips även en komedishow med Hasselhoff-tema i Dundee, vilken senare sattes upp i Londons West End.
Efter examen flyttade Phillips till London där han under flera år arbetade vid den numera nedlagda myndigheten Central Office of Information. Där granskade han statliga webbplatser och sammanställde rapporter åt Storbritanniens parlament. Senare har han beskrivit arbetet som monotont och frustrerande.
Ukraina
Tidiga år i Ukraina (2010–2013)
Phillips besökte Ukraina första gången 2009 då han reste till Dnipropetrovsk för att se en landskamp med England inom kvalspelet till Världsmästerskapet i fotboll 2010. Han flyttade därefter till Ukraina 2010 i hopp om att få en nystart i livet.
Han bosatte sig i Kiev och arbetade inledningsvis som engelsklärare. Samtidigt startade han bloggen Brit in Ukraine, där han skrev om Ukrainas politik, Ukrainas historia, vardagslivet i landet, Europamästerskapet i fotboll 2012 samt sexturism i Ukraina. Bloggen innehöll bland annat texter om prostitution, kontaktannonser, äktenskapsförmedling och bordeller.
Bloggen bytte senare namn till Graham W Phillips, därefter The Truth Speaker, innan den slutligen togs bort.
År 2012 började Phillips arbeta som journalist i Kiev för den engelskspråkiga tidskriften What's On. Där genomförde han bland annat intervjuer med Chris Rea och Sergej Baltatja.
Efter att ha lämnat tidskriften arbetade Phillips som frilansjournalist i Ukraina. Han publicerade artiklar i bland annat New Statesman, Kyiv Post och Pravda.ru.
Hans arbete kretsade ofta kring kriminalfall. Han rapporterade bland annat om mordet på Oksana Makar och om briten Barry Pring, som dödades utanför Kiev.
I början av 2013 gav Phillips ut boken Ukraine – Men, Women, Sex, Murder, som avslutades med hans egen utredning av Barry Prings död.
För bloggen skrev Phillips under 2012 och 2013 en serie artiklar som var starkt kritiska mot den ukrainske nationalistiske politikern Stepan Bandera och det nationalistiska partiet Svoboda. Han beskrev Bandera som en ”nazist” och Svoboda som ”nyfascister”.
Journalisten Paul Kenyon har skrivit att Phillips under Euromajdan uppmärksammade högernationalistiska inslag inom protesterna och därefter alltmer kom att ansluta sig till den ryssländska synen på händelserna i Ukraina.
Phillips började aktivt publicera blogginlägg kritiska mot Euromajdan och beskrev bland annat aktivister inom rörelsen som ”terrorister”. Under denna period medverkade han även i intervjuer för den ryssländska statliga tv-kanalen RT och genomförde gataintervjuer runt om i Ukraina för sin YouTube-kanal.
2014–2021
I mars 2014, då Phillips bodde i Odessa, reste han till Krim samtidigt som Ryssland tog kontroll över halvön. Han skrev då en artikel för tidskriften Politico där han uppgav att de flesta personer han talat med på Krim stödde Ryssland.
I april 2014 började Phillips arbeta som frilansreporter för RT i Donbas. Han rapporterade om det framväxande Rysk-ukrainska kriget efter att flera av kanalens ordinarie team nekats inresa till Ukraina. Phillips uppgav att arbetet för RT var sekundärt i förhållande till hans ambition att utveckla den egna Youtube-kanalen.
Han fortsatte därefter att återkommande rapportera från Krim under åren efter den ryssländska annekteringen.
miniatyr|höger|Graham Phillips i Slovjansk 2014
The Guardian skrev i maj 2014 att Phillips hade blivit uppmärksammad genom sina subjektiva rapporter i gonzojournalistisk stil från kriget i östra Ukraina samt genom sin hårda kritik mot Majdanprotesterna och den nya ukrainska regeringen.
En stor del av uppmärksamheten kring Phillips genererades genom hans omfattande aktivitet på Youtube, där han under intensiva perioder publicerade mellan 20 och 30 videor per dag samtidigt som han arbetade för RT.
Hans rapporteringsstil har jämförts med Timothy Treadwell, känd från dokumentären Grizzly Man.
Under våren 2014 frihetsberövades Phillips vid flera tillfällen av båda sidor i konflikten.
I maj 2014 greps han av Ukrainas väpnade styrkor under rapportering från Mariupol. Efter ett dygn i förvar frigavs han mot villkoret att omedelbart lämna Ukraina.
RT protesterade mot behandlingen av Phillips, som av kanalen beskrevs som en tillfällig korrespondent.
Efter att ha bevakat Världsmästerskapet i fotboll 2014 i Brasilien återvände Phillips till Donbas sommaren 2014, trots villkoren för sin tidigare frigivning.
Kort efter ankomsten greps han återigen av ukrainska styrkor vid Donetsks internationella flygplats. Han hölls kvar i tre dagar innan han utvisades till Polen och belades med ett treårigt inreseförbud till Ukraina.
Phillips hävdade att han utsatts för dålig behandling under frihetsberövandet och att hans bil, en Rover 75, hade beslagtagits. Ukrainska myndigheter anklagade honom samtidigt för att stödja terrorism och beskrev honom som en propagandist i Kremls tjänst.
Trots inreseförbudet återvände Phillips återigen till Ukraina senare samma år.
I november 2014 skadades han av splitter under rapportering från frontlinjen i Kriget i Donbas.
Vid denna tid arbetade han som frilansare för den ryssländska statliga tv-kanalen Zvezda, efter att samarbetet med RT hade upphört efter den andra utvisningen från Ukraina. Han fortsatte samtidigt att publicera material på sin Youtube-kanal.
I slutet av 2014 hade den ryssländska tv-kanalen NTV premiär för filmen Военкор (Krigskorrespondenten), vars huvudperson delvis inspirerades av Phillips erfarenheter som reporter i Ukraina.
I mars 2015 återvände Phillips till Storbritannien efter att ha rapporterat från Slaget om Debaltseve. Vid ankomsten till Heathrow Airport förhördes han av MI5 om sitt arbete i Donbas. Några anklagelser väcktes inte och han frigavs efter flera timmars förhör.
I början av 2015 lades Phillips till på den ukrainska webbplatsen Myrotvorets, som publicerar uppgifter om personer som betecknas som Ukrainas fiender och uppmanar till åtgärder mot dem.
Tillbaka i Storbritannien våren 2015 organiserade Phillips en insamling för humanitär hjälp till Donbas. The Daily Beast anklagade honom för att ha avlägsnat en demonstrant som ropat att separatistledaren Givi var en mördare.
På kritik om att insamlingen suddade ut gränsen mellan journalistik och aktivism svarade Phillips att journalister också kan göra nytta.
Vid denna tid deklarerade han att han framöver skulle verka som en helt publikfinansierad och oberoende journalist, med Youtube som huvudsaklig plattform.
I april 2015 försökte Phillips ta sig in i Stepan Bandera-museet i London samtidigt som han ropade att det var ett museum tillägnat en nazistisk kollaboratör. Han avlägsnades därefter av polis.
Senare under 2015 återvände Phillips till Donbas. Webbplatsen Inverse publicerade då en artikel baserad på hans drönarfilmer från den svårt krigsskadade staden Pervomajsk i Luhanskregionen.
Phillips hävdade att drönarbilderna gjorde det möjligt för människor att uppleva krigets verklighet på ett mer direkt sätt och att förstörelsen i Pervomajsk hade orsakats av ukrainsk beskjutning.
I mars 2016 presenterade Phillips filmen Aramis, som skildrade livet för en Donbasmilisman som han kände personligen och som hade dödats i strid. Premiären hölls i Sankt Petersburg.
Därefter producerade han en dokumentär om firandet av Segerdagen på det rysslandskontrollerade Krim.
Den 16 mars 2016 greps Phillips i Riga efter att ha stört arrangemangen kring Remembrance Day of the Latvian Legionnaires. Han ropade att evenemanget hyllade fascister och vägrade följa polisens anvisningar.
Efter gripandet utvisades han till Ryssland och förbjöds att resa in i Lettland under tre år.
Lettlands inrikesminister Rihards Kozlovskis beskrev Phillips agerande som en provokation.
I maj 2016 filmade Phillips vid safariparken Taigan på Krim. Under inspelningen blev han biten av ett lejon men uppgav senare att han inte såg händelsen som allvarlig.
I juni 2016 reste Phillips runt i Europa inom ramen för ett projekt om Brexit. Han började i Frankrike där han intervjuade migranter i lägret Calais Jungle om deras planer att resa till Storbritannien.