Sven Wijkman, född 16 augusti 1690 i Katarina församling, Stockholm, död 12 februari 1756 i Östervåla församling, var en svensk präst.

Biografi Sven Wijkman föddes 1690 i Katarina församling, Stockholm. Han var son till hökaren Johan Nilsson Wijkman i Stockholm och Elisabet Svensdotter Svart. Wijkman blev 16 september 1707 student vid Uppsala universitet och var medlem i Stockholms nation. Han prästvigdes 20 november 1710 i Stockholm av pastor primarius Matthias Iser till hjälppräst i Hovförsamlingen. Iser hade fått tillfälligt tillstånd att prästviga på grund av pesten. Under denna tid hade han även ansvar för vården av dem inom hovförsamlingen som hade drabbats av pesten. Han var även vice notarie i Hovkonsistoriet.

Han var 1711–1718 huspredikant och grevinnan Bååt 1713–1715 komministeradjunkt i Jakob och Johannes församling och 1716–1718 pastorsadjunkt i Barnhusförsamlingen. Wijkman blev 1718 fångpredikant i Smedjegården och aftonsångspredikant (komminister) i Barnhusförsamlingen. Under samma tid var han också huspredikant hos riksrådet, överståthållaren greve Gustaf Adam Taube fram till 1731. Vilken tjänst innebar att han ofta predikade tre gånger varje söndag. Wijkman blev 27 juni 1727 kyrkoherde i Barnhusförsamlingen, tillträdde 20 september 1721 och avlade 15 januari 1734 pastoralexamen i Uppsala.

År 1729 föreslog hovrätten honom till pastoratet i Borås. I sin skrivelse till Kungl. Maj intygade hovrätten att han med stor omsorg hade undervisat fångar i kristendomen, förhört dem i svåra och oklara mål samt förmått dem att överge sitt hårdnackade nekande och bekänna sanningen. Wijkman fick han flest röster till tjänsten i Torstuna församling, men en annan person utnämndes. Kungl. Maj skrev då ett rekommendationsbrev till konsistoriet om att han borde befordras, antingen till Delsbo församling eller Länna församling. Som fångpredikant förberedde han inte mindre än 99 fångar inför deras avrättning.

Wijkman blev 22 februari 1734 blev kyrkoherde i Östervåla församling, tillträde 1 maj 1734. Han avled i 1756 i Östervåla församling och begravdes i Östervåla kyrka. Efter hans död kunde konsistoriet inte bifalla socknens begäran om ett nådår för hans två myndiga söner. De båda sönerna avsade sig då all befattning med prästbordets skötsel under vakansen. Konsistoriet tvingades därför begära handräckning av landshövdingeämbetet för att förmå dem att fullgöra detta. År 1758 beslutade Kungl. Maj att de pastoralier som sparats under vakansen, sammanlagt 4 949 daler och 25 öre kopparmynt, skulle användas till kyrkans reparation.

Familj Wijkman gifte sig första gången 15 april 1716 i Jakob och Johannes församling med Elisabeth Helena Wulff (död 1729), dotter till rådmannen Casper Wulff i Stockholm och Johanna Margareta Adami. De fick tillsammans barnen tenngjutaren Johan Wijk,man (född 1717) i Kassel, Tyskland, kyrkoherden Casper Wijkman (1718–1780) i Katarina församling, Stockholm, regementspastorn Sven Wijkman (1721–1773) i Livregementet till häst, Adam Wijkman (1722–1723), Elisabeth Agneta Wijkman (1724–1740), Gustaf Wijkman (1726–1745) och Simon Wijkman (död 1728).

Han gifte sig andra gången 23 november 1729 i Stockholm med Anna Christina Zimmerman Duhre (1708–1750), dotter till handskmakaren Christopher Zimmerman och Catharina Eisenberg. De fick tillsammans dottern Catharina Christina Wijkman (1733–1733).

Referenser

Noter

Kategori:Präster från Stockholm Kategori:Präster i Svenska kyrkan Kategori:Födda 1690 Kategori:Avlidna 1756 Kategori:Män Kategori:Svenska präster under 1700-talet