Regna kyrkogård är en kyrkogård vid Regna kyrka i Regna socken, Finspångs kommun. Kyrkogården ligger på en ås söder om sjön Regnaren och består av en äldre kyrkogård omkring kyrkan samt en nyare del norr om denna. Kyrkogården har sannolikt medeltida ursprung, men dess äldsta utformning och gravskick är inte kända.

Den äldre kyrkogården präglas av kyrkogårdsmurar, trädkrans, öppna gräsytor och två grusade gravkvarter norr om kyrkan. Den nyare kyrkogården har en mer sluten karaktär med häckar som delar in området i mindre rum.

Historia Medeltid och äldre tid Regna kyrkogård antas ha vuxit fram kring den medeltida kyrkan. Den första stenkyrkan på platsen kan ha uppförts under 1200-talet. Några säkra uppgifter om kyrkogårdens storlek eller gravskick under medeltiden har inte bevarats. Det äldsta kända gravmonumentet med anknytning till kyrkplatsen är ett epitafium över kyrkoherden Esberni, eller Esbjörn, som avled 1594. Epitafiet förvaras i kyrkans sakristia. Vid grundarbeten efter kyrkbranden 1913 ska ett stort antal skelettdelar och mynt från 1600- och 1700-talen ha påträffats. Uppgifterna är knapphändiga, men fynden visar att begravningar har förekommit både i och omkring kyrkan under äldre tid. I kyrkogårdsmuren vid den västra ingången finns fragment av äldre gravhällar från 1500- eller 1600-talet. De har sannolikt tidigare legat i den äldre kyrkans golv och kan ha hamnat i muren när brandresterna röjdes undan efter branden 1913.

Kyrkogården under 1600- och 1700-talen En äldre klockstapel omnämns 1668, då den fick ny botten och ny brädbeklädnad. Klockstapeln stod på kyrkogården och revs 1798, när kyrkklockorna flyttades till kyrktornet. År 1675 kalkades och reparerades kyrkogårdens stiglucka. Dess exakta placering är inte känd, men den kan ha stått vid den södra eller västra ingången. Före ombyggnaden av kyrkan på 1780-talet fanns även en kyrkbod vid ringmuren. När kyrkan byggdes om 1785–1787 fick den en nyklassicistisk prägel. Den västra och den södra kyrkogårdsgrinden tillkom 1793. Grindarna skänktes av Ulrika Sofia Gyllenkrok på Regnaholm och försågs med dateringar och tillverkarstämplar.

Gravvårdar från 1800-talet På kyrkogården finns ett relativt stort antal gravvårdar från 1800-talet. Sex vårdar är från seklets första hälft och nio från dess senare del. Några av de äldsta har flyttats från sina ursprungliga platser och ställts upp längs kyrkogårdsmuren. Den äldsta gravvården är en kalkstensvård över en änkepastorska ur släkten Hallman från 1808. Den står uppställd vid den västra muren och har tidigare varit fäst vid en vägg. Bland de äldre gravvårdarna på ursprunglig plats finns en häll över häradsdomaren Erik Nilsson från 1838. Han var en framträdande person i bygden, och hans död utan arvingar ledde till en långvarig arvstvist. I kvarter 6 finns ett större gravmonument över majoren Johan Göran Gyllenkrok, hans hustru Hedda Sofia Leijonhufvud och deras barn. Familjen Gyllenkrok på Regnaholm hade stor betydelse för kyrkans ombyggnad och inredning under slutet av 1700-talet.

Kyrkbranden 1913 Regna kyrka förstördes till stora delar av en brand under pågående högmässa 1913. Kyrkan återuppfördes på de äldre murarna efter ritningar av arkitekten Gustav Lindén. Vid återuppbyggnaden togs delar av de gamla murarna till vara. Kyrkans exteriör utformades med den äldre byggnaden som förebild, medan interiören fick en tydligare prägel av det tidiga 1900-talets jugendstil. Branden och röjningen efter den äldre kyrkan kan ha medfört att fragment av äldre gravhällar flyttades från kyrkorummet till kyrkogårdsmuren.

Utvidgningar under 1900-talet Kyrkogården utvidgades för första gången österut 1914. Vid utvidgningen tillkom kvarter 7 och en ny sydöstlig grind. Grinden tillverkades som en kopia av grindarna från 1793. Kvarter 7 användes bland annat för gravsättningar i den allmänna linjen. Där finns fortfarande små liggande gravvårdar av granit och flera vitmålade träkors från perioden. Under 1940- och 1950-talen anlades de två stora gruskvarteren norr om kyrkan. Gravplatserna försågs med stenramar, häckar och grusytor. Kvarteren har senare bevarats i stort sett oförändrade. År 1970 utvidgades den gamla kyrkogården ytterligare österut genom tillkomsten av kvarter 8. I samband med arbeten 1971 lades sannolikt flera äldre grusgångar igen och ersattes med gräsytor. Den nya kyrkogården norr om den äldre invigdes den 1 juni 1982 av biskop Martin Lönnebo. Den anlades med omkring 350 kistgravplatser och beräknades vid invigningen täcka behovet under flera årtionden. En minneslund anlades på den nya kyrkogården 1991.

Läge och omgivning Kyrkogården ligger på en ås som löper i öst–västlig riktning söder om sjön Regnaren. Från kyrkogården finns utsikt över jordbruksmarken och sjön i norr. Regna kyrkby ligger utmed åsen väster, söder och öster om kyrkogården. Väster om kyrkogården finns äldre rödfärgade byggnader längs den tidigare bygatan. Söder om kyrkogården ligger Regnagården och öster om den finns Klockaregårdens bebyggelse. Regna socken omfattar både jordbruksbygd och äldre bergslags- och bruksområden. Söder om kyrkan ligger Igelfors brukssamhälle, och i socknen har även gruv- och kolningsverksamhet förekommit.

Kyrkogårdens utformning Regna kyrkogård består av flera delar som har tillkommit under olika perioder. Den äldsta kyrkogården ligger omkring kyrkan i sydväst. Öster om denna finns utvidgningarna från 1914 och 1970. Den nya kyrkogården ligger på en lägre terrass norr om den gamla. Den äldre delen präglas av kyrkogårdsmur, trädkrans och öppna gräsytor. Söder och väster om kyrkan finns gräsbevuxna gravkvarter, medan området norr om kyrkan består av två sammanhängande gruskvarter. Den östligaste delen av den gamla kyrkogården har en yngre karaktär med öppna gräsytor, häckar och yngre träd. Den nya kyrkogården är indelad i mindre rum genom ett system av häckar.

Omgärdning och ingångar Kyrkogårdsmuren Den gamla kyrkogården omges i väster och söder av en kallmur av sprängd sten. Muren är omkring 1,2 meter hög och dess krön är delvis bevuxet med örter. I norr fungerar muren som en terrassmur mot den lägre belägna nya kyrkogården. Muren har förlängts så att den även omfattar de östra utvidgningarna. Delar av den östra och södra omgärdningen består i stället av häckar. Längs muren och häckarna finns en trädkrans av framför allt lindar och rönnar.

Grindar

Den västra huvudingången ligger framför kyrkans torningång. Den har en dubbelgrind av smidesjärn mellan vitputsade grindstolpar i empirestil. Grindstolparna är försedda med gulvita fält och svarta plåthuvar. Den södra grinden framför kyrkans sydportal har samma utformning. Båda grindarna är daterade 1793 och bär tillverkarstämplar. Vid utvidgningen 1914 sattes en ny sydöstlig grind upp. Den utformades som en kopia av de äldre grindarna.

Gångar och vegetation På den gamla kyrkogården finns grusgångar mellan flera av kvarteren. De äldsta delarna söder och väster om kyrkan har kvar ett tydligt gångsystem, medan flera gångar i de yngre kvarteren har ersatts med gräs. Den äldre kyrkogården saknar i stort sett häckar mellan gravraderna. Detta ger området en öppen karaktär. Undantaget är bland annat en hagtornshäck mellan gruskvarteren och kvarter 2. Trädkransen består huvudsakligen av lindar men innehåller även rönnar. I väster finns också en syrenhäck innanför muren. Den nya kyrkogården präglas av liguster-, oxbärs-, idegrans- och rosenhäckar. Häckarna delar in gravkvarteren i slutna och halvslutna rum men är tillräckligt låga för att utsikten över Regnaren ska bevaras.

Gravkvarter på den gamla kyrkogården

Kvarter 1 Kvarter 1 ligger mellan kyrkan och muren i kyrkogårdens sydvästra del. Det är ett litet kvarter med gravvårdar från 1808 till slutet av 1900-talet. Vid den västra muren står flera äldre kalkstensvårdar uppställda. Den äldsta är vården över änkepastorskan Hallman från 1808. Där finns även en gravvård över kyrkoherden Sandels från 1852. Bland de övriga gravvårdarna finns höga och smala vårdar från början av 1900-talet samt en bautasten över bruksdisponenten Israel Westblad. Titlarna på gravvårdarna omfattar bland annat disponent, häradsdomare, godsägare, riksdagsman, kyrkoherde, nämndeman, folkskollärare och hemmansägare.

Kvarter 2 Kvarter 2 ligger längs den västra och norra muren på den ursprungliga kyrkogården. Där finns huvudsakligen höga och smala gravvårdar från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Den äldsta vården på ursprunglig plats är en gravhäll över häradsdomaren Erik Nilsson från 1838. I kvarteret finns även en svårläst gravvård från omkring 1850. I kvarterets inre västra del finns en dubbel rad med grusgravar. Gravvårdarnas titlar visar att flera av de gravsatta var hemmansägare, nämndemän och häradsdomare.

Kvarter 3 och 4 Kvarter 3 och 4 ligger norr om kyrkan och består helt av grusgravar. De anlades huvudsakligen under 1940- och 1950-talen. Gravarna är antingen öppna grusgravar, omgärdade av stenramar eller av låga häckar. Gångarna mellan gravraderna är också grusbelagda, men har en annan färg än själva gravytorna. De flesta gravvårdarna är låga och breda och saknar titlar. Bland de titlar som förekommer finns byggmästare, hemmansägare, nämndeman, målare, sågverksägare och bygdespelman. Ett vitmålat träkors från 1945 är bevarat över bygdespelmannen Carl Alfred Pettersson.

Kvarter 5 Kvarter 5 är ett mindre gravkvarter sydöst om kyrkan. Där finns ett begränsat antal gravvårdar från 1900-talet. Den mest framträdande är kyrkoherde Lagergrens höga och smala gravvård, som omges av ett järnstaket och en stenram. Där finns även en konstnärligt utformad kalkstensvård. Bland titlarna finns hemmansägare, kyrkoherde och kapten.

Kvarter 6 Kvarter 6 ligger öster om kyrkan och är det största kvarteret på den äldre kyrkogården. Gravvårdarna är huvudsakligen från 1940- och 1950-talen, men där finns även äldre vårdar. Den Gyllenkrokska gravvården från 1830-talet är utförd i kalksten och hör till kyrkogårdens mest framträdande äldre gravmonument. Där finns även ett gjutjärnskors från 1899. Bland de ovanligare gravvårdarna finns en urna på en pelare, ett avbrutet livsträd och tre vitmålade träkors. Titlarna omfattar bland annat major, löjtnant, riddare av Svärdsorden, skräddarmästare, kyrkovaktmästare, kyrkvärd, ingenjör, åkeriägare, skogvaktare och lantbrukare. Vid en äldre gravkarta från 1972 fanns 28 grusgravar med stenram i kvarteret. Dessa hade tagits bort vid inventeringen 2005.

Kvarter 7 Kvarter 7 tillkom vid utvidgningen 1914 och användes huvudsakligen för den allmänna linjen. I kvarteret finns fyra rader med gravvårdar ordnade i kronologisk följd från 1928 till 1944. Linjesystemet är inte fullständigt bevarat, men där finns fortfarande omkring trettio små linjegravvårdar och flera vitmålade träkors. Bland gravvårdarna finns två gravar över lokala spelmän. En vård över Bertil Johansson i Ängstorpet är dekorerad med en fiol. Dragspelaren och kompositören Wille Johansson är begravd i en närliggande familjegrav.

Kvarter 8 Kvarter 8 tillkom genom utvidgningen omkring 1970 och ligger längst österut på den äldre kyrkogården. Kvarteret domineras av låga och breda gravvårdar från 1970-talet och senare. Bland de få titlarna förekommer smidesmästare och folkskollärare. I gränsen mot kvarter 7 finns en gravkällare, anlagd som en jordkällare under en gräsbevuxen kulle. Ingången består av en dubbel träport under ett murat överstycke med ett kors.

Den nya kyrkogården