Björsäters kyrkogård är en kyrkogård vid Björsäters kyrka i Björsäters socken, Åtvidabergs kommun. Kyrkogården ligger på samhällets högsta punkt och består av en äldre del kring kyrkan samt en utvidgning från 1940 väster om denna. Den äldre delen är kraftigt utfylld och bildar en terrass över den omgivande marken, särskilt mot norr och öster. Kyrkan står i den gamla kyrkogårdens nordöstra del med koret nära den östra terrassmuren.
Kyrkomiljö och historia Väster om kyrkogården ligger en parkering och det tidigare församlingshemmet, en panelklädd byggnad från omkring 1850. Norr om utvidgningen finns en redskapsbod, toaletter, ett skogsparti och kyrkogårdens minneslund. Öster om den gamla kyrkogården sluttar marken brant ned mot en större gräsyta och Björsäters samhälle. Söder om kyrkogården går landsvägen mot Värna, Grebo och Linköping.
Den medeltida kyrkan i Björsäter var en stor treskeppig stavkyrka, sannolikt uppförd under 1300-talet. En bevarad dopfunt från 1200-talet visar dock att det kan ha funnits en äldre kyrka på platsen. Stavkyrkan revs år 1800 och ersattes av den nuvarande nyklassicistiska kyrkan, som placerades något norr om den äldre byggnaden. Detta förklarar kyrkans asymmetriska läge på kyrkogården. Från den gamla kyrkan bevarades bland annat målade träplankor från 1300-talet med motiv som Thomas Beckets martyrium.
Kyrkogården har sannolikt vuxit fram kring den medeltida kyrkan. Den gamla kyrkans centrala placering tyder på att den äldre kyrkogårdens utsträckning i stora drag motsvarade den nuvarande gamla delen. Den enda gravvård från tiden före den nuvarande kyrkans uppförande som finns kvar på kyrkogården är en rosa kalkstensvård från 1692 över Eric Pedersson i Skattvalsinge och hans hustru Elin Anundsdotter. Vården är en välbevarad kölbågesten av en typ som är karakteristisk för Östergötland. På kyrkans tornvind förvaras även flera smidda gravkors från 1700-talets slut.
Kyrkogården omgestaltades sannolikt i samband med kyrkobygget omkring år 1800. Murarna, utfyllnaden och grindarnas nyklassicistiska utformning tyder på att kyrkan och kyrkogården då formades som en sammanhängande anläggning. Ett mindre antal gravvårdar från 1800-talet finns kvar, däribland två svårlästa kalkstenshällar strax innanför den södra ingången.
Den 27 september 1940 invigdes en utvidgning väster om den äldre kyrkogården. Den ritades av arkitekten Johannes Dahl i Tranås och anlades ursprungligen som en franskinspirerad parkanläggning. Utvidgningen innehöll ett område för kistgravar och ett för urngravar. Samtidigt uppfördes en redskapsbod och en gravkällare sprängdes in i berget norr om kyrkogården. Under senare delen av 1900-talet ersattes parkens ursprungliga utformning med raka gravrader och rygghäckar. Minneslunden invigdes 1994.
Utformning och gravskick Kyrkogårdens äldre del består av Gamla norra och Gamla södra. Gamla norra ligger mellan kyrkan, den höga terrassmuren och bergknallen med gravkällaren. Området är litet och skuggigt men har trots sitt läge varit ett utpräglat högstatuskvarter. Gamla södra är betydligt större, ljusare och öppnare och präglas av den nyklassicistiska kyrkan, de höga träden och de symmetriskt utformade grindarna.
Den äldre kyrkogården omges av kallmurade terrassmurar av huggen och anpassad sten. Murarna är högst i norr och öster, där marken sluttar kraftigt. Kyrkans kor ligger i liv med den östra muren och skjuter nästan ut över branten. Murarna kröns av häckar av sibirisk ärtbuske och hagtorn. En välutvecklad trädkrans av björkar, almar, lindar, kastanjer, ask och lönn omger kyrkogården. Två höga vårdträd, en lind och en lönn, står vid kyrkans torn och kan vara jämngamla med den nuvarande kyrkan.
Den yngre delen har murar av sprängd sten och häckar av oxbär. Dess trädkrans är anlagd för att ansluta till den äldre kyrkogårdens karaktär. Fyra ingångar finns till kyrkogården: två till den gamla delen och två till utvidgningen. Grindarna är likadant utformade med smidesjärn, båg- och kryssornament och breda putsade grindstolpar med plåttäckta krön. Grindarna till utvidgningen tillverkades som kopior av de äldre och bidrar till att binda samman kyrkogårdens olika delar.
Grusgångar leder från ingångarna fram till och runt kyrkan. Gången från den västra grinden har kompletterats med trädgårdsplattor för att förbättra tillgängligheten. Flera äldre gångar mellan gravraderna hade vid inventeringen nyligen såtts igen med gräs.
Gamla norra innehåller ett stort antal stenramsgravar, varav flera fortfarande är grustäckta. Där finns även höga smala gravvårdar, bautastenar, liggande kalkstenshällar och ett gjutjärnskors. Gravvårdarna är huvudsakligen från tiden omkring sekelskiftet 1900. Ett gravkor eller en gravkällare är insprängt i bergknallen väster om kvarteret. Framför dess murade fasad finns en dubbelport av trä. Ett antal äldre järnkors har ställts upp i sluttningen intill.
Gamla södra har ett öppnare uttryck. Äldre fotografier visar att större familjegravar tidigare låg längs ytterkanterna och huvudgången, medan den allmänna linjen låg inne på gräsytorna. Mycket av denna struktur har förändrats, men några köpegravar och enkla linjegravvårdar finns kvar. Bland gravvårdarna finns liggande kalkstenshällar, gjutjärnskors, smideskors och ett kors av den typ som förknippas med Åtvidaberg. Sydöst om kyrkan finns två större gravanläggningar med stenramar, järnstaket och grustäckning. Där finns också två äldre liggande kalkstensvårdar.
Utvidgningen från 1940 ligger väster om den gamla kyrkogården. Gravvårdarna är nästan uteslutande låga och breda och dateras från 1940-talet och framåt. I den näst östligaste raden finns sex likadana gravvårdar uppställda i tidsordning från 1944 till 1948. De utgör en bevarad del av den allmänna linjen. Urnområdet ligger norr om gravraderna och hade vid inventeringen endast ett fåtal mindre gravvårdar.
Minneslund och kulturhistoriska värden Minneslunden ligger i ett skogsparti norr om den yngre kyrkogården. Den nås genom en C-formad grusgång som omger en närmast rund gräsyta. En större mossbevuxen sten i gräset knyter samman lunden med den omgivande naturmarken. Vid berget finns en oval grusplan med en mindre stenkrets avsedd för blomvaser.
Minneslundens främsta blickfång är en natursten med en bronsplatta. På plattan finns en vers av Johan Olof Wallin om den anonyma graven och hoppet om uppståndelsen. Runt stenen finns planteringar och en låg tujahäck.
Björsäters kyrkogård har mycket höga kulturhistoriska värden genom samspelet mellan den nyklassicistiska kyrkan, terrassmurarna, grindarna och trädkransen. Den äldre delen präglas tydligt av omgestaltningen omkring år 1800. Den yngre delen har anpassats till denna miljö genom likadana grindar, murar och trädplanteringar.
Gamla norra är särskilt värdefullt som ett välbevarat högstatuskvarter med ett stort antal stenramsgravar, grustäckta gravar och äldre monument. Även Gamla södra har höga värden genom den sammanhållna empiremiljön, de kvarvarande köpegravarna och resterna av den allmänna linjen.
Den rosa kalkstensvården från 1692, gravkorsen från 1700-talet, gjutjärnskorsen och de äldre kalkstenshällarna har mycket höga kulturhistoriska värden. Den bevarade delen av den yngre allmänna linjen i utvidgningen visar även hur enklare gravplatser ordnades under 1900-talets mitt.
Se även Björsäters kyrka
Referenser
Kategori:Begravningsplatser i Åtvidabergs kommun