bifogad|höger|mini|250px|Visualisering av konceptet med kompaktifiering av extra dimensioner av rumtiden i DST-modellen.
Nukleär metamorfos är ett fysikaliskt fenomen som studeras inom ramen för forskning om kärnreaktioner vid låg energi (LENR). Denna process innebär transmutation av kemiska element utan samtidig emission av intensiv joniserande strålning (gammastrålning). Enligt studier kan detta fenomen induceras av mekanisk påfrestning, såsom sprickbildning i fasta material eller kavitationsprocesser i vätskor och porösa medier. En av de teoretiska tolkningarna av dessa mekanismer bygger på modellen för deformerad rumtid (DST). bifogad|vänster|mini|220px|Illustration av repulsionseffekten i det joniserade tillståndet (DST-modell). Egenskaper Kännetecknet för nukleär metamorfos är emissionen av neutroner i frånvaro av gammastrålning. Denna särprägel gör det möjligt att skilja den från konventionella kärnreaktioner, där neutronproduktion i allmänhet är associerad med en intensiv gammaemission, vilket tyder på en icke-konventionell reaktionsmekanism.
Ett annat rapporterat fenomen är produktionen av kemiska element med en annan isotopsammansättning än den naturliga. Till exempel har forskning på stål med mikrometrisk porositet visat på bildandet av koppar med ett omvänt isotopförhållande genom inverkan av ultraljud jämfört med naturliga standarder.
Teori Den teoretiska basen bygger på modellen för deformerad rumtid (Deformed Spacetime, DST). Enligt denna modell kan Minkowski-rumtiden genomgå en lokal deformation när energitätheten överstiger ett visst kritiskt tröskelvärde. Under dessa förhållanden modifieras kronotopens geometri, vilket möjliggör kärnreaktioner via icke-starka interaktioner, utan att det är nödvändigt att övervinna Coulomb-barriären på det sätt som förutsägs av standard kärnfysik.
Flera vetenskapliga litteraturöversikter har publicerats för att sammanställa dessa data, särskilt arbeten av Fabio Pistella som analyserar fenomenologin kring nukleär metamorfos som en egenskap hos kärnmateria underkastad lokala deformationer.
Experimentell forskning bifogad|höger|mini|250px|Animation som visar tillväxt- och implosionscykeln för en kavitationsbubbla. bifogad|vänster|mini|220px|Diagram över dimensionellt kollaps (Dimension Collapse) under implosionen av en kavitationsbubbla. Forskningen fokuserar på två huvudområden: piezonukleära reaktioner i fasta material och ultraljudskavitation i vätskor. **Fasta material:** Arbeten vid universitetet i Cagliari har analyserat brott i bergarter (granit, basalt) under tryck och rapporterat neutronemissioner som tolkas som bevis på nya typer av kärnreaktioner. Vid Politecnico di Torino har dessa emissioner studerats som möjliga seismiska förstadier. **Vätskor:** En studie vid National Taiwan Normal University rapporterade ett överskott av energi i kavitationssystem. År 2024, i tidskriften Scientific Reports, beskrev samma författare omvandlingen av element i vatten under inverkan av bubbelimplosioner.
Tillämpningar och utveckling Processen skulle kunna tillämpas för neutralisering av radioaktiva isotoper. Experiment med Nickel-63 har visat en acceleration av dess sönderfall under inverkan av ultraljud. Nyare sammanfattningar syftar till att identifiera gemensamma drag i dessa fenomen för deras övergripande fysikaliska tolkning. Baserat på dessa teorier har utvecklingen av nukleära metamorfosreaktorer (RaM) föreslagits.
Internationell finansiering År 2020 anslog Europeiska unionen cirka 10 miljoner euro via programmet Horizon 2020 (FET Proactive) för studier av LENR och nukleär metamorfos. Följande konsortier bildades: **CleanHME:** Samordnas av Szczecins universitet (Polen). **HERMES:** Med deltagande av franska nationella forskningsrådet (CNRS) och Imperial College London.
Referenser
Kategori:Kärnfysik