mini|Kungliga klostret i Pedralbes Kungliga klostret Santa Maria de Pedralbes () är ett kloster i stadsdelen Pedralbes i Barcelona, grundat år 1327 av drottning Elisenda av Montcada med stöd av hennes make, kung Jakob II av Aragonien. Klostret tillhörde ursprungligen klarissorna och utgör ett av de främsta exemplen på katalansk gotik. Sedan 1983 är större delen av anläggningen öppen för allmänheten som museum.
Historia Klostret grundades på initiativ av drottning Elisenda av Montcada, vars syfte var att skapa ett kloster tillägnat Jungfru Maria och samtidigt säkra förböner för sig själv och sin familj. Platsen valdes på egendomen Pedralbes, då belägen i det tidigare distriktet Sarrià, nära Barcelona men ännu avskilt från stadens liv. Namnet Pedralbes är belagt sedan år 986 och härstammar från det latinska Petras Albas ("vita stenar"), en hänvisning till den ljusa sten som bröts i ett närbeläget stenbrott vid Sant Pere Màrtir.
Den 1 februari 1325 utfärdade påve Johannes XXII en bulla som gav tillstånd att uppföra klostret. Den 26 mars 1326 lades grundstenen till kyrkans absid av kung Jakob II, och den 3 maj 1327 invigdes kyrkan högtidligen. Samma dag flyttade den första klostergemenskapen in, bestående av fjorton nunnor och femton noviser från klarisseklostret Sant Antoni i Barcelona under abbedissan Sobirana Olzet.
Kort efter kung Jakobs död 1327 drog sig Elisenda tillbaka till ett palats som hon låtit uppföra intill klostret, där hon levde fram till sin död 1364. I sitt testamente föreskrev hon att palatset skulle rivas efter hennes bortgång. Trots sitt tillbakadragna liv fortsatte hon att delta i rikets politiska angelägenheter och utövade ett betydande inflytande över klostrets utveckling genom donationer och särskilda förordningar.
Klostret fick tidigt stöd från den katalanska adeln, den kungliga familjen och Barcelonas stadsråd, Consell de Cent. Genom donationer, arv och skattebefrielser uppnådde det ekonomisk självständighet omkring 1357 och utvecklades till en betydande jordägare med stort religiöst, socialt och politiskt inflytande i Katalonien.
År 1983 öppnades klostret för allmänheten som museum. En mindre skara klarissor bodde kvar i delar av anläggningen fram tills 2013.
Arkitektur Klostret uppfördes i renodlad katalansk gotisk stil och anlades på en sluttning i tre terrasser. Sovsalarna placerades högst upp, kyrkan på den mellersta nivån och odlingsmarker längst ned.
Kyrkan består av ett enda långhus och rymmer drottning Elisenda av Montcadas gravmonument. Klostergården är tresidig med tre våningar av arkader och räknas som världens största gotiska klostergång. I dess mitt finns en medeltida örtagård med medicinalväxter.
Museum Museet ger besökare tillgång till stora delar av det tidigare klausurklostret, däribland sovsalar och ett refektorium.
Referenser
Kategori:Kloster i Spanien Kategori:Byggnader och anläggningar i Barcelona Kategori:Byggnader och anläggningar av sten Kategori:Byggnader och anläggningar uppförda 1327 Kategori:Tidigare kloster i Spanien