Johan Henrik Tauber, född 7 september 1743 i Ålborg, död 26 januari 1816 i Roskilde, var en dansk skolledare, filolog och teolog. Han var rektor för de lärda skolorna i Horsens, Odense och Roskilde och räknas som en av Danmarks mer framträdande skolreformatorer under senare delen av 1700-talet. Vid sidan av sitt pedagogiska arbete ägnade han sig åt bibelvetenskap och nytestamentlig exegetik.
Biografi
Uppväxt och studier Johan Henrik Tauber var son till kopparslagaren Emmanuel Tauber och Karen Henrichsdatter Widschen. Redan under skoltiden uppmärksammades han för sitt starka intresse för läsning och studier. Han blev student från skolan i Ålborg 1762 och fortsatte därefter sina studier vid Köpenhamns universitet.
Av ekonomiska skäl återvände han 1765 till Ålborg. Där tillbringade han omkring tre år med omfattande självstudier. År 1768 återvände han till Köpenhamn och erhöll stipendium vid Kommunitetet. Han blev 1772 alumn vid Borchs Kollegium och dekan vid Kommunitetet. Med kungligt understöd höll han samtidigt teologiska föreläsningar vid universitetet. År 1773 disputerade han för magistergraden.
Under åren vid universitetet blev Tauber känd som en framstående filolog med ett särskilt intresse för teologi och bibeltolkning. Han förespråkade en teologi grundad på noggranna språkvetenskapliga och exegetiska studier och ställde sig kritisk till den äldre lutherska skolastiska dogmatiken.
Tauber påverkades särskilt av den tyske filologen och teologen Johann August Ernesti. Han stod även nära teologer som Erik Pontoppidan, Peder Rosenstand-Goiske och Johann Andreas Cramer. Däremot hamnade han i konflikt med teologiprofessorn Peder Holm, vars undervisning och ställning vid universitetet han kritiserade.
Kritiker av universitetet Tauber gjorde sig under sin akademiska tid känd som en frispråkig och ibland satirisk kritiker av förhållandena vid Köpenhamns universitet. I den anonymt utgivna skriften Philomusus' Lykønsknings Brev til sin Velynder og Ven, Herr Mag. ... Balle från 1772 kritiserade han bland annat universitetets organisation och undervisning.
Trots sitt skarpa sätt vann han respekt genom sina omfattande kunskaper och sin goda kännedom om akademiska förhållanden. Under åren 1771–1772 var han en av biskop Johan Ernst Gunnerus närmaste medarbetare i arbetet med ett förslag till reformering av universitetet. Reformplanerna förverkligades dock aldrig.
Verksamhet som rektor Tauber hade ursprungligen hoppats på en akademisk lärartjänst, men kom i stället att ägna huvuddelen av sitt yrkesliv åt det lärda skolväsendet. År 1773 utnämndes han till rektor för skolan i Horsens. År 1781 blev han rektor för Odense katedralskola och samtidigt professor i filologi vid stadens gymnasium.
År 1787 tillträdde han den välavlönade rektorstjänsten vid Roskilde katedralskola. Han lämnade tjänsten med pension 1808. Hans mest betydelsefulla insatser som skolledare gjordes i Horsens och Odense. Under tiden i Roskilde var hans hälsa försvagad och hans praktiska verksamhet blev mindre omfattande.
Pedagogiska idéer Som skolledare försökte Tauber skapa en undervisning som byggde på självständigt tänkande i stället för mekanisk utantillinlärning. Han betonade ett mänskligt och förtroendefullt förhållande mellan lärare och elever och ville minska det hårda och auktoritära drag som traditionellt präglade de lärda skolorna.
Han arbetade även för att förbättra elevernas sociala ställning och motarbetade äldre skolvanor som han ansåg vara förödmjukande eller slösa med undervisningstiden. Undervisningen skulle enligt honom präglas av arbetsglädje, uppmuntran och intellektuell självständighet. Flera av hans tidigare elever har senare vittnat om hans stora betydelse för deras personliga och intellektuella utveckling.
Tauber förespråkade en fortsatt stark ställning för de klassiska språken, men ansåg samtidigt att danska och moderna främmande språk borde få större utrymme. Han kritiserade särskilt utantillinlärningen inom religionsundervisningen. Han föreslog dessutom att ämneslärare skulle ersätta det traditionella systemet med klasslärare, att den dagliga undervisningstiden skulle förkortas och att fysisk träning skulle ingå i elevernas utbildning.
I vissa avseenden påverkades han av filantropismen, en pedagogisk rörelse som betonade praktisk kunskap, fysisk fostran och en mer barnvänlig undervisning. Flera av hans idéer kom senare att genomföras genom den danska skolreformen 1805. Samtidigt var Tauber inte någon fullständig motståndare till det äldre skolsystemet. Den skolordning som infördes under Ove Høegh-Guldbergs tid 1775 förblev, med vissa förändringar, en viktig förebild för honom.
Pedagogiskt författarskap Tauber publicerade ett flertal skrifter om undervisning och skolorganisation på både latin och danska. Där redogjorde han för sina pedagogiska metoder och presenterade förslag till reformer av det lärda skolväsendet.
Bland hans skolpolitiska och pedagogiska arbeten märks installationstalet i Horsens 1774, installationstalet i Odense 1782, Oratio de disciplina scholastica från 1787 och hans avskedstal från Odense samma år.
Hans viktigaste pedagogiska skrifter var Brøstfældighederne i det lærde Skolevæsen från 1789 och Nogle uforgribelige Tanker om den nærværende Gjæring i Undervisningsfaget från 1790. I dessa behandlade han bland annat skolans ämnesfördelning, undervisningsmetoder, lärarnas organisation och elevernas arbetsvillkor.
Teologisk verksamhet Trots sin långa verksamhet inom skolan betraktade Tauber teologin som sitt främsta intresse. År 1779 avlade han teologisk ämbetsexamen med mycket goda resultat. År 1790 utnämndes han till teologie hedersdoktor.
Tauber ägnade sig särskilt åt nytestamentlig exegetik. Han sammanställde under många år material till ett lexikon över Nya testamentets grekiska språk med titeln Clavis Novi Testamenti. Han författade även en omfattande latinsk kommentar till hela Nya testamentet. Merparten av dessa arbeten publicerades aldrig.
Bland de verk som trycktes fanns en omarbetad utgåva av delar av den tyske teologen Johann Georg Rosenmüllers Scholia in Novum Testamentum, utgiven i fem delar 1790–1792.
Tauber har ibland beskrivits som rationalist, men stod teologiskt snarare nära den yngre supranaturalismen. I likhet med bland andra Ove Høegh-Guldberg och Nicolai Edinger Balle försvarade han lärorna om Kristi gudomlighet, försoningen och Bibeln som gudomlig uppenbarelse. Han skilde sig dock från äldre systematiska teologer genom att behandla de bibliska texterna med större filologisk och historisk frihet. Hans metod var därför mer förnyande än de teologiska slutsatser han kom fram till.
Dagböcker och personlighet Tauber efterlämnade omfattande dagboksanteckningar, ur vilka senare forskare har publicerat längre utdrag. Anteckningarna är en viktig källa till det danska skolväsendets, universitetens och lärdomslivets historia under senare delen av 1700-talet och början av 1800-talet.
Hans stil var personlig, omständlig och ofta präglad av egenbildade ord och ovanliga formuleringar. Dagböckerna ger även en tydlig bild av hans personlighet. Han framstår där som en passionerad forskare och läsare, men också som äregirig, orolig, melankolisk och stundtals pedantisk. Han var i många frågor konservativ, men samtidigt en skarp kritiker av nedärvda vanor och fördomar. Hans pedagogiska grundsyn präglades av humanitet och respekt för den enskilda eleven.
Bibliotek Tauber ägde ett omfattande och väl utvalt bibliotek. Samlingen köptes 1812 och kom att bilda grunden för Roskilde stiftsbibliotek.
Familj Johan Henrik Tauber gifte sig den 4 november 1774 i Viborg med Gregoriane Begtrup, född 1 juni 1751 i Vistofte och död 25 mars 1820 i Sæby. Hon var dotter till kyrkoherden och prosten Erich Giørup Begtrup och Christine Augusta Bruun. Bland parets barn fanns E. Tauber och Erich Giørup Tauber.
Bibliografi i urval Dissertatio epistolica super Col. II, 18 (1771) Philomusus' Lykønsknings Brev til sin Velynder og Ven, Herr Mag. ... Balle (1772) Tvende akademiske Taler (1773) Installationstal i Horsens (1774) Installationstal i Odense (1782) Oratio de disciplina scholastica (1787) Brøstfældighederne i det lærde Skolevæsen (1789) Nogle uforgribelige Tanker om den nærværende Gjæring i Undervisningsfaget (1790) Bearbetning av Johann Georg Rosenmüllers Scholia in Novum Testamentum, del I–V (1790–1792)
Referenser
Kategori:Födda 1743 Kategori:Avlidna 1816 Kategori:Skolledare Kategori:Pedagoger