Marguerite-Therese Colbert de Croissy, hertiginnan de Saint-Pierre, född 1682, död 1769, var en spansk hovfunktionär. Hon var hovdam åt Spaniens drottning Elisabet Farnese.Armstrong, Edward (1892). Elisabeth Farnese, the Termagant of Spain. Longmans, Green, and Co. s. 27, 157, 165, 266, 333. Hon är känd som drottningens gunstling 1714-1727.
Biografi Marguerite-Therese Colbert de Croissy var dotter till Charles Colbert de Croissy och Françoise Béraud, och brorsdotter till Colbert. Hon gifte sig 1701 med Louis IV de Clermont d'Amboise, marquis de Reynel (d. 1702), och 1704 med François Marie Spinola, duc de Saint-Pierre, grand d’Espagne, chevalier de l'ordre du Saint-Esprit (1659-1727).
Hon och hennes make levde vid det spanska hovet, där hon fick personlig betydelse när Elisabet Farnese blev drottning 1714. Hon beskrivs som vacker, kvick och lättsinnig, och ska ha lättat upp den annars dystra atmosfären vid det spanska hovet, som under denna period inte hade mycket nöjesliv.
Hon beskrivs också som drottningens personliga vän och förtrogna och en av hennes mest betydelsefulla gunstlingar tillsammans med dennas kammarjungfru La Pellegrina. Hennes ställning märktes när Lovisa Elisabet av Orleans väckte konflikt med drottningen genom att förvägra Saint-Pierre att kyssa hennes hand.
År 1727 blev hon en förmögen änka efter sin andra makes död. Efter hennes makes död ställde hon till skandal genom att ha ett förhållande med den mycket yngre greve de Forcalquier. På grund av skandalen tvingades hon lämna Spanien och återvända till sitt hemland Frankrike. I Paris deltog hon i societeten och var bland annat vän till Émilie du Châtelet. Detta nämndes av samtida kommentatorer: "...One son, the comte de Forcalquier, had an older woman as a mistress, Marguerite Therese Colbert de Croissy---niece of Colbert, the very capable first minister to Louis XIV,and now duchesse de Saint-Pierre---became Du Chatelet's most frequent companion." "This lady, recently widowed from a much older Spanish nobleman, was a young-looking fifty-three and most determined to make up for time lost in the stifling atmosphere of the Spanish court where she had lived under the jealous surveillance of her husband since 1704. The merry widow began taking the 23-year-old comte de Forcalquier as her lover, and the three of them painted the town red with all the decorum of their station and condition. . . . " (Voltaire Almighty: A Life in Pursuit of Freedom) "Du Chatelet felt at home in these surroundings, and the duchesse de Saint-Pierre was a generous friend. She had married first a marquis and then, when he died, the duc de Saint-Pierre. Widowed for the second time in 1727, when she was in her late forties, she had money, rank, and thus independence. Madame de Grandigny described the duchesse during this period of her life as 'silly, but a good woman, kind, gay, loving of every kind of pleasure.'. . . ." (Zinsser, J. P. (2006). La Dame d'Esprit: A Biography of Marquise Du Chatelet. Storbritannien: Viking.: 56) Hon upprätthöll kontakten med drottningen via brev, och ska ha underhållit kardinal Fleury med drottningens svar. Hennes ställning som gunstling övertogs av markisinnan María de las Nieves.
Hon avled 1769.
Referenser
Zinsser, J. P. (2006). La Dame d'Esprit: A Biography of Marquise Du Chatelet. Storbritannien: Viking.
Kategori:Kvinnor Kategori:Födda 1682 Kategori:Avlidna 1769 Kategori:Spanska hovdamer Kategori:Personer i Spanien under 1700-talet Kategori:Gunstlingar vid spanska hov Kategori:Franska brevskrivare