Melsteðs Edda (med katalognumret SÁM 66) är en rikt illustrerad bok, som sammanställdes av den isländske bonden Jakob Sigurðsson från Vopnafjörður i Austurland åren 1765 och 1766. Boken, som är mest känd för sina bilder, var länge i privat ägo men donerades år 2000 till Árni Magnússon-institutet för isländska studier (Stofnun Árna Magnússonar í íslenskum fræðum) i Reykjavík.

Beskrivning miniatyr|Titelsida med årtalet MDCCLXV (1765). Melsteðs Edda är inget självständigt verk utan består av avskrifter från äldre handskrifter och tryckta böcker. Att skriva av andras böcker var vid denna tid ett sätt att skaffa egna, vilka sedan kunde användas för högläsning i hemmet.

Boken är indelad i sju avsnitt och har fyra ämnesrelaterade titelsidor. Första och tredje avsnittet återger den poetiska Eddan och Snorres Edda efter Codex Wormianus. Snorres Edda är dessutom försedd med diverse företal som kopierats ur olika böcker. Mellan de båda eddorna har inskjutits 16 helsidesillustrationer föreställande gudar och händelser i gudavärlden. Det är framför allt dessa bilder som har givit handskriften ryktbarhet, även om liknande bilder också finns i andra handskrifter från 1600-talet och senare. Därefter följer lärda avsnitt om alfabetet och runorna samt om tideräkning och hur himlakropparnas rörelser kan matematiskt beräknas. Verket avslutas med utläggningar rörande forntidshistoria och mytologi samt en redovisning för Odens släktträd.Innehållsförteckning finns här.

Om skrivaren Mannen som skrev Melsteðs Edda hette Jakob Sigurðsson (ca 1727–1779) och var bonde i Vopnafjörður i Austurland. Han beskrivs som autodidakt, men hade dock vuxit upp i en lärdomspräglad miljö, då han vid faderns död år 1730 togs till fostran hos prästen Brynjólfur Halldórsson i Kirkjubær.Ólafur Brynjólfsson i MyNDIR: My Norse Digital Image Repository. Ed. P. A. Baer. 2026. Edition 2.6.5 . Victoria, B. C.: Humanities Computing and Media Centre, University of Victoria. 2026. Troligen fick Jakob samma undervisning som gårdens egna barn.

Jakob skrev och illustrerade åtskilliga böcker under sin levnad. Islands nationalbibliotek har fjorton samlingsnummer av hans handskrifter, varav det största omfattar 339 blad. Det rör sig om både riddarsagor, folksagor och fornaldarsagor. Han satte också samman en egen psalmbok, som finns på Árnastofnun.Gísli Sigurðsson, Melsteðs Edda SÁM 66, Árnastofnun 2018.Æviágrip. Böcker som Jakob Sigurðsson lagt handen vid.

Melsteðs Edda är nära besläktad med handskriften NKS 1867 4°, som bär titeln Sæmundar og Snorra Edda och har nästan likadana bilder. Den boken skrevs år 1760 av sockenprästen Ólafur Brynjúlfsson (1713–1765), vars familj var den som hade fostrat Jakob Sigurðsson. De båda var alltså fosterbröder och bodde i samma område, varför man kan utgå från att det var Jakob som hjälpte Ólafur med bilderna. En av bilderna i NKS 1867 4° (blad 111v) är dessutom i skrift attribuerad till ”I(akob) Sigurds son”,Kristian Kålund, Katalog over de Oldnorsk-Islandske Håndskrifter, Se 777, sid 253.Blad 111 verso.Samtliga mytologiska bilder i NKS 1867 tillskrivs Jakob Sigurðsson i MyNDIR: My Norse Digital Image Repository. Ed. P. A. Baer. 2026. Edition 2.6.5 . Victoria, B. C.: Humanities Computing and Media Centre, University of Victoria. 2026. som för övrigt tycks ha varit en uppskattad illustratör, eftersom han även i handskriften ÍB 299 4°, som handlar om de båda eddorna och skrevs 1764, anses ha bidragit med bilder.Jakob Sigurðsson i MyNDIR, 2026.handrit.is ÍB 299 4to Skráningarfærsla handrits, 1764.

Bokens vidare öden När Jakob dog, efterlämnande hustru och minst sju barn, blev hans böcker troligen sålda. Eddaboken med de lustiga bilderna stannade dock kvar i trakten, fast hos olika ägare. Detta vet vi eftersom flera av dem har skrivit sina namn på insidan av bokens pärmar. På 1860-talet inköptes boken av en bonde vid namn Magnús Guðmundsson, och efter honom gick den till hans dotter Elín Sigríður. Hon emigrerade som nybliven änka 1876 med sina sex barn till Kanada, och boken tog hon med sig. Den gård där hon slog sig ner gav hon namnet Melstaður, och hennes ättlingar tog senare efternamnet Melsted. Det är skälet till att boken sedan dess har blivit kallad Melsteðs Edda. Boken återköptes vid sekelskiftet av Islands konsul i Minnesota och donerades till Stofnun Árna Magnússonar, där den fick katalognumret SÁM 66.

Handskrifter som SÁM 66 är intressanta ur framför allt kulturhistorisk och etnologisk synpunkt, inte minst eftersom de visar på bokens roll i den isländska allmogekulturen. Historikern och folkloristen Gísli Sigurðsson finner det belysande att en kvinna som Elín Sigríður Magnúsdóttir – som själv aldrig hade gått i skola – ändå tog den gamla boken med sig då hon flyttade till sitt nya hem i väster.

Bilder Här följer en jämförelse mellan några av bilderna i SÁM 66 och deras motsvarigheter i NKS 1867 4°:

Källor SÁM 66 med sökbar innehållsförteckning. Gísli Sigurðsson, Melsteðs Edda SÁM 66, Árnastofnun, 19. júní 2018. Páll Eggert Ólason, et al., Íslenzkar æviskrár frá landnámstímum til ársloka 1940, bd 3, s. 12, 1950. Uppslagsord: Jakob Sigurðsson (18. öld).

Noter

Externa länkar Bilder ur SÁM 66 Bilder ur NKS 1867 4°

Kategori:Poetiska Eddan Kategori:Snorres Edda Kategori:Handskrifter inom västnordisk diktning