Johan Gustaf Höjer, född 6 oktober 1798 i Stockholm, död den 7 maj 1874, var en svensk präst.

Biografi Johan Gustaf Höjer föddes 1798 i Stockholm. Han var son till professorn och rektorn Johan Carl Höjer vid Uppsala skola och Maria Lovisa Winberg. Höjer blev student vid Uppsala universitet 1815 och filosofie magister 1821. Han utsågs 6 september 1821 till vice kollega i vid Uppsala trivialskola och 22 augusti 1822 till ordinarie kollega. Höjer prästvigdes 10 juni 1827 och avlade pastoralexamen 29 augusti 1827. Han utnämndes 26 februari 1834 till rektor vid Gävle trivialskola och blev 15 november 1837 kyrkoherde i Häverö församling, tillträdde 1839. Höjer fick 10 januari 1846 titeln prost och blev 4 juli 1866 kontraktsprost i Närdinghundra kontrakt. År 1872 promoverades han till filosofie jubeldoktor. På egen begäran beviljades Höjer avsked från kontraktsprostbefattningen från och med 1 maj 1873 och blev 14 maj 1873 ledamot av Nordstjärneorden. Han avled 1874.

Under studentåren drogs Höjer främst till äventyrliga upptåg, kraftprov och kämpalekar, och han hyste även ett starkt intresse för det militära. Sedan han gift sig och familjen blivit allt större förändrades emellertid hans inriktning. De ökade försörjningsbekymren bidrog till att han valde den prästerliga banan och avlade prästexamen.

Lönen som rektor vid Gävle skola torde ha varit förhållandevis god, men levnadskostnaderna i staden var höga. Detta uppges ha varit en viktig orsak till att han lämnade Gävle och sökte sig till kyrkoherdetjänsten i Häverö. Under sin tid som kollega i Uppsala arbetade han tillsammans med E. Schram på en svensk språklära, vilken senare utgavs enbart i Schrams namn.

När Höjer tillträdde pastoratet utgjorde Häveröborna enligt samtida beskrivningar en särpräglad befolkning, tydligt skild från invånarna i de omgivande socknarna genom sina seder, sin klädedräkt och sitt språk. Det ansågs närmast bryta mot den rådande ordningen om en bondson eller bondedotter gifte sig med någon från en annan socken. I början av sin prästerliga verksamhet tycks Höjer till viss del ha behandlat bönderna med samma stränga metod som en skolmästare använde mot sina elever, dock utan handgripligheter. Församlingsborna uppges till en början undergivet ha accepterat detta. Efter hand lärde emellertid prästen och församlingen känna varandra, och mellan dem utvecklades ett mycket gott förhållande.

Det blev vanligt att både gamla och unga vände sig till kyrkoherden för att få råd när viktiga enskilda eller gemensamma angelägenheter skulle avgöras. Vid sockenstämmorna kunde motsatta uppfattningar ibland försvaras med stor häftighet, men Höjers yttrande blev ofta avgörande. Oppositionen brukade då ge med sig med orden: ”Vi litar på prostens omdöme.” Bönderna uppskattade hans varsamhet med församlingens medel, den måttliga ersättning han tog ut för kvicktiondet samt hans allmänna rättrådighet och oegennytta. Som predikant hade han en god deklamatorisk förmåga och åhördes gärna av såväl hög som låg.

Höjer hade enligt skildringen ärvt ett stolt sinnelag. Stoltheten tog sig dock inte uttryck i despotism, översitteri, högmod eller självgodhet, utan snarare i en stark motvilja mot förtryck och underkastelse. Samtidigt var han känslig och vek till sin läggning. Hans försök att dölja denna mjukhet kunde av dem som inte kände honom uppfattas som strävhet. Den äventyrslust som hade präglat hans yngre år övergick med tiden i ett glatt, skämtsamt och lekfullt lynne, som han behöll långt upp i ålderdomen och som gjorde honom omtyckt av både gamla och unga. Hans levnadsvanor var enkla. Under somrarna vandrade han dagligen omkring på ägorna, men när hösten och snön kom lämnade han sällan huset annat än när det var nödvändigt. I stället ägnade han sig åt studier i äldre och nyare litteratur. Hans bibliotek var förhållandevis välförsett, och prästgården var känd som ett mycket gästfritt hem.

Trots att jordbruket från början var främmande för honom sköttes prästgårdens odlingar omsorgsfullt enligt principerna för cirkulationsbruk och gav vanligen goda skördar. Höjer var den förste i socknen som begärde ägodelning, eftersom prästgårdens mark fortfarande låg i tegskifte med ett annat hemman. Han var också den förste som införde tröskverk i stället för den traditionella slagan. Trots dessa initiativ beskrivs han som opraktisk i vardagliga angelägenheter. Det han själv saknade i praktiskt handlag hade emellertid hans hustru i desto högre grad. När de färdades tillsammans var det alltid hon som höll i tömmarna och körde, medan prosten satt bredvid och rökte sin pipa.

Det regniga året 1844 och det torra året 1845 med efterföljande missväxt bidrog till att familjens ekonomiska situation blev ohållbar. Boet måste överlämnas till borgenärerna, och sönerna tvingades avbryta sina studier i Uppsala för att söka sin försörjning där sådan kunde finnas. Med tiden övervanns dock svårigheterna. Samtliga skulder betalades och familjen uppnådde så småningom en viss välmåga. Höjer förblev plikttrogen in i det sista och sägs ha ”stupat i tjänsten”. Under en nattvardsgång i kyrkan drabbades han av någon form av nervattack och måste ledas hem. Tre månader senare avled han. Han sörjdes av sina fem efterlevande barn och 21 barnbarn, av en stor släkt och talrika vänner, av tjänare som hade åldrats i hans tjänst samt av hela församlingen.

Ännu senare uppges församlingsborna ha sagt om honom: ”Han var en gubbe med karaktär, och hans ord var som ett testamente.” Uttalandet kan betraktas som ett hedrande omdöme över hans livsgärning och som ett uttryck för församlingens tacksamhet inför hans minne.

Familj Höjer var gift med Gustava Sofia Norelius (1803–1852), dotter till en inspektor vid Hargs bruk. De fick tillsammans barnen kontoristen Björn Frithiof Höjer (1829–1865), kamreren Ale Torgny Höjer (född 1832) vid Stockholms sjukhem, handelsbokhållaren Ottar Engelbrekt Höjer (1833–1858), Hilda Sofia Lovisa Höjer (1834–1882) som var gift med organisten och skolläraren P. E. Dahlin i Häverö, Freja Elida Höjer (född 1836) som var gift med kusinen överfyringenjören G. E. Höjer i Stockholm, Tora Ursina Höjer (1837–1838), Edla Torborg Höjer (1838–1838), Tor Adalrik Höjer (1840–1840), Julia Ingegerd Höjer (född 1842) som var gift med kusinen bruksdisponenten M. Hj. Höjer vid Finspång och styrmannen Ivar Alrik Höjer (1846–1889).

Bibliografi Dissertatio historica linguae Latinae adumbratio, Uppsala 1827.

Referenser Noter

Kategori:Kontraktsprostar i Uppsala stift Kategori:Svenska präster under 1800-talet Kategori:Personer från Stockholm Kategori:Födda 1798 Kategori:Avlidna 1874 Kategori:Män