miniatyr|300px|"Affischstormen: Kampen om det hebreiska språket" Språkstriden i Palestina (, ”Språkkriget”) var en språklig och ideologisk konflikt som utspelade sig 1913–1914 i det dåvarande Palestina inom Osmanska riket om vilket språk som skulle vara undervisningsspråk vid de nya judiska utbildningsinstitutionerna. Språkstriden fick stor betydelse för hebreiskans etablering som modernt undervisnings- och kulturspråk.
Bakgrund År 1904 användes hebreiska som undervisningsspråk i sex av de 29 organiserade judiska skolorna i det dåvarande Eretz Israel. År 1908 fattades beslut om att grunda regionens första högre tekniska läroanstalt, en institution som senare utvecklades till Technion – Israels teknologiska institut – i Haifa. Den nya läroanstalten skulle få namnet Technikum () och hade till uppgift att utbilda arbetsledare, tekniker och biträdande ingenjörer. I anslutning till Technikum planerades även en förberedande skola med två utbildningslinjer, en teknisk och en realvetenskaplig.
Projektet drevs till stor del av den tysk-judiska hjälporganisationen Ezra (Hilfsverein der deutschen Juden), som inte var en sionistisk organisation. Organisationen hade grundats i Berlin 1901 och hade byggt upp ett nätverk av judiska skolor i Palestina. Under ledning av Paul Nathan stod Ezra för en stor del av finansieringen av Technikum.
En central fråga blev vilket språk som skulle användas i undervisningen. Vid denna tid var hebreiskan fortfarande under utveckling som modernt vardags- och undervisningsspråk, och det saknades ett etablerat tekniskt och vetenskapligt ordförråd. Ezra ansåg därför att tyska hade praktiska fördelar som undervisningsspråk, inte minst eftersom tyskan hade en stark ställning inom den moderna vetenskapen.
miniatyr|vänster|300px|Technikum i Haifa i dess första byggnad i stadsdelen Hadar HaKarmel, fotograferad 1913. Byggnaden inrymmer numera Israels nationella museum för vetenskap, teknik och rymd. Den 26 oktober 1913 fattade Technikums styrelse i Berlin beslut om att tyska skulle vara det huvudsakliga undervisningsspråket. Beslutet innebar att de naturvetenskapliga ämnena vid Technikum och den planerade Realskolan i Haifa skulle undervisas på tyska, medan hebreiskan skulle ges en särskild ställning. Beslutet väckte omedelbart kraftiga protester bland förespråkare för hebreiskan i Palestina.
Konflikten När beslutet blev känt avgick flera sionistiska ledamöter ur Technicums styrelse. Motståndet mot Ezra spreds snabbt bland den judiska befolkningen i Palestina och kom att ledas bland annat av Lärarförbundet i Palestina och av elever och lärare vid Ezras skolor. Lärarförbundet utlyste en bojkott mot Technikum och den planerade realskolan, trots att institutionerna ännu inte hade öppnat.
Motståndarna betraktade frågan som mer än en konflikt om ett praktiskt undervisningsspråk. För dem var hebreiskans ställning nära förbunden med den judiska nationella rörelsen och med målet att skapa ett självständigt judiskt samhälle i Palestina. I ett upprop som publicerades i tidningen Ha-Herut i december 1913 betecknades beslutet att använda ett främmande språk som ett hot mot den hebreiska nationens framtid.
miniatyr|200px|höger|Eliezer Ben-Yehuda, en av de framträdande förespråkarna för hebreiskan under språkstriden. Konflikten ledde till strejker vid Ezras skolor. Lärare förklarade att de inte ville undervisa på tyska, och elever och föräldrar lämnade vissa av organisationens skolor. De osmanska myndigheterna satte in turkisk polis vid vissa skolor för att skydda de lärare och elever som inte deltog i strejken.
Bland de ledande förespråkarna för hebreiskan fanns Eliezer Ben-Yehuda, trots att Ezra hade ekonomiskt stött utgivningen av hans hebreiska ordbok. Även Shmaryahu Levin, som hade utsetts av Ezra till ansvarig för projektet att uppföra Technikum, tog ställning för hebreiskan och avgick senare från sin post.
Konflikten fick även internationell uppmärksamhet. Protestmöten till stöd för hebreiskan hölls bland judar i bland annat Berlin, Wien och New York.
miniatyr|vänster|200px|Segersången i språkstriden, 1914. Strejken och protesterna bidrog till att finansieringen av Technikum försvårades. Byggnadsarbetet avbröts och öppnandet av institutionen sköts upp. Den 22 februari 1914 meddelade Ezra slutligen att undervisningen vid Technikum skulle bedrivas på hebreiska.
Följder Språkstriden fick stor betydelse för den framväxande hebreiska språk- och utbildningsrörelsen och hebreiskans återupplivande. Lärarnas brytning med Ezra bidrog till att nya hebreiskspråkiga utbildningsinstitutioner utvecklades, däribland Hebreiska lärarseminariet och Haifas hebreiska realskola. En bredare hebreiskspråkig utbildningsmiljö växte fram med en tydligare nationell och sionistisk prägel.
Technikums öppnande fördröjdes av första världskriget. De första studenterna antogs 1925, då institutionen hade fått namnet Technion.
I Nationernas förbunds mandat för Palestina, som godkändes den 24 juli 1922, fastställdes engelska, arabiska och hebreiska som officiella språk i Palestina.
År 2011 visade Haifas stadsmuseum utställningen Språkstriden, kuraterad av Svetlana Reingold, om konflikten och dess betydelse för hebreiskans utveckling.
Källor
Kategori:Hebreiska Kategori:Språkpolitik Kategori:Språk i Israel Kategori:Osmanska riket under 1910-talet