miniatyr|Vidura (till vänster) ger råd åt Dhritarashtra. Pahari-måleri, omkring 1820. Vidura (, Vidura, ungefär ”kunnig”, ”klok” eller ”vis”) är en central gestalt i det fornindiska eposet Mahabharata. Han är minister och rådgivare i Kururiket samt farbror till både Pandava-bröderna och Kaurava-bröderna.
Berättelse Mandavyas förbannelse Enligt Mahabharata var Vidura en inkarnation av guden Yama. Rishin Mandavya hade blivit oskyldigt dömd till spetsning och förbannade Yama, som han ansåg hade straffat honom utan giltig anledning, till att födas som son till en tjänstekvinna. Yama föddes därför i människornas värld som Vidura.
Födelse och uppväxt Vidura föddes genom niyoga, en sed enligt vilken en man kunde avla barn med en änka för den avlidne makens räkning. Efter kung Vichitraviryas död saknade hans änkor Ambika och Ambalika arvingar. Hans mor Satyavati lät därför sin son, vismannen Vyasa, avla barn med de båda änkorna.
Ambika slöt ögonen av rädsla inför Vyasa och födde därför den blinde Dhritarashtra. Ambalika bleknade av skräck vid mötet och födde Pandu, som beskrivs som ovanligt blek. När Vyasa skulle avla ytterligare ett barn skickades i stället en tjänstekvinna till honom. Hon tog emot honom utan rädsla och födde Vidura, som beskrivs som särskilt klok och dygdig. Eftersom hans mor var tjänstekvinna hade Vidura dock lägre social ställning än sina halvbröder Dhritarashtra och Pandu.
Vidura blev senare en betrodd rådgivare vid Kuruhovet och stod Pandavabröderna nära. Vid flera tillfällen varnade han dem för Duryodhanas planer mot dem, bland annat sammansvärjningen där Pandavaerna skulle brännas inne i ett hus byggt av lättantändliga material.
Tärningsspelet Vidura försökte förgäves förhindra Yudhishthira från att delta i det tärningsspel som arrangerades av Duryodhana och Shakuni. När Yudhishthira hade förlorat sitt rike, sina bröder, sig själv och slutligen Draupadi i spelet, protesterade Vidura mot hennes förödmjukelse vid Kauravernas hov. Förutom prins Vikarna var han den ende vid hovet som öppet motsatte sig behandlingen av henne. Duryodhana svarade genom att anklaga Vidura för illojalitet och otacksamhet.
Vidura tog senare avstånd från Duryodhana och Kauravernas sida. Till skillnad från flera andra äldre medlemmar av Kuruhovet, däribland Bhishma, Drona och Kripa, deltog han inte på Kauravernas sida i Kurukshetrakriget.
Krishnas besök När Krishna kom till Hastinapura som Pandavaernas sändebud inför det förestående kriget avböjde han Duryodhanas gästfrihet och vistades i stället hos Vidura. I berättelsen framhålls Viduras anspråkslösa gästfrihet som ett uttryck för hans hängivenhet och rättfärdighet, i kontrast till Duryodhanas försök att vinna Krishna genom prakt och rikedom.
Kurukshetrakriget Kort före Kurukshetrakriget utspelar sig den filosofiska dialog som brukar kallas Sanatsujatiya. Den blinde kungen Dhritarashtra plågas av oro och söker råd hos Vidura, som i sin tur åkallar vismannen Sanatsujata. Denne undervisar därefter Dhritarashtra om bland annat döden, odödligheten och den högsta verkligheten.
Vidura deltog inte i Kurukshetrakriget. Efter återkommande konflikter med Duryodhana tog han avstånd från Kauravernas politik och lämnade hovet.
Död Efter Kurukshetrakriget blev Yudhishthira kung, och Vidura återvände till sin roll som rådgivare. Många år senare drog sig Dhritarashtra, Gandhari och Kunti tillbaka till skogen för att leva som asketer. Vidura och Sanjaya följde med dem.
När Yudhishthira två år senare besökte dem i skogen mötte han Vidura, som då levde ett strängt asketiskt liv. Vidura dog inför honom, varefter hans ande enligt berättelsen förenades med Yudhishthira. Detta förklaras genom att både Vidura och Yudhishthira förknippas med Dharma/Yama. En himmelsk röst förbjöd Yudhishthira att kremera Viduras kropp.
Vidura Niti Vidura Niti (, ungefär ”Viduras statskonst” eller ”Viduras levnadsregler”) är benämningen på Viduras undervisning i böckerna 33–40 av Udyoga Parva, den femte boken i Mahabharata-eposet. Undervisningen framförs som råd till kung Dhritarashtra och behandlar bland annat etik, statskonst, ledarskap och personligt uppförande.
I Vidura Niti beskrivs den gode härskarens skyldigheter gentemot sina undersåtar. Vidura framhåller bland annat rättvisa, medkänsla och omsorg om folkets välfärd och betonar vikten av att skydda utsatta, främja kunskap och ekonomisk verksamhet samt välja dugliga och hederliga rådgivare. Härskaren varnas samtidigt för bland annat grymma straff, hårt språk och missbruk av rikedom.
Undervisningen behandlar även den enskildes karaktär och utveckling. Den vise människan kännetecknas bland annat av självbehärskning, eftertanke och en vilja att lära, och bör enligt Vidura undvika vrede, högmod och fåfänga. Framgång och motgång bör mötas med jämnmod, och handling bör föregås av övervägande.
Källor
Noter
Kategori:Mahabharata Kategori:Indisk mytologi