Machangboplatsen (kinesiska: 马厂塬遗址, Mǎchǎngyuán yízhǐ) är en arkeologisk fyndplats från neolitikum och bronsåldern vid byn Machangyan i Minhe härad i Qinghai i Kina. Byn Machangyan ligger på den södra sidan av Huangshuifloden, en biflod till Gula floden, i östra Qinghai. Platsen är typlokal för den så kallade Machangfasen inom Majiayaokulturen och hör till de viktigaste förhistoriska lokalerna i övre delen av Gula flodens avrinningsområde.

Platsen identifierades 1924 i samband med Johan Gunnar Anderssons undersökningar i Gansu och Qinghai.

Historia Platsen identifierades i juli 1924 av Zhuang (Chuang), en av Johan Gunnar Anderssons medarbetare. Andersson hade identifierat en tredje fas av den målade keramiken som representerade Majiayaokulturens senare del. Han hade dock inte hittat några gravar under sina undersökningar i Taodalen tidigare under året och skickade därför Zhuang till Huangshifloden eftersom han trodde att det skulle vara större chanser att hitta gravar där. Zhuang hittade gravar och boplatslämningar som han undersökte och ritade skisser av vilka Andersson sedan renritade. Fyra lokaler registrerades. Lokal 1 var en boplats jämförbar med Hui Tsui (Xindiankulturen), lokal tre var 2 gravar som daterades till Siwakulturen och lokal 4 var två gravar som kopplades till den fas av Majiayaokulturen som så småningom kom att benämnas Machangfasen. Den första Machanggraven hade 3 kärl, den andra 4 kärl. Lokal 2 sades i efterhand vara en förväxling med Majiayaoboplatsen (något som måste varit otroligt frustrerande för Andersson). Andersson besökte själv aldrig platsen men skrev att det var angeläget att platsen blev ordentligt undersökt.Andersson (1943:159-160)

År 1947 och 1949 undersöktes platsen vidare av den kinesiske arkeologen Pei Wenzhong. Efter Folkrepubliken Kinas grundande genomfördes flera arkeologiska inventeringar och uppmätningar av bland annat Kinesiska vetenskapsakademins institut för arkeologi och Qinghais arkeologiska myndigheter. Platsen har tyvärr plundrats flera gånger.

År 1988 blev platsen upptagen på Folkrepubliken Kinas lista över nationellt skyddade kulturminnen.

Fynd Fyndplatsen omfattar, enligt de kinesiska undersökningarna efter Zhuang, omkring 30 000 kvadratmeter och innehåller kulturlager på mellan 0,5 och 1,5 meter. Kol-14-dateringar visar att den huvudsakliga bosättningen tillhör perioden omkring 2200–2000 f.Kr., det vill säga övergången mellan yngre stenåldern och bronsåldern. Förutom Machangfasen finns är även fynd från den efterföljande bronsålderskulturerna Qijiakulturen, Siwakulturen, Kayuekulturen och Xindiankulturen representerade. Enligt nyligen gjorda genomgångar av fyndmaterialet från Zhuang som finns på Östasiatiska museet, Stockholm, ska detta material huvudsakligen kopplas till Xindiankulturen snarare än Machangfasen.

Bland fynden finns målad keramik, stenredskap, benredskap och föremål av jade. Den målade keramiken kännetecknas av svarta dekorationsmönster på röd eller purpurfärgad botten. Vanliga motiv är cirklar, romber, parallella linjer, bågformer och stiliserade djurmotiv.

Referenser

Noter

Kategori:Fornminnen i Kina Kategori:Qinghai