Juan Manuel Tamariz-Martel Negrón, känd som Juan Tamariz, född 18 oktober 1942 i Madrid, död 18 augusti 2026 i Madrid, var en spansk trollkonstnär, främst verksam inom kortmagi och bordstrolleri. Han blev internationellt uppmärksammad sedan han 1973 vann första pris i kortmagi vid FISM:s världsmästerskap i Paris och kom att räknas som en av de mest inflytelserika kortmagikerna under sin tid.

Från 1970-talet och framåt blev Tamariz en välkänd tv-personlighet i Spanien. Hans framträdanden kännetecknades av humor, ett informellt yttre och ett nära samspel med publiken, och han avslutade ofta sina nummer genom att imitera ljudet av en osynlig fiol. Vid sidan av sina framträdanden utvecklade han teorier om illusionismens dramaturgi och åskådarens perception och gav ut ett stort antal böcker som fick internationell spridning bland magiker.

Biografi Tamariz började intressera sig för trolleri redan som barn. Vid 18 års ålder blev han medlem i Sociedad Española de Ilusionismo, trots att föreningens ordinarie minimiålder var 20 år. Där kom han i kontakt med bland andra Arturo de Ascanio, som blev en viktig läromästare, och Juan Antón, med vilken han uppträdde i numret Los mancos. Tamariz och Ascanio kom senare att bli centrala gestalter inom den så kallade Madridskolan eller spanska skolan inom modern kortmagi, som lade stor vikt vid illusionens psykologiska och dramaturgiska uppbyggnad.

Tamariz studerade fysik under fyra år, men hans huvudsakliga intresse låg i film. Han studerade därför även vid Spaniens statliga filmskola Escuela Oficial de Cine. Bland hans kortfilmer finns El espíritu (1969), där Carmen Maura gjorde en av sina första filmroller. Efter filmskolans nedläggning 1970 var Tamariz delaktig i framväxten av Escuela Mágica de Madrid, där magiker utbytte och utvecklade tekniker och teorier.

Hans internationella genombrott kom 1973, då han vann första pris i kortmagi vid FISM:s världsmästerskap i Paris. Tävlingsnumret, senare känt som El número de París, kombinerade kort- och myntmagi med humor och musik på munspel. Utmärkelsen befäste hans ställning inom den internationella illusionismen, och under de följande årtiondena turnerade och föreläste han för magiker i Europa, Amerika och Asien.

Parallellt blev Tamariz en av de personer som populariserade illusionism för en bred spansk publik genom televisionen. Under 1970-talet medverkade han bland annat i Tiempo de magia, barnprogrammet El Recreo och frågesportprogrammet Un, dos, tres... responda otra vez, där han spelade figuren Don Estrecho. Senare ledde eller medverkade han i program som Por arte de magia, Magia Potagia och Chantatachan. Hans framträdanden bidrog till att skapa en bred publik för modern bordstrolleri i Spanien.

Tamariz avled den 18 augusti 2026, 83 år gammal, på Hospital Clínico San Carlos i Madrid. Dödsfallet offentliggjordes av hans dotter, illusionisten Ana Tamariz.

Betydelse för magin Tamariz var särskilt inflytelserik genom sitt försök att systematisera de psykologiska mekanismer som får ett trollerinummer att uppfattas som omöjligt. Han byggde vidare på idéer från framför allt Arturo de Ascanio och utvecklade egna metoder för att styra publikens uppmärksamhet och föreställningar om hur ett trick skulle kunna vara utfört.

I boken La vía mágica utvecklade han sin teori om ”falska lösningar” (). Grundtanken är att föreställningen struktureras så att åskådarens tänkbara rationella förklaringar successivt görs omöjliga, vilket förstärker upplevelsen av att något oförklarligt har inträffat.

Ett annat område som Tamariz fick stort inflytande inom var magi med memorerad kortlek. I Sinfonía en mnemónica mayor utvecklade han det system som internationellt blivit känt som Mnemonica, där kortlekens ordning memoreras och används som grund för ett stort antal effekter.

Hans inflytande sträckte sig därmed långt utanför hans offentliga karriär i Spanien. Efter hans död beskrev illusionisten Luis Piedrahita honom som en avgörande förnyare av kortmagin och framhöll hans tekniker, strukturer och teorier som en del av det moderna trollerikonsten.

Bibliografi i urval Monedas, monedas... (y monedas) (1969) Magia en el bar (1975) Los cinco puntos mágicos (1981) La vía mágica (1987) Sonata (1989) Sinfonía en mnemónica mayor (2000) Por arte de verbimagia (2005) El arco iris mágico (2016)

Utmärkelser Tamariz vann första pris i kortmagi vid FISM:s världsmästerskap i Paris 1973 och mottog 2009 FISM:s särskilda utmärkelse för teori och filosofi. Han utsågs även till Magician of the Year av amerikanska Academy of Magical Arts och erhöll organisationens Performing Fellowship och Master Fellowship.

År 2011 tilldelades han Spaniens guldmedalj för förtjänster inom de sköna konsterna, avseende 2010 års medaljer. År 2019 mottog han även Madrids guldmedalj.

Källor

Kategori:Spanska illusionister Kategori:Personer från Madrid Kategori:Födda 1942 Kategori:Avlidna 2026 Kategori:Män