miniatyr|stående=0.5|Aragonesisk dulzaina. Dulzaina är ett traditionellt spanskt blåsinstrument med dubbelt rörblad och koniskt rör. Instrumentet är ett folkligt oboeinstrument och kan beskrivas som en typ av skalmeja. Dulzainan förekommer i flera regionala utföranden, som skiljer sig åt beträffande bland annat storlek, material, stämning och förekomsten av klaffar.

Instrumentet används framför allt inom spansk folkmusik och förekommer ofta vid folkfester, danser och processioner. Det spelas vanligen tillsammans med någon form av trumma.

Konstruktion miniatyr|vänster|stående=0.7|Dubbelt rörblad och metallrör till en valenciansk dolçaina. Metallröret kallas tudel på spanska. Dulzainan består huvudsakligen av ett dubbelt rörblad, ett kort metallrör och en koniskt borrad kropp. Metallröret, som på spanska kallas tudel, förbinder rörbladet med kroppen. Rörbladet består vanligen av två tunna blad av vass som vibrerar mot varandra när musikern blåser.

Kroppen tillverkas vanligen i ett enda stycke trä och vidgas nedåt. Den utsvängda nederdelen utgör instrumentets klockstycke. Kroppen har vanligtvis mellan sex och åtta fingerhål. Därutöver kan det finnas två mindre stäm- eller resonanshål i närheten av klockstycket. Traditionellt har bland annat buxbom använts, men träslaget varierar mellan olika regioner och instrumentmakare.

Konstruktionen skiljer sig åt i Spaniens olika regioner och provinser. I Bizkaia och Gipuzkoa har även dulzainor med kropp av metall tillverkats. Den kastilianska dulzainan kan vara försedd med klaffar, vilka utökar möjligheterna till kromatiskt spel.

Spelteknik Tonen frambringas genom att musikern blåser direkt i det dubbla rörbladet. Tonhöjden regleras genom att fingerhålen öppnas och stängs samt genom förändringar i lufttrycket. Med grundläggande fingersättning ger instrumentet en diatonisk skala. Kromatiska toner kan åstadkommas genom halvöppna fingerhål, alternativa grepp och anpassning av lufttrycket.

Den baskiska dulzainans register omfattar omkring två oktaver, och de traditionella melodierna håller sig dock vanligen inom en oktav och en kvint.

Regionala varianter miniatyr|stående=0.7|Två kastilianska dulzainor: en diatonisk modell utan klaffar till vänster och en kromatisk modell med klaffar till höger. Dulzainan förekommer i flera regionala utföranden som skiljer sig beträffande bland annat benämning, material, stämning och förekomsten av klaffar.

Kastilien och León I Kastilien och León förekommer den kastilianska dulzainan, dulzaina castellana. Äldre modeller saknar klaffar, men i slutet av 1800-talet började instrumentmakaren Ángel Velasco i Valladolid förse instrumentet med metallklaffar. Klaffarna utvecklades senare till ett mer omfattande system som underlättar kromatiskt spel. Instrumentet ackompanjeras traditionellt av en mindre trumma, vanligen kallad caja eller redoblante.

Valencia I Valencia kallas instrumentet dolçaina, regionalt även donçaina. Benämningen kan också avse en ensemble med dolçaina och en mindre trumma som kallas tabal eller tabalet. De båda instrumenten spelas traditionellt tillsammans vid bland annat folkfester och processioner.

I olika delar av Valencia förekommer även benämningarna xirimita, xaramita och gaita.

Baskien och Navarra I Baskien kallas instrumentet dulzaina eller, på baskiska, dultzaina. Kroppen är vanligen tillverkad av trä, traditionellt ofta buxbom. I Bizkaia och Gipuzkoa började även dulzainor av metall tillverkas under slutet av 1800-talet. Metallinstrumentet kom att förknippas särskilt med Bizkaia.

Dulzainan har traditionellt använts till dansmusik, marscher och musik vid byfester. Den har vanligtvis spelats tillsammans med en trumma, men även tamburin och durspel har förekommit som ackompanjemang.

I Navarra är instrumentet vanligen känt som gaita navarra. Gränsen mellan benämningarna gaita och dulzaina är inte alltid tydlig, och instrumenten är nära besläktade. En äldre ensembletyp bestod av en gaita eller dulzaina och trumma, medan en vanlig senare sammansättning består av två instrument som spelar i två stämmor tillsammans med trumma.

Historia Benämningen dulzaina är lånad från fornfranskans douçaine, ett namn på ett rörbladsinstrument som är belagt från omkring 1280. Det fornfranska ordet är bildat till doux eller douce, ”ljuv”; ”söt”, ytterst av latinets dulcis.

Den katalanska formen dolçaina förekommer i medeltida texter, bland annat i Ramon Muntaners krönika. I kastiliansk text är ordet enligt Real Academia Española första gången belagt i formen duçaina i en dikt av Francisco Imperial från tiden före 1409. Under medeltiden omnämns dulzainan tillsammans med andra instrument i högtidliga och militära sammanhang.

Från 1700-talet förknippas instrumentet i skriftliga källor framför allt med folkfester och dans, ofta i kombinationen dulzaina och trumma. De folkliga instrument som senare har kallats dulzaina skiljer sig emellertid betydligt från det medeltida instrumentet. Namnet kom med tiden att användas som en samlingsbenämning för flera regionala blåsinstrument med dubbelt rörblad.

Se även Gralla (musikinstrument) Skalmeja Bombard (instrument)

Källor

Kategori:Träblåsinstrument Kategori:Musik i Spanien