Kumlas lokala handel utvecklades under andra hälften av 1800-talet från ett begränsat utbud av handelsvaror i ett jordbrukssamhälle till ett omfattande affärsliv i ett växande stations- och industrisamhälle. Järnvägens etablering 1862 blev en viktig förutsättning för utvecklingen. Kring stationen växte handelsrörelser, spannmålshandel, butiker och senare specialiserade affärer fram. Under 1900-talet förändrades handelsstrukturen ytterligare genom framväxten av specialaffärer, kooperation och större affärshus.
Före stationssamhället Före mitten av 1800-talet fanns inget egentligt butikscentrum i Kumla socken. Före 1848 inte fanns någon butik alls inom socknen och de närmaste butikerna låg i Örebro. Området där dagens centrala Kumla ligger bestod huvudsakligen av skogs- och kärrmark, som utgjorde utmarker till bland annat Kumla, Fylsta och Södra Mos byar. På 1850-talet sammanföll flera äldre landsvägar i området. Landsvägarna mellan Örebro och Tomta samt Hardemo och Yxhult möttes i närheten av Kumla by och kyrkan. I närheten fanns även Blacksta gästgiveri och Sannahed, där en tidig handelsverksamhet var etablerad. Förändringen började när järnvägen byggdes genom socknen. Västra stambanan och sträckan Örebro–Hallsberg invigdes 1862. En station anlades vid landsvägen mot Hardemo och fick namnet Kumla efter den närbelägna kyrkan. Väster om spåret byggdes stationshuset och på östra sidan ett godsmagasin. Järnvägen skapade därmed nya möjligheter för handel och transporter. En väg anlades från landsvägen till godsmagasinet, motsvarande dagens Odengatan. Vid järnvägsområdet uppstod ett centrum för transport av varor till och från det växande stationssamhället.
De första handelshusen Fosselius & Bergöö En av de första större handelsrörelserna var Fosselius & Bergöö. Företaget etablerades vid hörnet av den äldre landsvägen, nuvarande Kyrkogatan, och vägen mot godsmagasinet, nuvarande Odengatan. Där öppnade Fosselius och Bergöö under 1860-talet en diversehandel som även omfattade spannmål och utsäde. Handelshuset hade ett brett sortiment. Förutom specerier omfattade handeln bland annat järnvaror, porslin, glasvaror och tyger. Företaget bedrev dessutom spannmåls- och fröhandel. Den breda verksamheten var typisk för den äldre typen av diversehandel, där en och samma butik kunde tillhandahålla varor som senare kom att säljas i specialiserade affärer.
C. A. Fosselius blev senare ensam ägare till verksamheten. Handelshuset kom att få en central plats i det äldre Kumlas handelsliv och låg strategiskt vid en av de vägar som ledde till järnvägen.
Hagendahl och Hagendalsvägen Grosshandlaren Carl Adolf Hagendahl från Örebro etablerade under 1870-talet en spannmålsrörelse i Kumla. År 1871 köpte han det gamla sockenmagasinet och lät återuppföra det vid järnvägen. Magasinet låg så att kunderna måste passera Fosselius & Bergöös affär för att nå det. Detta skapade en direkt konkurrenssituation. Fosselius & Bergöö kunde fånga upp kunder på väg till Hagendahls magasin genom att erbjuda dem konkurrenskraftiga priser på spannmålen. Hagendahl löste problemet genom att anlägga en ny väg. I januari 1872 köpte han en tio alnar bred markremsa från Östergården i Kumla by för 120 riksdaler riksmynt. Vägen drogs från landsvägen, nuvarande Kungsvägen, ned mot hans magasin vid järnvägen. Den fick i folkmun namnet Hagendalska vägen och blev senare Hagendalsvägen. År 1885 överlämnade Hagendahl vägen som gåva till Kumla kommun. Den hade då redan blivit en etablerad förbindelse mellan landsvägen och järnvägsområdet. En privat affärsmässig konkurrenssituation ledde alltså till en väg som senare blev en av Kumlas huvudgator.
Johan Andersson och de stora handelsrörelserna Hagendahls spannmålsmagasin hade Johan Andersson som filialföreståndare. Andersson övertog senare affärsrörelsen och utvecklade tillsammans med sonen Gustaf Andersson en omfattande handelsverksamhet. Johan Andersson hade tidigare varit filialföreståndare för Hagendahls spannmålsaffär. När han senare tog över verksamheten kom han att bygga upp en av Kumlas större handelsrörelser. Sonen Gustaf Andersson trädde efter hand in i firman. Johan Andersson & Co bedrev bland annat speceri- och diversehandel samt omfattande spannmålshandel. Företaget kom att bli en av de större privata handelsrörelserna i det tidiga Kumla. Affärsrörelsen var belägen vid Odengatan, som under slutet av 1800-talet utvecklades till Kumlas första egentliga affärsgata. I området fanns flera livsmedels- och diverseaffärer, järnhandel och andra handelsrörelser.
Kumla Handelsaktiebolag Under 1800-talets senare del tillkom även större handelsföretag med kooperativa eller aktiebolagsliknande former. Ett sådant företag var Kumla Handelsaktiebolag, i folkmun kallat ”Bolagsboa”. Det omnämns i minnesskildringar från det äldre Kumla som en nyare och något större handelsbod vid sidan av Fosselius & Bergöö. Handelsföretaget konkurrerade med de äldre privata handlarna. Under 1880- och 1890-talen var konkurrensen mellan de olika handelsrörelserna en viktig del av det framväxande stationssamhällets affärsliv.
Från diversehandel till specialaffärer Under 1800-talet var det vanligt att Kumlas handelsbodar hade mycket breda sortiment. En och samma affär kunde sälja specerier, järnvaror, glas, porslin, tyger och andra hushållsartiklar. Under 1900-talets början började handelslivet i stället specialiseras. Utvecklingen innebar att särskilda järnhandlar, färghandlar, klädaffärer, skohandlar och andra specialiserade företag etablerades. J. W. Johanson och Carl Persson hörde till de företagare som spelade en viktig roll i denna utveckling.
Kumla Järn- & Redskapshandel Kumla Järn- & Redskapshandel grundades 1911 av J. W. Johanson och Carl Persson. Företaget blev en av Kumlas specialiserade handelsrörelser och drevs senare under Fredrik Embergs namn.
D. Nyvelius & Co År 1915 grundade J. W. Johanson, Joel Andersson och David Nyvelius en färghandel under namnet D. Nyvelius & Co. Nyvelius kom senare att överta verksamheten. Färghandeln blev en del av det specialiserade handelsliv som växte fram i Kumla under 1910-talet. Företaget förekommer senare under namnet Nyvelius färghandel och hade bland annat filial vid Skolvägen.
Kumla Foder- & Utsädesaktiebolag Handeln med spannmål, utsäde och jordbruksprodukter fortsatte samtidigt att spela en stor roll i Kumla. Kumla Foder- & Utsädesaktiebolag startades 1902 och ombildades till aktiebolag 1919. Företaget hade senare filialer i Örebro och Fellingsbro. J. W. Johanson var företagets chef från starten. Verksamheten omfattade inköp och försäljning av spannmål, fröer och stråfoder samt gödsel- och fodermedel. Enligt företagsbeskrivningen från slutet av 1940-talet hade bolaget då 21 tjänstemän och 50 arbetare och en årlig omsättning på omkring 11 miljoner kronor.
Det stora affärshuset vid Hagendalsvägen År 1914 förvärvade grosshandlarna J. W. Johanson och Joel Andersson en tomt vid hörnet av Köpmangatan och Hagendalsvägen. Där lät de uppföra Kumlas då största affärs- och bostadshus. Byggnaden stod färdig omkring 1915 och innehöll flera verksamheter. Den största butikslokalen användes av J. W. Johanson & Co:s speceri- och diversehandel, medan Kumla Foder- & Utsädesaffär hade kontorslokaler i huset. Där fanns även bland annat Nyvelius & Co:s färghandel, P. Lundquists herrekipering och pälsvaruhandel. Affärshuset blev därmed ett koncentrat av den nya specialiserade handeln. Till skillnad från de äldre handelshusen rymde samma byggnad flera olika företag och verksamheter. Byggnaden revs 1973.
Kooperationens genombrott Det första försöket att skapa en konsumentkooperativ rörelse i Kumla gjordes 1908, då Kumla Kooperativa Handelsförening bildades. Föreningen öppnade en speceri- och diversehandel i en liten stuga vid den södra järnvägsövergången. Verksamheten startade med begränsat kapital och kreditgivning till medlemmarna bidrog till ekonomiska problem. Affären fortsatte trots svårigheterna till 1911, då föreståndaren Carl Sigge lämnade verksamheten och startade egen affär i Södra Mos. Ett nytt kooperativt försök gjordes 1915, men även detta misslyckades. År 1917 väcktes frågan på nytt vid ett möte i Ordenshuset Vega. Då föreslogs att Konsumtionsföreningen Örebro skulle öppna en butik i Kumla. Konsumtionsföreningen Örebro övertog därefter en affär som tidigare hade drivits av Johan Andersson & Co. Den nya Konsumbutiken öppnade hösten 1918 med Georg Lindberg som föreståndare. Redan 1920 hade verksamheten en omsättning på mer än 750 000 kronor. År 1924 flyttade konsumtionsföreningen in i egna nybyggda lokaler vid Köpmangatan. Försäljningsställen öppnades även vid Pellenäs på Hagendalsvägen och vid Västra Drottninggatan.
Torghandeln Ett tidigt salutorg etablerades vid järnvägsområdet. Johan Andersson ställde mark till förfogande ungefär mitt emot nuvarande Sveavägen. Där kunde traktens bönder sälja jordbruksprodukter, medan slaktare och andra försäljare erbjöd livsmedel. Torget besöktes av bönder som sålde bland annat spädkalvar, medan slaktare och trädgårdsmästare erbjöd sina produkter. Torghandeln var därmed både en ekonomisk verksamhet och en social mötesplats. Det nuvarande Kumla torg etablerades senare som stadens centrala torg. Under början av 1900-talet kom området kring torget och Hagendalsvägen att bli ett viktigt centrum för butiker och annan kommersiell verksamhet.
Livsmedelshandeln Livsmedelshandeln var den största delen av det äldre lokala butikslivet. Odengatan utvecklades under slutet av 1800-talet till en av Kumlas första egentliga affärsgator, med flera speceri- och diverseaffärer. Under 1900-talet kompletterades de äldre diverseaffärerna av särskilda speceri- och matvaruaffärer. I Julbladets annonser från 1930- och 1940-talen förekommer bland andra Eric Ericssons speceriaffär, Sahlins speceriaffär och flera mindre livsmedelsaffärer.
Specialaffärer och familjeföretag När handeln specialiserades växte ett stort antal mindre företag fram. Under 1930- och 1940-talen fanns exempelvis Ebba Lundholms Tapisseri- och Kortvaruaffär, Albin Engqvists herr- och damskrädderi, L. N. Brinks ur- och guldsmedsaffär samt Herbert Petterssons blomsterhandel och handelsträdgård. Ebba Lundholms verksamhet annonserades som Tapisseri- och Kortvaruaffär och var inriktad på bland annat julinköp.L. N. Brink drev ur-, optik- och guldsmedsaffär. Herbert Pettersson drev blomsterhandel och handelsträdgård. Katrinelunds Handelsträdgård i Sörby levererade bland annat blommor som hyacinter, tulpaner, begonior och cyklamen.
Handelslivets organisation När antalet privata handlare ökade uppstod även behov av samordning mellan företagen. Kumla Köpmannaförening kom att bli en organisation för ortens handlare och fick senare betydelse för bland annat presentkort och gemensamma handelsaktiviteter. Under efterkrigstiden annonserade föreningen bland annat om Kumla Köpmannaförenings presentkort. Dessa kunde användas i de anslutna butikerna och blev ett sätt att samordna handeln i staden.
Handelscentrumets förändring Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet koncentrerades handeln kring Odengatan, Hagendalsvägen och det nya torget. Samtidigt växte stationssamhället och den tidigare jordbruksmarken ersattes av tätare bebyggelse. Under 1900-talet fortsatte handelscentrumet att förändras. Äldre diverseaffärer ersattes eller kompletterades av specialaffärer, större affärshus och kooperativa butiker. Flera äldre handelsbyggnader revs under den senare delen av 1900-talet när gatunät och stadsbebyggelse moderniserades.
Se även Kumla Kumla torg Hagendalsvägen Kumla järnvägsstation Fosselius & Bergöö Kumla Järn- & Redskapshandel D. Nyvelius & Co Kumla Foder- & Utsädesaktiebolag Kumla Kooperativa Handelsförening Kumla Köpmannaförening
Källor
Kategori:Kumla