Viborgs gymnasium (tyska: Gymnasium zu Wiburg) var ett tyskspråkigt läroverk i Viborg som verkade från 1805 till 1841/42. Gymnasiet var den högsta undervisningsanstalten i det ryska Viborgs guvernement (1802–1811 benämnt Finländska guvernementet), senare kallat Gamla Finland, sedermera Viborgs län inom Storfurstendömet Finland. Gymnasiet utgjorde tillsammans med en kretsskola och två elementarskolor det nya skolsystem som infördes i guvernementet i samband med kejsar Alexander I:s skolreform.

Läroverket underlydde inledningsvis Dorpats kejserliga universitets skoldistrikt och efter Viborgs guvernements förening med Storfurstendömet Finland 1812 ett särskilt konsistorium (en egen styrelse) i Viborg. År 1841 underställdes gymnasiet direkt Borgå domkapitel och slogs samman med kretsskolan till ett sexklassigt svenskspråkigt läroverk, en process som var fullbordad 1845.

Bakgrund thumb|Alexander I:s skolreform föreskrev inrättande av en guvernementsskola eller gymnasium i rikets varje guvernementsstad. Skolväsendet i det ryska Viborgs guvernement byggde under 1700-talet på en tysk stadsskola samt, från 1788, en normalskola (även kallad Hauptschule), inrättad i samband med Katarina II:s ståthållarskapsreform.Hornborg & Lundén Cronström 1961, s. 14–15. Normalskolan byggdes efter förebild av den tyska Petrischule[de] i Sankt Petersburg, som sedan 1783 var utsedd till huvud- och normalskola för samtliga tyska områden i det ryska kejsardömet.Jyrki Paaskoski: ”Vanhan Suomen hallintohistoria”, i Eljas Orrman & Jyrki Paaskoski (red.): Vanhan Suomen arkistot – Arkiven från Gamla Finland. Helsingfors: SKS, 2012, s. 130. Skolan i Viborg kännetecknades av sådana för tiden moderna drag som statlig skoltillsyn och -finansiering, åtskillnad mellan skola och kyrka samt avskaffad kroppslig bestraffning. Till skolan hörde en flickavdelning, senare känd som Fruntimmersskolan i Viborg, som räknas som Nordeuropas äldsta högre läroanstalt för flickor. Avdelningen leddes av Ernestine Lehmann från 1800 fram till hennes död 1839.Robert Schweitzer: Die Wiborger Deutschen. Helsinki: 1993, s. 51–52.

Paul I:s förbud år 1797 mot studier vid utländska universitet stängde de tidigare studievägarna till Åbo och tyska lärosäten för Viborgs guvernements ungdom, som i stället hänvisades till ryska läroanstalter.Hornborg & Lundén Cronström 1961, s. 15. Grundandet av det tyskspråkiga universitetet i Dorpat 1802 gav en ny inhemsk studieväg för guvernementets ungdom och kom att bli ett viktigt förspel till gymnasiets tillkomst.Hornborg & Lundén Cronström 1961, s. 16–17.

Alexander I:s skolreform inleddes med förordningen 1802 om inrättandet av ett ministerium för folkupplysningen och en uppdelning av riket i skoldistrikt underställda universiteten. Livland, Estland, Kurland och Viborgs guvernement (omdöpt till Finländska guvernementet 1802) sammanfördes till ett gemensamt, tyskspråkigt skoldistrikt under Dorpats universitets överinseende.Jyrki Paaskoski: ”Vanhan Suomen hallintohistoria”, i Eljas Orrman & Jyrki Paaskoski (red.): Vanhan Suomen arkistot – Arkiven från Gamla Finland. Helsingfors: SKS, 2012, s. 131. År 1804 utfärdades statuter för rikets läroanstalter, enligt vilka varje guvernementsstad skulle förses med en kretsskola och en guvernementsskola eller gymnasium.Hornborg & Lundén Cronström 1961, s. 17.

Grundande och organisation

thumb|Viborgs gymnasium hörde inledningsvis under Dorpats kejserliga universitet i Livland. Viborgs gymnasium inledde sin verksamhet 1805, samtidigt med tyska kretsskolor i guvernementets städer.Harald Hornborg & Ingegerd Lundén Cronström (utg.): Viborgs gymnasium 1805–1842: biografisk matrikel. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland nr 388. Helsingfors: SLS, 1961, s. 17–18. Till gymnasiets förfogande inköptes två gårdar vid Karjaportsgatan i Viborg, vilka utöver skollokaler även innehöll bostäder för lärarna. Som förberedande läroanstalt fungerade kretsskolan, vilken i det närmaste motsvarade den gamla katedralskolan, medan en första och en andra elementarskola utgjorde skolsystemets lägsta nivå.Hornborg & Lundén Cronström 1961, s. 18.

I Viborg tillsattes vidare en särskild guvernementsskoldirektor med uppgift att som lokal instans övervaka skolärendena inom guvernementet. Lärarkåren rekryterades till stor del från Estland och Livland samt i mindre utsträckning från nordtyska universitetsstäder, och från 1805 krävdes formell pedagogisk kompetens av lärarna.

Den förste innehavaren av lärostolen i matematik och naturvetenskapliga ämnen var Erik Gabriel Melartin, som samma år som gymnasiet grundades utnämndes till överlärare där. Några år senare övergick han till att leda såväl läroverket som skolväsendet i hela Viborgs län. Hans undervisningsämnen omfattade trigonometri, astronomi, mekanik, geometri, fysik, aritmetik, zoologi och mineralogi.Kyllikki Tiensuu: ”Melartin, Erik Gabriel”, Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).Anu Koskivirta: ”Saksalainen sivistys, suomalainen kansa: kirjallisuus, kotiseutu ja kansankieli 1800-luvun alun Viipurin koulumaailmassa”, i Piia Einonen & Antti Räihä (red.): Kuvaukset, mielikuvat, identiteetit: Viipurin kulttuurihistoriaa 1710–1840. Viipurin Suomalaisen Kirjallisuusseuran Toimitteita 20. Helsingfors: VSKS, 2019, s. 199.

Kärnan i det första lärarkollegiet utgjordes i övrigt av fyra unga lärare. Ludwig Purgold (1780–1821), född i Gotha, hade varit informator hos friherre von Hülsen på godset Kallenhof i Livland och studerat i Jena och Göttingen, där han kommit i kontakt med nyhumanisten Christian Gottlob Heyne och genom denne Johann Gottfried Herders krets. August Wilhelm Tappe (1778–1830), född i Hannover, hade likaså studerat i Göttingen och disputerat vid universitetet i Erfurt. Georg Ernst Plate (1784–1856) rekryterades vid endast 20 års ålder från friherre Mengdens gods i Livland och var även han utbildad i Göttingen. Han inledde sin bana som lärare vid kretsskolan innan han 1808 blev gymnasiets lärare i latinsk litteratur. Friedrich Werther kom från Rudolstadt i Sachsen. Samtliga hade, liksom flera av sina kolleger, kommit till Viborg via tjänster som informatorer hos tyskbaltiska adelsfamiljer.Robert Schweitzer: Die Wiborger Deutschen. Helsinki: 1993, s. 53–54.Heidi Hakkarainen: ”Viipurin lukion kirjaston kokoelmaluettelo vuosilta 1805–1860 kasvatus- ja kirjahistoriallisena lähteenä”, Kasvatus & Aika 18(4), 2024, s. 70.Koskivirta 2019, s. 196–197. Den enda av den gamla normalskolans lärare som gick över till det nya gymnasiet var latinläraren Christian F. Mattha .J.W. Ruuth & Erkki Kuujo: ”Koululaitos”, i Viipurin kaupungin historia III, 1710–1812. Lappeenranta, 1975, s. 227.Koskivirta 2019, s. 198.

Underställning och administrativ historia thumb|Erik Gabriel Melartin, senare ärkebiskop i Åbo, ledde gymnasiet 1810–15.

Efter Viborgs guvernements förening med Storfurstendömet Finland 1812 stadgade nionde paragrafen i föreningsmanifestet att Viborgs gymnasium skulle underställas biskopen och domkapitlet i Borgå. Bestämmelsen väckte missnöje bland tyskspråkiga ståndspersoner i det forna Viborgs guvernement, som betraktade Borgå domkapitel som svensksinnat.Antti Räihä: ”Kaivattu vai kielletty menneisyys?”, i Historiallinen poikkeuskausi vai omaleimaisen Viipurin perusta?, VSKS Toimitteita 20, s. 53.

Gymnasiets rektor Erik Gabriel Melartin motsatte sig underställningen under Borgå domkapitel och förordade i stället att läroverket skulle lyda direkt under Kejserliga Akademien i Åbo med ett eget konsistorium i Viborg. Mot detta förslag protesterade biskop Magnus Jacob Alopaeus, men Melartins linje vann gehör hos regeringen. Genom en kungörelse 1814 fastslogs att skolväsendet i Viborgs län tills vidare skulle förbli oförändrat, i väntan på ett förslag från den nyinrättade skolkommissionen i Åbo.Hornborg & Lundén Cronström 1961, s. 18–19. Generalguvernör Gustaf Mauritz Armfelt stödde uttryckligen Melartins invändningar, eftersom skolväsendet i Viborg genom sina täta förbindelser med Tyskland höll en högre nivå än i övriga Finland.Robert Schweitzer: Die Wiborger Deutschen. Helsinki: 1993, s. 63.

Skolkommissionen i Åbo övervakade därefter Viborgs läns skolor i fem år, tills kejsaren 1819 på kommissionens egen begäran befriade den från detta uppdrag. Styrelsen över Viborgs gymnasium överlämnades i stället till ett i Viborg inrättat konsistorium, bestående av biskopen i Borgå som ordförande och samtliga överlärare vid gymnasiet som ledamöter, medan rektorn förde ordet i biskopens frånvaro. Guvernementets övriga skolor lades samtidigt under Borgå domkapitel. Denna särställning bibehöll gymnasiet fram till 1841.Hornborg & Lundén Cronström 1961, s. 19.

Undervisning

Gymnasiet omfattade tre klasser: Prima, Secunda och Tertia, av vilka Prima var den högsta. Undervisningen inleddes normalt klockan åtta på morgonen och pågick, med en middagsrast, till klockan fem på eftermiddagen, dock med kortare skoldagar på onsdagar och lördagar. Ferierna omfattade sex veckor både sommar och vinter. Undervisningsspråket var tyska.Hornborg & Lundén Cronström 1961, s. 20–21.

Enligt de statuter som 1806 utfärdades för de läroanstalter som lydde under Dorpats universitet skulle undervisningen vid gymnasierna vara mer krävande än kretsskolornas och samtidigt tydligt skild från universitetens föreläsningar, med en pedagogik som byggde på dialog mellan lärare och elev snarare än enbart utantillinlärning. Varje elev tilldelades dessutom en av överlärarna som personlig handledare, med ansvar för elevens studier och uppförande. Endast en elev finns i matrikeln antecknad som placerad på den så kallade förbättringsbänken, en skambetonad bestraffningsform: Erik Gabriel Melartins yngre bror Henrik Johan (Jonathan), som för "oövervinnerlig envishet" tvingades lämna skolan och senare stupade i rysk krigstjänst, sedan han först prövat handelssjöfarten och därefter armén.Koskivirta 2019, s. 203.

Lärarkåren bestod ursprungligen av åtta tjänster: en överlärare i religion, filosofi, antropologi och biblisk exegetik, en i latinska språket och litteraturen, en i tyska samt grekisk filologi, retorik och poesi, en i matematik, fysik och naturalhistoria, en i historia, geografi och statistik, en lärare i ryska språket och litteraturen (från 1829 lektor), en lärare i franska språket samt en lärare i svenska språket och kalligrafi, vilken tjänst inrättades först 1814 och tillträddes 1815.Hornborg & Lundén Cronström 1961, s. 20.

Sammanlagt tjänstgjorde 38 lärare vid gymnasiet under dess existens, av vilka tolv var tyskar, en ryss, en fransman och 24 infödda finländare. Det tyska inslaget i lärarkåren minskade avsevärt efter läroverkets första decennium: efter 1816 kvarstod endast tre tyska lärare i tjänst, medan gymnasiets undervisningsspråk förblev tyska ända fram till nedläggningen. Av gymnasiets fem lärostolar förblev två länge besatta av tyskar: Diedrich Mangelus undervisade i latin 1814–1832 och Johann Gottlieb Loebnitz i religion, filosofi och antropologi 1813–1840. Båda förblev de enda lärarna med kontinentaltysk bakgrund mot slutet av gymnasiets tid. Mangelus redigerade dessutom 1823–1832 tidningen Wiburgs Wochenblatt[fi], i vilken han 1824 publicerade 25 av Jaakko Juteinis dikter på finska.Koskivirta 2019, s. 226.Koskivirta 2019, s. 227.

thumb|Anders Josef Europaeus, medlem av lantadagen 1863–1864, var en av Viborgs gymnasiums tidigare elever och senare lärare.Hornborg & Lundén Cronström 1961, s. 56.