miniatyr|stående|Tarapacákampanjen. Landstigningen vid Pisagua, även känd som slaget vid Pisagua, var en amfibisk attack som utfördes den 2 november 1879 av chilenska styrkor mot hamnen i Pisagua, som försvarades av de allierade styrkorna från Peru och Bolivia. Händelsen ägde rum inom ramen för Tarapacá-fälttåget under Salpeterkriget.
Pisagua var en liten ort norr om Iquique. I operationen deltog 15 trupptransportfartyg skyddade av militära fartyg, soldater, 900 hästar och 26 kanoner under befäl av general Erasmo Escala. Hamnen bevakades av en allierad styrka Peru-Bolivia vars garnison bestod av man, under ledning av den peruanske översten Isaac Recavarren. De chilenska styrkorna bombarderade försvarsstyrkorna med krigsfartygens kanoner från klockan 7 på morgonen. På eftermiddagen och efter att salpetern som var lagrad i hamnen fattat eld, kunde de chilenska styrkorna ockupera hamnen.
Efter sitt nederlag i slaget retirerade de allierade styrkorna mot Iquique och övergav nitratexporthamnen, som inrymde värdefulla avsaltningsanläggningar, järnvägslinjer, lok och järnvägsvagnar som inte förstördes av de chilenska landstigningsstyrkorna.
Ockupationen av Pisagua och den följande landstigningen av huvuddelen av de chilenska styrkorna i regionen placerade den chilenska armén mellan de allierade styrkorna som försvarade Iquique och de som var stationerade i Arica. Nästa stora strid var slaget vid Dolores.
Detta slag markerade början på den chilenska invasionen av peruanskt territorium och var den första väpnade konflikten på peruansk mark under Salpeterkriget. Enligt den chilenska flottan anses denna händelse vara den första organiserade amfibiska landstigningen i militärhistorien, vilket ger episoden viss historisk betydelse.
Källor
Noter
Kategori:Krigsåret 1879 Kategori:Peru under 1800-talet Kategori:Bolivia under 1800-talet Kategori:Chile under 1800-talet