Gunnilsöra, även kallad Gunnarsöra och Gunnils öra, är namnet på en ö eller ögrupp som sedan åtminstone 1600-talet har uppgetts kunna ses under vissa väderförhållanden i Östersjön öster om Stockholms skärgård. Trots att företeelsen har återgivits på äldre kartor har någon motsvarande ö inte kunnat påvisas. Gunnilsöra har därför kommit att betraktas som en fantomö och har förklarats som ett hägringsfenomen.

Företeelsen har särskilt förknippats med Svenska Högarna i Stockholms ytterskärgård. En teori är att vissa observationer av Gunnilsöra kan ha varit en ovanligt långväga hägring av den estniska ön Dagö, omkring 170 kilometer från Svenska Högarna.

Historik Gunnilsöra förekommer på kartor över Östersjöområdet från 1600-talet. Kungliga biblioteket beskriver Gunnarsöra, även kallad Gunnils öra, i anslutning till Anders Bures kartografi som en hägring som ibland kan ses från Svenska Högarna och som har tolkats som en spegling av öar i Baltikum.

På en karta av Joan och Cornelius Blaeu från 1640 framställs Gunnarsöra som en ögrupp öster om Stockholms skärgård. Den avbildade ögruppen består av ett flertal mindre öar.

En uppmärksammad historisk observation gjordes av kartografen Carl Gripenhielm under hans arbete med att kartlägga Stockholms skärgård 1691. Gripenhielm hade hört berättelser om Gunnilsöra men hade inte själv lyckats finna ön. Vid ett tillfälle såg han vad han beskrev som tre spetsar vid horisonten. Han hämtade en lokal bonde för att få bekräftat om det var Gunnilsöra, men när de återvände hade företeelsen försvunnit.

Enligt Gripenhielms redogörelse förknippade bonden synen av Gunnilsöra med en förestående förändring i vädret och förutsade storm eller gott fiske. En kraftig storm ska därefter ha följt.

Gunnilsöra fortsatte att uppmärksammas i skärgårdslitteratur och folkloristiska arbeten under 1900-talet. Företeelsen behandlades bland annat av historikern Nils Ahnlund och senare av författaren Sten Rinaldo, som ägnade ett längre avsnitt åt Gunnilsöra i boken Till utskären från 1970.

Folktro Gunnilsöra har haft en plats i folktron i Stockholms ytterskärgård. På Svenska Högarna har företeelsen bland annat kallats havsfruns ö. Att ön visade sig kunde enligt traditionen uppfattas som ett tecken på kommande väderförändringar, god fiskelycka eller storm.

Namnet Gunnilsöra och dess varianter har också satts i samband med föreställningar om sjörået eller havsfrun. Sten Rinaldo har diskuterat namnformer som Gune, Gunna, Gunner, Gunnil och Gunnar i samband med äldre föreställningar om kvinnliga vattenväsen. Namnets ursprung är dock inte säkert fastställt.

Möjliga förklaringar Gunnilsöra betraktas i modern tid som ett optiskt fenomen snarare än en verklig ö. SMHI tar upp Gunnilsöra i samband med hägringar och konstaterar att ingen har kunnat landstiga på den ö som uppges ha observerats. Hägringar uppstår när ljusstrålar böjs på grund av temperaturskillnader mellan olika luftlager, vilket kan göra att föremål bortom den normala horisonten blir synliga.

En föreslagen förklaring är att åtminstone vissa observationer av Gunnilsöra har varit en hägring av Dagö (estniska: Hiiumaa) i nuvarande Estland. Från Svenska Högarna ligger Dagö i ungefär den riktning där Gunnilsöra traditionellt har uppgetts synas. En bäring på omkring 130 grader från Svenska Högarna når Dagö efter ungefär 170 kilometer.

Förklaringen förutsätter ovanliga atmosfäriska förhållanden eftersom avståndet är betydligt större än vid många vanliga hägringar. Teorin har därför kopplats till långväga refraktion och reflektion i atmosfäriska luftlager.

SMHI framhåller samtidigt att det är osäkert vilken avlägsen ö eller terrängformation som ligger bakom observationerna och att samma geografiska objekt inte nödvändigtvis behöver ha orsakat samtliga rapporterade observationer av Gunnilsöra.

Senare observationer Observationer av öliknande formationer som har identifierats som Gunnilsöra har rapporterats även under modern tid. Meteorologen Lage Larsson har beskrivit vittnesuppgifter från bland annat 1900-talet och diskuterat de meteorologiska förutsättningar som skulle krävas för att en mycket avlägsen ö skulle kunna bli synlig från Stockholms ytterskärgård.

Larsson beskriver bland annat en observation från Svenska Högarna där en tydlig öliknande formation syntes vid horisonten för att senare försvinna. Han konstaterar samtidigt att en förklaring där Dagö blir synligt kräver att lämpliga atmosfäriska förhållanden råder över en mycket lång sträcka.

Se även

Fantomö Hägring Fata morgana Svenska Högarna Dagö

Referenser

Vidare läsning

Rinaldo, Sten (1970). Till utskären. Westerlund, Kasper (2005). ”Sägnen om Gunnils Öra – Några rader inspirerade av ett sjökort från 1600-talet”. Frisk Bris. Kategori:Fantomöar