Karen Blixen, egentligen Karen von Blixen-Finecke (ursprungligen Karen Christentze Dinesen), född 17 april 1885 på Rungstedlund på Själland, död 7 september 1962 på samma plats, var en dansk författare. Blixen var dotter till kaptenen och författaren Wilhelm Dinesen. År 1914 gifte hon sig med sin tremänning, den svenske friherren Bror von Blixen-Finecke. I engelskspråkiga länder är Blixen känd under pseudonymen Isak Dinesen, i tyskspråkiga länder är hennes författarnamn Tania Blixen.
Mellan åren 1914 och 1931 var Karen Blixen bosatt i Brittiska Östafrika, nuvarande Kenya, där paret Blixen ägde och drev en kaffefarm. Mycket på grund av Bror Blixens ointresse blev farmen aldrig lönsam, utan krävde ständiga tillskott från olika finansiärer. Bland dem fanns Karen Blixens mor, som till slut krävde att Blixen skulle skilja sig från maken om mer pengar skulle skickas. Tiden i Afrika skildrade Karen Blixen i romanen Den afrikanska farmen. Den filmatiserades 1985 som Mitt Afrika, regisserad av Sydney Pollack och med Meryl Streep i huvudrollen. Mycket av den akademiska diskussionen om Blixens litterära verk har handlat om hennes skildringar av Afrika, inte minst i postkolonial teori. Blixen har också varit ständigt svår att etikettera och hennes romaner har setts som alltifrån gotiska till surrealistiska, till och med som sagor. En genomgående faktor i alla verk är att de präglas av intertextualitet. Hon har jämförts med författare som Virginia Woolf och Djuna Barnes.
Karen Blixen nominerades flera gånger till Nobelpriset i litteratur, men hon tilldelades det aldrig. Ernest Hemingway har sagt att Blixen hade förtjänat priset mer än han och Peter Englund konstaterade när han var ständig sekreterare i Svenska Akademien att det var ett misstag att inte ge henne priset. Blixen var ursprunglig ledamot av Danska akademien, som grundades 1960. Hennes bok Vinter-Eventyr (Vintersagor) ingår i Danmarks kulturkanon. Hennes gård i Danmark, Rungstedlund, är sedan 1991 ett museum, som även inhyser Danska akademien. Farmen hon skildrar i Den afrikanska farmen gavs av Danmarks regering till Kenya som självständighetsgåva och är också idag ett museum. Den stadsdel av Nairobi som farmen låg i är uppkallad efter Blixen: Karen.
Bakgrund
miniatyr|stående|Karen Christentze Dinesen cirka 1903. Karen Christentze Dinesen föddes den 17 april 1885 på släktgården Rungstedlund på Själland. Hennes far var författaren och kaptenen Wilhelm Dinesen. Modern hette Ingeborg Westenholz och var syster till den kända agitatorn och unitarien Mary Westenholz. Karen kom som nummer två i en syskonskara på fem barn; de övriga var Inger Benedicte (född 1883), Ellen Alvilde (1886), Thomas Fasti (1892) och Anders Runsti (1894). Karen fick tidigt smeknamnet Tanne inom familjen. Systrarna fick samma utbildning, i form av hemundervisning under mormoderns överinseende. De tre Dinesenflickorna hade fallenhet för studier: vid tolv års ålder behärskade de latin, hade skrivit uppsatser om Racine och Corneille och översatt Walter Scotts epos The Lady of the Lake till danska. De båda pojkarna skickades till olika internatskolor.
Fadern Wilhelm Dinesen har beskrivits som disträ och svåråtkomlig – en passionerad men rastlös person. Rastlösheten gjorde att han ständigt jagade efter nya erfarenheter, något som bidrog till att han sökte sig till olika krigsskådeplatser. I ‘’Ib och Adelaide’’ skildrar Karen Blixen honom som en nonchalant och melankolisk person, och av vännen Georg Brandes beskrevs han som "en drömmare i fullt dagsljus, en särling och ett original, vars personlighet var en smula löst sammanfogad." Hans konflikter med fadern i politiska frågor gjorde honom mindre omtyckt bland släktingarna. Blixen har beskrivit hur hon först efter hans död kunde lära känna sin fars släkt ordentligt. År 1879 återvände Dinesen till Danmark efter en längre tids utlandsvistelse. Han förvärvade mark mellan Rungsted och Hørsholm utanför Köpenhamn, på vilken det fanns flera herrgårdslika byggnader, däribland Rungstedlund och Folehavegaard. Wilhelm Dinesens memoarbok Boganis Jagtbreve har blivit en mindre klassiker i Danmark.
Modern Ingeborg Westenholz var en kultiverad person, som talade flera språk flytande. Hon hade vistats en tid i Lausanne i Schweiz i utbildningssyfte, samt bott i både London och Rom för att tillägna sig språken. Hon har beskrivits som tystlåten med främlingar: "Jag är aldrig mig själv utanför hemmet [...] men inom hemmet är jag en helt annan".Citerat ur brev mellan Mary Westenholz och Wilhelm Dinesen, den 4 maj 1880. Återgivet i Ingeborg var 24 år gammal när hon träffade Wilhelm Dinesen. Hennes temperament var ett helt annat än hans, och hon fann hans kärlek till henne ett mysterium: "Det måste ha funnits någonting i honom som behövde en annan sida av livet … mer lugn och stillhet efter för mycket kringflackande." Hennes mor, Mary Lucinde Westenholz (född Hansen), var mycket ovillig att lämna ifrån sig dottern, och skrev flera avrådande och nedvärderande brev till Wilhelm Dinesen: "Ni kommer att finna att Ingeborg är … osjälvständig, omogen och svag [och att hon har] få egenskaper som kan vinna eller behålla en mans hjärta."Citerat ur brev mellan Mary Westenholz och Wilhelm Dinesen, den 3 april 1880. Återgivet i Trots detta förlovade sig paret, och de vigdes på våren 1881. De flyttade in i det gamla värdshuset i Rungsted, nära godset Rungstedlund. Dinesen var dock långt ifrån tillfreds; hans längtan till krig var fortsatt stark: "kärlek och fred hatar, förföljer och tillintetgör varandra.". Återgivet i Inte heller hans svärmor var helt nöjd: för att inte släppa sin dotter helt flyttade hon med två döttrar och fyra tjänare in i Folehave alldeles i närheten av Rungstedlund.
Härkomst Karen Blixens möderne- och fädernesläkter var av mycket olika bakgrund. Westenholzarna var borgare – frikyrkligt religiösa, bildade stadsbor och kvinnosakskämpar. Dinesens tillhörde lantaristokratin och var besläktade med många av Danmarks adelsfamiljer. Blixen föredrog sin fars släkt; hon ogillade morssidans strikta moralfilosofi. Hon kom därför att stå nära sin far, fram till hans självmord. På morssidan tillhörde Karen Blixen den kända danska släkten Grut Hansen, vars förmögenhet grundlades i början av 1800-talet. A.N. Hansen fick elva barn med hustrun Emma Eliza Grut; Blixens mormor Mary Lucinde Hansen var ett av dem. Hon blev handelsmannen Regnar Westenholz andra hustru, och de fick sex barn tillsammans innan Westenholz dog 1866. Familjen hade levt stillsamt med minimalt socialt umgänge, sedan de 1852 dragit sig tillbaka till herrgården Mattrup utanför Horsens på Jylland för att driva ett lantbruk – även om Westenholz hade inlett en politisk karriär och fungerat som finansminister i den kortlivade regeringen Rotwitt. När Mary nu blev änka vid 34 års ålder, drog hon barnen än tätare till sig. Hon hade en stark kristen tro, som hon vidarebefordrade till barn och barnbarn. miniatyr|Godset Katholm på Jylland. Släkten Dinesen bodde på godset Katholm nära Grenå på Jylland, ett gods som hade funnits i familjens ägo sedan 1839. Adolph Wilhelm Dinesen (född 1807), var en militär som bland annat hade rest runt i Italien i följe med H.C. Andersen. Efter att ha deltagit i det Slesvig-holsteinska kriget mot tyskarna år 1848 återvände han till godset och effektiviserade skogs- och jordbruket. A.W. Dinesen fick åtta barn tillsammans med hustrun Dagmar Alvilde Haffner, dotter till generalen J. W. Reinholt von Haffner. Den yngre av de två sönerna, Adolph Wilhelm (Blixens far), lade bort namnet Adolph för att manifestera sitt ogillande av fadern. En av de sex döttrarna, Christentze Bryske, blev Karens gudmor. Dagmar Alvildes yngre syster Thyra var gift med Christian Emil Krag-Juel-Vind-Frijs. Deras dotterson Bror von Blixen var alltså Karen Blixens syssling.
Barn- och ungdomstid Förhållandet till fadern Blixen var redan från unga år en drömmare – stolt, livlig och inlevelsefull. Eftersom hon delade dessa egenskaper med sin far kom hon att bli hans favorit, och hon tillbringade betydligt mer tid med honom än de övriga i syskonskaran. Blixen talade inte om sin far särskilt ofta efter hans självmord, men man vet att fadern ofta tog henne på långa promenader, lärde henne namn på växter och djur och uppfostrade henne till en jägare. Hennes fars berättelser om livet hos indianerna i USA påverkade Blixen starkt. Hon läste James Fenimore Coopers historier om Skinnstrumpa (Leatherstocking Tales), och när hon kom till Afrika var hon noga med att “leva i ömsesidig respekt med afrikanerna", på det sätt som hon föreställde sig att hennes far hade levt med ojibwaindianerna. Blixen har beskrivit att hon och hennes far utgjorde "en aristokrati bestående av två personer", och det var hennes stolthet att hon var hans och inte 'deras'. Mormodern, Mary Westenholz, var inte förtjust i detta utan försökte dra henne tillbaka in i familjen – något som bara ökade Blixens avoghet gentemot henne. Blixen sade vid ett tillfälle att hennes far var den enda som förstod henne så som hon var, men att han trots detta hade på sitt ansvar att hon fick det så svårt i livet, eftersom han valde att så tidigt avsluta sitt eget. miniatyr|stående|Blixens far Wilhelm Dinesen. När Dinesen valdes in i den danska riksdagen 1892 var han tvungen att tillbringa långa stunder hemifrån, och på grund av deras nära relation och de spänningar det skapade med resten av familjen, kom hans frånvaro att bli påfrestande för den unga Karen. Fadern fick henne att inse innebörden av överlevnad: "livet tvingar en att betala priset för ens existens, och detta pris är smärta, förlust och död. Men man kan också skratta åt priset och åt sig själv därför att man fäster avseende vid det" – en insikt som senare återspeglas i Blixens självdestruktivitet, och även det som, enligt henne själv, ofta kom att förväxlas med ytlighet i både hennes och faderns författarskap.
Faderns självmord Efter sonen Thomas födelse 1892 började Wilhelm bli alltmer desillusionerad och hans rastlöshet återuppväcktes. En nyutgåva av Jagtbreve hade fått dålig respons och hans politiska inflytande i riksdagsarbetet var mycket litet, något som Thomas Dinesen senare kommenterade att "en man som är full av bitter kritik mot det parti han står närmast [kan aldrig] få något verkligt inflytande." Nyss fyllda åtta år fick Karen bli den fadern anförtrodde sig åt: "... anspelningar på människor han hade känt, på en icke namngiven kvinna han hade älskat, minnen, varningar, råd, allt strömmade ur honom i ett slags accelererande monolog”. Dessa förtroligheter förblev en skuldbörda hos Blixen, även långt efter hans död.
I mars 1895 gick det snabbt utför med fadern och under ett besök på Katholm hördes han mässa "jag måste göra det, jag måste göra det." Den 27 mars besökte han riksdagen, men gick därifrån för att återvända till sin lägenhet – där han hängde sig. Hängning är inte en ärofull död för en officer (som bör dö för en kula), och Blixen och hennes syskon spekulerade senare i att detta brott mot faderns egna levnadsregler var ett självutdömt straff för att han smittats med syfilis. När Blixen flera år senare i Kenya själv konstaterades bära på sjukdomen, kommenterade hon: "min fars öde har märkligt nog i stor utsträckning upprepats i mitt eget."Brev från Blixen till Aage Henriksen, den 1 april 1956. Återgivet i Om självmordet sade Blixen att det var "som om en del av en själv också hade dött" och att hon för resten av sitt liv kände “en verklig skräck [för att] satsa sitt liv och sin själs innerligaste hängivenhet på något som man kunde förlora igen." I samband med händelsen fick mormor Mary Westenholz ett slaganfall som förlamade henne, och i fyra år var hon i det närmaste stum. Änkan Ingeborg Dinesen var i djup sorg, och det var hennes syster Mary Bess Westenholz som fick ta hand om barnen och vardagen. Ingeborg och Karen tröstade varandra i sorgen, och kom att stå varandra nära – gentemot den övriga familjen.
Vänner i Danmark och Sverige