Johan Huizinga, född 7 december 1872 i Groningen, död 1 februari 1945 i De Steeg nära Arnhem, var en nederländsk filolog och kulturhistoriker, professor i allmän historia vid Universitetet i Leiden 1915–1942.
Huizinga har skrivit arbeten i indisk filologi men är mest känd som författare till kulturhistoriska skildringar, främst Herfsttij der middeleeuwen (Ur medeltidens höst, 1919), en studie av liv, tankar och konst i Frankrike och Nederländerna på 1300- och 1400-talen. Han har även skrivit Wege der Kulturgeschichte (1930) och Erasmus (1925), en biografi över Erasmus av Rotterdam, samt Homo ludens (1938), en studie över lekens roll i kulturen. Han har även behandlat frågan om nationalmedvetandets uppkomst.
Huzinga invaldes 1937 som utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.
Böcker på svenska Ur medeltidens höst: studier över 1300- och 1400-talens levnadsstil och tankeformer i Frankrike och Nederländerna (Herfsttij der middeleeuwen) (översättning Hans Reutercrona, Fritze, 1927). Senaste utg. Lind & Co, 2007 I morgondagens skugga: en diagnos av vår tids kulturella onda (In de schaduwen van morgen) (översättning Signe Psilander, Fritze, 1936) Den lekande människan (Homo ludens) (översättning Gunnar Brandell, Natur och kultur, 1945). Senaste utg. Natur och kultur, 2004 Erasmus (Erasmus) (översättning Ingrid Rääf, Natur och kultur, 1953)
Referenser
Externa länkar Johan Huizinga (1872-1945) Notes Biographiques Johan Huizinga, Ur medeltidens höst Huizinga's Herfsttij der Middeleeuwen. Huizingas In de schaduwen van morgen. Biografisch Woordenboek van Nederland, "Johan Huizinga" Korte levensbeschrijving Rijksuniversiteit Groningen
Kategori:Män Kategori:Födda 1872 Kategori:Avlidna 1945 Kategori:Personer från Groningen Kategori:Nederländska filologer Kategori:Nederländska historiker Kategori:Nederländska kulturhistoriker Kategori:Ledamöter av Kungliga Vetenskapsakademien