miniatyr|Slaget vid Nilen mellan Frankrike och Storbritannien 1798. Sjöslag kallas en militär sammandrabbning där vapenbestyckade fartyg används. De flesta sjöslagen äger rum på större hav, men några stycken har också utspelat sig på insjöar eller floder.
Västvärlden Bronsåldern Sjöslag är förhistoriska. Det tidigaste dokumenterade sjöslaget ägde rum 1210 f.Kr. utanför Cypern som del av Krigen mot Alashiya, utkämpat mellan riket Alashiya på Cypern och det hettiska riket i dagens Turkiet.
Antiken mini|Triremer avbildade i Pompeji. Under antiken avancerades sjöstridstekniken i medelhavet genom introduktionen av rammförsedda fartyg med flera rader roddare, såsom den grekiska trirem (tre roddarrader) och senare quinqueremen (fem roddarrader), med flera.
Det potentiellt största sjöslaget genom historien tordes ha ägt rum under det första puniska kriget, så kallade slaget vid Kap Ecnomus 256 f.Kr., där över 650 fartyg deltog. Under kriget introducerade romarna en avancerad änterbrygga med vindspel och änterhake, kallad corvus ("korpen") efter hakens näbbliknande form, vilken gav de möjligheten att utnyttja deras avancerade infanteri som äntergastar, marinsoldater vars uppgift är att äntra fiendeskepp och nedkämpa fiendematroserna i närstrid.
Medeltid Under medeltiden fortsatte sjöslag att efterlikna antikens. Skepp använde ännu ofta ramm, men även äntring var vanligt. Vissa skepp hade rammen monterad högt ovan vattenytan, vilket istället avsåg skapa en bro för äntergastar.
mini|Grekisk eld, avbildad på 1200-talet. I medelhavet förekom även ett hemligt vapen under den bysantinska flottan, kallat "grekisk eld" (med mera). Det var ett brandvapen som användes av bysantinska riket och bestod av ett högantändligt flytande ämne som kunde sprutas en viss sträcka med handpumpade eldsprutor. Tillverkningsprocessen för grekisk eld var en noga bevarad militär hemlighet; så hemlig att man än i dag inte vet hur den tillverkades. Vapnet användes för första gången år 678 mot en attackerande arabisk flotta och blev tidigt ett ökänt fruktat vapen. Det var emellertid svårkontrollerat och ofta brändes även bysantinska skepp upp. Sista gången vapnet nämns i bruk är 1354.
Tidigmodern tid mini|Målning som visar en fransk republikansk kapare under svart flagg som tar ett spanskt fartyg under Napoleonkrigen (händelse: 3 april 1796; målad: 1811). Under senmedeltiden introduceras sjöartilleri på fartyg och skepp börjar byggas för att fungera som flytande kanonplattformar, även kallade kanonskepp utbrett, såsom kanonbåtar, kanonslupar med mera.
Kalla kriget Det har inte förekommit särskilt många större sjöslag sedan andra världskriget, då skeppen har fått en annan roll sedan dess.
Nordisk historia Forntid mini|vänster|Långskepp från bronsåldern avbildade på Hemstahällen, möjligen i strid? I Norden finns otals hällristningar från bronsåldern som avbildar stora fartyg däckade med krigargestalter. Det är oklart om dessa avbildar sjöstrider, men skeppen påminner starkt om senare ättlingar, såsom Hjortspringbåten från förromersk järnålder, och senare klinkbyggda långskepp från första årtusendet, vilket påvisar att örlogstraditionen troligen inte ändrades särskilt mycket innan andra årtusendet. Dessa skepp var långsmala och bar stora roddarlag som även utgjorde skeppets stridskrafter. Det fanns olika förordningar med tiden; under sen tid exempelvis ledung (, ). Den främste formen av örlog var landstigningar och sjöräder. Då skeppen var anpassade för att kunna ta sig upp grunda floder kunde de användas för att föra stridande djupt inåt land. För att försvara sig mot inre sjöräder användes så kallade "stäk", vilket innebar att en farled spärrades med massvis av pålar som drivits ner i botten.
Vid fall där sjöslag förekommit har taktiken enkelt uttryckt varit att segla mot fienden medan man besköt de med pilar och projektiler, följt av stora kaststenar på nära avstånd som kunde slå läck på skrovet, och slutligen äntring. Om en sida gick på försvaret grupperades skeppen i en klunga och bands samman för att bilda en stor flytande plattform. Kända slag inkluderar: Slaget vid Hjörungavåg (986), Slaget vid Svolder (1000), Sjöslaget vid Helgeå (1025), and Slaget vid Nissan (1062).
Vikingasagor omnämner även ovanliga skepp kallade ("bårde"), vilka hade stävförlängningar kallade , som betyder "bård" ("kant, skiva") eller "bord" (som i "bordläggning"). Vissa kallas járnbarði ("järnbårde", eller "järnbording") och beskrivs bära pansarbeslag kallat "skägg" (skegg), där ett exempel även bär ramm, kallat "järnspång" (járnspǫng). Erik Jarl skall ha haft ett sådant i Slaget vid Svolder, benämnt Járnbarðinn ("Järnbården").
Tidigmodern tid Under senmedeltiden är de nordiska flottorna ännu ganska sporadiska och dåligt dokumenterade. Efter Kalmarunionens upplösning grundas danmarks flotta år 1510, och inte långt därefter den svenska marinen år 1522.
mini|Målning som avbildar det flaggskeppet Kronan som går i luften 1676. Under stormaktstiden tog flera sjöslag plats, bland de kändare Slaget vid Ölands södra udde (1676), där en svensk flotta leder förlust mot en allierad dansk-holländsk flotta. I slaget förliser det svenska flaggskeppet Kronan genom att krutdurket detonerar av okänd anledning, och 800 man av besättningen stupar.
De sista stora sjöslagen i svensk historia sker under finska kriget (1808). Bland nämnvärda finns anfallet i Jungfrusund, där svenskt manskap gör ett lyckat äntringsförsök mot en rysk besättning och omintetgör dem.
Se även Klart skepp Sjökrigföring Linjetaktik Ramm Sjöfart Fältslag Örlog
Externa länkar
Sjöslag Spanska flottans historia Naval-History.Net, 1900-talets flotthistoria, första och andra världskriget efterkrigstiden och Falklandskriget - flottor, fartyg, fartygsförluster, dödssiffror.
es:Batalla naval