Wayne Douglas Gretzky, OC, "The Great One", född 26 januari 1961 i Brantford, Ontario, är en kanadensisk före detta professionell ishockeyspelare och ishockeytränare som i Nordamerika anses vara den bästa spelaren under sin tid. Gretzky omnämns ofta också som "världens genom tiderna bästa hockeyspelare"John Halligan, WAYNE GRETZKY: THE GREATEST EVER av åtskilliga sportjournalister,Steve Dryden, The Top 100 NHL Players of All-Time, 1998Mike Lupica, Gretzky faces Great gamble, 10 februari 2006Jim Huber, The Greatest? , 17 april 1999 spelare,Tom Maloney, Gretzky's Awkward Arrival , Time Magazine , 15 februari 2006 coacher och fans, och Total Hockey: The Official Encyclopedia of the NHL kallar Gretzky "den mest framgångsrika spelaren någonsin"NHL.com, Wayne Gretzky: Greatness Ascendant . Förutom mängder av personliga utmärkelser och rekord är Gretzky den enda spelaren som fått sitt tröjnummer, 99, pensionerat av alla lag i NHL.
Gretzky blev professionell 1978, 17 år gammal, när han skrev på för Indianapolis Racers i World Hockey Association (WHA) och spelade efter det nästan 20 år i NHL. Där satte han 40 grundsäsongsrekord, 15 slutspelsrekord, sex NHL All-Starrekord, vann fyra Stanley Cup-troféer med Edmonton Oilers, tilldelades Hart Memorial Trophy nio gånger och Art Ross Memorial Trophy tio gånger. Kanadensaren är också den ende spelaren någonsin som har fått ihop över 200 poäng på en enda NHL-säsong, en prestation som han dessutom lyckades med fyra gånger under sin karriär. Utöver detta noterades han för över 100 poäng 15 gånger, 13 av dem i sträck.
Gretzky avslutade sin spelarkarriär efter säsongen 1998/1999 och var därefter general manager för det kanadensiska ishockeylandslaget under de Olympiska vinterspelen 2002 och 2006. I september år 2000 blev han delägare i Phoenix Coyotes och efter NHL-lockouten 2004/2005 tog han över som coach för laget som han sedan tränade till september 2009.
Han är äldre bror till Brent Gretzky, som även spelade i NHL en kort period.
De tidiga åren och WHA Gretzkys farfar immigrerade i början av 1900-talet till Kanada från staden Mahiljoŭ i Vitryssland.ESPN.com, The Great One an American? Almost Wayne tränades av sin far Walter Gretzky på en hemmabyggd rink i trädgården och utmärkte sig snart som ett underbarn då han som sexåring spelade med barn i tioårsåldern. Vid 10 års ålder gjorde han 378 mål och 139 assist på 85 matcher – något som resulterade i att den första artikeln om honom skrevs i tidningen Toronto Telegram. Som fjortonåring spelade han med dem i tjugoårsåldern. Han lämnade hemstaden Brantford och skrev kontrakt med sin första spelaragent.
Sam McMaster, tränare för laget Young Nationals, upptäckte Gretzky och tog med honom till Toronto. Där spelade han med spelare som Paul Coffey, Darryl Evans, Tommy MacNamee Jr. och Darren McCarty. McMaster blev senare general manager i Sault Ste. Marie Greyhounds och tog Gretzky med sig.
Vid sexton års ålder spelade Gretzky en säsong i Ontario Hockey League med Sault Ste. Marie Greyhounds. Det var från denna säsong han regelbundet bar tröja nummer 99, detta då idolen Gordie Howes nummer 9 redan användes av Brian Gualazzi och tränaren Muzz MacPherson därpå istället föreslog det dubbla siffertalet.NHL.com, 99 Reasons Why Wayne Gretzky is "The Great One"
År 1978 blev Gretzky som sextonåring den yngsta spelaren någonsin i ett JVM vid turneringen i Montréal.IMPACT!, The Crucible , december 2002 Trots att han var JVM:s yngsta spelare utmärkte han sig genom att göra flest mål, bli framröstad till All Star-laget och utses till bästa forward.NHL.com, Gretzky's International Career , läst 15 april 2006
National Hockey League (NHL) tillät inte spelare under 18 år att skriva kontrakt men då sådana regler inte fanns hos konkurrerande World Hockey Association (WHA) skrev Gretzky samma år på för spel med dem i laget Indianapolis Racers. Gretzky och lagets ägare Nelson Skalbania skrev under ett sjuårskontrakt värt 1,75 miljoner dollar.
WHA höll på att tappa i anseende och Skalbania förstod att det var en mycket bättre affär att äga den unge Wayne Gretzky än att äga ett WHA-lag. Efter bara åtta matcher av säsongen 1978–1979 insåg Skalbania att han var i behov av pengar och sålde Gretzky till förra partnern Peter Pocklington som ägde WHA-laget Edmonton Oilers. Pocklington och Skalbania kom överens om en övergångssumma på $850 000 vilket även inkluderade två andra Indianapolis-spelare, målvakten Eddie Mio och forwarden Peter Driscoll.
På Gretzkys 18-årsdag, den 26 januari 1979, skrev han på ett 21-årskontrakt med Edmonton värt 4-5 miljoner dollar. Gretzky vann Lou Kaplan Trophy som bästa rookie och slutade på tredje plats i skytteligan (104 poäng) under första säsongen. Det skulle bli hans enda säsong i WHA då Edmonton efter att ha förlorat Avco World Trophy-finalerna mot Winnipeg Jets bytte liga till NHL.
NHL-karriären Efter att World Hockey Association lagts ner 1979 gick Edmonton Oilers och tre andra lag med i National Hockey League. Trots att vissa kritiker förutspådde att Gretzky skulle få det betydligt tuffare i denna liga fortsatte han att producera.Kenneth Shouler, Lord of the Rink , Cigar Aficionado, 1997
Edmonton miniatyr|stående|Wayne Gretzky, 1985. miniatyr|stående|Gretzkys staty vid Rexall Place, Edmonton. Redan under sin första NHL-säsong 1979/1980 tystade Gretzky kritikerna då han belönades med Hart Memorial Trophy som ligans mest värdefulla spelare, en utmärkelse han kom att vinna ytterligare sju år i radNHL.com, Complete List of Hart Memorial Trophy winners . Dessutom kom han på delad förstaplats i poängligan med Marcel Dionne på 137 poäng (51 mål och 86 assist) vilket fortfarande är poängrekord för en förstaårsspelare. Då Dionne gjort fler mål än Gretzky belönades denne med Art Ross Trophy som bästa poängplockare. Trots att Gretzky kom på delad förstaplats i poängligan och var den yngsta spelaren någonsin som gjort mer än 50 mål under en NHL-säsong fick han inte motta Calder Memorial Trophy som bästa rookie då han redan spelat ishockey professionellt i WHA. Den regeln ändrades senare.
Framgångarna fortsatte nästa säsong då Gretzky slog både Phil Espositos poängrekord och Bobby Orrs assistrekord för en säsong och slutade på totalt 164 poäng (55 mål och 109 assist). Han mottog Art Ross Trophy för första gången (den första av sju i radNHL.com, Complete List of Art Ross Trophy winners ) och vann återigen Hart Memorial Trophy.
Säsongen 1981/1982 lyckades Gretzky göra 50 mål på mindre än 50 matcher, en prestation som endast två spelare före honom, Maurice Richard och Mike Bossy, klarat av. I sin 39:e match för säsongen, den 30 december 1981 mot Philadelphia Flyers, gjorde han fem mål. Det sista kom med bara sekunder kvar av matchen och var hans femtionde mål den säsongen (matchen slutade 7–5 till Oilers). Senare samma säsong, den 24 februari 1982, slog han Espostitos rekord för flest mål under en säsong (76) i en 6–3-vinst mot Buffalo Sabres där han gjorde fyra av Edmontons mål. Han avslutade säsongen 1981/82 på 92 mål, 120 assist och 212 poäng på 80 matcher och blev därmed den första spelaren i NHL:s historia att nå 200 poäng under en säsong.Mike Loftus, Wayne Gretzky , MSN Encarta, läst 6 februari 2006 Gretzky blev även den första kanadensaren att bli utsedd till årets manlige idrottare av Associated Press. Han blev också utsedd till årets idrottare 1982 av Sports Illustrated.
De följande säsongerna skulle Gretzky slå sina egna assistrekord tre gånger till (125, 135 och 163 assist) och sitt poängrekord en gång till (215 poäng).waynegretzky.com, Statistics - Record Book Vid slutet av sin karriär i Edmonton Oilers hade eller delade han 49 NHL-rekord vilket också det var ett rekord.
För laget startade inte NHL-karriären lika bra som den gjorde för Gretzky. Edmonton Oilers avslutade WHA-karriären med att sluta på första plats 1978/79Hockeydb.com, 1978-79 World Hockey Association Standings , läst 6 februari 2006 men det skulle ta fyra år innan man var med och kämpade om Stanley Cup. Man hade ett väldigt ungt och starkt lag med forwards som Mark Messier, Glenn Anderson och Jari Kurri, backen Paul Coffey, målvakten Grant Fuhr och Gretzky som kapten. År 1983 tog man sig till Stanley Cup-final men förlorade mot de senaste tre årens vinnare New York Islanders. Året efter mötte Edmonton Islanders i final igen och denna gång vann man sin första Stanley Cup (den första av fem på sju år). Edmonton dominerade NHL i slutet av 1980-talet och vann, med Gretzky i laget, Stanley Cup 1984, 1985, 1987 och 1988 och utan Gretzky 1990.
Gretzky blev den 25 juni 1984 utnämnd till ledamot av Order of Canada för "enastående bidrag till hockeyn". Då ordensceremonierna alltid ägde rum under hockeysäsongen tog det 13 år, sju månader och två generalguvernörer innan han kunde motta utmärkelsen.
"Bytet" Den 9 augusti 1988 skedde ett lika dramatiskt som oväntat byte som ändrade hela dynamiken i NHL då Gretzky, tillsammans med Marty McSorley och Mike Krushelnyski, byttes till Los Angeles Kings i utbyte mot Jimmy Carson, Martin Gelinas, 15 miljoner dollar och Kings förstaval i draften 1989 (Jason Soules), 1991 (Tyler Wright) och 1993 (Jason Arnott). "The Trade" (bytet) som affären kom att kallasAfter the Trade, OilersHeritage.com, läst 13 juli 2006 upprörde kanadensarna till den grad att politikern Nelson Riis från New Democratic Party krävde att regeringen skulle stoppa denScott Morrison, Wayne Gretzky traded... ...California here he comes, Toronto Sun, 10 augusti 1988 samtidigt som bilder av Oilers ägare Pocklington sattes i brand. Gretzky sågs av vissa kanadensare som en förrädare för att han vänt ryggen åt sin hemstad, sin hemmaprovins och sitt eget land. Samtidigt gick rykten om att orsaken till klubbytet var att Gretzkys fru ville fullfölja sin dröm om en skådespelarkarriär.Terry Jones, Telling it like it is, Edmonton Sun, 12 augusti 1988 Andra trodde att det var Pocklington som insisterade på bytet för att själv kunna tjäna på affären. Efter bytet sjönk Gretzkys popularitet i Kanada men det skulle visa sig vara endast temporärt.
Resultatet av Gretzkys flytt till Los Angeles Kings märktes tydligt redan första säsongen, både sportsligt och ekonomiskt med stora ökningar i publik. Kings tog sig till Stanley Cup-slutspel och fick i första omgången möta Gretzkys gamla lag, regerande mästarna Edmonton Oilers. Trots 1–3-underläge i matcher vände Kings och vann slutligen med 4–3 i matcher, mycket tack vare Gretzky själv. Kings slogs dock ut i nästa runda av blivande mästarna Calgary Flames. Trots den relativt tidiga sortin var säsongen en stor succé för laget och för Gretzky personligen. Kings slutade på en fjärde plats i grundserien och hemmaarenan Great Western Forum såldes ut ett flertal gånger. Gretzky kom tvåa i poängligan med 168 poäng (54 mål och 114 assist; vinnaren Mario Lemieux slutade på 199 poäng) och vann sin nionde och sista Hart Trophy.
Efter att ha tvingats se halva säsongen 1992/1993 från läktaren på grund av en ryggskada kom Gretzky tillbaka och gjorde ett hat-trick i sjunde och avgörande matchen i Campbell Conference-finalen mot Toronto Maple Leafs som tog Kings till deras första Stanley Cup-final. För motståndet stod Montreal Canadiens men trots vinst i första matchen förlorade man de nästkommande fyra och titeln gick till Canadiens. Gretzky hade missat halva säsongen men likafullt blev det den bästa för Kings under hans vistelse där (det var för övrigt enda gången Gretzky inte slutade etta i sitt lags interna poängliga). Trots att man de kommande åren gjorde flera spektakulära spelar- och coachbyten uteblev framgångarna och man kvalificerade sig åter inte för slutspel förrän säsongen 1998. Gretzky hade för länge sedan tröttnat och börjat leta efter en ny klubb. På egen begäran blev han i februari 1996 bortbytt till St. Louis Blues.