Vietnamesiska (tiếng Việt eller mer sällan Việt ngữ) är det officiella språket i Vietnam. Det talas av cirka 90 miljoner människor.
Medan Vietnam var en del av det franska kolonialväldet var språket känt som annamitiska (se Franska protektoratet Annam). Det är modersmål för viet-folket (eller kinh-folket) som utgör 86 procent av Vietnams befolkning och för cirka 3 miljoner utlandsvietnameser, av vilka cirka hälften bor i USA. Det talas också som andraspråk av minoritetsfolken i Vietnam.
Vietnamesiska ingår i den austroasiatiska språkfamiljen, och det är det språk som utan jämförelse har flest talare i språkfamiljen; språket har många gånger fler talare än alla de andra austroasiatiska språken tillsammans. Stora delar av ordförrådet har lånats in från kinesiska. Vietnamesiska skrevs ursprungligen med kinesiska tecken. Det vietnamesiska alfabet som används idag är en utökning av det latinska alfabetet, med diakritiska tecken för ton och vissa bokstäver.
Klassificering Kapitlet baserar sig på och är delvis översatt från Vietnamese language Vietnamesiska räknas vanligen till viet-muongspråken inom grenen mon-khmer av de austroasiatiska språken, en språkfamilj som omfattar såväl khmer i Kambodja som olika stamspråk och lokala språk, som till exempel mundaspråken som talas i nordöstra Indien och andra som talas i södra Kina. Det finns dock de som hävdar att viet-muong-språken är en självständig språkfamilj och inte en gren av mon-khmer-språken.
Vietnamesiska delar många språktypologiska drag med de sinotibetanska språken, och äldre språkindelningar där större vikt lades vid sådana faktorer än vad den komparativa metoden gör förde ofta vietnamesiskan till denna språkfamilj. Denna syn levde kvar längre inom det språkvetenskapliga forskarsamfundet i Kina, men har sedan länge avvisats av de flesta västerländska lingvister.
Historia Baserar sig på och är delvis översatt från Vietnamese language Det verkar sannolikt att vietnamesiskan i en avlägsen forntid delade flera särdrag med övriga språk inom den austroasiatiska familjen, som böjningsmorfologi och ett rikare system av konsonantkombinationer, vilka sedermera har försvunnit ur språket. Vietnamesiska har synbarligen starkt influerats av sitt läge inom det sydöstasiatiska språkförbundet, och har som ett resultat därav blivit strukturellt mer likt språken inom detta språkförbund, och utvecklat ton och isolerande morfologi. Dessa särdrag, vilka man inte vet om de fanns eller saknades i proto-austroasiatiskan, har inkorporerats i en stor mängd obesläktade språk i Sydöstasien; till exempel thai (ett tai-kadaispråk), tsat (ett malajopolynesiskt språk inom de austronesiska språken), och vietnamesiska, som alla utvecklade ton som ett fonemiskt särdrag, även om deras respektive urspråk inte var tonala.
Vietnamesiska har många likheter med kantonesiska vad gäller vissa intonationsmönster, och avsaknaden av explosionsfas för klusila slutkonsonanter, ett arv från fornkinesiska som även återfinns i koreanska.
Det urspråk vietnamesiskan härstammar från talades sannolikt i området runt Röda floden i vad som numera är norra Vietnam. Under den därpå följande expansionen av det vietnamesiska folket och språket in i vad som nu är centrala och södra Vietnam (genom erövringen av den historiska nationen Champa och khmerfolkets dåvarande område vid Mekongdeltat i närheten av dagens Ho Chi Minh-staden), influerades vietnamesiskan språkligt sett till en början huvudsakligen av indiska och malajo-polynesiska språk. Framför allt är språket dock påverkat av kinesiskan. Landet var en del av Kina under drygt tusen år, från 200-talet f.Kr. till 900-talet e. Kr.Hägerdal 2005
Med kinesernas politiska dominans följde en massiv inlåning av kinesisk vokabulär och stor grammatisk påverkan. Då kinesiskan under en mycket lång tid var det skrivna mediet för litteratur och officiella dokument, såväl som den härskande klassens modersmål, så består stora delar av vietnamesiskans ordförråd av så kallade Hán Việt-ord (sinovietnamesiska ord). När vietnamesiskan, som en följd av ökad prestige, runt början av det andra årtusendet e. Kr. började skrivas ner, skapades en skrift (Chữ nôm eller nôm-skrift) baserad på kinesiska tecken. Nôm-skriften nådde sin fulländning under 1700-talet då många vietnamesiska författare och poeter använde Chữ nôm för att skriva sina verk. Däribland kan nämnas Nguyễn Du (författare till Kim Vân Kiều) och Hồ Xuân Hương (kallad "Nôm-poesins drottning").
När vietnameserna kom i allt större kontakt med västerländska handelsmän och missionärer, uppstod Quốc Ngữ, en vidareutveckling av det latinska alfabetet såsom det användes av portugiserna. När Frankrike invaderade Vietnam i slutet av 1800-talet ersatte franskan gradvis kinesiskan som utbildnings- och myndighetsspråk. Vietnamesiskan tog då in många franska uttryck, som đầm (dam, från madame), ga (järnvägsstation, från gare) och va-li (resväska, från valise). Dessutom lånades många nybildade kinesiska ord in som nya sinovietnamesiska uttryck för västerländska begrepp och idéer som kommit med fransmännen; några exempel är xã hội (samhälle, av 社會 shèhuì) och siêu âm (ultraljud, av 超音 chāoyīn). Den latinskbaserade skriften blev dock inte dominerande förrän i början av 1900-talet då utbildning blev mer allmänt tillgänglig och detta enklare skriftsystem fanns vara effektivare för undervisningsändamål och för kommunikation med allmänheten.
Språkgeografi Baserar sig på och är delvis översatt från Việt kiều och Vietnamese language Som nationellt språk för den största etniska gruppen talas vietnamesiska över hela Vietnam, inte bara av viet-folket utan även som andraspråk av minoritetsfolken. Det talas också av utvandrade vietnamesiska grupper, särskilt i USA, där det har närmare en och en halv miljon talare och är det sjunde mest talade språket (det är det tredje mest talade i Texas, fjärde i Arkansas och Louisiana och femte i Kalifornien , refererad i Vietnamese language). Större delen av återstoden är bosatt i Kambodja, Laos, Frankrike, Australien (där vietnamesiska är det sjätte mest talade språket) och Kanada. miniatyr|300px|höger| Länder med störst antal talare av vietnamesiska:
Officiell status Fastän den har talats av det vietnamesiska folket i årtusenden blev vietnamesiskan inte det officiella administrativa språket i Vietnam förrän på 1900-talet. Under större delen av sin historia använde det land som nu kallas Vietnam kinesiska i officiella sammanhang. Vietnamesiska i form av chữ nôm användes för administrativa syften under den korta Tây Sơn-dynastin. Under det franska kolonialstyret avlöstes kinesiskan av franska i administrationen. Det var inte förrän Vietnam blev självständigt från Frankrike som vietnamesiskan kom att användas officiellt. Denna är nu undervisningsspråk i skolorna och universiteten och det språk som används i officiella sammanhang.
Vietnamesiska är också ett officiellt minoritetsspråk i Tjeckien vilket betyder att vietnameser får behålla sina vietnamesiska namn och studera sitt modersmål i skolorna.
Dialekter * Vietnamese language Det finns olika ömsesidigt förståeliga dialekter som kan grupperas inom tre huvuddialekter:
Huvuddialekt Lokal dialekt Namn under franskt kolonialstyre Nordvietnamesiska Hanoidialekten, Haiphongdialekten och olika lokala former Tonkinesiska Centralvietnamesiska Huếdialekten, Nghệ Andialekten, Quảng Namdialekten Högannamitiska Sydvietnamesiska Saigondialekt, Mekong-dialekt (västlig) Kochinkinesiska
Dessa dialekter skiljer sig något i ton, uttal, och i vissa fall ordförråd, även om Huếdialekten är mer tydligt skild från de andra på grund av sitt avvikande ordförråd. Hỏi- och ngã-tonerna är distinkta i norr men har smält samman i söder. Digraferna ch och tr uttalas på olika sätt i syd- och centraldialekterna men är sammansmälta i norddialekten.
Ljudlära Delvis baserat på och översatt från Vietnamesische_Sprache. Även Vietnamese phonology, Thompson 1965, Emeneau 1951
Beskrivningen i detta kapitel gäller främst Hanoidialekten.
En vietnamesisk stavelse kan maximalt bestå av ett begynnelsekonsonantljud, ett eller flera vokalljud, och ett slutkonsonantljud. En del av konsonantljuden skrivs med flera bokstäver. En vietnamesisk stavelse innehåller också en ton.
Vokaler De enkla vokalljuden (monoftongerna) i vietnamesiskan framgår av tabellen nedan. Först står vokalens uttal i IPA (inom hakparentes), därefter dess stavning på vietnamesiska.
Främre Central Bakre Hög [i] i,y ư [u] u Mellan-sluten [e] ê ơ [o] ô Mellan-öppen e â o Låg a / ă
Alla vokaler är orundade utom [u], [o] och . Vietnamesiskan skiljer inte mellan lång och kort vokal, utom i paren / och /, där den korta vokalen i paret uttalas mycket kort och aldrig förekommer som slutljud i en stavelse.
Vietnamesiskan har ett stort antal diftonger och triftonger: Diftonger med [ə] på slutet: [iə] stavat -ia (finalt) eller -iê- (yê-) när fler bokstäver följer. [uə] stavat -ua resp -uô-. [ɯə] stavat -ưa resp -ươ-. Diftonger med [w] i början. [w]-ljudet stavas o före e, a, ă u före i, ê, ơ, â, samt i kombinationen qu [kw]. Diftonger med [w] på slutet. [w]-ljudet stavas o efter e, a u efter i, ư, ê, â, a Observera att ao uttalas ; au uttalas . Diftonger med på slutet. -ljudet stavas vanligen -i, men -y i ây som uttalas och ay som uttalas , till skillnad från ai som uttalas . Observera att ui uttalas , uy uttalas . Dock uttalas qui , eftersom qu alltid uttalas . Triftongerna består maximalt av:
+ vokal (monoftong eller någon av de tre -diftongerna) + eller . Exempel: oai [wɐːj], queo [kwɛw], nhiêu [ɲiəw]
Några av vokalljuden kan förändras under påverkan av stavelsens slutkonsonant utan att det syns i stavningen. Se nedan.
Begynnelsekonsonanter Vietnamesiskan har 20 konsonantljud som kan inleda en stavelse.
Bilabial Labiodental Dental/alveolar Palatal Velar Glottal Klusil tonlös p t c k (ʔ) aspirerad tʰ tonande ɓ ɗ Frikativa tonlös f s x h tonande v z ɣ Nasal m n ɲ ŋ Approximant lateral l
I vietnamesisk skrift stavas begynnelsekonsonanterna så här: KonsonantIPABeskrivningKommentarbɓSom svenskt b. Beskrivs dock ibland som implosivt och preglottaliserat.ckOaspirerat k-ljud.[k] stavas med c före a, ă, â, o, ô, ơ, u, ư.chcSom t med ett svagt tje-ljud efteråt.dzTonande s-ljudđɗSom svenskt d. Beskrivs dock ibland som implosivt och preglottaliserat.gɣSom ett "slarvigt" g-ljud där tungryggen inte når ända upp till gommen.[ɣ] stavas g före a, ă, â, o, ô, ơ, u, ư.ghɣUttalas som föregående.[ɣ] stavas gh före e, ê, i, y.gizTonande s-ljud.Om gi följs av vokalen i skrivs endast det ena i:et ut.hhSom på svenska.kkOaspirerat k-ljud.[k] stavas med k före e, ê, i, y.khxSom ch i tyska Buch.llSom på svenska.mmSom på svenska.nnSom på svenska.ngŋSom svenskt äng-ljud.[ŋ] stavas ng före a, ă, â, o, ô, ơ, u, ư.nghŋUttalas som föregående.[ŋ] stavas ngh före e, ê, i, y.nhɲSom ñ i spanska señor.ppOaspirerat p-ljud.Förekommer i början av stavelse bara i nya lånord.phfSom svenskt f-ljud.qkOaspirerat k-ljud.K-ljudet stavas med q före [w]-ljud (qu).rzTonande s-ljud.ssSom på svenska.ttOaspirerat t-ljud.thtʰAspirerat t-ljud.trcSom t med ett svagt tje-ljud efteråt.vvSom på svenska.xsSom svenskt s. Ljudet [ʔ] är en svag glottisstöt som inte skrivs ut i stavningen, men som inleder alla stavelser som börjar på vokal.
Saigondialektens uttal av begynnelsekonsonanterna avviker framför allt så här: tr uttalas [ʈʂ], Saigondialekten skiljer alltså i uttalet mellan tr och ch. d, gi, v uttalas [j]. r uttalas [ʐ]. s uttalas [ʂ], Saigondialekten skiljer alltså i uttalet mellan s och x.
Slutkonsonanter En vietnamesisk stavelse kan sluta på vokal eller på någon av följande konsonanter: KlusilIPA NasalIPApp mmck ngŋtt nnchc, k nhɲ, ŋ
Kommentarer till slutkonsonanterna: Klusiler "släpps" inte - man formar konsonanten i munnen men släpper inte ut luftströmmen efteråt. Explosionsfas saknas, alltså. ch och nh förekommer bara i vissa kombinationer: