(före adlandet 1757 Carl Linnæus, Carolus Linnæus), född 13 majVid denna tidpunkt användes svenska kalendern. Datumet motsvarar 23 maj i den gregorianska kalendern och 12 maj i den julianska.Nationalencyklopedin på internet – Carl von Linné 1707 i Råshult, Stenbrohults socken, Småland, död 10 januari 1778 i Uppsala, var en svensk botaniker, läkare, geolog och zoologStafleu, F.A. (1976–1998) Taxonomic Literature andra utgåvan. Ett auktoritativt verk över botanikers namn, deras utförda arbeten och publicerade data som lade grunden till den moderna nomenklaturen inom biologin och den moderna systematiken, som grupperar växter och djur. Många av hans skrifter publicerades på latin, och därför återges hans latinska namn som Carolus Linnæus (Carolus a Linné efter 1761).
Linné föddes på den småländska landsbygden. Han fick den mesta av sin högre utbildning från Uppsala universitet, där han började föreläsa i botanik 1730. Mellan 1735 och 1738 vistades han i Nederländerna för att studera vidare. År 1735 blev han medicine doktor i Harderwijk. Under största delen av vistelsen i Nederländerna tjänstgjorde han som läkare vid Hartecamp, nära Haarlem med George Clifford III som mecenat.
Han gav ut den första upplagan av Systema Naturae i Nederländerna. Linné återvände sedan till Sverige. 1738–1741 arbetade han som praktiserande läkare i Stockholm. I juni 1739 grundade han tillsammans med fem andra vetenskapsmän Kungliga Vetenskapsakademien. 1741–1778 verkade han som professor i medicin och botanik vid Uppsala universitet.
På 1740-talet skickades Linné ut på flera resor genom landet för att samla och klassificera växter och djur. På 1750- och 60-talen fortsatte han att samla in och klassificera djur, växter och mineraler samtidigt som han gav ut många skrifter.
Linnés vetenskapliga arbeten anses ha bidragit till den moderna ekologins grundläggande. Vid tidpunkten för sin död hade han blivit en av Europas mest hyllade vetenskapsmän. Han kallas för den moderna taxonomins fader. Huvuddelen av Linnés herbarium finns bevarat vid Linnean Society i London.
Inom botaniken används auktorsförkortningen "L." för att markera Linné som artnamnens auktor. I äldre publikationer kan ibland förkortningen "Linn." hittas. Linnés kvarlevor är lektotyp för arten Homo sapiens, enligt International Code of Zoological Nomenclature, eftersom Linnés beskrivning av arten baserades på honom själv.ICZN Chapter 16, Article 72.4.1.1
Barndom miniatyr|vänster|Linnés födelseplats i Råshult. Linné föddes den 13 maj 1707 i komministergården Råshult, i Stenbrohults socken i Småland, som äldste son till komministern och sedermera kyrkoherden, Nils Linnaeus, född som Nils Ingemarsson, (1674–1748) och Christina Brodersonia (1688–1733). Hans syskon hette Anna Maria Linnæa, Sofia Juliana Linnæa och Samuel Linnæus,Broberg (2006), sid. 10. och Emerentia Linnæa. På faderns sida bestod släkten av en rad bönder och präster, och Nils var amatörbotaniker och komminister i Stenbrohult. Christina var dotter till socknens kyrkoherde Samuel Broderzonius. Linnés mormors farmor, Johanne Pedersdotter, blev bränd som häxa i Stavanger. Ett år efter att Linné föddes dog hans morfar Samuel Broderzonius, och hans far efterträdde honom då som kyrkoherde. Familjen flyttade till Stenbrohults prästgård,Quammen (2007), sid. 1. där den yngre brodern Samuel Linnaeus föddes 1718.
Från tidig ålder visade Linné upp ett intresse för växter, i synnerhet blommor. Han lärde sig snabbt namnen på trädgårdsväxterna och fick snart sitt eget stycke jord av sin far, där han kunde odla.Blunt (2004), sid. 15. Samtalen mellan far och son kretsade ofta kring skötseln av familjens trädgård, som var bland de främsta i Småland. Deras relation var varm och förtrolig. Linné berättar om sig själv, att "när gossen war otålig och på intet annat sätt blidkas kunne, töstnade han strax, så snart man gaf honom en blomma i handen". Linné säger om trädgården, som innehöll mängder av utländska växter, att den "med modersmjölken inflammerat min håg med outsinlig kärlek till örterna".
Linné föddes i en tid då det var förhållandevis vanligt att inte ha efternamn. Fadern hette ursprungligen Nils Ingemarsson, där Ingemarsson var ett patronymikon och inte något släktnamn. Det var också vanligt att den som studerade till präst tog sig ett finare namn, exempelvis ett namn som lät latinskt. Två av faderns morbröder var enkla bondsöner, och när de började studera till präster tog de sig namnet Tiliander, inspirerade av en stor lind som växte på gränsen till gården där de växt upp i Jonsboda i Vittaryds socken i Småland. Lind på latin heter Tilia. När Linnés far skulle läsa till präst följde han sina släktingars exempel och tog sitt namn efter linden på gården men valde att latinisera det svenska ordet lind och göra om det till Linnæus.Linné online (2010) Vad heter Carl(n) egentligen , Uppsala universitet,<www.linnaeus.uu.se >, läst 2017-04-26 Sonens Carls namn blev därmed Carl Nilsson Linnæus.
Tidig utbildning Fadern lärde tidigt den unge Linné religion, geografi samt grundläggande latin. När Linné var sju år gammal anställdes en informator. Föräldrarnas val föll på kavalleristsonen Johan Telander. Linné tyckte inte om honom. I en självbiografi skriver han att Telander “var mer ämnad för att utplåna ett barns talanger, än att utveckla dem”.Blunt (2004), sid. 15–16. Efter två års privatundervisning skickades han till trivialskolan i Växjö 1716. Hellre än att studera tog han sig ut till landsbygden för att leta växter. När han var femton nådde han den nedre rektorsklassen. Skolans botanikintresserade rektor, Daniel Lannerus, introducerade honom till läraren och provinsialläkaren Johan Rothman. Även Rothman var botaniker och breddade Linnés intresse för botanik samt väckte hans intresse för medicin.Blunt (2004), sid. 16.Stöver (1794), sid. 5–6.
Vid sjutton års ålder var Linné väl bevandrad i den samtida botaniska litteraturen. Böcker som han ”dag och natt läste, att han dem på sina fingrar kunde” inkluderar ”Arvidh Månssons Rydaholm örta-book, Tillandz' Flora Åboensis, Palmberg Serta Florea Suecana, Bromelii Chloros Gothica och Rudbeckii Hortus Upsaliensis.”Carl von Linnés betydelse såsom naturforskare och läkare : skildringar utgifna af Kungl. Vetenskapsakademien i anledning af tvåhundraårsdagen af Linnés födelse (source) Linné började i Växjö katedralskola 1724, där han läste grekiska, hebreiska, teologi och matematik enligt ett schema tänkt att förbereda eleverna inför kommande prästtjänst.Stöver (1794), sid. 6.Blunt (2004), sid. 16–17. Under sitt sista gymnasieår besökte Linnés far skolan för att fråga hur det låg till med studierna och till hans förskräckelse uttryckte de flesta att han aldrig skulle kunna studera vidare. Rothman var däremot av motsatt åsikt, när han förutspådde att Linné kunde ha framgång inom det medicinska fältet. Doktorn erbjöd Linné att bo med hans familj i sitt hem i Växjö samt undervisa honom i fysiologi och botanik. Hans far accepterade erbjudandet.Blunt (2004), sid. 17–18.Stöver (1794), sid. 8–11. Linné var rankad som nummer 11 av 17 elever när han tog examen.
Universitetsstudier Lund miniatyr|vänster|stående|Staty över studenten Linné vid stadsbiblioteket i Lund, av Ansgar Almquist. Rothman lärde Linné att klassificera växter enligt Tourneforts indelning. Linné undervisades också i växternas sexuella reproduktion efter Sébastien Vaillants modell. 1727, vid 21 års ålder, skrev Linné in sig vid Lunds universitetBlunt (2004), sid. 18.Stöver (1794), sid. 13. under namnet Carolus Linnaeus, en latiniserad form av sitt namn som han senare kom att använda för sina publikationer på latin. Med sig har han ett intyg från sin förra rektor där Linné beskrivs som ”gudfruktig” och ”begåvad”.
Naturvetaren, läkaren och historikern professor Kilian Stobæus gav Linné handledning och husrum samt fri tillgång till sitt omfattande botaniska bibliotek. Han gav dessutom den unge studenten fritt tillträde till sina lektioner.Blunt (2004), sid. 21–22.Stöver (1794), sid. 15. På sin fritid utforskade Linné Skånes flora tillsammans med de studenter som delade samma intresse.Stöver (1794), sid. 14–15.
Uppsala I augusti 1728 bestämde sig Linné för att byta till Uppsala universitet på inrådan av Rothman, som menade att det skulle vara det bästa valet om Linné skulle vilja läsa både medicin och botanik. Rothman baserade sin rekommendation på två professorer verksamma vid medicinska fakulteten i Uppsala: Olof Rudbeck den yngre och Lars Roberg. Rudbeck och Roberg var utan tvekan bra professorer, men båda var gamla och inte särskilt intresserade av att undervisa. Rudbeck gav inte längre öppna föreläsningar och lät andra vikariera för honom. Universitetets medicinundervisning var sedan länge eftersatt.Blunt (2004), sid. 23–25.
Ett välkommet tillfälle att utvidga sina kunskaper i anatomi erbjöd sig för honom på nyåret 1729, då han i Stockholm fick närvara vid "en anatomia på en upphängd kvinnesperson", en för den tiden ganska ovanlig tilldragelse. Sex medlemmar av Collegium medicum höll med ledning av detta åskådningsmaterial varsin föreläsning om olika anatomiska ämnen, och Linné bevistade dem med stort intresse. Men vistelsen i Stockholm tärde på hans knappa kassa till den grad att han efter återkomsten till Uppsala började lida verklig nöd. Om detta berättar han närmare i sin levnadsbeskrivning: "Linnæus måste sätta sig i skuld för maten och hade icke penningar till att sula sina skor utan måste gå på bara foten med något papper, som han hade i skon."
Snart kom emellertid vändningen. I den gamla akademiträdgården – som innan den till större del brann upp 1702 hade skötts av far och son Rudbeck – mötte Linné en ny välgörare i Olof Celsius, som då var professor i teologi och en välbärgad amatörbotaniker.Blunt (2004), sid. 31–32. Efter att ha imponerats av den unge studentens botanikkunskaper erbjöd han honom fri kost och logi hemma hos sig, och gav honom tillgång till sitt privata botaniska bibliotek, som vid denna tid var ett av de mest omfattande i Sverige.Stöver (1794), sid. 19–20.
Linné skrev 1729 uppsatsen Praeludia Sponsaliorum Plantarum, som handlade om växternas sexuella reproduktion. Detta tilldrog Rudbecks uppmärksamhet, och i maj 1730 handplockades Linné som föreläsare på universitetet, trots att han bara var andraårsstudent. Hans föreläsningar blev populära och kunde oftast dra skaror på 300 personer.Blunt (2004), sid. 32–34. Vänskapen med Celsius avtog inte och de fortsatte åka på många botaniska exkursioner.Blunt (2004), sid. 34–37.
I juni flyttade Linné hem till Rudbeck för att ge hemundervisning till tre av dennes barn. Under vintern som följde började Linné ifrågasätta Tourneforts klassifikationssystem och bestämde sig för att skapa ett eget. Hans strategi var att dela upp växterna efter antal ståndare och pistiller. Han påbörjade ett flertal böcker, Genera Plantarum och Critica Botanica, bland andra. Han skrev också en bok om de växter (Adonis Uplandicus) som fanns i Uppsalas botaniska trädgård.
En medarbetare till Rudbeck, Nils Rosén, återvände till universitet i mars 1731, efter att ha doktorerat i medicin utomlands. Rosén började då föreläsa i anatomi och försökte även ta över Linnés botanikföreläsningar, men det satte Rudbeck stopp för. Fram till december gav Rosén Linné privatundervisning i medicin.
Samma månad blev Linné tvungen att flytta ifrån sin professors hem på grund av “meningsskiljaktigheter” med Rudbecks hustru. På julen återvände Linné till sitt barndomshem i Stenbrohult för första gången på cirka tre år. Hans mor såg det som ett misslyckande att han inte studerade till präst, men gladde sig åt att han undervisade på universitetet.
Resa till Lappland
miniatyr|Linné i sin kolt efter resan i Lappland.Målningen är en kopia från 1853 av Hendrik Hollander efter ett verk av Martinus Hofman målad 1737 i närheten av Haarlem i Noord-Holland. I handen håller Linné blomman Linnaea borealis som namngivits efter honom.