miniatyr|Krimbergen med Svarta havet i bakgrunden. miniatyr|Republik i Ukraina Krim (krimtatariska: Qırım; , Krym; , Krym) är en halvö vid Svarta havets norra kust. Den är en del av Ukraina sedan landets självständighet 1991, men ockuperas av Ryssland sedan Krimkrisen 2014.
Halvön omfattar cirka 25 500 kvadratkilometer med omkring 2,3 miljoner invånare (2005).Nationalencyklopedin, internetupplagan: uppslagsordet "Krim". Huvudstad är Simferopol. Andra större städer är Sevastopol, Kertj, Jevpatorija, Jalta och Feodosija.
Halvön omgärdas i väster och söder av Svarta havet, i öster av Azovska sjön. Den förbinds med fastlandet i norr via ett smalt näs. Landskapet domineras av de ner mot sydkusten brant sluttande Krimbergen i söder, med en bördig kustremsa mellan dem och havet, samt ett flackt stäppland i norr. Krims viktigaste näringar är turismen, i flera badorter på sydkusten, samt jordbruk och industri, med produktion av bland annat vin, frukt och tobak, och därtill järnmalmsbrytning.
Grekiska kolonier grundades på 600-talet f.Kr. på halvöns sydkust och blev grunden för det bosporanska rike som kom att bestå genom antiken. Under medeltiden behärskades norra Krim av olika nomadiska folkslag, medan Bysans av och till var i besittning av kuststäderna. Efter mongolernas ankomst till halvön på 1200-talet upprättades Krimkhanatet, som senare blev en vasallstat under Osmanska riket. De krimska khanerna besegrades på 1700-talet av ryssarna, som tog halvön i besittning. Mellan 1854 och 1856 utkämpades Krimkriget mellan Ryssland och en koalition bestående av Storbritannien, Frankrike och Osmanska riket.
Efter Sovjetunionens bildande hörde Krim först till den ryska delrepubliken, men halvön, utom Sevastopol, överfördes till Ukrainska SSR 1954 och förblev ukrainskt vid landets självständighet 1991. Halvön har sedan dess politiskt bestått av två delar – den autonoma republiken Krim (med säte i Simferopol) samt det centralstyrda Sevastopol. Ryska federationen hyrde fram till 2014 flottbasen i den senare, i ett 50-årigt avtal som löper ut 2042. Både Sevastopol och Autonoma republiken Krim som kort innan, av det regionala parlamentet i Krim, hade ombildats till Republiken Krim, inlemmades mars 2014 de facto i Ryska federationen, efter militär ockupation från ryska och proryska styrkor och en folkomröstning som internationellt endast accepterats av Ryssland och ett fåtal andra länder.
Etymologi Det finns flera teorier om etymologin till namnet Krim. Namnet på halvön antas ha kommit från den ort som idag kallas Staryj Krym, "Gamla Krim", vilken var Gyllene hordens huvudort på Krim, och varifrån betydelsen sedan utvidgats till att syfta på hela halvön.
En teori härleder namnet från det turkspråkiga ordet kyrym för "vall" eller "vallgrav", möjligen som en översättning av grekiska τάφρος, "dike", vilket ursprungligen var namnet på Perekop. Vidare tyder Solcati, det italienska namnet för staden Staryj Krym, på en översättning, då det betyder "diken". Namnet kan senare ha förstärkts av grekiska κρημνός, "stup", och/eller arabiska كريم, karim, "generös".Max Vasmers ryska etymologiska ordbok, internetupplaga på Tower of BabelКрым, откуда это имя? (ryska)
Andra varianter härleder namnet från det mongoliska eller tatariska ordet kerim, "fästning",Neal Ascherson, Svarta havet, Ordfront förlag, Stockholm 1997. från krimtatariska qrym, "klippa", eller från namnet på kimmerierna,Marktstudie Ukraine (.pdf), Fachhochschule des bfi Wien (tyska) den folkgrupp som levde på halvön på 700-talet f.Kr. Den nuvarande namnformen qırım kan även översättas som "min kulle" på krimtatariska (qır, "kulle", och suffixet -ım, "min").
Grekerna kallade under antiken Krim för Chersonesos Taurike, "Tauriska halvön", i kortform Tauris eller Taurida, på latin Taurica, vilket gett upphov till namnet Taurien om regionen.
Geografi miniatyr|Jajlabergens branta sluttningar ner mot Svarta havet. miniatyr|Eroderande kust på sydostligaste Kertjhalvön.
Krimhalvön skjuter ut ifrån det ukrainska fastlandet på Svarta havets nordkust. Den avgränsas i väst och syd av Svarta havet och i nordöst av Azovska sjön. Den har rombliknande form, och sträcker sig omkring 321 kilometer i öst-västlig riktning mellan koordinaterna 44° 23' och 46° 10' N samt omkring 177 kilometer i nord-sydlig riktning mellan 32° 30' och 36° 40' Ö.Encyclopædia Britannica, 11:e upplagan, 1911: "Crimea", 7:e bandet, sid 449-450 Den har en yta på mellan 25 500 och , beroende på mätning.Encyclopædia Britannica, internetupplagan: artikeln "Crimea" Kusten är omkring 1000 kilometer lång.Information Portal Autonomous Republic of Crimea Av ytan upptas ungefär 72 % av fält, 20 % av bergsland och 8 % av sjöar eller annat vatten.
I nordväst skiljs Krim från fastlandet av Karkinitviken. Halvön förbinds i norr (till oblastet Cherson på fastlandet) via det 5 till 8 kilometer breda Perekopnäset. Öster om Perekop och åt sydöst längs med kusten sträcker sig Syvasj, känt som ”ruttna havet”, en stor, grund lagun omgiven av ett system av grunda bukter och våtmark såsom en förlängning av Azovska sjön öster därom, skilt från den senare genom sandlandtungan Arabat.Encyclopædia Britannica, internetupplagan: artikeln "Crimean Peninsula" Den östligaste förlängningen av Krim är Kertjhalvön, mellan Azovska sjön i norr och Svarta havet i söder, som avslutas i det 4 till 40 kilometer breda Kertjsundet (eller Yenikalesundet), Azovska sjöns utlopp i Svarta havet, mittemot den ryska Tamanhalvön.Nordisk familjebok, 2:a upplagan, 1910: "Kertj", 13:e bandet, sid 1445 Halvöns sydligaste spets utgörs av udden Sarytj.Steve McLaughlin, 13 juli 1998, Action off Cape Sarych Krims sydvästkust utgörs av Kalamitabukten. Den västligaste punkten är udden Tarchankut.
I söder går de skogklädda Krimbergen, stora plattoppade kalkstensklippor, som sträcker sig från sydöstkusten 8–12 kilometer inåt land. Hela bergsområdet sträcker sig som mest ungefär 55 kilometer in från kusten.Nordisk familjebok, 2:a upplagan, 1911: "Krim", 14:e bandet, sid 1318-1319 Bergen börjar vid Krims sydvästligaste punkt, Kap Fiolente (antikens Parthenium, på vars spets det Artemistempel där Ifigenia tjänstgjorde som prästinna sägs ha legat), för att gå mot nordöst och snabbt nå höga höjder innan den senare långsamt tonar bort strax innan Kertjnäset. Dessa berg skyddar den sydliga kuststräckan mot nordliga vindar.
Den yttersta kedjan, Jajlabergen, reser sig abrupt från ett av Svarta havets djupaste områden strax utanför kusten (som mest 2000 meter under havsytan) till en höjd av 600 till 750 meter. Den högsta toppen är Roman-Kosj på 1545 meter över havsytan; näst högsta toppar är Demirkapu (eller Kemal-egherek) på 1536 meter, Tjatyrdag på 1527 meter och Lapata på 1406 meter. Bakom den huvudsakliga bergskedjan finns också flera mindre parallella kedjor. Den första av dessa bakom Jajla uppgår till mellan 450 och 580 meter. Denna den andra kedjan har liksom den första brant stupande klippor mot sydöst men endast svaga sluttningar åt nordväst; i de förra finns tusentals små grottor där människor tros ha levt sedan paleolitikum. Flera mindre vattendrag korsar landskapet i raviner. En räcka mindre åar kastar sig, speciellt aktivt under vårfloden, utför bergens sluttningar, däribland Tjernaja, Belbek, Katja och Alma ner i Svarta havet, samt Salghir med dess biflöde Karasu ("svart vatten" på krimtatariska) i Syvasj. Bördiga dalar korsar bergen och skiljer de olika kedjorna åt; en 16–19 kilometer bred dal skiljer den första bergskedjan från den andra och en annan 3–5 kilometer bred dal skiljer den andra från den tredje, som reser sig 150 till 250 meter. En fjärde, lägre kedja kan anas i sydväst. I de högsta delarna av dessa berg finns flera plana bergsbetesmarker, genomkorsade av en mängd bergspass. Under vintern täcks många av topparna i snö, men denna når sällan söder om dem.
Bortsett från bergsområdet i söder består landskapet på Krim till 75 procent av låglänt och flack stäpp, en sydlig fortsättning på den pontiska stäppen, med ringa ytvatten. Klimatet där är tempererat och torrt, med varma somrar och kalla vintrar samt låg nederbörd. Sträng blåst är vanligt, liksom, på vintern, snöstormar och frost. Under tidig vår är de norra stäpperna rika på gräs och liljeväxter, men under juli och augusti torkar den mesta växtlighet bort, och luften fylls av dammoln. Stora delar av norra halvön är saltimpregnerade, och saltsjöar är vanligt förekommande (uppåt 400 stycken, de största söder om Perekop); i dessa områden växer mycket lite annat än malörter och sodaörter. På sydvästkusten finns två sjöar: Sasyk och Donuzlav. Kustområdena mot Svarta havet, undantaget den bergiga sydkusten, och framför Azovska sjön, kännetecknas av smala, sandiga landtungor som skjuter ut i vattnet; den största av dessa är Arabat, som skiljer vattenområdet Syvasj från Azovska sjön, och som är runt 120 kilometer lång men i genomsnitt endast 8 kilometer bred.
Nederbörden på halvön är generellt låg, med något mer i bergstrakterna i söder än i norr, och den varierar även kraftigt från år till år. Klimatet är betydligt torrare och generellt svalare på stäppen i norr än i bergen och kustlandet i söder. Medeltemperaturen i regionen norr om bergsområdet ligger i januari på +1-2 °C, i juli på +24 °C; på sydkusten är medeltemperaturen i januari +4 °С, i juli +24 °С. Halvön har ungefär 150 mindre vattendrag som vanligen torkar ut under sommaren. För att minska vattenbristen byggdes under den sovjetiska tiden en kanal från floden Dnepr men den täcker inte hela behovet. Den största naturliga floden är Sagir som mynnar i lagunen Syvasj. På Kertjhalvön och i några andra regioner förekommer saltsjöar.
Den smala remsan mellan Jajlabergen och havet, mellan det sydligaste Sarytj till Feodosija i nordöst, domineras av kuperad terräng fylld av bördig grönska. Klimatet där är milt medelhavsklimat med varma somrar och milda vintrar, där sommarvärmen mildras av brisen från havet; under mars, april och maj förekommer tjocka dimmor. På hela Krim kan under januari och februari ett fåtal dagar med frost förekomma.
Vingårdar, tobaksodlingar och fruktodlingar samt fiske, gruvdrift och framställning av eteriska oljor ur växter för främst parfymtillverkning är viktiga näringar i regionen. Bland annat produceras det mousserande vinet Krimsekt, även kallat ”rysk champagne”, som blivit ett känt märke och en viktig exportprodukt.
Krims sydkust kallas stundom "Ryska rivieran" och hyser många bad- och kurorter med mineralrika källor. Flera städer ligger längs kusten, däribland Alupka, Jalta, Gurzuf, Alusjta, Sudak och Feodosija (av dessa är speciellt de fyra första mycket viktiga turistorter). Vidare finns där flera krimtatariska byar, moskéer, kloster, ryska palats för tsarfamiljen och adeln samt antika grekiska och medeltida bysantinska befästningar. Under Sovjettiden var regionen ett semesterparadis (se rubriken Turism).
Krims kustlinje bryts av flera bukter och naturliga hamnar. Dessa ligger vid kusten mot Karkinitviken väst om Perekop, i sydväst vid Kalamitabukten, med hamnarna i Jevpatorija och Sevastopol, vid Arabatbukten på nordsidan av Yenikalenäset (eller Kertjnäset), som förbinder Kertjhalvön med resten av Krim, samt vid Feodosijabukten (eller Kaffabukten) på sydsidan av Yenikalenäset med bland andra hamnen i Feodosija.
Bland mineralförekomster märks fosforrik järnmalm vid Kertj samt fältspat och salter och även porfyr, kalksten (och ur denna utvecklad marmor), olja, kol, naturgas, koppar, mangan, bly och diorit. Den brytbara berggrunden utgörs av 250 lager om 27 olika mineraler.Информационный Портал Автономная Республика Крым: Геология
Flora och fauna