Viktor Magnus von Born, född 8 oktober 1851 i Helsingfors, död 15 september 1917 på Sarvlax i Pernå, var en finländsk friherre, godsägare och politiker. Han var en patriot och rättskämpe och en ledande person inom den finländska adeln och hela ståndslantdagen. Under ofärdsåren var han en av Bobrikovs mest målmedvetna motståndare och en ledare för rättskampen om Finlands statsrättsliga ställning, vilket 1903 ledde till att han landsförvisades. Han utsågs till lantmarskalk vid den sista ståndslantdagen 1905–1906.
Biografi
Tidiga år Efter juridisk examen 1873 arbetade von Born som hovrättsauskultant, riddarhussekreterare och utskottssekreterare vid Helsingfors stadsfullmäktige samt som stadsfullmäktig i Helsingfors 1878–1879.
Därefter ägnade han sig åt skötseln av storgodset Sarvlax, som han ärvde efter fadern 1878 och av moderns gods Gammelbacka i Borgå. von Born verkade som skattmästare och var aktiv i Östra Nylands lantbruksgille 1884–1896. Han arbetade också 1888–1900 som revisor i Finlands Bank som representant för adelsståndet.
Politisk karriär och motståndet mot förryskningen I egenskap av huvudman för ätten von Born gjorde han sin politiska debut vid lantdagen 1877–78 där han väckte uppmärksamhet med glödande inlägg i frågan om allmän värnplikt, vars införande i Finland han energiskt motsatte sig. Orsaken till hans motstånd var hans grundläggande övertygelse om individens frihet och att staten bör respektera den. Han väckte också uppmärksamhet då han, vid ett par tillfällen, reserverade sig mot lantmarskallen, hans far, i fråga om det finska språkets rättigheter och om lantdagens rätt att granska statsverkets tillstånd.
von Born blev snart en av adelns och ridderskapets och hela lantdagens mest betydande män. Under de s.k. ofärdsåren framstod han som en av Nikolaj Bobrikovs mest följdriktiga och målmedvetna motståndare. Han var en av ledarna för den s.k. rättskampen om Finlands ställning visavi Ryssland, bl.a. som organisatör av värnpliktsstrejker. von Born ansåg att det enda sättet att lösa konflikten med värnplikten var att helt och hållet upphäva den allmänna värnplikten och ställa upp värvade trupper. Förutom det skrev han flitigt i den illegala tidskriften Fria Ord och i februari 1899 tog han initiativet till en "kompensationsfond" för att hjälpa tjänstemän som avskedats på grund av att de vägrat verkställa sådana administrativa påbud som tillkommit vid sidan av den normala finska lagstiftningsvägen.
Innan ofärdsåren hade von Born också varit en del av en liten grupp ur adeln och borgarståndet som 1891 motsatte sig det så kallade postmanifestet, som hade lagt det finländska postväsendet under det ryska inrikesministeriet.
På grund av sin verksamhet uppmanades han våren 1903 att lämna landet vid risk att i annat fall bli förd till Ryssland. Han tog sig med familj till Sverige, och fortsatte motståndet mot det ryska styret från en villa i Djursholm. Genom sin andra hustru hade han goda kontakter i Sverige. Med hjälp av sin kusin , som blivit tysk prinsessa då hon gifte sig med Albrecht zu Solms-Braunfels, försökte von Born närma sig det ryska kejserliga huset på besök i Darmstadt. von Born deltog i det internationella upplysningsarbetet till förmån för Finland och var även i kontakt med den ryska oppositionen.
I sin egenskap av lantdagsman kunde han återvända hösten 1904 efter kallelse till lagtima lantdag. Efter storstrejken oktober-november 1905 utsågs han till lantmarskalk vid den sista ståndslantdagen i Sverige-Finlands historia (höll i denna egenskap bl.a. adelns avskedstal i Finlands riddarhus).
von Born var även 1910–13 ledamot av den nya enkammarlantdagen, i vilken han tillhörde Svenska folkpartiets grupp. Han var dock aldrig en medlem av partiet.
Kommunalpolitiken i Pernå I Pernå var von Born ordförande för kommunalstämman 1885–1914 och kommunalfullmäktiges förste ordförande 1910–1914. Som kommunalpolitiker hade han en stor inverkan på bland annat kommunalförvaltning, social- och skolväsende samt på restaureringen av Pernå kyrka.
Publicistik och föreningsverksamhet Tillsammans med Kasten Antell och Arvid Nyberg grundade han 1881 i Lovisa tidningen Östra Nyland. Han medverkade också i tidningarna Wikingen, Nya Pressen och Finsk tidskrift.
Han var ordförande i Finska hushållningssällskapet 1907–1913.
Genom sina verk om Sarvlax och Gammelbacka bröt han ny mark för den lokalhistoriska forskningen.
Ideologi och politiska åsikter von Born kallade sig själv konservativ, vilket bland annat syntes i hans syn på jordägares rättigheter och beskattning. Däremot förespråkade han också för kvinnors jämställdhet, religionsfrihet och frågor som hade att göra med att stärka lantdagens rättsliga ställning i förhållande till regeringsmakten. År 1885 var von Born med om att petitionera om en tryckfrihetslag.
Angående språkfrågan höll von Born i början en ytterst svensksinnad hållning. I pamfletten Det svenska partiet försvarar han de rådande språkförhållandena och representationssystemet. von Born kritiserade däremot det finsksinnade prästeståndet, som han ansåg vara en absurd historisk anomali inom ståndsrepresentationen. Han opponerade sig också mot den fennomani som gynnades av regeringen. Senare accepterade han dock en fullständig jämlikhet mellan de inhemska språken.
Kommunalt självstyre var en sak som von Born starkt stödde. Under förryskningen hade von Born tidigt gjort en koppling mellan kommunala självstyrelsen och laglighetskampen. Han var också en anhängare av kommunalt samarbete, som bland annat syntes i ett av hans första lantdagstal där han förespråkade för länsrepresentation.
Privatliv von Born var son till senatorn och kammarherren friherre Johan August von Born och Fanny von Haartman, dotter till läkaren Carl Daniel von Haartman. Han var gift första gången från 1876 med Hulda Berndtson, som var dotter till Fredrik Berndtson, och fick nio barn med henne. Efter hennes död 1891 gifte han om sig 1893 med Clara Grafström, vilken var dotter till Frithiof Grafström, och fick fem barn i detta äktenskap. År 1908 gifte han sig för tredje gången med Ellan de la Chapelle, som var änka efter konstnären Albert Edelfelt. von Born var far till Ernst von Born och Eric von Born. von Born är begravd i gravkoret på Pernå kyrka.
Bibliografi Det svenska partiet (1887) Beskrifning och historia om Sarvlax egendom i Perno socken (1887) Beskrifning och historia om Gammelbacka egendom i Borgå socken (1895) I värnepliktsfrågan (1898) Om lega af jord på landet eller den så kallade torparlagen, utgifven på föranstaltande af Nylands och Tavastehus läns Landtbrukssällskap (1903)
Källor
Noter
Vidare läsning
Kategori:Finlandssvenska politiker Kategori:Finlandssvenska godsägare Kategori:Finländska politiker under 1800-talet Kategori:Finländska politiker under 1900-talet Kategori:Politiker från Helsingfors Kategori:Födda 1851 Kategori:Avlidna 1917 Kategori:Män Kategori:Finländska friherrar Viktor Magnus Kategori:Alumner från Helsingfors universitet