Max von der Grün, född 25 maj 1926 i Bayreuth, död 7 april 2005 i Dortmund, var en tysk författare.
Grün deltog i andra världskriget och var krigsfånge. Efter kriget arbetade han som murare och gruvarbetare. Under 1950-talet började han skriva. 1961 var han med och startade Gruppe 61.
Bibliografi (utgivet på svenska) Halt väglag (översättning Hartmut Apitzsch, Tiden 1975) (Stellenweise Glatteis, 1973) Irrbloss och eld (översättning Hartmut Apitzsch, Tiden, 1976) (Irrlicht und Feuer, 1963) Krokodilgänget (översättning Karin Naumann, Tiden, 1977) (Vorstadtkrokodile, 1976) Hur var det egentligen?: att växa upp i Tredje riket (översättning Karl Otto Zamore, Barrikaden, 1980) (Wie war das eigentlich?, 1979) Enbärskungen och andra berättelser (översättning Birgit Hård af Segerstad, Barrikaden, 1981) (Etwas außerhalb der Legalität und andere Erzählungen, 1980) Löpeld (översättning Frederik Sjögren, Tiden, 1981) (Flächenbrand, 1979) Den sista kärleken (översättning Frederik Sjögren, Barrikaden, 1983) (Späte Liebe, 1982) Lavinen (översättning Tora Palm, Alfabeta, 1987) (Die Lawine, 1986)
Referenser Noter
Kategori:Födda 1926 Kategori:Avlidna 2005 Kategori:Tyska författare Kategori:Tyskspråkiga författare Kategori:Män Kategori:Personer från Bayreuth