Albanien (albanskaː Shqipëri eller Shqipëria, historiskt Arbëri eller Arbëria), formellt Republiken Albanien (albanskaː Republika e Shqipërisë),”Utrikes namnbok : svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU-organ och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska” (2015) (). Regeringskansliet, Utrikesdepartementet (UD). är en enhetlig parlamentarisk republik på västra Balkanhalvön i sydöstra Europa.
Landet gränsar till Montenegro och Kosovo i norr, Nordmakedonien i öst och Grekland i sydost. Adriatiska havet och Joniska havet ligger väster om det albanska fastlandet. Cirka 72 kilometer från Albanien, utmed Otrantosundet, ligger Italien. Namnet Albanien kommer av albanoi, namnet på en folkstam i antikens Illyrien.
Huvudstad är Tirana (557 422 invånare, enligt en folkräkning 2011), som ligger vid floden Ishmi i centrala Albanien. Andra stora städer är Durrësi, Shkodra, Elbasani, Vlora och Korça. Följande är kuststäder: Shkodra, Lezha, Laçi, Durrësi, Kavaja, Lushnja, Fieri, Vlora, Delvina och Saranda.
Dagens Albanien blev självständigt efter Osmanska rikets sammanbrott i Europa. Albanerna hade under nästan fem århundraden varit i centrum av ett imperium där de hade en privilegierad ställning som administratörer och generaler. Även illyrer hade en betydande maktställning i Romerska riket,(1893). The Encyclopædia Britannica: A Dictionary of Arts, Sciences, Literature and General Information. sid. 709–710. liksom medeltidens albaner i Bysantinska riket.
Den fria marknadens reformer har öppnat landet för utländska investeringar, särskilt i utvecklingen av energi- och transportinfrastruktur. Albanien är en parlamentarisk demokrati med en övergångsekonomi.”Reports: Poverty Decreases In Albania After Years Of Growth”, Dow Jones Newswires, Nasdaq, 2009-04-23.”Strong GDP growth reduces poverty in Albania-study”, Reuters, Forbes, 2009-04-23.
Albanien är ett utvecklingsland med en öppen och modern marknadsekonomi. Landet var tidigare kommunistiskt med en centralstyrd planekonomi.
Albanien är bland annat medlem i Förenta nationerna, Nato och den centraleuropeiska frihandelsorganisationen Centraleuropeiska frihandelsavtalet men också en av de grundande medlemmarna i unionen för Medelhavsområdet. Albanien ansökte om EU-medlemskap den 28 april 2009”Albania applies for EU membership”, BBC News, 2009-04-28. och erhöll den 24 juni 2014 kandidatstatus.”EU Candidate Status for Albania”, Europeiska kommissionen, 2014-06-24.
Etymologi miniatyr|Karta över Albanien.
Under medeltiden kallades området Arbëria eller Arbania, men det var även länge känt som Epirus, eftersom det motsvarade ungefär samma område som den antika grekiska staten vid detta namn. Ordet arban eller alban härstammar från den illyriska stammen Albanoi som nämns i romerska och helleniska skrifter. Stammen var bosatt i dagens Durrësi, där albaner för första gången omnämns i bysantinska källor under 1000-talet.
Albanerna själva kallar sitt land för Shqipëria eller Shqypnia, vilket betyder "örnarnas land". Detta går tillbaka till en gammal sägen, enligt vilken albanerna skulle härstamma från en svart örn. En svart dubbelörn på röd botten antogs som fälttecken redan på 1400-talet av Skanderbeg, vilket avspeglas i dagens nationalflagga. Skanderbeg ville förena alla illyrer som levde i söder under ett och samma namn, istället för att vara uppdelade i olika stammar. Detta blev "shqiptarët", nämligen örnens folk.
Albaniens namn härrör troligtvis från en antik folkstam vid namn albanoi. Turkiska källor hävdar att Albaniens namn härrör från folkstammen arberesjer.
Ett av de tidigaste, skrivna bevisen på användandet av ordet "Albanoi" som namn på en illyrisk folkstam i nuvarande nordcentrala Albanien, återfinns i ett verk av Tolomeo från 130 e.Kr.
"Albanopolis" (av Albani) är en plats på Ptolemaioskartan (3.12.20) och även namnet på en mycket gammal släkt, Epitaph vid Scupi, vilken har identifierats som tillhörande Zgërdheshikullefortet i närheten av Kruja i norra Albanien.
"Arbanon" verkar mer vara namnet på en region – "Matis slättland" har föreslagits – än en specifik plats. Förekomsten av ändelsen -esh i ortnamn kan tyda på en mycket tidig förflyttning från högre belägna områden och härrör troligen från latinets -enisis eller -esis. Dessa används som ändelse i ortnamn i området mellan Shkumbini och Mati, med viss koncentration till området mellan Elbasani och Kruja.
Begreppet "Albanoi" kan med tiden ha spritts till andra illyriska stammar och med tiden kommit att bli synonymt med "det albanska folket". Enligt den albanske forskaren Faïk bey Konitza var "Albania" inte helt liktydigt med "Illyria" före slutet av 1300-talet.
Ordet "Alba", eller "Arba" verkar ha samband med staden Arba (idag Rab i Kroatien), i förhistoriska tider bebott av de illyriska "liburnierna", vilka första gången omnämns år 360 f.Kr. Ursprunget till detta namn finns i det illyriska "Arb", som betyder mörk, grön eller skogslik och återfinns i de antika namnen Arba, Arva och Arbia, vilka alla nämns av den tidens kartografer.
Avledningen av namnet "Albania" har avsevärd ålder och kan kanske härledas till det urkeltiska namnet "alb" ('kulle'; jämför alp) eller till det indoeuropeiska albh ('vit'; jämför albino). Uppskattningsvis ett tusen år senare använde bysantinska skrivare orden "Albanon" och "Arbanon" som beteckning för Krujaregionen. Under Angiò på 1200-talet betecknade namnen "Albania" och "Albaneses" hela landet och hela dess befolkning, vilket framgår av åtskilliga uråldriga, albanska verk av exempelvis Budi, Blanco och Pjetër Bogdani.
Det första som berättas om albanerna i deras ursprungsland, arbaniterna av Arbanon i Anna Komnenaområdet (Alexiad 4) är, att problemen i regionen orsakades av normander under ledning av fader Alexios I Komnenos (1081–1118). I "Historia" skriven mellan 1079 och 1080, är den bysantinske författaren Michael Attaliates först med att referera till albanoierna som del i revolten mot Konstantinopel 1043. Han refererar vidare till arbanitaierna (som föremål för hertigen av Durrachium).
De gamla albanska minoriteterna arberesjer och arvaniter (eller 'arbërorer') i Italien och Grekland har benämnts vid olika namn under årens gång: arbënuer, arbënorer, arbëneshër, arbreshër.
miniatyr|Kungsörnen (albanskaː shqiponja) är en nationell symbol för Albanien. Roten alb- eller arb- är yngre än shqip-, till vilket statens nuvarande namn Shqipëria kan härledas. alb- användes endast under det osmanska herraväldet.
Landets albanska namn, Shqipëria, betyder "Örnarnas land" – därav dubbelörnen på landets flagga och statsvapen – och påminner om den rika förekomsten av dessa fåglar i Albaniens bergstrakter.Boardman, John (1982). The Cambridge Ancient History. sid. 189–190.
Historia
De första spåren av mänsklig närvaro i Albanien hittades i byn Xarrë, nära Saranda och i Dajti nära Tirana. De dateras till Mellanpaleolitikum och Senpaleolitikum. Föremålen som hittades i Xarrë inkluderar objekt av flinta, jaspis och djurben medan man i Dajti har hittat ben- och stenverktyg som liknar föremål från Aurignacienkulturen. De paleolitiska fynden i Albanien visar stora likheter med föremål från samma tid som har påträffats i Montenegro och nordvästra Grekland.
Under antiken beboddes dagens Albanien av illyriska stammar som albanerna sägs härstamma ifrån. Under en lång tid utgjorde Albanien en provins i Romarriket. Området för det nutida Albanien var vid olika punkter i historien en del av de romerska provinserna Dalmatien (södra Illyrien) och Moesia Superior. Efter Romarrikets delning tillhörde området det östromerska riket. På 900-talet trängde slaverna fram norrifrån, särskilt serberna, som mot slutet av 1100-talet hade bildat ett mäktigt kungadöme, vilket bland annat omfattade hela Albanien. Från mitten av 1300-talet sönderföll det serbiska riket genom osmanernas erövringståg. miniatyr|Skanderbeg är en albansk nationalhjälte. Han krigade för Albaniens självständighet mot turkarna i årtionden. Han dog av malaria. Albanerna blev alltmer självständiga i och med att den serbiska statsbildningen blev allt svagare men de tvingades snart kämpa för sin självständighet mot osmanerna. Trots sin numerära underlägsenhet lyckades de under sin ledare Georg Kastrioti, mera känd som Skanderbeg, genom gerillakrig hålla stånd mot turkarna ända till 1479. Efter den osmanska erövringen tvingades en tredjedel av albanerna på massflykt till södra Italien. Majoriteten av de som stannade kvar konverterade till islam. Dessa kom att spela en viktig roll i Osmanska rikets historia, vilket återspeglas i det faktum att inte mindre än 29 av de osmanska storvesirerna under åren 1482–1908 var albaner. Albanien var osmanskt i mer än 450 år men behöll under hela denna tid sina egna seder, bruk, kultur och språk.
År 1912 uppnådde Albanien sin självständighet. Drygt 50 procent av albanerna hamnade dock i grannländerna. Albaniens självständighet skulle säkras av en internationell kontrollkommission, som 1914 satte den preussiske prinsen Wilhelm av Wied att styra landet, men ett folkligt uppror tvingade honom att lämna landet redan efter ett halvår.
Efter första världskriget hotades Albanien att ånyo delas upp. Albanerna var emellertid förvarnade och kunde avstyra detta vid en fredskonferens i Paris 1920. Efter interna stridigheter övertog Ahmet Zogu, en klanledare från norra Albanien, makten 1925 med hjälp från bland annat Serbien. Han utropade Albanien till ett kungarike och gjorde sig själv till kung år 1928.
Andra världskriget och därefter
Landet ockuperades 1939 av Italien och därefter av Tyskland 1943. De kommunistiska partisanerna, under ledning av Enver Hoxha, förde en motståndskamp och i slutet av 1944 hade landet av egen kraft befriat sig från utländska styrkor.
Efter andra världskriget blev landet den kommunistiska staten Socialistiska folkrepubliken Albanien under en auktoritär regim fram till 1991. Albanien förvandlades till en socialistisk folkrepublik och det enda tillåtna partiet var det albanska arbetets parti. Redan efter några år blev relationerna till Jugoslavien och Sovjetunionen mycket spända. På 1970-talet upprätthölls goda förbindelser endast med Kina, men dessa försämrades dramatiskt efter några år. Diktatorn Hoxha avled 1985 och kommunistregimen föll 1992.
Nutidshistoria Flerpartisystem återinfördes men drabbades av en kris efter rapporter om valfusk i maj 1996.Miranda Vickers, James Pettifer (2006) (på engelska). The Albanian Question: Reshaping the Balkans. sid. 85.
Konkursdrabbade investeringsfonder ("pyramidspel") utarmade 1997 en stor del av befolkningen och i slutet av mars det året utbröt ett uppror, som resulterade i total anarki och förde landet till randen av inbördeskrig och sammanbrott.Elez Biberaj (2019) (på engelska). The Rise of Pyramid Schemes i Albania In Transition: The Rocky Road To Democracy. sid. 202-203. Därefter har Albanien stabiliserats.
Geografi
miniatyr|Saranda. miniatyr|Durrës. miniatyr|Kruja. miniatyr|Berat.
Topografi Albaniens landskap präglas starkt av landets placering i den dinariska bergskedjezonen, som sträcker sig som en fortsättning av Östalperna åt sydöst. Berggrundens ursprung går tillbaka till mesozoikum, medan den geologiska bergskedjeveckningen inträffade under tertiärperioden och skapade nordväst-sydostgående veck. Landets berggrund består huvudsakligen av kalksten, vilket ger upphov till tydlig karstbildning på ytan.