Witold Roman Lutosławski (), född 25 januari 1913 i Warszawa, död 7 februari 1994 i samma stad, var en polsk tonsättare, pianist och dirigent. Lutosławski var en av 1900-talets främsta europeiska tonsättare och en av de främsta i Polen under sina tre sista decennier. Under sin levnad erhöll Lutosławski många internationella utmärkelser och priser, bland andra Vita örnens orden (polska Order Orła Białego), den främsta polska utmärkelsen och Polarpriset 1993.

I sin ungdom studerade Lutosławski piano och komposition i Warszawa. Hans tidiga verk var påverkade av polsk folkmusik. Hans stil utmärks av en luftig struktur. Han började utveckla sin karaktäristiska kompositionsteknik i slutet av 1950-talet. Musiken från den här perioden och framåt inbegriper en egen metod att bygga harmonier av mindre grupper av intervall. Den använder också slumpmässiga processer i vilka stämmornas rytmiska samordning inbegriper ett moment av slumpmässighet.

Hans kompositioner (som han själv dirigerade med stor framgång) omfattar fyra symfonier, en konsert för orkester, flera konserter för solo och orkester och orkestrala sångcykler. Efter andra världskriget bannlyste de stalinistiska makthavarna hans kompositioner då de uppfattades som formalistiska och därmed tillgängliga bara för en insatt elit – medan Lutosławski själv alltid motsatte sig den socialistiska realismen. Under 1980-talet utnyttjade Lutosławski sin internationella ryktbarhet för att stödja fackföreningen Solidaritet, som 1989 vann de demokratiska valen, och därmed bröt Sovjetunionens makt över Polen. Lutosławski avled den 7 februari 1994, 81 år gammal.

Biografi Uppväxt och ungdomsår Lutosławskis föräldrar tillhörde båda Polens jordägande överklass.Stucky (1981), sid. 1–7 Hans familj ägde egendomar i Drozdowoområdet.Rae (1999), sid. 1–8 Hans fader Józef tillhörde Narodowa Demokracja (Nationell Demokrati), populärt kallat Endecja, ett polskt nationaldemokratiskt parti och Lutosławskis familj blev goda vänner med en av dess grundare Roman Dmowski. (Lutosławskis andra namn var Roman.) Józef Lutosławski studerade i Zürich där han 1904 mötte och gifte sig med Maria Olszewska som kom att bli Lutosławskis mor. Józef studerade vidare i London där han fungerade som korrespondent för den nationaldemokratiska tidningen Goniec. Han förblev engagerad i den nationaldemokratiska politiken sedan han återvänt till Warszawa 1905 och han tog över driften av familjens egendomar 1908. Efter faderns död, då Lutosławski var fem år, spelade andra medlemmar av familjen en viktig roll i hans uppväxt. Bland dessa fanns Józefs halvbror Wicenty Lutosławski, en flerspråkig filosof som genom litterär analys skapade en kronologi över Platons skrifter. Wicenty var gift med den spanska poeten Sophia Pérez Eguia y Casanova och Józefs andra bröder tillhörde också intelligentian.

Witold Roman Lutosławski var yngst av tre bröder och föddes i Warszawa strax efter första världskrigets utbrott. 1915 då Ryssland var i krig med Tyskland, gick preussiska trupper mot Warszawa. Familjen Lutosławski reste österut till Moskva där Józef fortsatte att vara politiskt aktiv och organiserade polska trupper som skulle kunna sättas in i aktioner för att befria Polen. (Polen var efter Wienkongressen delat, så att Warszawa tillhörde Tsarryssland.) Dmowskis strategi var att förmå Ryssland att garantera säkerheten för en ny polsk stat. Men revolutionen 1917 tvingade tsaren att abdikera och oktoberrevolutionen medförde att den nya sovjetregimen slöt fred med Tyskland. Józefs verksamhet stod nu i konflikt med bolsjevikerna som arresterade honom och hans bror Marian. Detta – trots att striderna upphörde på ostfronten 1917 – hindrade familjen Lutosławski från att återvända hem. Bröderna internerades i Butyrskajafängelset i centrala Moskva där den femårige Lutosławski besökte sin far. Józef och Marian avrättades av en exekutionspatrull i september 1918, några dagar innan deras rättegång skulle äga rum.

Efter kriget återvände familjen till det självständiga Polen för att finna sina egendomar förstörda. Vid sex års ålder påbörjade Lutosławski sina pianostudier. Efter det polsk-sovjetiska kriget lämnade familjen Warszawa för att återvända till Drozsowo, men efter att i några år misslyckats med att driva egendomarna återvände modern till Warszawa. 1924 började Lutosławski i läroverket och fortsatte sina pianostudier. Ett framförande av Szymanowskis tredje symfoni gjorde starkt intryck på honom. 1926 började han också studera fiol och 1927 blev han elev på deltid vid konservatoriet där Szymanowski var både lärare och chef.

Han började komponera men klarade inte av både skolan och studierna vid konservatoriet så han upphörde med musikstudierna. 1931 skrev han in sig vid universitetet i Warszawa för att studera matematik och 1932 började han också i kompositionsklassen på konservatoriet. Hans lärare var Witold Maliszewski som själv varit elev till Nikolaj Rimskij-Korsakov. Han fick en god skolning i formlära, särskilt satser i sonatform. Han lade ner sina fiolstudier och även matematiken och koncentrerade sig nu på piano och komposition. Han avlade diplomexamen i pianospel 1936 med ett virtuost program med Robert Schumanns Toccata och Beethovens fjärde pianokonsert.Rae (1999), sid. 10 1937 tog han diplom också i komposition.Rae (1999), sid. 11

Andra världskriget Lutosławski utbildades under kriget till radiosignalist.Stucky (1981), sid. 10 1939 fullbordade han sina Symfoniska variationer och uppmuntrades av dirigenten Grzegorz Fitelberg som dirigerade uruppförandet.Stucky (1981), sid. 10–11 Lutosławskis planer att resa till Paris för fortsatta musikstudier grusades i september 1939 då Tyskland invaderade västra Polen och Sovjetunionen den östra delen.Rae (1999), sid. 12–13 Lutosławski kallades in till signalförbandet i Kraków och tillfångatogs av tyskarna,Stucky (1981), sid. 14 men lyckades fly under en fångtransport och gick de 40 milen tillbaka till Warszawa.Stucky (1981), sid. 15 Hans bror tillfångatogs av ryska soldater och dog senare i ett arbetsläger i Sibirien.Stucky (1981), sid. 15, Rae (1999), sid. 14

För att tjäna sitt uppehälle gick Lutosławski med i en kabarégrupp och spelade dansmusik.Rae (1999), sid. 14–15 Han bildade också en pianoduo med vännen och tonsättarkollegan Andrzej Panufnik och de framträdde tillsammans på caféer i Warszawa.Stucky (1981), sid. 16 Repertoaren bestod av ett brett utbud av egna arrangemang, bland annat embryot till Lutosławskis Paganinivariationer, en originell transkription av Niccolò Paganinis Caprice nr. 24 för soloviolin. Trots nazisternas förbud mot polsk musik (inklusive Chopin) spelade de också polsk musik och komponerade motståndssånger.Stucky (1981), sid. 17

Den enda möjligheten att i det tyskockuperade Warszawa höra levande musik var på caféerna eftersom konserter var omöjliga att genomföra på grund av förbudet mot offentliga samlingar.Panufnik (1987): Se i synnerhet kapitel 8, Occupation, för en redogörelse för Panufniks och Lutosławskis duo i det tyskockuperade Warszawa På Café Aria mötte Lutosławski sin blivande hustru Maria Danuta Bogusławska, syster till författaren Stanisław Dygat.Rae (1999), sid. 15

Lutosławski lämnade Warszawa tillsammans med sin mor några dagar före Warszawaupproret 1944 och han lyckade bara rädda med sig några få kompositioner och skisserRae (1999), sid. 16 – resten av hans musik försvann då staden förstördes.Stucky (1981), sid. 20 Även familjens egendomar i Drozdowo förstördes.Rae (1999), sid. 18 Av de ca 200 arrangemang som Lutosławski och Panufnik skrivit för sin pianoduo återstod endast Paganinivariationerna. Lutosławski återvände till Warszawas ruiner efter det polsk-sovjetiska fördraget i april samma år.Stucky (1981), sid. 21

Efterkrigstiden miniatyr|300x300px|Witold Lutosławski, fotografi från 1946. Under åren efter kriget arbetade Lutosławski med sin första symfoni – en av de skisser han räddat från Warszawa och som han påbörjat 1941.Stucky (1981), sid. 19 Den uruppfördes 1948 under ledning av Fitelberg.Stucky (1981), sid. 23 För att försörja sin familj komponerade han också musik som han kallade funktionell, såsom Warszawasviten (komponerad för att ackompanjera en stumfilm, som illustrerade stadens återuppbyggnad),Rae (1999), sid. 20 arrangemang av polska julsånger, pianoetyderna och Melodie Ludowe (folkmelodier).

År 1945 valdes Lutosławski till sekreterare och kassör i den nybildade polska tonsättarföreningen (ZKP – Związek Kompozytorów Polskich),Rae (1999), sid. 19 och 1946 gifte han sig med Danuta Boguslawska. Äktenskapet var bestående och Marias konstnärliga begåvning blev till stor nytta för tonsättaren. Hon blev hans kopist, och löste många av de noteringsmässiga utmaningarna i hans senare verk.Rae (1999), sid. 92

Det stalinistiska klimatet ledde 1947 till att det regerande polska arbetarpartiet tillämpade och praktiserade de socialistiska teorierna och myndigheterna fördömde den moderna musiken som ansågs nonkonformistisk. Den konstnärliga censuren som i slutändan kom från Stalin personligen var utbredd över hela östblocket och förstärktes av Zjdanovdoktrinen.Stucky (1981), sid. 34–35. ZKP övertogs 1948 av musiker som var villiga att följa partilinjen i musikaliska frågor och Lutosławski uteslöts ur styrelsenRae (1999), sid. 31

Han var en obeveklig motståndare till de socialistiska idéerna.Stucky (1981), sid. 36–37; Stucky (1981) sid. 63 citerar Lutosławski, som 1957 säger: "[...] är det svårt att föreställa sig en mer absurd hypotes än tanken på att det som åstadkommits under de senaste decennierna skulle överges och att man skulle återvända till 1800-talets musikaliska språk [...] Den tid jag talar om varade kanhända inte länge [...] men i alla fall länge nog för att orsaka stor skada på vår musik." Hans Symfoni nr.1 beskrevs som formalistiskStucky (1981), sid. 36 och han undvek de sovjetiska myndigheterna, en situation som fortlöpte under de kommande regimerna Chrusjtjov, Brezjnev, Andropov och Tjernenko.Rae (1999), sid. 32–33 Det konstnärliga förtrycket drev hans vän Andrzej Panufnik att 1954 hoppa av till Storbritannien. Trots sin bakgrund tyckte han om att skriva musik som fyllde ett socialt behov,Stucky (1981), sid. 37 men 1954 renderade en samling barnvisorRae (1999), sid. 46 honom, till hans stora förtret, en utmärkelse av premiärministern. Han kommenterade det: "[...] det var för dessa mina hantverksmässiga kompositioner som myndigheterna dekorerade mig [...] jag inser att jag inte skrev medelmåttiga småstycken, bara för att försörja mig, utan förde vidare i omvärldens ögon, ett konstnärligt skapande.Varga (1976)

Det var hans betydande och originella Konsert för orkester som 1954 etablerade Lutosławski som en betydande tonsättare av konstmusik. Stycket som beställdes 1950 av dirigenten Witold Rowicki till den nyligen rekonstruerade Warszawas filharmoniska orkester renderade tonsättaren två statliga utmärkelser året därpå.Stucky (1981), sid. 48

I mogen ålder Stalins död 1953 medförde en uppmjukning av det totalitära kulturklimatet i Sovjet och dess satellitstater.Stucky (1981), sid. 60 Fram till 1956 hade den politiska utvecklingen medfört att det musikaliska klimatet tinat upp och Warszawas höstfestival för samtida musik bildades.Stucky (1981), sid. 62 Inledningsvis var tanken att det skulle vara en biennal men sedan 1958 hålls den varje år (Förutom under krigslagarna 1982 då ZKP vägrade att anordna den.Rae (1999), sid. 47).