För andra betydelser, se Nyköping (olika betydelser).
Nyköping är en tätort i Södermanland samt centralort i Nyköpings kommun, residensstad i Södermanlands län och näst största stad i länet, efter Eskilstuna. Nyköping ligger vid den sörmländska kusten där Nyköpingsån och Kilaån rinner ut i Stadsfjärden och Östersjön. miniatyr|Nyköpingshus, 2013. Svenska kyrkan har två kyrkor i stadens centrum, Sankt Nicolai kyrka och Alla Helgona kyrka. Båda har funnits sedan 1200-talet.
Namn Innan staden fick sitt nuvarande namn tyder arkeologiska fynd som gjordes 1964 på att det ursprungliga namnet kan ha varit Aros, eller möjligen Södra Aros, vilket betyder åmynning. Vid utgrävningar i kvarteret Rådhuset har man funnit myntstampsavtryck på blyband, vilket burit namnet AROS, från tidigt 1200-tal. Att myntstampsavtrycket kommer ifrån Nyköping är troligt eftersom det är en avfallsprodukt som antagligen inte flyttats långt från tillverkningsplatsen.
Namnet Nyköping nämns tidigast på ett mynt från 1230, NVCOPIE, varför man antar att Nyköping redan då var en ort av viss betydelse. Ordet köping tyder på att orten var en viktig handelsplats och med vissa särskilda rättigheter. Myntet påträffades 1961 vid en arkeologisk undersökning i Skänninge All Helgona kloster.
Det har präglats under Knut Långes regeringstid 1229–34. Myntprägling ägde rum i Nyköping så tidigt som under första hälften av 1200-talet. Myntningen vittnar om Nyköpings betydelse för handeln. Myntningen visar också på att Nyköping redan under 1200-talets första hälft haft en administrativ funktion.
Historia Stenåldern För ungefär 5 000 år sedan levde en fiskebefolkning på den sandiga sydsluttningen ovanför lasarettet. Havet stod då ungefär 25 meter högre än idag i Nyköpingstrakten. Arkeologerna kallar invånarna för gropkeramiker, eftersom de stora lerkrukor som tillverkades var dekorerade med gropar. Mest användes strandboplatserna under våren, och gropkeramikerna återkom dit år efter år för att fiska och jaga säl. Arkeologer har hittat mängder med matrester och krukskärvor som stenåldersmänniskorna lämnade efter sig.
Under stenåldern ingick de högre belägna partierna omkring Nyköping i ett skärgårdslandskap. Vid Nyköpingsån har man funnit kvarlämningar som har daterats till cirka år 2000 f.Kr.
Platsen som är belägen vid mynningen av tre vattendrag – Nyköpingsån, Kilaån och Svärtaån – var särskilt betydelsefullt på den tid då längre transporter gjordes med båt. Mer än hälften av de sörmländska vattenvägarna mynnade ut just i staden.Ivar Schnell, Vägvisare genom Södermanland. En studiehandbok i hembygdskunskap. Sörmlands museum. Nyköping 1981, s. 79
Järnåldern I samband med utgrävningarna i kvarteret Åkroken 2010–2011 påträffades ett antal båthus från järnåldern som föregick den äldsta stadsbebyggelsen. Varför dessa uppförts här är oklart, och vilken koppling de har till tidigare aktivitet på platsen. Några järnålderfynd har påträffats inom stadsområdet. Vid utgrävningar i kvarteret Klädeshandlaren har även båtplankor från 900-talet påträffats. Vid Kråkbergets fot, alldeles i utkanten av den senmedeltida staden, fanns tidigare ett gravfält, som beskrivits i skrifter från 1700- och 1800-talet. De är dock inte längre synliga och förstördes troligen i samband med industriverksamhet på platsen i slutet av 1800-talet. I närheten av NK-villan påträffades 1844 en silverskatt omfattande 458 mynt från 900- och 1000-talen, de yngsta myntet härrör från 1042–1066. Vid en forskningundersökning inne på borggården till Nyköpingshus påträffades kulturlager från 1000-talet. På borgens område har även ett vikingatida rundspänne påträffats. I likaså finns enstaka äldre fynd från staden som ett mynt från tiden runt 1000, keramik från 1000-talet, en benplatta från 1000-talet och ett vikingatida ringspänne. I kvarteret Åkroken påträffades även ett dosformigt spänne av gotländsk typ, även det från 1000-talet. En runsten från 1000-talet, Södermanlands runinskrifter 51, finns inmurad i Allhelgonakyrkan i Nyköping.Ett aros bir en köping - arkeologi i Åkroken och Nyköping, red. Lars Norberg
Äldre medeltiden Under 1100-talet uppfördes två kastaler, en vid Nyköpingsåns utlopp i Stadsfjärden som senare kom att byggas ut till Nyköpingshus, och en vid Stora Kungsladugården, kallad Kilakastalen väster om Nyköping.
Orten tros ha fungerat som handelsplats redan under 1100-talet.Nyköping. Medeltidsstaden 13, sid. 10 Det är också från den tid som den äldsta systematiska bebyggelsen härstammar ifrån.
Nyköping bestod under medeltiden nästan uteslutande av träbebyggelse. Gatunätet var annorlunda och endast Vattugränd, som går diagonalt mellan två gator på Väster, kan idag sättas i samband med det medeltida gatunätet. Stadsbebyggelsen var koncentrerad till den västra sidan av ån. Öster om ån var bebyggelsen koncentrerad i området kring Allhelgonakyrkan som då kunde betraktade mer som en by, ej som stadsdel.
Nyköping var en av de få platser där importhandel bedrevs, bland annat med Lübeck. Bosatta tyskar utgjorde emellertid endast ett obetydligt inslag. Det är möjligen också förklaringen till att träbebyggelsen så länge kom att dominera Nyköping. Åmynningen var under medeltiden en av de viktigaste svenska Östersjöhamnarna över vilken exporterades en del av Bergslagens produkter.
Folkungatiden Bjärköarätten anses ha varit i bruk i Nyköping innan Magnus Erikssons stadslag infördes under mitten av 1300-talet.Nyköping. Medeltidsstaden 13, sid. 8
Obestyrkta uppgifter pekar ut 1260 som tidpunkten då Nyköping fick sina första stadsprivilegier. Då fanns i staden en kunglig borg, mynthus, kyrka (åtminstone från 1280 två) och franciskanerklostret Nyköpings konvent (sedan 1280). Detta innebar att stadsbefolkningen var starkt differentierad.Nyköping. Kulturhistorisk byggnadsinventering, sid. 11
Under 1200-talets slut och 1300-talet kom Nyköping att spela en viss rikspolitisk roll. Under medeltiden inträffade flera riksmöten och krigshändelser i staden. Nyköpingshus öden kom i politiskt-administrativt hänseende att i viss mån bli stadens. Det är okänt när slottet Nyköpingshus uppfördes, men hertig Magnus Ladulås förde där de förhandlingar som innebar att svenska kronan fick kontroll över Visby. På slottet satt även Valdemar Birgersson fången och dog år 1302.
År 1317 inträffade det så kallade Nyköpings gästabud där hertigarna Erik Magnusson och Valdemar Magnusson fängslades av sin bror kung Birger och senare avled.
Under Albrekt av Mecklenburgs tid innehades slottet av den tyske riddaren Raven van Barnekow och senare Bo Jonsson (Grip). Bo Jonssons närvaro bidrog till att göra Nyköping till en av de viktigaste orterna i riket. Över huvud taget var det betydelsefullt för inrikespolitiken vem som innehade slottet och Nyköpings län, varför de styrande i riket hela tiden stämde efter att som länsherrar i Nyköping endast ha betrodda män ur sin egen krets.Nyköping. Kulturhistorisk byggnadsinventering, sid. 12
Kalmarunionen På Nyköpingshus undertecknades den 20 september 1396 Nyköpings recess vilket är en av de viktigaste historiska händelserna under medeltiden i Norden och var en förutsättning för bildandet av Kalmarunionen året efter. I början av 1400-talet var danskarna Niklis Jönsson Svarte Skåning, Arendt Styke, väpnaren Björn Pedersson och Albert Styke fogdar på slottet fram till Engelbrektsupproret. År 1516 stormades Nyköpingshus av Sten Sture den yngre och den 24 december 1521 intogs slottet av Gustav Vasa.
Nyköpings äldsta bevarade privilegiebrev härstammar från 1444 och gäller tillgång till öar i skärgården.
Äldre vasatiden thumb| Anna Laaksonens byst av Karl IX utanför Sörmlands museum Under den äldre vasatiden skedde inga större förändringar i Nyköping. Under Gustav Vasas tid satt det fogdar på Nyköpingshus. Gustav Vasa lät rusta upp slottet och lade också en flottstation i Nyköping.
År 1568 övertog hertig Karl skötseln av sitt hertigdöme. Hans förvaltning av hertigdömet följde den europeiska merkantilismens mönster. Han grundade nya städer och ivrade för deras blomstring. Särskilt gynnad var hans residensstad Nyköping. Han styrde ekonomin på sina slott och gårdar i detalj genom ett trettiotal fogdar, som hade att avlägga räkenskap inför kammaren i Nyköping. Kammaren var uppdelad som rikets kammare mellan räkne- och räntekammaren.
Den viktigaste tjänstemannen under hertigen var Karls kamrer i Nyköping, som 1568–85 var Nils Nilsson. Kammaren skötte de lokala finanserna och fungerade som en samlad kassa för hertigdömet. Hertig Karl följde Gustav Vasas modell med personligt ingripande i lokalförvaltningen.Erik Petersson, Den skoningslöse. En biografi över Karl IX. Natur och kultur: Stockholm 2009, s. 46ff
Hertigen lät inrätta flera industrier, främst inom järnframställning, men även för tillverkning av vapen, mässing, glas och kläde. Han anlade också ett skeppsvarv. Storhusfallen byggdes ut, sågar, kvarnar och smedjor anlades efter ån. Sankt Anne masugn anlades 1594.
År 1573 fanns det 81 borgare i Nyköping; år 1584 hade antalet borgare ökat till 168. Den totala befolkningen har beräknats till mellan 1 350 och 1582. Staden var störst i hertigdömet och administrativt centrum. Längst tid på året vistades hertig Karl i Nyköping fram till 1590, följt av Örebro och Gripsholms slott.
Karl IX residerade på slottet som hertig och gifte sig med Kristina av Holstein-Gottorp där 1592. Under 1600-talet befästes slottet ytterligare. Söder om Allhelgonakyrkan låg slottets stora trädgårdar. Efter Karl IX:s död 1611 ärvdes hertigdömet av hans yngste son, den minderårige Karl Filip. Änkedrottningen Kristina kom att styra hertigdömet. Efter sonens och drottningens död återbördades hertigdömet och Nyköping till kronan 1625.
1600-talet thumb|right|Nyköping 1690 ur Suecia antiqua et hodierna. Några stenhus uppfördes i Nyköping under 1600-talet, bland annat Joachim Danckwardts hus (på nuvarande stadshusets plats). I Suecia antiqua et hodierna framgår tydligt slottets, kyrkornas och de få stenhusens överväldigande dominans i stadsbilden. Träbebyggelsen drabbades av brand 1632 och den 1 juli 1665; förstördes stadens båda kyrkor samt alla broar. Hela Vasatidens pompa förstördes då i Södermanlands största eldkatastrof.Ivar Schnell, Vägvisare genom Södermanland. En studiehandbok i hembygdskunskap. Sörmlands museum. Nyköping 1981, s. 69
År 1665 brann även Nyköpingshus, som reparerades nödtorftigt, men delar av murarna revs och användes vid bygget av Stockholms slott.
Den äldre stadsplanen var mycket oregelbunden med krokiga gator och oregelmässiga torg. I det äldre gatusystemet ingick tre torgbildningar. Stadsplanen från 1665 är mycket regelbunden, dess enformighet bryts av den slingrande Nyköpingsån och den på sina ställen kuperade terrängen. Planen kännetecknas av en öst-västlig orientering genom Storgatan som skär rakt genom staden med Stora torget som centralpunkt.Nyköping. Medeltidsstaden 13, sid. 10, 15
I en jordebok från 1674 (original förvaras på Lantmäteriet i Gävle) finns en förteckning över stadens invånare.Nyköping. Medeltidsstaden 13, sid. 12
Den äldsta kartan över Nyköping är från 1665–68.
Under 1600–1700-talen gick stadens ställning som sjöfartsstad förlorad medan hantverket kom att spela en större roll.
1700-talet
Efter anfallet av en rysk galärflotta den 24 juli 1719 brändes nästan hela staden ned. Det enda som stod kvar i västra stadsdelen var klockstapeln på Borgarberget, S:t Annae kvarn, Kungstornet vid Nyköpingshus samt en liten gård. På östra sidan om Nyköpingsån förstördes allt utom Alla Helgona kyrka och några gårdar i dess närhet samt den stora slottsträdgården.