miniatyr|Karta över stadskärnan med kvartersnamnen utmärkta miniatyr|Det äldsta Lund med ursprungstopografi och kyrkor. Ett tänkbart läge för en av Harald Blåtands trelleborgar är inlagd. Sven Rosborn 2004. miniatyr|Karta över universitetsstaden Lund 1866, gatunamnet Clementsgränd utskrivet. På kartan kan även andra försvunna gatunamn ses: Lilla Kyrkogatan, Blåsegränd (Laboratoriegatan) och Kosträtet (Hjortgatan). Lunds stadskärna är en benämning på de äldsta och mest centrala delarna av staden Lund, närmare bestämt de delar av staden som ligger inom den medeltida stadsvall som tidigare omgav staden och som till viss del fortfarande märks av de vallgator som löper längs med vallens gränser. Stadsbebyggelsen höll sig inom vallens gränser ända in på 1800-talet. Längs med vallen går idag Södra Esplanaden, Östra Vallgatan, Biskopsgatan och Sankt Laurentiigatan. Gatunätet är i stort sett oförändrat sedan medeltiden. Genom staden, från norr till söder, löper ett huvudstråk bestående av Bredgatan, Kyrkogatan och Stora Södergatan. I öst-västlig riktning finns ingen sådan genomträngande gata, men några av de trafikerade gator som går från öst till väst är Sankt Petri kyrkogata, Lilla Fiskaregatan och Klostergatan i stadskärnans västra sida samt Östra Mårtensgatan och Västra Mårtensgatan på östra sidan.
Sedan 2014 finns det i Lund även en av byggnadsnämnden fastställd stadsdel kallad Stadskärnan. Dess gränser stämmer inte helt överens med den medeltida stadskärnans utan är justerade med hänsyn till hur gatunätet förändrats under 1800- och 1900-tal, i synnerhet i de östra och norra delarna.Nova försvinner när stadsdelar blir officiella - Sydsvenskan 1 oktober 2014
Historik Mer övergripande förändringar i Lunds gatunät har varit mycket få sedan medeltiden. Den äldsta "nyare" gatan är Kattesund som skapades i och med reformationen 1536. Detta innebar att Sankt Drottens kyrka, som legat på platsen tidigare, revs. Sveriges riksdag hade 1641 bestämt att gatunätet i äldre städer skulle moderniseras och att gatunätet skulle regleras i rutnät. Efter Freden i Roskilde beslöts att även de forna danska städerna skulle gaturegleras. Sådana förändringar gjordes i bland annat Uppsala, men i Lund genomfördes inte dessa planer. Flera förslag från 1680-talet finns dock bevarade. Endast Kyrkogatan kom till utförande 1702.
År 1678 härjade en omfattande brand i Lund. En följd av detta var att gatan Ljusesträtet, som sträckte sig mellan Paradisgatan och Östra Vallgatan, revs strax efter branden och införlivades i Paradislyckan öster därom. Branden gjorde också frågan om gatureglering aktuell och generalguvernören Erik Dahlbergh lät 1680 utföra en karta med drastiska förslag på förändringar av Lunds gator inom vallarna. År 1702 realiserades ett av dessa förslag, när Kyrkogatan skapades. Kyrkogatans tillkomst gjorde Lundagård något bredare och under 1740-talet anlades Lilla torg på denna plats. Därmed fick det gamla torget namnet Stora torg – ett namn som senare ändrats till Stortorget.
Med tiden uppstod ett tryck från handeln för ökat torgutrymme. Detta ledde till att Stora torg breddades på 1830-talet i samband med byggandet av rådhuset. År 1840 anlades Mårtenstorget. Under 1800-talets första del förändrades även domkyrkoplatsen genom att man rev muren runt Lundagård och flera gamla hus försvann därför. År 1832 skapades Krafts torg på en tidigare kyrkogård. När AF-borgen byggts 1851, anlades Tegnérplatsen söder därom. Den västligaste delen av Lund genomgick omfattande förändringar i samband med järnvägens ankomst 1856. Därmed skapades Bantorget, Bangatan och Nygatan. Västergatan som tidigare tillsammans med Klostergatan hade varit huvudstråken för trafik väster om stan skars av vid järnvägen. En viadukt byggdes vid Svanegatan 1876 och en plankorsning anlades vid Trollebergsvägen vid Bantorget, vilken blev planskild 1931.
På 1870-talet skapades ett nytt bostadsområde med nytt gatunät söder om Stora Tvärgatan. Det kallades Nya staden, men är även känt under namnet Nöden. På 1890-talet skapades Clemenstorget och Sankt Laurentiigatan i nordväst. År 1895 byggdes Råbygatan ut från Stora Tvärgatan till Södra Esplanaden. Denna sträckning var medeltida, men lades igen på 1600-talet.
År 1904 tillkom Skolgatan och 1905 försvann den del av Västergatan som låg väster om järnvägen. Åren 1906-1907 skapades Magnus Stenbockgatan och Gyllenkroks allé i sydväst.
År 1913 försvann Lilla Kyrkogatan, som låg norr om Stortorget, för att delvis bebyggas med en fastighet åt Sydsvenska banken. Till följd av Lunds lasarettetts utbyggnad mot norr, genom tillkomsten av Kirurgiska polikliniken (1916-1918) och gamla Centralköket (1929, nuvarande Theologicum) försvann större delen av Norra Vallgatan. På 1920-talet byggdes två gator mellan Stora Södergatan och Prennegatan: Tullgatan och Helgeandsgatan. På 1930-talet gjordes en genombrytning mellan Stora och Lilla Tvärgatan som skulle förena Bankgatan med en gata söder därom, Östergatan. På 1930-talet anlades även Botulfsplatsen och Botulfsgatan, vilket förändrade kringliggande kvarter i hög grad, särskilt Vårfrugatan som idag blott är en butiksgränd i norr och en busshållplats i söder.
Gatunätet miniatyr|Karta över Lund och Lunds roteindelning Lunds stadskärna kan delas upp fyra rotar: Krafts, Vårfru, Clemens och Drottens. Dessa omfattar ungefär varsin fjärdedel av stadskärnan. Följande gator kan sägas utgöra gränser mellan rotarna: Bredgatan och Kyrkogatan mellan Clemens och Krafts rotar. Stora Södergatan mellan Drottens och Vårfru rotar. Östra och Västra Mårtensgatan mellan Krafts och Vårfru rotar. Gränsen mellan Clemens och Drottens rotar är ojämnare.
miniatyr|Bantorget i Lund kring 1865. Foto: B.A. Lindgren. miniatyr|Kyrkogatan i Lund kring 1870. Foto: B.A. Lindgren. miniatyr|Gråbröders gränd i Lund (numera Winstrupsgatan) kring 1865. Foto: B.A. Lindgren.
Clemens rote Bredgatan går från Lunds norra gräns och möter Kyrkogatan efter korsningen Sankt Petri kyrkogata-Paradisgatan. Bangatan går från övergången vid Trollebergsvägen, längs med järnvägsspåret fram till Clemenstorget. Bytaregatan från Bantorget till Clemenstorget. Clemensgatan var det forna namnet på Lilla Fiskaregatans östligaste del. Lilla Gråbrödersgatan mindre gata som går från Kyrkogatan till Winstrupsgatan. Lilla Fiskaregatan är en affärsgata som går mellan Stortorget och Bantorget. Dess östra del kallades tidigare Clemensgatan. Klostergatan är en affärsgata mellan domkyrkan och Bantorget. Gatan kallades från omkring 1890, särskilt bland studenter och skolungdomar, även "Bullis" (bildat av boulevard, trots att gatan ej haft trädplantering). Benämningen föll efter 1940-talet alltmer ur bruk.Ingemar Ingers: Lundensisk slang: skolslang och studentslang samt akademiskt vardagsspråk i Lund, 1977, , sid. 84 Knut den Stores gata tillkom 1956 som en förbindelselänk mellan Bytaregatan och BangatanLunds stadskärna: Drottens och Clemens rotar, utgiven av Bevaringskommittén 1981, , sid. 56Bengt Pamp: Från Gödelöv till Östen Undéns gata, Föreningen Gamla Lunds årsbok 80, 1998, ISSN 1401-8063, sid. 28 . Sträckningen omgestaltades senare till ett gångstråk och har sedermera (efter 1981) erhållit namnet Knut den Stores torg. Omkring 1990 fick gatans fortsättning med sträckningen Bytaregatan - Lilla Gråbrödersgatan namnet Knut den Stores gata. Detta tidigare namnlösa gångstråk kallades sedan gammalt på studentslang "Svarta havet". Benämningen uppges ha uppkommit på eftersom den inte var någon gata, därför ej stenlagd och endast bestående av nedtrampad kolsvart jord.Ingemar Ingers, a.a., sid. 96 Passagen anordnades sannolikt i samband med tillkomsten av elverkets södra del 1927, medan det tidigare var möjligt att passera genom porten till Ohmska studentkasernen ("Omberg") vid Winstrupsgatan ned till Bytaregatan (enligt Ingers revs dock kasernen först 1933).Ingemar Ingers, a.a., sid. 92f Kyrkogatan utgör en del av huvudgatan i Lund, d.v.s. sträckningen Bredgatan-Kyrkogatan-Stora Södergatan. Sankt Petri kyrkogata går från Bredgatan och universitetshuset till Clemenstorget. Stora Gråbrödersgatan är en gata som går från Lilla Fiskaregatan till Lilla Gråbrödersgatan. Winstrupsgatan är en mindre gata som går mellan Sankt Petri kyrkogata och Lilla Gråbrödersgatan. Tidigare kallades gatan Gråbröders gränd.
Drottens rote Drottensgatan, gata mellan Stora Södergatan och Grönegatan. Gatan är ganska ny, tidigare låg Sankt Andreas kyrka (riven i och med reformationen 1536) där gatan mynnar ut i Stora Södergatan. Grönegatan, börjar vid Svanegatan och fortsätter ända fram till Lilla Fiskaregatan; går bland annat förbi Kvarteret Billegården. Gyllenkroks allé, gata anlagd i början av 1900-talet precis öster om allén Gyllenkrokska promenaden. Den började då vid Svanegatan och fortsatte fram till stadsvallen. På 1930-talet lät man gatan fortsätta ända ner till Södertull. Gatan är uppkallad efter Axel Gustaf Gyllenkrok och hette Gösta Gyllenkroksgatan fram till 1923 när nuvarande namn antogs. Kattesund är en gågata mellan Stora Södergatan och Grönegatan. Gatan kallades fram till 1920-talet Kattsundsgatan. Gatan är tämligen ny, den kom inte till förrän kyrkan S:t Drotten revs 1536. Magnus Stenbocksgatan, gata mellan Stora Södergatan och Gyllenkroks allé. Kom till under början av 1900-talet och bebyggdes snabbt med jugendhus. Nygatan (delvis i Clemens rote), går från Svanegatan till Bantorget. Anlades 1862. Sankt Månsgatan börjar vid Stålbrogatan och slutar vid Svanegatan. Gatan år uppkallad efter Sankt Magnus, på danska Sankt Mogens, senare försvenskat till Sankt Måns. Staffans gränd, en mindre, bredare genomfartsgata som går genom kvarteret Färgaren från Kattesund ner till Katedralskolan. Gatan kom till under 1950-talet (namnet föreslogs 1952)Bengt Pamp, a.a., sid. 33 som en återvändsgränd söderut från Kattesund och förlängdes under 1980-talet ned till Drottensgatan. Varuhuset Åhléns ligger ut mot gatan. Stora Fiskaregatan (delvis i Clemens rote), mindre gata mellan Grönegatan och Bantorget. Stålbrogatan är en liten gata som går från Grönegatan, där den i en klurig korsning möter Kattesund, innan den övergår i Sankt Månsgatan. Tidigare även kallad Stålbergsgatan. Svanegatan är en längre gata som börjar vid Stora Södergatan och fortsätter ända fram till järnvägen där den övergår till att bli Svanevägen. Västergatan börjar vid Sankt Månsgatan och fortsätter sedan fram till järnvägsspåret. På äldre kartor går den även över järnvägen fram till gasverket. Kvarteret Billegården ligger mellan Svanegatan, Grönegatan, Sankt Månsgatan och Stålbrogatan. I sydöstra delen av kvarteret låg fram till medeltiden Lilla Sankt Peters kyrka och kyrkogård. Arkeologiska undersökningar har genomförts i området, vilka visar att området var bebyggt redan under 1100-talet. Från tiden före 1800 finns dock ingen bebyggelse bevarad och större delen av byggnadsbeståndet härrör från 1800-talet.
Vårfru rote miniatyr|Bankgatan sedd från norr. miniatyr|Korsgatan. miniatyr|Lilla Södergatan sedd från söder. Bankgatan är en gata som går från Mårtenstorget till Lilla Tvärgatan, senare utvidgad ända ner till Södra Esplanaden. Dess norra del hette tidigare Norra Råttsträtet. Det gamla namnet försvann tillsammans med namnet Södra Råttsträtet under 1870-talet, troligen eftersom det ansågs opassande och ansågs knappast gynna gatan. Före gatans utläggning var den sydligaste delen tänkt att heta Östergatan, som kontrast till Västergatan i västligaste delen av Drottens rote - men detta namn användes aldrig och kommer troligtvis inte att införas. Grynmalaregatan går mellan Stora och Lilla Tvärgatan. Tidigare kallad Södra Råttsträtet. Det gamla namnet försvann tillsammans med namnet Norra Råttsträtet under 1870-talet, troligen eftersom det ansågs opassande och ansågs knappast gynna gatan. Helgeandsgatan är en nyare gata som går mellan Tullgatan och Prennegatan. Det tidigare namnet var Repslagaregatan, men detta byttes bara något år efter gatans utläggning.