Rådhusrätt eller rådstuvurätt, även rådsturätt, kallades i Sverige och Finland tidigare underrätten i allmänna mål i städer till skillnad från underrätten på landet, häradsrätterna i varje domsaga.Lilla Uppslagsboken, Förlaget Norden AB, Malmö 1974, band 8, spalt 426.
Fram till 1800-talet var denna institution andra instans i städerna, medan den så kallade kämnärsrätten var första instans.
Historik Sverige miniatyr|Session vid Stockholms rådhusrätt 1877. I Sverige var det år 1901 endast städerna Borgholms stad och Haparanda stad som saknade egen jurisdiktion (domsrätt, det vill säga egen rådhusrätt). Av de kommuner som blev städer (stadskommuner) därefter var det endast Lysekil (1903) som fick rådhusrätt, övriga förblev under landsrätt. Flera rådhusrätter i mindre städer avvecklades också under åren. Listan över dem finns nedan, i kronologisk ordning: Öregrund (1920) Östhammar (1920) Kungälv (1928) Kungsbacka (1935) Marstrand (1935) Gränna (1936) Falkenberg (1937) Hedemora (1937) Säter (1937) Lysekil (1938) Skövde (1938) Örnsköldsvik (1938) Arboga (1939) Skänninge (1939) Eksjö (1941) Piteå (1943) Ronneby (1944) Simrishamn (1944) Skara (1944) Strömstad (1944) Filipstad (1945) Hjo (1945) Hudiksvall (1945) Torshälla (1946) Skanör med Falsterbo (1947) Strängnäs (1947) Söderköping (1947) Trosa (1947) Askersund (1948) Laholm (1948) Lindesberg (1948) Mariefred (1948) Norrtälje (1948) Sigtuna (1948) Ulricehamn (1948) Vadstena (1948) Vaxholm (1948) Vimmerby (1948) Åmål (1948) Ängelholm (1948) Sölvesborg (1949) Karlshamn (1950) Nora (1951) Falköping (1954) Köping (1958) Mariestad (1959) Sala (1960) Västervik (1960) Ystad (1960) Lidköping (1961) Visby (1962) Enköping (1963) Trelleborg (1963) Falun (1964) Oskarshamn (1964) Alingsås (1965) Härnösand (1965) Söderhamn (1965) Kristianstad (1967) Landskrona (1967) Skellefteå (1967) Nyköping (1969) Vänersborg (1970) Rådhusrätterna förstatligades 1965 och endast 27 av dem fanns kvar vid utgången av år 1970. Då fanns de i princip i de största städerna (Borås, Eskilstuna, Helsingborg, Kristinehamn, Motala, Norrköping, Sundsvall, Södertälje, Uddevalla och Varberg) och i residensstäderna (Gävle, Göteborg, Halmstad, Jönköping, Kalmar, Karlskrona, Karlstad, Linköping, Luleå, Malmö, Stockholm, Umeå, Uppsala, Västerås, Växjö, Örebro och Östersund men inte Falun, Härnösand, Kristianstad, Mariestad, Nyköping, Visby och Vänersborg).
Samtliga svenska rådhusrätter ersattes vid tingsrättsreformen i Sverige 1971 med tingsrätter. Detta var ett led i harmoniseringen av rättsväsendet i hela landet. Det hade en klar koppling till den samma år vid den riksomfattande kommunreformen införda enhetliga kommuntypen.
Den domare som var chef för en rådhusrätt hade titeln borgmästare eller justitieborgmästare.
Finland Rådstuvurätt var i Finland fram till 1993 benämning på allmän underrätt i så kallade gamla städer. Liksom städerna som bildats i Sverige sedan 1910 saknade nya städer som bildats efter 1959 egen jurisdiktion. Rådstuvurätterna förstatligades 1978. 1993 infördes den för tidigare häradsrätter och rådstuvurätter gemensamma benämningen tingsrätt.
I dessa finländska städer avvecklades rådstuvurätten före 1993, i kronologisk ordning: Ekenäs (1980) Mariehamn (1981) Kaskö (1982) Kristinestad (1982) Lovisa (1984) Nykarleby (1984) Heinola (1985) Torneå (1988) Idensalmi (1990) Borgå (1992)
Se även Göteborgs rådhusrätt (1624–1971) Stockholms rådhusrätt (medeltid–1971) Justitiekollegium
Referenser
Kategori:Svenska historiska domstolar Kategori:Svensk rättshistoria Kategori:Kommunreformer Kategori:Finländsk rättshistoria Kategori:Ej längre existerande svenska kommunala myndigheter Kategori:Borgarrätt