Chrestus (latin), grek. Chrestos, försvenskat Krestus,P. Waldenström, Nya testamentet – Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921, s. 650. även Krestus Anstiftaren, var enligt vissa forskare en, troligen judisk, man som omkring år 49–50 e.Kr.Olika dateringar finns beträffande Claudius judeutdrivning, och sålunda beträffande tiden för Chrestus verksamhet. Vissa placerar förvisningen år 41 – se till exempel Morton Smith, Jesus the Magician: Charlatan or Son of God?, 1978, s. 66 – en datering som synes hänföra sig till att Dio Cassius (150–235) i sitt verk om romersk historia, 60.6.6–7, angav att Claudius, vid en tidpunkt som ansetts vara år 41, förbjöd judarna att församla sig, dock utan att fördriva dem från staden (Rom). Professor of Religious Studies Slingerland anser att utdrivningen kan ha inträffat när som helst mellan år 42 och 54; se Howard Dixon Slingerland, Suetonius Claudius 25.4, Acts 18, and Paulus Orosius' "Historiarum Adversum Paganos Libri VII:" Dating the Claudian Expulsion(s) of Roman Jews, The Jewish Quarterly Review, New Series, Vol. 83, No. 1/2 (Jul. – Oct., 1992), s. 127ff. En datering till 49–50 baseras bland annat på att den kristne kyrkohistorikern Paulus Orosius (aktiv i början av 400-talet) i Sju böcker historia mot hedningarna, VII.6.15–16, anger att utdrivningen skedde under Claudius nionde regeringsår. Den sistnämnda dateringen synes vara förhärskande. Beträffande själva meningen kan sägas att latinet inte anger när anstiftandet till uppror inträffat, men att den mest logiska tolkningen är att detta skett i samband med utdrivandet. uppviglade"Chrestus inte bara ledde agitationen utan var själv agitator." ansåg Suetonius, av texten att döma, enligt Robert E. Van Voorst, Jesus Outside the New Testament: An Introduction to the Ancient Evidence, 2000, s. 31. judar i Rom till uppror. Chrestus uppvigling ledde, enligt den romerske historikern Suetonius, som skrev omkring år 121, till att kejsaren Claudius förvisade judarna, som "jämt gjorde uppror", från Rom.Suetonius, Divus Claudius 25.4 I Apostlagärningarna sägs att "kejsar Claudius hade låtit utvisa alla judar från Rom".Apg 18:2. Utvisningen nämns i samband med att Paulus reser till Korinth, där han omkring år 50–51 ska ha skrivit Första Thessalonikerbrevet; se Early Christian Writings: 1 Thessalonians. Kronologiskt överensstämmer således Apostlagärningarnas angivelse av judeutdrivningen med det som Orosius anger. Enligt Dio Cassius förbjöd Claudius judarna att församla sig, dock utan att fördriva dem från staden,Dio Cassius, Romersk historia 60.6.6–7 vilket skulle kunna avse en annan händelse än den som Suetonius omtalar.
Vissa anser att Chrestus är en referens till Jesus Kristus,Joel B. Green, Scot McKnight, I. Howard Marshall, Dictionary of Jesus and the Gospels: A Compendium Of Contemporary Biblical Scholarship, s. 292. något som länge synes ha varit den förhärskande meningen. Dock levde, enligt evangelierna, Jesus Kristus inte under Claudius regeringstid. Forskare som Benko och Koestermann har spekulerat i att Chrestus skulle kunna ha varit en radikal jude och medlem av en selotliknande rörelse, som med våld ville få Gudsriket att uppstå, och har antagit att de krestna (chrestiani) var en revolutionär sekt ledd av denne Chrestus.Robert E. Van Voorst, Jesus Outside the New Testament: An Introduction to the Ancient Evidence, 2000, s. 33, 37. Det har även spekulerats i att Chrestus var en judisk messiasgestalt, som efter utvisningen av judarna från Rom, kan ha åkt till Judeen och där blivit arresterad och avrättad av de romerska myndigheterna, något som, enligt spekulanten, sedermera lett till myter om Jesus Kristus. Slingerland har spekulerat i att Chrestus kan ha varit en av de frigivna män som tjänade som rådgivare åt Claudius.se Howard Dixon Slingerland, Claudian Policymaking and the Early Imperial Repression of Judaism at Rome, South Florida Studies in the History of Judaism, Scholars Press, 1997, s. 232–241 En annan teori är att Suetonius ablativform chresto (skrivet under en tid då all text skrevs med majuskler) inte alls åsyftar en person, utan en grupp, omnämnd efter grekiskans chrêstês, som betyder spekulant eller ockrare.Francesco Carotta, Jesus was Caesar – Re-Orientation Denna teori har dock blivit kritiserad.
Ingen spekulation har dock reellt stöd i några andra källor än Suetonius, utan denne historikers enda mening om ChrestusMeningen lyder på latin "iudaeos impulsore chresto assidue tumultuantis roma expulit" och kan översättas "Han fördrev judarna från Rom, på grund av de upplopp de ständigt var inblandade i, uppviglade av Chrestus". (från Bibelfrågan: Utombibliska bevis för Jesu existens) I vissa återgivningar står "en viss Chrestus", men "en viss" (quodam) finns inte med i grundtexten. är alla uppgifter som finns om denne. Meningen har emellertid givit upphov till mycken litteratur.Se Robert E. Van Voorst, Jesus Outside the New Testament: An Introduction to the Ancient Evidence, 2000, s. 33, med not 31.
Chrestus som Kristusreferens miniatyr|stående|vänster|Kejsaren Claudius, som ska ha fördrivit judarna från Rom, på grund av att Chrestus uppviglat dem till uppror. Namnet Chrestus (grek. χρηστός) betyder ungefär god eller nyttigR. T. France, The Evidence for Jesus, Regent College Publishing, 2006, s. 42. och förekommer i över åttio funna latinska inskriptioner.Kurt Linck, De antiquissimis veterum quae ad Iesum Nazarenum spectant testimoniis, s. 106, n.2 (Giessen 1913) Några säkra belägg för att judar bar namnet har dock inte funnits,"'Chrestus' finns inte bland de hundratals judiska namn vi känner till från romerska katakombinskriptioner eller andra källor." sägs i Robert E. Van Voorst, Jesus Outside the New Testament: An Introduction to the Ancient Evidence, 2000, s. 33. även om femininumformen Chreste burits av en judinna.Corpus Inscriptionum Judaicarum I., 683 Suetonius omnämnande av Chrestus har som nämnts tolkats som en referens till Jesus Kristus (grek. Ιησούς Χριστός, Iesous Christos).Se bl.a. Francois Amiot, Jesus A Historical Person, s. 8. Denna tolkning grundar sig bl.a. på att Tertullianus uppgav att icke-kristna på hans tid (år 197) felaktigt uttalade christianus (kristen) chrestianus (kresten),Tertullianus, Apologeticus 3 och på att Lactantius uppgav att vissa ("de okunniga") under hans tid (början av 300-talet) förväxlade titeln Kristus (messias, den smorde) med Krestus.Lactantius, Gudomliga läror 4:7 På grekiska uttalades bokstäverna i och e (iota och eta) på ett liknande vis.Robert E. Van Voorst, Jesus Outside the New Testament: An Introduction to the Ancient Evidence, 2000, s. 34.
Suetonius kände emellertid till kristna (christiani, inte chrestiani), och skiljer dem från judar genom att kalla dem "ett slags människor som ägnade sig åt en ny och ond vidskepelse",Suetonius, Nero 16:2 (kursiverat här) och Jesus från Nasaret levde enligt evangelierna inte under Claudius regeringstid.Pontius Pilatus var prefekt i Judeen år 26–36. Claudius var kejsare år 41–54. Dessutom behöver titeln Kristus inte nödvändigtvis avse just Jesus Kristus, eftersom det fanns andra messiaspretendenter. I Apostlagärningarna kopplas inte Claudius förvisning av judarna samman med Jesus Kristus eller den kristna rörelsen.Kontexten i Apostlagärningarna är att ett judiskt par nyligen kommit till Korinth från Italien, med anledning av Claudius utdrivning. Paulus var, liksom mannen i det judiska paret, också sadelmakare, varför han stannade hos dem och arbetade; se Apg 18:1–3
Waldenström kallar, i kommentaren till den då nya översättningen av Nya Testamentet (fjärde upplagan utkom 1921), hypotesen att Suetonius skulle ha åsyftat den strid som uppkom bland judarna i och med kristendomens inträngande bland dem, "endast en mycket lös gissning". Barbara Levick, brittisk historiker som skrivit om Romarrikets historia, har ansett att påståendet att Suetonius, som skrev under andra århundradet, skulle ha missförstått en referens till kristna i sin källa är "unconvincingly economical".Barbara Levick, Claudius, 1990, s. 121. Teologen tillika f.d. pastorn Van Voorst anser dock att Chrestus troligast är en felskrivning för Christus i Suetonius passus och tar upp hans bristande källkritik.Se Robert E. Van Voorst, Jesus Outside the New Testament: An Introduction to the Ancient Evidence, 2000, s. 37ff. Han skriver dock: "Emellertid tyder ingenting i meningen explicit på att Suetonius skriver om Kristus eller kristendomen." (s. 32; kurs. här) Den ateistiske biografiförfattaren A. N. Wilson har framfört att "[e]ndast de mest avvikande forskare har tvivlat på att 'Chrestus' är Kristus."A. N. Wilson, Paul: The Mind of the Apostle, s. 104. Apologeten Josh McDowell framför att Chrestus förmodligen är en felstavning av Kristus, och att kristna vittnesbörd givna till Roms judar "förmodligen resulterade i de fientligheter som ledde till förvisningen av alla judar från Rom".Se Josh McDowell och Bill Wilson, He Walked Among Us: Evidence for the Historical Jesus, s 52f. Apologeten F. F. Bruce har föreslagit att Suetonius haft polisrapporter som källa,F. F. Bruce, Jesus and Christian Origins Outside the New Testament, s. 21 något som dock saknar reellt stöd (eftersom inga sådana rapporter har återfunnits och Suetonius inte nämner att han hänför sig till sådana rapporter). Professor Slingerland anser inte det visat att Suetonius åsyftar Kristus, utan argumenterar emot denna position.Howard Dixon Slingerland, Claudian Policymaking and the Early Imperial Repression of Judaism at Rome, South Florida Studies in the History of Judaism, Scholars Press, 1997
Kristna och krestna miniatyr|stående|Den romerske historikern Cornelius Tacitus, som kan ha angivit krestna som den benämning, som folket använde, beträffande gruppen som anklagades för branden i Rom Justinus Martyren gör en ordlek med orden kristen och kresten, och skriver (omkring år 150): "Såvitt man kan döma av namnet vi anklagas för [kristna] är vi de mest förträffliga [krestna] av människor ... Vi anklagas för att vara kristna, och att hata det som är förträffligt [krestet] är orätt".Justinus Martyren, Första Apologin, 4.1 Även andra kyrkofäder tar upp termerna.Catholic Encyclopedia: Origin of the Name of Jesus Christ Den första kristna kyrkoinskriptionen, som är markionistisk, talar om Jesus Krestus, dvs. Jesus den gode (Chrestus).Inskriptionen har daterats till 318; se G.R.S. Mead, Fragments of a Faith Forgotten, London and Benares, 1900, tredje upplagan 1931, s 249.Daniel Jon Mahar, English Reconstruction and Translation of Marcion's version of To The Galatians, s. 1. I andra inskriptioner har beteckningen kristna stavats krestna.Se bl.a. Elsa Gibson, The "Christians for Christians" Inscriptions of Phrygia, Missoula, MT: Scholar's Press, 1978, s. 15, 33.
I Nya Testamentet förekommer ordet kristen/kristna (Χριστιανός) endast tre gånger (två gånger i Apostlagärningarna och en i Första Petrusbrevet)Apg 11:26, 26:28, 1 Petr 4:16, som från handskriften finns att beskåda här. Övriga gånger där "kristen"/"kristna" förekommer i Bibel 2000, är detta en något friare översättning av andra uttryck., och i Codex Sinaiticus stod, innan detta senare korrigerades, kresten/krestna på alla tre ställena.Den textkritiska apparaten avseende de tre ställena anger att Sinaiticus ursprungligen hade läsarten Χρηστινός. Även den bysantinska minuskelhandskriften 81, daterad till år 1044, har denna läsning i Apg 11:26, men i övrigt saknas denna stavning i handskriftsmaterialet, enligt Nestle-Aland, Novum Testamentum Graece, Deutsche Bibelgesellschaft, Stuttgart 26. neu bearbeitete Auflage, 1979, miniatyr|stående|Tacitus Annaler 15:44, i Codex Mediceus 68 II, den äldsta bevarade handskriften. Ordet "christianos" finns på sjätte raden. |miniatyr|vänster|Bland annat ordet "kristna", från en medeltida handskrift av Tacitus.