miniatyr|Balkan Musik på Balkanhalvön är musiktraditionen på Balkan - Kosovo, Kroatien, Bosnien och Hercegovina, Serbien, Montenegro, Albanien, Nordmakedonien, Grekland, Rumänien, Turkiet och Bulgarien.
Ursprung Efter uppdelningen av Rom år 395 e. Kr ingick Balkan i Östrom, kallat Bysantinska riket och att den ortodoxa kristendomen fick spridning i området under 900-talet. Ungefär samtidigt flyttade slaver in i området norrifrån. Man kan säga att det var under detta skede som startskottet gick för musikens utveckling i Balkan. Under denna period fick det medeltida Serbien och Bulgarien en nära relation med det Bysantinska riket och dess kultur, vilket gjorde att man antog den bysantinska liturgin och efter ett par decennier utvecklades till slut en egen, slavisk form av liturgi, som skilde sig från den bysantinska.Sohlmans musiklexikon, band 2, 1976 Under denna period gjordes det mest kyrkomusik som sjöngs på modersmålet. Musiken i Balkan tog mycket av den bysantinska musiken och använde sig av det bysantinska systemet gällande det syllabiska och melismatiska. Men långt ifrån alla länder i Balkan fick sina influenser från det bysantinska, utan många länder låg närmare Rom, till exempel Slovenien och Kroatien.Grove Dictionary of Music and Musicians, volym 4, 2001
Cirka 500 år senare upphörde det dåtida Serbien i kriget om Kosovo 1389. Därefter styrdes hela Balkan av osmanska riket och just detta turkiska styre tros ha influerat den första form av musik i Balkan, både instrumentellt och melodiskt. I och med det osmanska styret kom även en ström av muslimer som influerade musiken i norr. I samband med osmanska rikets framtåg förbjöds all serbisk musik och det gjordes därför i lönndom manuskript på flera serbiska och bulgariska liturgiska sånger. Dessa bevarades i hemlighet i olika kloster. Den serbiska musiken fick alltså under hela det turkiska styret spelas i hemlighet. På grund av denna ”censur” berikades, i alla fall den bulgariska, folkmusiken och fick vissa drag från Främre Orienten. De länder däremot, som inte låg under turkiskt styre, som Kroatien och Slovenien fick mycket influenser från den västeuropeiska musiken.
År 1670 inleddes en stor migration av serber till de södra delarna av Ungern på grund av den turkiska ockupationen. Det ledde till en förändring av kyrkomusiken i Ungern som sedan spred sig mot Grekland och vissa delar av Ryssland, vilket i sin tur ledde till att grekiska och ryska musikskolor grundades. Serberna accepterade snabbt de nya influenserna. Samtidigt började ungerska kompositörer influeras av barocken som pågick i centrala Europa och många verk, men av mindre betydelse, gjordes.Dan Engman, 2008 Samtidigt skrevs många oratorier och dramer som framfördes med musik i flera länder.
I slutet av 1700-talet började kontakten med kulturen i centrala Europa gradvis återställas vilket ledde till influenser från den ungerska monarkin som gjorde att musiken spred sig till Vojvodina i norra Serbien. Dessa musikaliska influenser spred sig sedan söderut och till de mer centrala delarna i dagens Serbien. Balkans frigörelse från turkarna, år 1867, är ett viktigt skede i Balkans musikhistoria, eftersom det var då urbefolkningen i Balkan blev mer öppen för den västeuropeiska musiken och kulturen. I Bulgarien öppnades vägen för professionella musiker och Bulgariens första musikskola upprättades. Däremot tog folket i de mer bergiga delarna av Balkan inte in lika mycket influenser utan fortsatte med sin traditionella musik och instrument.Grove Dictionary of Music and Musicians, volym 4, 2001)
Under andra världskriget skedde en ny diaspora av judar, återigen spreds judarna från bland annat Polen och Tyskland mot skilda delar av världen för att undkomma förintelsen. Detta gjorde att många judar tog sig fram till länderna i Balkan. Detta ledde till influenser från den judiska musiken. Efter andra världskriget blev nästan hela Balkan socialistiskt, förutom Grekland och Turkiet och så förblev det i cirka 45 år. Det ledde till att Balkan blev mer avskärmat och mer isolerat än tidigare.
Traditionell och klassisk musik
Under industrialismen försvann mycket av den traditionella folkmusiken, på grund av att mycket manuellt arbete försvann, och arbetsvisorna fick inte samma betydelse som förr.
Under 1800-talet tog den romantiska och den klassiska stilen vid och dessa stilar hade även sina representanter i Balkan. Kornelije Stanković (1831-1865) var den första att skriva ner serbiska liturgiska låtar till riktiga noter. Från 1880-talet och framåt började kompositörer i Balkan skriva mer musik till serbiska pjäser och vokalstycken, man använde oftast traditionell musik och man såg även drag av nationalromantik.
De första riktiga tonsättarna under 1800-talet tonsatte mest vokalmusik och så var det i princip på hela Balkan.. I Bulgarien karakteriserades musiken av den anknytning den hade till folkmusiken. I Rumänien blomstrade musiken under renässansen och barocken, mest i de större städerna, och bland musiker som influerades av den dåvarande europeiska musiken. Efter upproret mot turkarna i Rumänien banades det väg för en nationell musikkultur, likadant var det för de slovenska musikerna som först kunde hävda sig vid denna tidpunkt. Detta präglade de stora tonsättarna i Rumänien och Slovenien. Kända namn i Rumänien var bland annat A Flechtenmacher och K Mikulu, som faktiskt var lärjunge hos Chopin. Flechtenmacher var också den första att framföra en operett i Rumänien, 1848.Sohlmans musiklexikon, band 4, 1979
I Slovenien var kända namn Fran Gerbic och Anton Foerster. I Kroatien var det under mitten av 1800-talet fortfarande klassicism som gällde men det fanns även de som följde den mer dominerande inriktningen romantik. Operatraditionen i bland annat Bulgarien grundades först av G Athanasov under senare 1800-talet och även instrument- och orkestertraditionen lades vid denna tidpunkt.
Under 1900-talet förde kompositören Anton Lajovic samman nyromantiken och de impressionistiska stilar som fanns i sina verk, vilket man inte märkt av tidigare. Men många kompositörer följde den samtida europeiska musiken. Under 1930-talet i Bulgarien växte den andra generationen tonsättare fram och musiken blev mer professionell med influenser av senromantiken och impressionismen. Huvuddelen av det som gjordes var symfonier, symfoniska dikter och olika sviter. Även operan och musikdramat utvecklades mycket.
I Jugoslavien utvecklades musiken i takt med de estetiska influenser som då fanns. I Bulgarien skedde ett uppsving i musiken under 1950-talet, många operor sattes upp och många nya körer startades vilket ledde till stora namn inom den klassiska musiken i Balkan. En mycket känd dirigent från Bulgarien var G Robev.
År 1886 startades den första serbiska musiktidningen av Robert Tolinger (1859-11) som kallades Gudalo, ”the bow”. Han bidrog till utvecklingen av den serbiska musiken genom sina körarrangemang och teatermusik.
1900-talet innebar en fortsatt utveckling av all musik i Balkan. I det forna Jugoslavien upprättades flera musikskolor och musikinstitutioner, det startades även många orkestrar och ensembler runt om i landet. Den snabba musikutvecklingen under denna period var på grund av forna Jugoslaviens kulturella och ekonomiska oberoende.
I Rumänien skedde det en musikalisk mognad och precis som i Forna Jugoslavien inrättades en rad musikinstitutioner, 10 musikteatrar och 50 akademiska kör- och statsensembler.
Det var under 1930-talet och andra världskrigets slut som Balkans musik upptäcktes av omvärlden, under 30-talet var det främst musiker i Bulgarien som startat verksamheter som nådde utanför landets gränser, men det riktiga genombrottet kom senare, när vissa musiker, sångare, körer och ensembler började få ett rykte utanför Balkan.
Traditionella musikinstrument Blåsinstrument thumb|Makedonisk gajdaspelare Gemensamt för alla de musikinstrument som används i Balkan är att de är handgjorda och årstidsbundna. Idag är den största instrumentgruppen i Balkan blåsinstrument. Ett av de mer populära blåsinstrumenten är en så kallad frula. Det är en kort cylindrisk flöjt som är cirka 30 cm. Den har sex hål och kan hittas nästan överallt i hela Balkan, inte bara bland urbefolkningen i bergsbyar, utan även i städer. En annan flöjt som används är den så kallade duduken, den har en något längre pipa, cirka 40–50 cm, men har precis som frulan sex hål. Denna flöjt hittades oftare i byar och inte i städer och är känd som ett fåraherdeinstrument. Cevera är en annan flöjt som är mer lik duduken och har en längd på 80 cm. Den har sju hål på ovansidan och fyra extra hål på baksidan för att förstärka ljudet.
Alla dessa flöjter var och är gjorda av byns egen hantverkare i olika träslag, bland annat ask och plommonträd.
En dvojnica är en dubbelpipig flöjt som oftast är kort, cirka 25 cm, och är gjord av ett helt trästycke och har tre hål på den vänstra sidan och fyra hål på den högra. Denna flöjt används oftast till improvisation. Dvojnican användes från början i de östra och bergiga regionerna.
Idag används de handgjorda instrumenten mest av unga på landsbygden, och eftersom de är handgjorda ser de ofta olika ut från by till by. Gemensamt för dem är att de används till att fira hösten, då de unga dansar och sjunger.
Gajdan är ett annat instrument som är uppbyggt som en säckpipa och används för att spela polyfoniska melodier. Den mest använda gajdan är två-dels gajdan och har ett enskilt stycke för fingersättningen, chantern, med fem hål och sedan ett långt stycke som håller en monoton surrande ton, precis som säckpipan.
På en tre-dels-gajda består chantern av två delar, den första med fem hål och den andra med ett, vilket tillåter musikern att spela två melodier samtidigt. Det finns två olika slags tre-dels gajdar, en så kallad stor gajda, där man manuellt fyller säcken till skillnad från mellan-gajdan där man använder sig av ett munstycke. Personen som spelar gajda kallas gajda's eller gajdar. Detta instrument användes från början oftast till att spela på bröllop i de västra och östra delarna av Balkan.
Shawms är ett oboe-liknande instrument med dubbla rör och en konformad kropp. Instrumentet var från början gjort av bark. Även detta instrument är årstidsbundet och under vårnätter brukar herden spela detta instrument för flocken i hopp om att musiken skulle skydda djuren från sjukdomar.
Barktrumpeten är också årstidsbunden och är gjord av barken från limeträd. Instrumentet är 40–50 cm långt och används av herdarna, speciellt på Sankt Patricks dag då herdarna gör sina instrument och spelar melodier för att göra boskapen mer fertil.
Stränginstrument thumb|Gusle Det vanligaste stränginstrumentet är en gusle. Det är ett en-strängigt instrument med en resonanskammare format som en romb, ofta gjort av lönn.
Nuförtiden handgörs de flesta gusles, och genom att jämföra de olika resonanskamrarna kan man identifiera varifrån i Balkan de härstammar. De serbiska har en mer rombformad kammare och de bosniska är mer päronformade. Under början av 1900-talet hade nästan alla hushåll en gusle. Strängen som används är gjord av cirka 40 tunna tagelstrån och man använder sig av en stråke för att spela gusle, även stråken är oftast gjord av lönn och tagel. Innan man börjar spela gusle måste man stämma sitt instrument och detta görs på ett speciellt sätt, man stämmer instrumentet efter sin egen röst. Man sjunger sittande i en stol med sina ben korsade, och med instrumentet över sina knän.
Ett annat instrument mest typiskt för Serbien är cemane, det är handgjort av en enda stor träbit och har precis som den bosniska gusle en päronformad resonanslåda, men med något kortare hals. Cemanen har 3-4 strängar och användes från början till att ackompanjera sånger men används idag mest till folkdanser.
Självklart användes även fioler och violiner men de kallas tamburas.
Membrafoner och idiofoner