Lisbeth Salander är en fiktiv person som är skapad av den svenske författaren och journalisten Stieg Larsson. Hon förekommer i Larssons bästsäljande trilogi Millennium: Män som hatar kvinnor (2005), Flickan som lekte med elden (2006) och Luftslottet som sprängdes (2007), i David Lagercrantz officiella uppföljare Det som inte dödar oss (2015) och Mannen som sökte sin skugga (2017), samt i de franska seriealbumen med uppföljaren Millénium Saga av Sylvain Runberg och Bélen Ortega. Försäljningssiffrorna,The top 100 bestselling books of all time: how does Fifty Shades of Grey compare?, The Guardian, läst 30 juni 2015 och de fem filmer som hittills producerats med henne som en av huvudpersonerna, gör henne till en av de internationellt mest kända svenska rollfigurerna.Secrets of the Tattooed Girl (2011), kapitel "Introduction", Dan BursteinFilmatiseringen av Män som hatar kvinnor är (2015) den 27:e mest inkomstbringande "utländska" (ur amerikansk synvinkel) filmen, Foreign Language Movies at the Box Office, BoxOfficeMojo, läst 30 juni 2015, Flickan som lekte med elden den 34:e, och Luftslottet som sprängdes den 72:e. Den amerikanska filmatiseringen, The Girl with the Dragon Tattoo är den 494:e mest inkomstbringande filmen någonsin. The Girl with the Dragon Tattoo, BoxOfficeMojo, läst 30 juni 2015

Salander är en inåtvänd hacker som jobbar som utredare på säkerhetsföretaget Milton Security. Tillsammans med journalisten Mikael Blomkvist löser hon mysteriet med den försvunna Harriet Vanger, och i samband därmed tvingas hon med våld att konfrontera sin ondskefulle förvaltare och därefter hela sin uppväxt då hon var inspärrad på mentalsjukhus. Hennes hämndhistoria får konsekvenser för såväl stora företagskoncerner som Sveriges kontraspionageorganisationer, och sägs bland annat vara Millennium-seriens största behållning.”Lisbeth Salander och vår längtan efter hämnd”, Carsten Jensen, DN, läst 28 januari 2015 Hon har beskrivits som en "vänsterfeministisk actionfigur, som attackerar skärningspunkten mellan männens och företagens makt [...] en antifascist i vagt fascistiska symboler".

Bland hennes yttre attribut märks en stor tatuering av en drake på ryggen, svartfärgat hår och punk-influerade kläder."Lisbeth Salander: The Movies Have Never Had a Heroine Quite Like Her", The New Yorker, David Denby, läst 17 december 2014

I den svenska filmatiseringen av trilogin Millennium (2009) spelas Salander av Noomi Rapace. I Hollywood-versionen (2011) spelas rollen av Rooney Mara. Claire Foy spelar rollen i filmatiseringen av den fjärde boken The Girl in the Spider's Web.

De engelska översättningarnas titlar syftar alla på Salander.

Bakgrund Upprinnelsen till hela serien om Millennium är komplex, men Larsson började att skriva mer fokuserat på den under sommaren 2002, då han och sambon Eva Gabrielsson semestrade på en skärgårdsö och Larsson sökte något att skriva om.Eva Gabrielsson: "– Stieg ville inte bli kändis, allra minst som deckarförfattare", Jury, 2007:1, pdf Ursprunget till Lisbeth Salander är lika invecklat, men kan särskiljas till följande huvudspår: feminism, Pippi Långstrump, andra deckarförfattare, framväxten av hackerkulturen och några personer i Larssons närhet.

Feminism Flera biografier har rapporterat om hur Larsson förändrades i sin syn på mänskligheten då han i 15-årsåldern bevittnade en våldtäkt på en flicka, där förövarna var tre av Larssons vänner (enligt en intervju med vännen Kurdo Baksi hette offret Lisbeth,"How a brutal rape and a lifelong burden of guilt fuelled Girl with the Dragon Tattoo writer Stieg Larsson", Kurdo Baksi, The Daily Mail, läst 28 december 2014 men namnet förekommer inte i Baksis bok Min vän Stieg Larsson).Secrets of the Tattooed Girl (2011), kapitel “I arrived in Stockholm with a cold autumn wind, a bottle of wine in my bag, and my glasses misted by rain.", John-Henri Holmberg Larsson hade inte agerat under våldtäkten, eftersom han upplevde delad lojalitet. I efterhand kontaktade han därför offret och bad om ursäkt, men blev avvisad som en medlöpare. Larsson sade upp bekantskapen med vännerna. Senare har historien ifrågasatts, eftersom Larsson enligt en kollega på Expo berättat att han hört någon annan berätta om gängvåldtäkten, men Larssons sambo Eva Gabrielsson menar att hon är den enda som Larsson berättade om händelsen för.

Kring årsskiftet 2001–2002 skedde två mord som påverkade Stieg Larsson starkt: Melissa Nordell, som torterades och mördades av sin pojkvän efter att hon ville separera, och Fadime Sahindal, vars far mördade henne eftersom han ogillade hennes livsstil. Till skillnad från den debatt om hederskultur och hedersmord som uppstod, ville Larsson komma bort ifrån den rasistiska åtskillnad som gjordes mellan svenskfödda och utlandsfödda förövare; den stora likheten var istället att offren varit kvinnor som förövarna velat utöva makt över och, när det inte fungerat, torterat och mördat. Larsson deltog bland annat i en antologi, Debatten om hedersmord.Debatten om hedersmord - Feminism eller rasism?, Svartvitt förlag (2004) I samband med de morden (samt styckmordet på Catrine da Costa som aktualiserades flera gånger under 1990- och 2000-talen) lusläste Larsson polisrapporter och domar. Våldet han läste om tog han med som en del i böckerna, inklusive våldtäkten av Salander i Män som hatar kvinnor, men han skrev också kvinnoporträtt såsom han själv såg kvinnor: "fria, modiga, och starka nog att förändra sin värld genom att vägra bli offer."Eva Gabrielsson och Marie-Françoise Colombiano: Millennium, Stieg & jag, Natur & Kultur (2011) miniatyr|stående|Larsson inspirerades bland annat av den keltiska drottningen Boudicca och besökte ofta hennes staty i London.Secrets of the Tattooed Girl (2011), kapitel "In Her Own Words" av Paul de Angelis Till skillnad från många andra författare identifierade sig Larsson starkare med sin huvudperson av motsatt kön än med den av samma kön. Även om det finns vissa attribut som Larsson delar med Mikael Blomkvist (journalist, chefredaktör för samhällsgranskande tidning, utan långsiktiga engagemang) har han gett Salander flera av sina personliga egenskaper: storrökare, dricker dåligt kaffe, "ursinnigt moralisk", saknar förtroende för myndigheter, ovilja att diskutera sin bakgrund, och duktig researcher.

I de tre böckerna förekommer korta inledande texter på vissa kapitel. Texterna kretsar kring krigiska kvinnor med exempel från det amerikanska inbördeskriget eller amasonerna. Däremot förekommer anmärkningsvärt nog inga nordiska exempel."The girl who conquered the world", Salon.com, Laura Miller, läst 25 maj 2015

Pippi Långstrump miniatyr|stående|Inger Nilsson som Pippi Långstrump, från 1972. Pippi som vuxen var en av de bärande idéerna bakom Lisbeth Salander.

Under Stieg Larssons tid på Tidningarnas Telegrambyrå (1977–1999) diskuterade han ofta med sin chef Kenneth Ahlborn om populärkultur, såsom Tvillingdetektiverna och Wahlströms detektivserie, samt Enid Blytons Fem-böcker.Secrets of the Tattooed Girl (2011), kapitel "The Man Who Inhaled Crime Fiction", John-Henri Holmberg De kom överens om att skriva varsin bok om hur det skulle gå för böckernas ungdomshjältar när de blev vuxna. "Stieg Larsson var för sin del helt inne på att han skulle skriva om DAMP-barnet Pippi Långstrump och vad som händer henne när hon kommer upp i tjugoårsåldern. Antagligen skulle hon råka ganska illa ut i det moderna samhället, bli inlåst på någon institution, kanske bli utsatt för fysisk och psykisk skändning och komma ut full av hämndlystnad."Jan-Erik Pettersson: Stieg Larsson - Journalisten, författaren, idealisten, Telegram bokförlag (2010) The New York Times räknar upp flera likheter: "modig och lojal men definitivt inte en förebild", "udda utseende" och "fantastiska förmågor". Dessutom bor Salander stundom under pseudonymen "V. Kulla", en tydlig anspelning på Pippi Långstrumps Villa Villekulla."Pippi Longstocking, With Dragon Tattoo", Pat Ryan, The New York Times, läst 16 december 2014 Tanken var att hon inte skulle känna någon eller ha några sociala färdigheter."The Mystery of the Dragon Tattoo: Stieg Larsson, the World's Bestselling — and Most Enigmatic — Author", Nathaniel Rich, Rolling Stone, läst 16 december 2014 Även om Mikael Blomkvist också var modellerad på en Astrid Lindgren-figur, den unge besserwissern Kalle Blomkvist, var tanken att Salander skulle vara böckernas huvudperson. Salander har rött hår, som hon färgar svart, och i läsarens första möte med henne bär hon röd-gröna strumpor som påminner om Pippis ovanliga långstrumpor.Stieg Larsson: Män som hatar kvinnor, kapitel 2, Norstedts förlag (2005)

I Män som hatar kvinnor nämns dessutom Pippi Långstrump och Kalle Blomkvist explicit: "[Mikael Blomkvist] avskyr smeknamnet [Kalle Blomkvist], vilket man kan förstå. Någon skulle få en fläskläpp om jag blev kallad Pippi Långstrump på en löpsedel.” Pippi Långstrump nämns även senare när hon stulit en stor mängd pengar: "Hon stal nästan tre miljarder kronor. Hon torde inte behöva svälta. Precis som Pippi Långstrump har hon en kista med guld."Stieg Larsson: Flickan som lekte med elden, kapitel 28, Norstedts förlag (2006)

Andra författare Larsson var en van deckarläsare. Trots att han läste "nästan allt som skrivits i genren under de senaste tvåhundra åren" och väl kände till numera mindre kända deckarförfattare som Erskine Childers och John Buchan skrev han för TT bara några artiklar om tips på deckare inför jul- och sommarledigheterna samt genomförde två intervjuer: med Harlan Ellison och med Elizabeth George (som han kallade "deckardrottning"). Bland hans stora favoriter märks mestadels kvinnliga författare, såsom Sara Paretsky, Patricia Cornwell, Val McDermid, Dorothy Sayers och Liza Cody.Kurdo Baksi: Min vän Stieg Larsson, Norstedts (2010) Troligen har dessa påverkat och inspirerat hans skrivande. Inte minst har Larssons tankar kring Salander påverkats av Elizabeth Georges utvikningsrika böcker om Lord Thomas Lynley och hans "besvärliga" medhjälpare Barbara Havers, samt av Sara Paretskys mer hårdkokta, samhällskritiska böcker där den kvinnliga privatdetektiven V.I. Warshawski tvingas konfrontera hänsynslösa storföretag. Peter O'Donnells serie om Modesty Blaise sägs också vara en förebild, till exempel vad gäller hennes tvetydiga sexualitet, hennes ovanliga sätt att hantera brott och att hennes manlige partner (Willie Garvin/Mikael Blomkvist) är nöjd med att spela andrafiolen. Överhuvudtaget var Larsson mest intresserad av de hårdkokta deckarna, i form av Dashiell Hammett, Raymond Chandler och Ross Macdonald, bland annat för att de inkluderade problemet att det inte alltid gick att avgöra vilka som var de värsta skurkarna: brottslingarna eller polisen.

Både Stieg Larsson och Eva Gabrielsson läste sedan barndomen stora mängder science fiction (framför allt Robert Heinlein och Isaac Asimov). Heinleins roman Friday (1982) handlar om en övermänniskofigur som möter fördomar från resten av samhället, och dessutom har kompromisslöst sex. Larsson skrev själv om Joan D. Vinges böcker, där hon ofta använder huvudpersoner från andra världar med utifrånperspektiv, ibland med ett kritiskt öga till samhället.

Framväxten av hackerkulturen