miniatyr|Molnsådd kan genomföras från luften eller från marken Molnsådd innebär att man genom att sprida kemiska ämnen i luften påverkar de mikrofysikaliska processerna i ett moln. Syftet är att få molnet att avge regn eller snö för att öka mängden nederbörd i ett område och/eller minska den i ett annat område. Man har experimenterat med molnsådd sedan 1940-talet, men det finns inte säkra belägg för att man lyckats skapa några större mängder nederbörd på detta vis.
Mekanism Många moln innehåller små underkylda vattendroppar som kan förbli i vätskeform ner till -35 °C. Om dropparna kommer i kontakt med torris, frusen koldioxid som är kallare än -78,5 °C, omvandlas vätskan till iskristaller. Dessa fungerar sedan som kondensationskärnor för fler droppar. De allt tyngre iskristallerna faller neråt, kolliderar med nya droppar, och når till slut marken som snö eller regn. Fenomenet upptäcktes 1946 av den amerikanske forskaren Vincent Schaefer. Hans kollega Bernard Vonnegut upptäckte senare samma år att partiklar av silverjodid, som har liknande hexagonala struktur som iskristaller, också kunde fungera som kondensationskärnor, men vid högre temperatur än torris. (Kurt Vonnegut, bror till Bernard Vonnegut, blev inspirerad av fenomenet och lät ämnet ”is-nio” fylla en liknande funktion i sin science fiction-roman Cat’s cradle (1963).)
Användning Metoden fick snabbt stor spridning som ett sätt att påverka nederbördsmängden. Man kunde pudra ett moln med silverjodid eller annat lämpligt ämne från ett flygplan eller beskjuta det med raketer från marken. Raketerna frigjorde ämnet i molnet. 1947 försökte man i USA att ändra riktning på en orkan genom att bombardera den med torris. Försök utlösa regn gjordes i många torkdrabbade länder. USA provade på 1960-talet tekniken under Vietnamkriget för göra det svårare att norrifrån föra fram krigsmateriel till Sydvietnam. 1977 tog USA och Sovjetunionen initiativ till internationellt förbud mot vädermodifikation för militära ändamål. 1986 försökte man i Sovjetunionen använda tekniken för att förhindra radioaktiv nederbörd från Tjernobylolyckan att nå Moskva. Istället skulle regnet falla över mindre tätbefolkade trakter. Vid de olympiska spelen i Peking 2008 försökte man också att förhindra regn genom molnsådd.
USA och andra länder avbröt med tiden försöken med molnsådd eftersom det inte fanns övertygande bevis för att metoden gav något nämnvärt resultat. I takt med att problem med torka och vattenbrist blivit allt större, har dock nya försök startats i många länder. I heta områden fungerar inte silverjodid. Istället kan man försöka med andra salter. Det anses nu säkerställt att molnsådd kan öka mängden nederbörd, men sannolikt endast i begränsad omfattning. Enligt Meteorologiska världsorganisationen används metoden regelbundet i drygt femtio länder, allra mest i Kina.
Farhågor Samtidigt har det framförts farhågor om negativa verkningar. Stater kan beskylla varandra för vattenstöld och konspirationsteorier kan uppstå om att plötsliga störtfloder beror på molnsådd. Silverjodid anses visserligen vara ofarlig för människor i de små mängder det handlar om, men kan påverka vattenlevande organismer. Dessutom kan molnsådd kanske göra att man avstår från åtgärder för att hushålla med vattnet.
Se även Chemtrail Hygroskopi
Referenser
Externa länkar
Kategori:Moln Kategori:Nederbörd Kategori:Vädermodifikation