miniatyr|Bankdirektören Knut Agathon Wallenberg (1853–1938), var en svensk bankman och politiker; son till bankmannen och politikern André Oscar Wallenberg (1816–1886) och Catharina Wilhelmina Andersson (död 1855); gift 1878 med Alice Nickelsen (1858-1956). Fotografi från cirka 1915. Handelshögskolan i Stockholm är en privat högskola i Stockholm. Högskolan grundades 1909, på initiativ av Handelshögskoleföreningen under ledning av dess ordförande Knut Agathon Wallenberg.

Högskolans första rektor var fil.dr Carl Hallendorff. De första ordinarie professorer som utnämndes vid högskolan var Gunnar Andersson (professor i ekonomisk geografi 1909–1928) och Eli Heckscher (professor i nationalekonomi och statistik 1909–1929, senare utnämnd till professor i ekonomisk historia 1929–1944).

Högskolan var från sitt grundande till 1926 belägen i Brunkebergs hotell på Brunkebergstorg 2 på Norrmalm i Stockholms innerstad. 1926 flyttades högskolans verksamhet till en nyuppförd byggnad ritad av arkitekt Ivar Tengbom, på Sveavägen 65 i samma stad. Denna byggnad är än idag Handelshögskolan i Stockholms huvudbyggnad. Högskolan expanderade under efterkrigstiden genom anskaffandet av flera fastigheter i kvarteret Luftspringaren, mellan Holländargatan, Rådmansgatan och Saltmätargatan i Stockholm.

Högskolans ekonomutbildning, vilken var den första akademiska ekonomutbildningen i Sverige, var 1909–1943 2-årig. Den första kullen av studenter utexaminerades 1911, bland dessa märks Lars Ture Bohlin (grundare av Bohlins revisionsbyrå och medgrundare av FAR), Assar Gabrielsson (initiativtagare till AB Volvo och dess VD 1927–1956) och Seth Svensson (medgrundare av FAR). Studenterna avlade en ekonomisk examen och erhöll titeln Diplomerad från Handelshögskolan i Stockholm (DHSS, senare DHS). 1943 förlängdes utbildningen till 3 år, namnet på examen ändrades till ekonomexamen och titeln till civilekonom. 2006 ändrade högskolan, i enlighet med Bologna-processen för likriktning av Europas utbildningssystem, examen till en treårig ekonomie kandidateaxmen och en tvåårig ekonomie masterexamen.

Högskolan spelade en viktig roll vid grundandet av Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet. Två av högskolans professorer, Gunnar Myrdal och Bertil Ohlin, har erhållit Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Båda var framstående medlemmar i Stockholmsskolan, en inriktning inom nationalekonomi som utvecklade den teoretiska grunden till den moderna svenska välfärdsstaten.

En av högskolans mest kända rektorer var Staffan Burenstam Linder (rektor 1986–1995). Han var drivande bakom instiftandet av nya donationsprofessurer och Handelshögskolan i Stockholms partnerprogram 1994, samt grundandet av Stockholm School of Economics in Riga 1994 och Stockholm School of Economics in Russia 1997.

Högskolan driver företag, bland vilka märks SSE Business Lab, som grundades 2001 och bedriver stödverksamhet för nyligen grundade företag, och IFL vid Handelshögskolan i Stockholm AB, som bildades genom en företagssammanslagning 2004 och bedriver fortbildning för yrkesverksamma. 2008 övertog högskolan ansvaret för Nordiska detaljhandelshögskolan i Norrtälje, från Stockholms universitet. miniatyr|Bland de affärsmän som donerade pengar till högskolan märks Carl Fredrik Liljevalch den yngre (1837-1909)

Bakgrund miniatyr|100-kronorssedal från Stockholms Enskilda Bank, föregångare till SEB.

Knut Agathon Wallenberg var son till André Oscar Wallenberg, som var grundare av Stockholms Enskilda Bank (föregångare till dagens SEB) och huvudman i den inflytelserika bankirfamiljen Wallenberg. Vid faderns död 1886 övertog K A Wallenberg ansvaret för banken. Detta skedde samtidigt som en intensiv investeringsperiod i svenskt näringsliv inleddes. Stockholms Enskilda Bank spelade en viktig roll för finansieringen av Sveriges genombrott som industrination, genom att förbinda den franska kapitalmarknaden med efterfrågan på krediter inom den snabbt expanderande svenska industrin. K A Wallenberg skapade en mycket stor förmögenhet och fick en ledande ställning i svenskt samhällsliv.

1903 donerade Marcus Wallenberg en stor summa pengar för bildandet av en handelshögskola i Stockholm i Knut Agathon Wallenbergs namn. Pengarna nyttjades bland annat för att bekosta studieresor i Europa och för skapandet av underlag för den tilltänkta skolan.

Anledningen till att allt fler av tidens framstående företagare och industrialister såg ett behov av en svensk ekonomutbildning, var att landets ekonomi växte mycket snabbt under åren runt sekelskiftet 1900. Sveriges ekonomi hade dittills främst varit inriktad mot export av obearbetade råvaror, bland annat trä och järnmalm. Under 1800-talets sista decennier gjordes dock en serie stora vetenskapliga upptäckter; mest kända bland dessa är förmodligen Alfred Nobels upptäckt av dynamiten, vilken kom att revolutionera inte bara byggindustrin världen över, utan även den lönsamma försvarsindustrin. Dessa upptäckter kom att bli grunden för ett flertal internationellt mycket framgångsrika företag inom tillverknings- och verkstadsindustrierna, bland annat SKF, Electrolux och LM Ericsson.

De nya företagen, med sina växande internationella organisationer, behövde kvalificerade företagsledare och administratörer, med akademisk examen i ekonomi och handel, för att bygga upp moderna och konkurrenskraftiga företagsstrukturer. Notera att det vid sekelskiftet 1900 ännu inte fanns någon specialiserad handelshögskola i hela Skandinavien; akademisk utbildning var ännu en ovanlighet och väldigt få av de reguljära universiteten bedrev ännu någon undervisning i ämnet ekonomi (ekonomi var ännu inte fullt accepterat som ett akademiskt ämne).

Handelshögskoleföreningen miniatyr|Åren 1909-1928 låg Handelshögskolan i Stockholm i byggnaden Brunkebergs hotell vid Brunkebergstorg 2 (dvs tomten bakom det som idag är Kulturhuset vid Sergels torg) i stadsdelen Norrmalm i Stockholm. Byggnaden revs 1969 under Norrmalmsregleringen och ersattes 1976 med Sveriges riksbanks nya byggnad.

Under åren efter sin stora donation, bedrev bankdirektör Knut Agathon Wallenberg och en skara förtrogna runt honom lobbyverksamhet för sin idé bland framstående företagsägare i Stockholm. Wallenbergarna betalade bland annat för en studieresa där fil dr Helmer Keys reste genom europa för att skaffa underlag för att motivera att det behövdes en handelshögskola. Något som resulterade i rapporten "om betydelsen av handelshögskolor", där key framställde grundandet av en handelshögskola som både positivt och nödvändigt. Rapporten kunde sedermera nyttjas för att propagera för betydelsen av en handelshögskola, senare skulle fler inflytelserika affärsmän ansluta sig och donera pengar, bland annat Olof A Söderberg och Joseph Nachmanson. I en cirkulärskrivelse erbjöds personer ur Stockholms borgerskap att betala 400 kr per år för att inträda som stiftande ledamoter av Handelshögskoleföreningen under januari 1906. Styrelsen kom att domineras av Wallenberg och deras förtrogna. Dessa hade förbundit sig att aktivt ta del i utvecklingen av en framtida handelshögskola och påtagligt bidra till finansieringen av densamma. Föreningen hade konungens beskydd.

Föreningen inriktade sig tidigt på den viktiga uppgiften att finna en kompetent rektor för den blivande handelshögskolan. Efter att ha granskat ett flertal kandidater till posten, bestämde man sig slutligen för Carl Hallendorff (1869–1929), en historiker och skolman. Hallendorff hade gått den långa akademiska banan vid Uppsala universitet; 1890 blev han fil.kand., 1895 fil.lic. och 1897 fil.dr på avhandlingen "Bidrag till det stora nordiska krigets förhistoria" samt var 1897–1904 docent i historia. Hallendorff hade också varit verksam som lärare på ett flertal skolor; bland annat som adjunkt vid Uppsala högre allmänna läroverk, lektor i Örebro och vid Östermalms högre allmänna läroverk i Stockholm. Parallellt med sitt uppdrag på Östermalms högre allmänna läroverk, var han dessutom lärare i stats- och samhällslära vid Krigsskolan i Stockholm. Hallendorffs långa meritförteckning bidrog till att övertyga Handelshögskoleföreningen att de hittat rätt person för rektorstjänsten. Efter att föreningen fattat sitt beslut, tilldelades Carl Hallendorff år 1908 honorärtiteln professor n. h. o. v. (namn, heder och värdighet, idag professors namn). Detta innebar att han fick rätt att titulera sig professor ("namn") samt i formella sammanhang behandlas som innehavare av titeln ("heder och värdighet").

Ytterligare några års lobbyarbete av föreningens medlemmar, denna gång främst mot ledande politiker, ledde till att en resolution gemensamt kunde antas av föreningen och Sveriges riksdag, om grundandet av en handelshögskola i Stockholm "för att genom vetenskaplig undervisning och forskning befrämja affärsverksamhetens höjande inom landet".www.riksdagen.se, 'Sveriges riksdag, Svensk författningssamling (SFS), Resolution (1909:bih. 29 - s. 1) angående fastställande av grundstadgar för Handelshögskolan i Stockholm' I samband med resolutionen förband sig även riksdagen om att ge statsanslag till högskolan, och även Stockholms stad utlovade finansiellt stöd. Carl Hallendorff blev Handelshögskolans första rektor. I en bilaga till en stiftelseurkund publicerad av handelshögskoleföreningen anges de stiftande ledamöterna fram till den 28 februari 1907. De stiftande bestod av 109 köpmän, 47 bankirektörer eller liknande, 26 brukspatron, bruksägare eller liknande, 9 ingenjörer, och 16 övriga stadsråd, friherre eller dylikt och tre företag. Två familjer var särskilt överrepresenterade, nämligen familjen Söderberg och Wallenberg. Stiftarna var till absolut största del hemmahörandes i Stockholm, Djursholm eller Saltsjöbaden. Det akademiska underlaget hos skolans stiftare var dock närmast helt obefintligt.

Att Handelshögskoleföreningen hade konungens beskydd sågs, följandes tidens anda, som en viktig detalj. Kung Oscar II (1829–1907), som varit rikets monark sedan år 1872. Sveriges ekonomiska utveckling var under denna tid god, kungen hade profilerat sig som socialt progressiv genom att bland annat ta avstånd från dödsstraffet, folkets känslor av nationalism och stöd för monarkin underblåstes också av att Norge (vilket var i union med Sverige 1814–1905) vill bryta sig ur unionen och bli självständigt och av att kung Oscar II avled 1907 och efterträddes av sin son Gustaf V.

miniatyr|Ernst Walb föreläser på tyska i Brunkebergs hotell 1911. Det var därför inte konstigt att kungen, i den resolution föreningen antog om grundandet av Handelshögskolan, gavs långtgående befogenheter. I denna stipuleras bland annat att "Handelshögskolans direktion består af fem ledamöter [...] förordnade af Kungl. Maj:t för den tid, som af Kungl. Maj:t bestämmes" (SFS 1909:bih. 29, § 3). Kungen hade också rätt att påverka tillsättandet av professorer vid skolan "Har direktionen beslutit kalla någon till professorsbefattning, underställes beslutet Kungl. Maj:ts pröfning och stadfästelse, skolande för sådant ändamål samtliga handlingar i ärendet öfverlämnas till Kungl. Maj:t. Godkänner Kungl. Maj:t ej kallelsen, upptages ärendet till ny behandling" (SFS 1909:bih. 29, § 10). Dessa regler var i linje med liknande bestämmelser vid Teknologiska institutet, föregångare till dagens KTH, för vilket Oscar II varit officiell beskyddare (institutet döptes med anledning av detta om till Kungl. Tekniska högskolan och dess studenter gavs smeknamnet Osquar).

En av världens första handelshögskolor