Försvarsbeslutet 1925 var ett försvarsbeslut som fattades av Sveriges riksdag den 26 maj 1925 och trädde i kraft den 1 januari 1928. Försvarsbeslutet handlade om vilken omfattning Sveriges försvar skulle ha de närmaste åren. Genom försvarsbeslutet erhöll Sverige en ny härordning, vilken innebar en högst väsentlig reduktion av såväl antalet som styrkan av arméns truppförband samt tillika en kraftig nedsättning av de värnpliktiges övningstid. Beslutet kom att gälla i huvudsak till 1936 års försvarsbeslut.
Bakgrund Regeringen Edén hade 1919 tillsatt en försvarsutredning med uppgift att föreslå hur kostnaderna för försvaret skulle kunna sänkas jämfört med försvarsbeslutet 1914. Utredningen var klar 1923 och den borgerliga majoriteten hade lyckats enas om en kostnadsram på 120 miljoner kronor per år, det vill säga 62 miljoner kronor lägre än försvarsbeslutet 1914. Egentligen hade högern endast med tvekan anslutit sig till majoriteten och socialdemokraterna hade reserverat sig. Bland de politiska partierna gjorde man helt skilda bedömningar av hur omfattande krigsmakt Sverige behövde. Enligt den politiska högern utgjorde Ryssland i ett längre perspektiv fortfarande ett hot mot Sverige. Rysslands politiska och ekonomiska svårigheter under 1920-talet var endast av övergående natur.
Genom Sveriges inträde i Nationernas förbund hade risken ökat att Sverige drogs in i ett krig. Hos de frisinnade hänvisade man till Rysslands och Tysklands svaga ställning, tillkomsten av Nationernas förbund och den krigströtthet man trodde många nu omfattade efter första världskriget. De frisinnade hade stora förhoppningar till internationella överenskommelser om nedrustning. Socialdemokraterna förutsåg en varaktig och stabil period av fred. Detta läge kunde inte motivera ett starkt försvar för att slå tillbaka överraskningsangrepp. Ett krig i Europa skulle istället föregås av försämrade internationella relationer och ge tid för nödvändig upprustning. För tillfället behövde Sverige endast ett neutralitetsförsvar för att avvisa andra staters gränskränkningar. Förslaget om framtidens försvar mötte flera svårigheter under riksdagsbehandlingen.
År 1925 gick den socialdemokratiska regeringen Sandler med på ett i huvudsak frisinnat förslag som innebar en kostnadsram på 107 miljoner kronor årligen, motsvarande ungefär 1,3 procent av BNP.Historisk monetär statistik för Sverige, Riksbanken Bland riksdagens beslut märktes för övrigt även lagen om etiskt samvetsömmas värnplikt. Försvarsminister var Per Albin Hansson. Den nya härordningen innebar att arméfördelningarna minskade till 4 och att ett stort antal regementen och kårer slopades. Närmare bestämt sjutton militärförband avvecklades. Värnpliktstiden sänktes till 140 dagar för huvuddelen av de värnpliktiga och många värnpliktiga överfördes till ersättningsreserven. Arméns och marinens flygstridskrafter sammanslogs till den nya försvarsgrenen Flygvapnet.
Armén Av truppförbanden upplöstes nedan förband efter repetitionsövningarna hösten 1927. Av de förband som sammanslogs skulle ursprungligen Västgöta regemente och Bohusläns regemente sammanslås till Västgöta-Bohus regemente. Dock ändrades det till att istället omfatta en sammanslagning av Jönköpings regemente och Kalmar regemente till Jönköpings-Kalmar regemente. I Linköping sammanslogs de två livgrenadjärregementena till Livgrenadjärregementet. I Skåne kom de tre skånska kavalleriregementena sammanslås till Skånska kavalleriregementet. Från den 1 januari 1928 gällde den nya organisationen, där samtidigt ett antal nya förband och staber upprättades inom armén. Den stora skillnaden bland de kvarvarande infanteriregementena var att reducerades med en till två bataljoner från att tidigare bestått av tre bataljoner.
Avvecklade organisationsenheter Högre truppförband
I. arméfördelningen, Helsingborg II. arméfördelningen, Linköping III. arméfördelningen, Skövde IV. arméfördelningen, Stockholm V. arméfördelningen, Stockholm VI. arméfördelningen, Östersund Kavallerifördelningen, Helsingborg?
Infanteriet
Göta livgarde, Stockholm Karlskrona grenadjärregemente, Karlskrona Västmanlands regemente, Västerås Vaxholms grenadjärregemente, Vaxholm Gotlands infanteriregemente, Visby Första livgrenadjärregementet, Linköping Andra livgrenadjärregementet, Linköping Jönköpings regemente, Jönköping Kalmar regemente, Kalmar Västgöta regemente, Vänersborg
Kavalleriet
Livgardet till häst, Stockholm Livregementets dragoner, Stockholm Smålands husarregemente, Eksjö Skånska husarregementet, Helsingborg Skånska husarregementets detachement i Uppsala, Uppsala Skånska dragonregementet, Ystad Kronprinsens husarregemente, Malmö Norrbottens kavallerikår, Boden
Artilleriet Upplands artilleriregemente, Uppsala Smålands artilleriregemente, Jönköping Norrlands artilleriregementes detachement i Boden, Boden
Träng-, ingenjör- och intendenturtrupperna Västmanlands trängkår, Sala Östgöta trängkår, Linköping Norrlands ingenjörkår, Östersund Fjärde intendenturkompaniet, Sollefteå
Upprättade organisationsenheter
Omlokalisering/Omorganiseras Karlsborgs artillerikår omorganiseras och bildar, jämte de från ingenjörtrupperna överförda belysningsformationerna samt luftvärnsartilleriet, luftvärnsartilleriregementet Karlsborgs artilleriregemente. Positionsartilleriregementet i Stockholm omorganiseras, dess huvuddel, jämte de från ingenjörtrupperna överförda ballongformationerna, bildar Smålands arméartilleriregemente i Jönköping. Svea trängkår omlokaliseras till Linköping och övertar Östgöta trängkårs kasernetablissement. Flygkompaniet överförs till det nya flygvapnet, som bildar en självständigt försvarsgren. Stridsvagnsbataljonen och fästningsbataljonen vid Svea livgarde avskildes och bildade Göta livgarde.
Summering Arméfördelningarna reducerades från sex till fyra fördelningar. Kavalleriet reducerades från 50 till 12 kompanier. Infanteriet reducerades från 364 till 122 kompanier. Infanteriet reducerades i antal bataljoner, där den tredje bataljonen vid infanteriregementena upplöstes. Trängtrupperna reducerades från 18 till 12 kompanier. Ingenjörtrupperna reducerades från 32 till 22 kompanier. Intendenturkompanierna reducerades från fyra till tre kompanier. Två stridsvagnskompanier sattes upp vid Göta livgarde.
Ny organisation Infanteriet: 20 infanteriregemente, en infanterikår (på Gotland) och en stridsvagnsbataljon (ansluten till Svea livgarde). Regementena är av två olika typer: 12 regementen med normalorganisation och 8 regementen med begränsad organisation. Vid de regementen med normalorganisation organiseras under sommaren rekrytskolan för utbildningen av till linjetjänst uttagna värnpliktiga 6 "utbildningsenheter", därav 3 gevärskompanier, 1 kompani för värnpliktigt underbefäl och 2 kompanier för kulsprute- och granatkastarmanskap, signalister och pionjärer och under höst-(vår-)rekrytskolan, 2 gevärskompanier, samt erforderligt antal utbildningsenheter för underbefäl och fackmän. Vid regementen med begränsad organisation är under sommaren rekrytskolans utbildningen ordnad på endast 5 kompanier, vid Gotlands infanterikår på 4 kompanier vid Stridsvagnsbataljonen på 2 kompanier. Vid Svea livgarde och Kronobergs regemente tillkommer under sommaren rekrytskolan 3 kompanier för fästningstjänst samt vid det förra 1 (under övriga tider 2) kompanier för garnisonstjänst i Stockholm. Vid Norrbottens regemente organiseras de till skidlöpartjänst uttagne värnpliktige på 3 kompanier. Kavalleri: 3 regementen om 3 vanliga skvadroner och 1 teknisk skvadron och l regemente om 4 vanliga skvadroner (l förlagd till Boden) och l teknisk skvadron. Artilleri: 4 fältartilleriregemente om 6 (under repetitionsövningarna 9) batterier om 4 pjäser (fältkanoner, fälthaubitser och tunga haubitser, sammanförda enligt Norrbottens artillerikår, vardera med 2 batterier Arméartilleriregemente med l division med 3 15 cm. haubits- batt., l division med 2 10 cm. kanonbatteri och division med 2 21 cm. haubitsbatteri samt l ballongbatteri , Luftvärnsartilleriregemente med 4 luftvärnskanonbatterier och l strålkastarbatteri samt Bodens artilleriregemente. med 3 batterier om 2 fästningsartillerikompanier. Ingenjörtrupper: 2 fältingenjörkårer om 2 (resp. 3) fältingenjörkompanier, 2 (resp. 1) krigsbrokompanier, l fästningsingenjörkompani och 1 tygkompani. Fälttelegrafkâren: med 2 fälttelegraf-, 2 radio- och l tygkompani, Bodens ingenjörkår med l fält- ingenjör, l krigsbro-, l telegraf- och l tygkompani. Trängtrupper: 4 trängkårer om l träng-, l bil- och l sjukvårdskompani Intendenturtrupperna: 3 kompanier. Högre truppförband: Sverige indelas i fyra arméfördelningsområden med staber i Östersund, Helsingborg, Skövde och i Stockholm, samt Övre Norrlands trupper, Gotlands trupper samt Östra brigaden. I varje arméfördelning ingå fyra infanteriregementen, ett kavalleriregemente, ett artilleriregemente och en trängkår, vartill vissa truppförband ur artilleriet, ingenjör- och intendenturtrupperna. Angående de båda över- skjutande infanteriregemente är intet bestämd. Till Övre Norrlands trupper hänföras Norrbottens regemente och Västerbottens regemente, en skvadron ur Norrlands dragonregemente, Norrbottens artillerikår, Bodens artilleriregemente, Bodens ingenjörkår och Tredje intendenturkompaniet. Gotlands trupper utgöras av Gotlands infanterikår och Gotlands artillerikår. Östra brigaden utgörs av Livgrenadjärregementet, Jönköpings-Kalmar regemente Generalstaben: består av en chef och 53 generalstabsofficerare samt civil personal. Inspektörerna för infanteriet, kavalleriet, artilleriet och trängen kvarstod, men inspektören för de militära läroverken indrogs. Fortifikationen skulle utgöras av en chef, åtta stabsofficerare, ingenjörtrupperna och en del övrig personal.
Fredsstyrkan