Krogstastenen, med signum U 1125, är en runsten som står på sin ursprungliga plats i nordöstra delen av ett gravfält beläget i Krogsta omkring en kilometer norr om Tuna kyrka i Tuna socken, Uppland.
Stenen Runstenen som restes på 500-talet, ungefär då folkvandringstiden gick över i vendeltiden, är Upplands äldsta. Den är på båda sidorna ristad med urnordiska runor och har en kort, svårtolkad skrift. På ena sidan är en dödskalleliknande människofigur i adorant (tillbedjande) ställning med upplyfta armar. Den spöklika gestalten kan även vara skapad i ett avskräckande syfte. Runinskriften innehåller möjligen en lönnskrift.Rundata 2004, Signum U 1125 Materialet är granit och stenen har en triangelformad genomskärning. Höjden är 1,7 meter och bredden 1,3 meter vid basen. Runhöjden är cirka fjorton centimeter. Inskriften består av två rader, skrivna på fram- och baksidan med så kallade vänderunor, vilket innebär att de ska läsas baklänges.Fornnordiskt lexikon, sammanställt av Åke Ohlmarks 1983,
Inskriften Stenen har ristningar på båda sidor, där bara baksidan kunnat dechiffreras.
Framsida Baksida Text ᛗᚹᛊᛇᛖᛁᛃ ᛊᛇᚨᛁᚾᚨᛉUrnordiskamwsïeij-.sïainazRundata 2012, Signum U 1125Normaliserad ? stainaz(?)Nusvenska eventuellt lönnskrift Sten miniatyr|Stenens baksida.
Tolkningar
Inskriften är mycket svår att tolka. Mer eller mindre fantasifulla tolkningar har framförts. Sigurd Agrell (1937) och Åke Ohlmarks (1978) läste exempelvis Suainaʀ egʀ ʌ̵b ni(un), vilket de översatte till: "Sven vilar här. Stör ej hans griftero, ty skräck föds ur talet nio".Agrell, Sigurd, "Die Runen auf dem Stein von Krogstad", Mélanges linguistiques offerts à M. Holger Pedersen Acta Jutlandica. Aarsskrift for Aarhus Universitet, 9, (København 1937) s. 334-342.Ohlmarks, Åke, 100 svenska runinskrifter tolkade, kommenterade och delvis rekonstruerade (Stockholm 1978) Ottar Grønvik läste 1987 m(u)st(r)ij[an] stainaʀ vilket han översatte till "Abbotens (prästens) sten".Grønvik, Ottar, Fra Ågedal til Setre. Sentrale runeinnskrifter fra det 6. århundre. (Oslo, Bergen 1987) Huvuddelen av runologerna konstaterar däremot att den enda läsbara delen av inskriften är s(t)ainaz, med betydelsen "sten".Krause, Wolfgang, Die Sprache der urnordischen Runeninschriften (Heidelberg 1971)Antonsen, Elmer H., A Concise Grammar of the Older Runic Inscriptions (Tübingen 1975)Makaev, Énver Achmedovic, Jazyk drevnejsich runiceskich nadpisej. Lingvisticeskij i istoriko-filologiceskij analiz (Moskva 1965)Looijenga, Tineke, Texts and Contexts of the Oldest Runic Inscriptions (Leiden, Boston 2003)
Se även Alfabetisk lista över runinskrifter Lista över Upplands runinskrifter Sverige under folkvandringstiden Sverige under vendeltiden
Referenser
Samnordisk runtextdatabas, Rundata för windows 2.0. (Datum för runtextfilen 2004-09-17)
Noter
Kategori:Upplands runinskrifter Kategori:Urnordiska runinskrifter