miniatyr|höger|Ett kafferep utanför Sylstugan, 1898. Ett kafferep är ett socialt möte, ibland i samband med andra sammankomster som bröllop eller begravning, där det dricks kaffe och traditionellt äts sju sorters kakor. Förr var kafferep främst en social aktivitet för kvinnor. Fika kan delvis ses som en utveckling av kafferepet, liksom lattemammor, när föräldralediga kvinnor träffas på ett kafé och tar med sina barnvagnar.
Historia Kafferep förekom i någon form i slutet av 1700-talet. Inledningsvis rörde det sig om kvinnor i överklassen som umgicks i hemmet, repade sidenlappar till stoppning i kläder, drack kaffe och åt något bakverk. Under 1800-talet, när järnspisen kom och priset på socker sjönk blev det lättare att baka i hemmen och vanligare med kafferep även inom andra samhällsklasser. Kafferepet fyllde en viktig social funktion för hemmafruar. Kvinnornas samvaro i hemmet kunde uppfattas som ett hot mot en social ordning där mannen egentligen förväntades ha full kontroll. Kaffebjudningarna var även ett tillfälle då hushållen kunde visa upp sig. Kvinnorna på kafferep kallades ibland nedsättande för kaffemostrar, kaffekärringar, och ett nedsättande ord för kafferep var sladderlunch.
Kafferep fick sitt genomslag under 1930-talet, och var populärt även under 1940-talet. Populariteten avtog därefter i takt med att allt fler kvinnor började yrkesarbeta, för att efter år 2000 få en renässans. Kafferepet var en av få sociala aktiviteter som möjliggjorde att kvinnor träffades utan män och barn närvarande. Falstaff, fakir skaldade om kafferep: ”Kafferepet är en lina, där man hänger nästor sina.”
Det finns etikettregler som är kopplade till kafferepet. Att tacka nej till en sorts bakverk under kafferepet ansågs visa brist på bildning och uppfostran, men det kunde gå bra att ta med sig det som man inte orkade äta upp. Om prästen närvarade var det etikett att den började och att övriga fick vänta, men prästen skulle trugas och det kunde ta någon timme. Prästen kunde även få en egen finare duk under sitt kaffekoppskuvert, en så kallad prästaduk. Annars var det vanligtvis den äldsta kvinnan som började ta för sig. När kafferep blev vanligt i städerna var det istället den som hade högst yrkestitel eller utbildning som inledde. Det sägs att den ogifta författaren Selma Lagerlöf blev stoppad en gång när hon var på väg till kakbordet på ett kafferep i Värmland eftersom hennes meriter som Nobelpristagare och akademiledamot inte vägde lika tungt som en gift kvinna.
Under 2000-talet finns många olika åsikter om i vilken ordning bakverken ska ätas. Vissa håller stenhårt på traditionerna. I Norge är det vanligt att börja med tårtan. I USA är det vanligt att bara äta det som man tycker verkar gott och avstå från resten.
Traditionellt kafferep Under 1930-talets kafferep var det viktigt med en vacker spetsduk på bordet. Den låg ofta ovanpå en färgad underduk. På det kafferepet äts kaffebrödet i en förutbestämd ordning, till skillnad från kakbuffé där ordningen är valfri. Ätordningen bestäms av bakverkens konsistens, sötma och storlek. Den traditionella ätordningen är följande:
Vetebröd (bulle eller längd) Ljus sockerkaka Mörk sockerkaka Ljus, torr småkaka Mörk, torr småkaka Fylld småkaka Bakelse (ofta innehållande mandelmassa, alternativt en toscakaka) Därefter tårta (valfritt, för den som orkar)
Etymologi Ursprunget till efterledet -rep är oklart. Det kan vara en avledning av repa, som beskriver att deltagarna under mötet arbetade med att repa lappar till bindor med mera. Det kan också komma från repartisera ’dela på kostnaderna’, eftersom kafferepet ursprungligen var en sorts knytkalas.
Se även Syförening (även kallad syjunta)
Källor
Kategori:Kaffe Kategori:Evenemang