En bordell är en lokal där organiserad prostitutionsverksamhet bedrivs med mer än en prostituerad. Bordeller är vanligt förekommande i bland annat Nederländerna (se även De Wallen), Tyskland och flera andra centraleuropeiska länder där prostitution/sexarbete är legaliserat eller avkriminaliserat. Fenomenet förekommer även i många andra länder, trots förbud mot koppleri och sexhandel.
Verksamheten är samtidigt brottslig i länder där koppleri och annat främjande av prostitution är förbjudet. Detta inkluderar många länder i Europa (inklusive Sverige) och nästan hela USA. I många fall är gränserna flytande mellan laglig massage och olagliga handlingar, och bordeller kan vara i storlek från två sexarbetare som delar arbetslokal till "stormarknader" i stil med Pascha eller andra stora tyska bordeller med flera hundra ofta fast anknytna frilansare inom sexbranschen.
Verksamheten är starkt kontroversiell, liksom prostitution i övrigt, med flitiga ifrågasättanden kring sociala problem och dåliga arbetsvillkor. Att den mesta sexhandeln på en bordell sker med manliga köpare och kvinnliga säljare har använts som argument för att det är en ojämställd företeelse, där utnyttjande (av sårbara kvinnor) ofta sägs vara mer regel än undantag. Kopplingar till människohandel eller organiserad brottslighet är eller sägs vara vanligt förekommande, men verksamheten är svår att utreda med stor rörlighet och många inblandade migranter.
Etymologi och andra ord Ordet bordell kommer av franskans bordel, av fornfranska bordel "brädhus", "liten gård", diminutiv av borde "koja".
Ett annat, mindre formellt och numera nedvärderande ord för bordell är horhus. En eufemism är ordet glädjehus, på samma sätt som en prostituerad kvinna kan kallas "glädjeflicka". Ytterligare en eufemism är ordet tröstekvinna , ett begrepp som användes för de kvinnor som den kejserliga japanska armén tvingade att arbeta som sexslavar i arméns egna bordeller under andra världskriget.
Historik
Europa under medeltiden Under medeltiden tolererades bordellen som en del av samhällsstrukturen och en bättre lösning för tillfälligt sex än relationsmässig otro inom äktenskapet eller våldtäkt av jungfrur. Även för goda katoliker sågs bordellen som en plats att ge utlopp för manlig sexuell energi som annars kunnat riktas mot utnyttjande av eller övergrepp mot "ärbara" kvinnor.
Bordellkvarter var vanliga i de flesta större europeiska städer. I Florens ägdes den ledande familjen de Medici en del av stadens bordeller, och en specialdomstol – onesta – hanterade fall med dispyter mellan prostituerade och bordellägare.
Dåtida engelska hamnstäder som Southampton och Sandwich hade stora bordelldistrikt, medan situationen var lite annorlunda i London. Där var verksamheten olaglig i själva staden, vilket ledde till att bordeller växte upp i Bankside och Southwark utanför stadsmurarna. I dessa områden var sexhandeln runt år 1500 den viktigaste näringsgrenen, och den både tolererades och reglerades av lokala myndigheter.
På den europeiska kontinenten var kommunalägda eller kommunalt reglerade bordeller en vanlig syn under medeltiden, då licensen att driva bordell ofta såldes av kommunen till högstbjudande. Sådana bordellkontrakt finns i stadsarkiven för städer som Strasbourg (1469), München (1433), Sevilla (1469) och Toulouse (1296). Bordellägaren hade rätt att debiterade de prostituerade för mat och logi, medan staden instiftade ett reglemente kring arbetstid och klientel. De flesta städerna föreskrev att bordellen skulle hållas stängd under religiösa högtider, liksom att präster, judar och gifta män portförbjöds. Staden kunde också bötfälla prostituerade som försökte inleda längre relationer med en viss kund.
Organiserad verksamhet Den licensbaserade medeltida bordellkulturen i Centraleuropa var tolererad och reglerad. Däremot var verksamheten inte väl sedd, och ryktet försämrades under senmedeltiden. Vittnesmål finns från 1471 om hårda arbetsvillkor för de prostituerade på en bordell i sydtyska Nördlingen.
Bordeller har historiskt sett varit en vanlig och ofta praktisk organisering av handel med sexuella tjänster. Salooner i västerns USA var i många fall kombinerade med bordeller, och ofta var bordellen huvudsyftet med affärsverksamheten. I präriestaternas bordeller i slutet av 1800-talet kunde fotsida förkläden vara påbjudet, för att inte visa på den tiden sexualiserade nakna vrister.
Historiskt har bordellen kunnat erbjuda en ofta relativt trygg arbetsmiljö, med säkerhetspersonal/vakter anställda för att upprätthålla ordningen i en miljö där förtäring av alkohol och sexuell lössläppthet kunde leda till konflikter mellan säljare och köpare. Även i nyare tid, i en del länder där bordeller fortfarande är en vanlig företeelse, har bordellen ofta beskrivits som en tryggare plats än den som gatuprostitutionen erbjuder.
Senare sekler
När medeltiden ledde över till renässansen i Centraleuropa skedde exempelvis nya religiösa påbud i Tyskland till stängning av bordeller (och en motsvarande ökning av gatuprostitutionen). Martin Luther såg prostituerade som "mordiska". Senare har lagar mot koppleri i en mängd länder lett till stängningar av bordeller. Så sent på under första världskriget bedrev hälsoinspektören och sexualupplysaren Ettie Rout en både rosad och högst kontroversiell (i Frankrike där hon verkade respektive i Nya Zeeland där hon växt upp) verksamhet för att rekommendera säkert sex vid soldaternas besök på franska bordeller. I Routs fall anses hennes rekommendationer ha minskat förekomsten av könssjukdomar bland soldaterna.
Forskning i Kambodja har beskrivit hur närvaron av bordellägare eller motsvarande kan ge en mindre osäker arbetsmiljö än gatuprostitutionen. Detta gäller även i förhållande till polisen, som i landet ofta tar emot mutor – prostitution är olagligt i Kambodja – för att en längre rättsprocess kan undvikas.
Teknisk utveckling Stordrift inom sexbranschen förekommer bland annat i Tyskland, där "stormarknader" med flera hundra sexarbetare förekommer. En annan typ av stordrift har under internetåldern etablerats via utvecklingen av virtuella sexuella tjänster, där webbkameramodeller kan presentera sexuella scenerier till en betalande kund på andra sidan internet. Denna "industriella" verksamhet har blivit vanlig i Colombia, ett land där webbkamera, internet och privat arbetsrum ofta är dyra eller svåråtkomliga. Verksamheten har flera gånger kritiserats för bristande arbetsvillkor.
På 2000-talet har fenomenet cyberbordell introducerats på vissa ställen. Det är bordeller där kunden kan hyra rum samt en sexdocka och VR-glasögon.
Utbredning och laglighet 450px|miniatyr|Karta över prostitutionens laglighet internationellt. Bordeller är lagliga i områden med grön färg. Efterlevnaden av lagarna varierar högst avsevärt.
Bordellverksamhet förekommer i många länder, kanske främst i länder där prostitutionen i sig är laglig. I många länder verkar prostituerade i en gråzon, där verksamheten tolereras men motarbetas av myndigheter som vill stävja de sociala problem (drogmissbruk, otrohet, människohandel) som ofta förknippas med prostitution. Detta innebär att aktiviteter som främjar prostitution ofta är olagliga (inklusive hallickar, marknadsföring av prostitution och uthyrning av lokaler för prostitution). Så är fallet bland annat i Sverige.
Afrika I Tunisen har både prostitution och koppleri varit lagligt sedan tiden som fransk koloni, men efter 2011 års tunisiska revolution har bordeller i stor mängd plundrats av islamister som motsätter sig verksamheten.
Även i den tidigare franska kolonin Senegal är prostitution och koppleri lagligt, men kräver registrering.
Kopplerilagarna i Eritrea har ändrats på senare år, så sannolikt är bordellverksamhet olagligt anno 2021.
Asien
Koppleri är lagligt i Turkiet. I landet är bordeller lagliga, men de kräver statlig registrering.
I Libanon är både prostitution och koppleri lagligt, men inga nya licenser har utfärdats sedan 1970-talet (sedan före inbördeskriget).
I Bangladesh är koppleri i princip olagligt, men cirka 4 000 registrerade prostituerade i landet kan få utföra sitt arbete i något som liknar bordeller.
I både Indien och Thailand är bordeller vanliga i vissa områden i städerna, även om inget av länderna tillåter organiserat koppleri. Båda länderna har problem med korruption, där enskilda poliser eller myndigheten som sådan kan utnyttja situationen genom att skaffa sig extra inkomster från verksamma i branschen. I Thailand har turisttäta orter som Bangkok och Pattaya många massagesalonger där massagen för en extra summa kan inkludera sexuella tjänster. Verksamheten i bland annat Bangkok har förknippats med hög och olaglig vattenkonsumtion på en nivå som möjligen riskerar att underminera stadens fysiska grund. Landets sexarbetare anses sedan aidsepidemin i större utsträckning ha övergått till att arbeta fristående, utan direkta kopplingar till reguljära bordeller.
Verksamheten har fram tills nyligen varit laglig i Taiwan, men successivt har tillstånden dragits in och 2019 stängdes landets sista bordell.
Europa thumb|En bordell i Tjeckien, 2003. Bordeller är olagliga i landet men trots detta vanligt förekommande. I Europa är bordeller lagliga i bland annat Tyskland, Nederländerna, Schweiz, Österrike, Ungern, Grekland och Lettland. Bordeller är en vanlig syn i delar av Tjeckien, trots att koppleri är olagligt i landet. Tjeckien omges till större delen av länder där bordeller är lagliga (Tyskland och Österrike).
Tyskland, där prostitutionen är laglig och reglerad sedan 2002, omnämns ibland som "Europas bordell". Verksamheten drar till sig prostituerade från andra europeiska länder, och två tredjedelar av de prostituterade i landet uppskattades 2013 av utländskt ursprung. 2021 beräknades 80 procent av de 24 000 registrerade prostituerade i landet vara från andra delar av Europa – ofta Rumänien, Bulgarien eller Ungern. 2016 gjordes en hårdare reglering av branschen, men förslag att förbjuda sexköp (enligt den svenska modellen kring prostitution) hade då endast tydligt stöd från konservativa delar av det politiska systemet. Problemet med människohandel inom den organiserade sexhandeln på bordell anses ibland vara mycket stort, men detta bygger i regel på lösa uppskattningar.
I landet har startats några av Europas största bordeller, inklusive Paradise i Stuttgart (del av en kedja med fem bordeller) och Pascha i Köln. Pascha, inhyst i ett 12-våningshus, tvingades dock 2020 i konkurs på grund av de långvariga covid-19-restriktioner som gjorde verksamheten omöjlig. Våren 2022 öppnade verksamheten igen, efter ett ägarbyte och renovering av fastigheten.
Kanada och USA
I Kanada är prostitution lagligt, men olika kringverksamheter runt prostitution – inklusive sådana som är förutsättning för prostitution – är förbjudna. Detta inkluderar koppleri och sexköp, i ett land som 2014 övergick till den svenska modellen kring prostitution.
Nevada I nästan hela USA är både prostitution och koppleri olagliga verksamheter. Gatuprostitution förekommer trots detta i åtminstone större städer. I vissa countyn i Nevada är dock koppleri lagligt, och i områdena runt Las Vegas arbetade anno 2014 cirka 500 kvinnor som prostituerade på knappt 30 bordeller.
För den prostituerade anses ofta bordellverksamhet säkrare än gatuprostition. En undersökning i Nevada 2014 antydde att 84 procent av de prostituerade på bordellerna i delstaten kände sig trygga på arbetet. På bordellen finns ägare och andra prostituerade nära, ifall problem skulle uppstå. Genom att hyra in sig på en bordell kan en del prostituerade göra sig fria från uttnyttjande av hallickar. Genomförda tester mot könssjukdomar är obligatoriskt innan en bordell i delstaten kan acceptera en ny prostituerad.
I delstaten drygar strippor och porrfilmsskådespelare ibland ut sina inkomster genom att arbeta som prostituerade.
Övriga USA