Kristendomens historia i Kina till år 1500 är historien om kristen mission och kristen närvaro i Kina, en historia som spänner över en längre period än för många europeiska länder. I långa tider efter sin första ankomst till Kina har kyrka och mission sannolikt varit helt frånvarande, antingen genom assimilering eller på grund av förföljelse, men den har efterlämnat spår i form av byggnader, skrifter och berättelser.
Det har länge florerat legender om en mycket tidig kristen närvaro i Kina, redan i apostolisk tid eller strax därefter. Inga handfasta bevis finns och forskarna har vanligtvis avvisat möjligheten. Nya fynd har dock tillfört pusselbitar som gör att det inte längre är lika lätt att avfärda möjligheten av kristen närvaro i Handynastins Kina. Handelsvägarna till Kina var etablerade och sträckte sig västerut till områden dit kristendomen snabbt spridit sig.
På 1600-talet fann man en stele med fylliga beskrivningar av hur österns assyriska kyrka, mestadels genom persiska köpmän, etablerade sig i riket under Tangdynastin, på 600-talet, och att det upprättades stift för dem. Denna kristna kyrka blomstrade, men mest bland icke-kineser. Den utsattes för flera förföljelser, på 800-talet i sådan utsträckning att de kristna grupperingarna antagligen förintades inom loppet av några få generationer.
Något tidigare var stora delar av det som i dag är det västliga och centrala Tibet kristet område. Antagligen var Lhasa biskopssäte. De sista resterna av denna kristna närvaro kan ha bestått till in på 1200-talet.
I områdena norr och nordväst om Kina blev mongoliska stammar samlade till ett stort gemensamt rike under Djingis khan och startade sina erövringståg. Bland dessa mongoler, och i khanens hov och familj, fanns kristna av olika ursprung. Det fanns stammar i mongolernas allians av stäppfolk som var övervägande kristna och när mongolerna erövrade Kina på 1200-talet och grundade Yuandynastin upprättades ärkestift och stift runt om i Kina.
De första kristna i Kina De första kristna i det egentliga Kina Ingen vet säkert när de första kristna kom till Kina. Med tanke på kristendomens tidiga tillväxt i västra Asien och hur handelsvägarna gick finns det inget hinder för att det kan ha skett riktigt tidigt. Den tradition som talar om en missionsresa till Kina av självaste aposteln Tomas förefaller dock härstamma från ett syrisk-malabariskt breviarium från 1200-talet.A.B. Duvigneau, C.M.: «S. Thomas a-t-il porté 'Évangile jusqu'en Chine?», i Bulletin catholique de Pekin, juni-oktober 1936, referensen är hämtad från bokmålsversionen av denna artikel och inte kontrollerad Den helige Tomas skall ha rest till Kina, omvänt några till kristendomen och sedan återvänt till Meliapore där han led martyrdöden. Det finns inga bevis för att aposteln företog en sådan resa.
miniatyr|Han-Kina på 100-talet. Tomasberättelsen lägger tiden för kristendomens första ankomst till Kina till samma tid som, enligt några omstridda källor, en kejsare av den sena Handynastin år 67 tog emot de första buddhistiska missionärerna från Indien. I så fall gjorde mahayanabuddhismen och kristendomen entré samtidigt. Historikerna har sedan länge avfärdat detta som en legend utan grund, och det är alltjämt den dominerande synen. Argumenten har dock bytts ut. Tidigare avvisades möjligheten att Tomas skulle ha kunnat nå Kina utifrån att man menade att det vid den tiden ännu inte fanns några kommunikationsvägar dit från Mellanöstern. Professor Xie Bizhen vid Teacher's University of Fujian i Fuzhou påpekar dock att sådana resvägar existerade under det första århundradet, så den grunden för avvisande har fallit.Gianni Criveller: «Christianity's First Arrival in China» , i Tripod, vol. 21, nr. 123, Winter 2001 (Hong Kong: Holy Spirit Study Center). Webbplatsen besöktes 15 mars 2007 av en författare till artikeln på no:
Oavsett om aposteln Tomas nådde Kina eller ej kan möjligheten att andra kristna gjorde det redan under första århundradet inte avvisas. Detta är spekulationer som har fått ny näring bland annat från professor Wang Wei-fan i artiklar från 2001 och 2003, där han hänvisar bland annat till fynd av ett gammalt kors som kan härstamma från åren strax efter den sena Han-tiden (år 25–220) och till gravinskriptioner från år 86, bevarade i konstmuseet i Xuzhou i Jiangsu.Wang Wei-fan: Tombstone Carvings from AD 86: Did Christianity Reach China In the First Century? , i China News Update, januari 2003, Webbplatsen besöktes 10 februari 2007 av en författare till artikeln på no:
Någon gång mellan år 100 och 220 blev en mandarin begravd i en gravkammare i Xuzhou som återfanns 1954. Väggarna i gravkammaren var dekorerade med bilder av livet före och efter döden, vilket var vanligt under Handynastin. Men en historiker lade nyligen (2005 eller något tidigare) märke till att en panel visar ett par med ett barn som låg i något som skulle kunna vara en krubba, tre besökare som bar på gåvor, samt mördare som närmade sig från ett annat håll. En annan panel visar en kvinna som plockar frukt från ett träd och blir biten av en orm. Där finns också fyra fiskare som kastar ut sitt nät. Kanske är detta spår efter en kristen mission. Ett av de tre motiven skulle kunna vara judiskt, men knappast alla tre.Renbin Ribao (Folkets Dagblad, Peking), 22 december 2005, s. 7, referensen är hämtad från bokmålsversionen av denna artikel och inte kontrollerad
Arnobius den äldre (död 330) talar i sin apologi Disputationes adversus gentes (cirka 303) om missionsarbete bland "sererna", men det framgår inte vilka de var eller var de bodde. Enligt den nestorianske biskopen Ebedjesus (1200-talet) fanns en tradition i den syriska kyrkan som sade att Archaeus, ärkebiskop av Seleukia, hade upprättat ett metropolitsäte i Kina år 411, vilket i så fall implicerar en kristen närvaro i landet innan den tidpunkten. De munkar som 511 medförde silkesmaskar till Konstantinopel från sina kloster har hävdats komma från Kina, men det är troligare att de kom från Persien, Turkestan eller Sri Lanka.
Mer säkert är att manikeismen, en icke-kristen sekt med många kännetecken hämtade från kristendomen, nådde Kina mycket tidigt. Karakteristiskt manikeistiska drag förefaller finnas i beskrivningen av gamla sekter i kustprovinsen Fujian.Giuseppe Messina: Cristianesimo, buddhismo, manicheismo nell'Asia antica, i Artibus Asiae, vol. 10, Nr. 4 (1947), Rom, referensen är hämtad från bokmålsversionen av denna artikel och inte kontrollerad
De första kristna i det gamla Tibet miniatyr|Heftaliternas utbredningsområde. Det moderna Kinas gränser gör det naturligt att nämna Tibet. Det är sannolikt att nestoriansk kristendom nådde Tibet, som var större än dagens Tibet, omkring år 549. Det var då heftaliterna (de vita hunnerna), en fruktad centralasiatisk nomadisk folkstam, konverterade till kristendomen. Man vet inte hur detta gick till, med det sändes en biskop till dem från Bagdad och de förblev kristna i århundraden. I övrigt var Tibet shamanistiskt på den tiden; buddhismen gjorde inte sitt intåg förrän mot slutet av 700-talet, och förblev flera hundra år en religion endast för elitklasserna. Det fanns en stark kyrka i Tibet på 700-talet, patriark Timoteus I (727–823), överhuvud för den nestorianska kyrkan, skrev från Bagdad cirka år 794 om nödvändigheten av att utnämna ännu en biskop till Tibet. Tidigare (782) hade han beskrivit tibetanerna som en av kyrkans mer betydande gemenskaper. Biskopsstolen antas ha stått i Lhasa, och var sannolikt verksam så sent som på 1200-talet, då buddhismen bredde ut sig bland de breda folklagren. Kors och kristna inskriptioner har hittats kring Ladakh som då var en del av Tibet.Gianni Criveller: Christianity's First Arrival in China , i Tripod, vol. 21, nr. 123, vintern 2001 (Hong Kong: Holy Spirit Study Center); med hänvisning till Martin Palmers forskning. Webbplatsen besöktes 15 mars 2007 av en författare till artikeln på no:
Arameisk mission under Tangdynastin (618–907) Nestorianerna är de syrianska anhängarna till Nestoriusläran, den grekiske patriarken som anammade tvånatursläran/dyofysitism "Jesus är Jesus, Gud är Gud", på 300-talet. Nestorius uteslöts när hans kätterska lära togs upp på kyrkomötet i Efesos år 431 och därefter landförvisades han. Efter 43 år antog hans anhängare den nestorianska läran. Detta skedde i en synod i Seleukia-Ktesifon vid nedre Tigris i Mesoptamien år 484. Under 1830- och 40-talet kom den engelske arkeologen Henry Layard till de trakterna i Mesopotamien där syrianska nestorianer bodde. Syftet med hans resor var att hitta fynd till de utdöda gamla assyrierna. Sir Henry Layards utgrävningar i Irak under sent 1800-tal. Den Nestorianska gruppen (en utbrytning ur Syrisk-Ortodoxa Kyrkan) antog då benämningen assyrier i hopp om att kunna utvinna mark som enligt arkeologiska fynd tillhört de forna och utdöda assyrierna. Nestorianernas intåg miniatyr|Tangdynastin (gult) och dess vasaller (beige) cirka år 660. Med nestorianerna kommer vi in i den historia om vilken vi besitter säker kunskap. Tangdynastins främste kejsare var den store Tang Taizong (627–649), som förenade hela det civiliserade Östasien inklusive stora delar av Centralasien och norra Indien, men inte Japan, under sitt styre. Kina fick aktiva handelsförbindelser med Persien och därmed även Mesopotamien och andra delar av Mellanöstern.
Det råder inget tvivel om att det var vid den här tiden som judarna kom till Kina – den lilla grupp judar som än i dag (2006) finns i Kaifeng i Henan härstammar från den invandringen. Muslimerna kom inte långt efter. Det är också troligt att det redan fanns en del utländska nestorianerna handelsmän i Chang'an (Xi'ans gamla namn). Det kan också verka sannolikt att det fanns små nestorianerna grupper i andra större städer, som Kaifeng. De fanns där i alla fall innan biskop Alopen for till Kina för att organisera själavården bland dem.
Alopen är den förste Arameiska missionären till Kina som man med säkerhet kan säga något om. Emellertid finns det också indikationer på att nestorianerna kanske något tidigare hade försökt sig på mission sjövägen. Helt säkert kom de till dagens Sri Lanka, men möjligen också till Java, Malackahalvön och upp till Kinas sydkust.Stephen B. Bevans, S.V.D. och Roger P. Schroeder, S.V.D.: Constants in Context: A Theology of Mission for Today, Orbis Books, Maryknoll (New York) 2005, s. 104, referensen är hämtad från bokmålsversionen av denna artikel och inte kontrolleradDale T. Ivin och Scott W. Sunquist: History of the World Christian Movement, band I, Earliest Christianity to 1453, Maryknoll NT: Orbis Books, 2001, s. 310, referensen är hämtad från bokmålsversionen av denna artikel och inte kontrollerad
Den nestorianska stelen Den nestorianska stelen återfanns i eller i närheten av Xi'an 1623. Den är en stele som restes i Tangrikets huvudstad år 781. Den redogör på ett trovärdigt och detaljerat sätt för hur den nestorianerna grenen av kristendomen kom till Kina med biskop Alopen och hur den blev välvilligt mottagen av kejsaren år 635, spred sig och presenterade sin lära, vilken stelen kallar den lysande (alternativt strålande) religionen. Alopen kom inte plötsligt eller oväntat; kejsaren kände till hans ankomst och sände en eskort som mötte honom och förde honom till huvudstaden.
Alopens verksamhet, kyrkans tillväxt