Södermanlands regemente (I 10) var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1634–1942 och 1957–1963. Förbandsledningen var från 1921 förlagd i Strängnäs garnison i Strängnäs.Braunstein (2003), s. 171-174Kjellander (2003), s. 315Holmberg (1993), s. 11 1693–1877 fanns överstebostället på Dagöholm i Lerbo socken, på 1660-talet fanns det i Vida i Bergshammars socken.
Historik Södermanlands regemente härstammar från de fänikor som på 1500-talet sattes upp i Södermanland. Den ena Södermanlandsfänikan deltog i erövrandet av Nyköpingshus från danskarna 1521. Den andra fänikan från norra Södermanland deltog i erövringen av Västerås och Tynnelsö slott. Senare fanns tre Södermanlandsfänikor - Nyköpings, Gripsholms och Rekarne fänikor. Fänikorna inom Hertig Karls och senare hertig Karl Filips som omfattade större delen Södermanland, Närke och Värmland kom huvudsakligen att skrivas ut tillsammans, fördelade på landskapsvisa fänikor som förenades i ett landskapsregemente som vanligen kallades Södermanlands storregemente. Indelningen visade sig dock otyplig, och 1624–1627 var uppdelades regementet i två. Alexander Leslie, som tidigare varit storregementschef blev chef över Närke-Värmlands regemente medan överstelöjtnanten vid storregementet Erik Ryning blev regementschef vid Södermanlands regemente.Kungl Södermanlands regemente under 350 år Red. Henricson & Ohlsson s. 15. I 1634 års regeringsform fastställdes den svenska regementetsindelningen, där det angavs att armén skulle bestå av 28 regementen till häst och fot, med fördelningen av åtta till häst och 20 till fot. De indelta och roterande regementena namngavs efter län eller landskap, medan de värvade regementena uppkallades efter sin chef. Regeringsformen angav Södermanlands regemente som det fjärde i ordningen. Dock blev det ett nummer som aldrig användes, annat än för att ange regementets plats, enligt den då gällande rangordning.Björkenstam (1994), s. 10-11 Södermanlands regemente ansågs som landets äldsta regemente (Svea livgarde ej medräknat, som verkade mer som en livvakt till konungen och huvudstaden).
Södermanlands regemente svar tänkt att bestå av åtta kompanier som kunde delas i två skvadroner om vardera fyra kompanier. För att snabbt kunna sätta upp nya förband kom regementet i praktiken under de första åren vanligen bestå av fler kompanier. Så skedde bland annat 1633, då av de fyra kompanier av regementet som sänts till Tyskland, tre sändes tillbaka till Sverige, medan ett blev kvar i Magdeburg. Samtidigt uppsattes ett nytt kompani i Sverige. Kompaniet i Magdeburg hade 1636 försvagats så pass att det då upplöstes, och regementet hade sedan åter åtta kompanier. I samband med att en skvadron av regementet sändes till Pommern 1642 uppsattes dock ytterligare två kompanier, och regementet hade då tio kompanier. 1643 tillkom ytterligare ett och 1644–1645 ytterligare två, så att regementet hade tretton kompanier. De försvagades efterhand genom förluster och slogs samman, och 1647 var man nere på nio kompanier. Under utskrivningarna i samband med Karl X Gustavs krig ökade antalet kompanier åter till tretton, och kom därefter att växla, men minskade under 1660-talet och 1670-talet och var från 1680 åtta.Kungl Södermanlands regemente under 350 år Red. Henricson & Ohlsson s. 21.
Regementet och dess föregångare hade under 1620-talet deltagit i striderna mot Polen i Livland och Preussen. När Trettioåriga kriget startade hölls regementet först kvar hemma i Sverige. 1631 skickades dock en skvadron av regementet till Stettin för att ingå i garnisonen där. Skvadronen ingick senare i Johan Banérs armé men sändes 1633 tillbaka till Sverige. 1634 var Södermanlands regemente i Sverige och eskorterade i juni Gustav II Adolfs lik då det fördes från Nyköping till Stockholm. Regementet paraderade även vid begravningen i Stockholm. Under resten av Trettioåriga kriget hölls regementet främst i garnisonstjänst i Sverige och Pommern. Med utbrottet av Torstensonska kriget deltog regementet i fälttågen i västra och södra Sverige 1644–1645. Under Trettioåriga krigets slutskede deltog regementet i fälttåget i Böhmen och belägringen av Prag.Kungl Södermanlands regemente under 350 år Red. Henricson & Ohlsson s. 403.
Inför Karl X Gustavs polska krig överfördes fyra kompanier av Södermanlands regemente till Vorpommern våren 1655. Ytterligare sex kompanier om runt 600 soldater sändes i juli över Östersjön till Stettin, där de förenades med de tidigare överförda trupperna. Av regementet, som kommenderades av Johan von Vietinghoff med Krister Svinhufvud som överstelöjtnant och Nils Hufvudfelt som major, lämnades två kompanier i garnison i Stettin medan de övriga åtta kompanierna om sammanlagt 736 man följde Gustaf Otto Stenbock under hans inmarsch i Polen. Regementet återsamlades i Warszawa, som intogs utan större motstånd. Medan Karl X Gustav tågade iväg med huvudarmén, gick Stenbock med sina trupper för att krossa ett masuriskt adeluppbåd som lägrade sig mitt emot Nowodwor vid Bug. I slaget vid Nowy Dwór som följde 20 september blev regementets elddop under kriget. I oktober förenades de båda svenska arméerna, en rulla från november visar att Södermanlands regemente då förlorat 50 man i stupade och saknade. Våren 1656 låg regementet förlagt i Thorn. Här hölls en mönstring som visade att regementet då bestod av 660 man. Ytterligare 98 man låg i garnison i Stettin. I april avgick von Vietinghoff som regementschef och Krister Svinhufvud blev ny chef. Major Berndt Sanitz från Skaraborgs regemente blev överstelöjtnant. Under Svinhufvuds befäl deltog fyra kompanier av regementet i Tredagarsslaget vid Warszawa. Regementet led där svåra förluster, men några exakta siffror för just Södermanlands regemente finns inte. I en rulla i december 1656 sägs 156 soldater ha stupat och två blivit tillfångatagna. I februari 1657 sändes Svinhufvud hem till Sverige för att leda nyutskrivningarna vid rgementet. Sanitz tog befälet över fältregementet. Major Hufvudfelt dog samma år i Elbing och efterträddes av Mattias Wigel.Kungl Södermanlands regemente under 350 år Red. Henricson & Ohlsson s. 405-407.
Då Karl X Gustavs första danska krig bröt ut kom de båda regementen ur Södermanlands regemente som legat förlagda i Stettin att följa huvudarmén under Karl X Gustav genom Hinterpommern och Mecklenburg, inbrytningen i Holstein i juli och inmarchen i Jylland. De kom sedan ingå i den häravdelning under Carl Gustaf Wrangel som ledde befrielsen av Bremen från danska trupper. De förenade sig sedan med huvudarmén, och deltog i stormningen av Frederiksodde i oktober 1657. I början av januari 1658 mönstrades Södermanlands regemente som då befann sig i Frederiksodde, och anges då bestå av 366 man om 8 kompanier. Tåget över Bält finns med som segernamn på regementets fanor. Trots det finns det inga belägg på att regementet deltog i marschen över isen. 1892 års fankommitté ansåg dock att anse det som trolig att regementet deltog. Nästa rulla över regementet gjordes 13 april 1658 i Anklam, då var större delen av soldaterna förlagda på olika platser i Svenska Pommern.Kungl Södermanlands regemente under 350 år Red. Henricson & Ohlsson s. 412–413.
Södermanlands regemente hade mobiliserats redan hösten 1699 och efter marsch till Karlskrona överskeppats och förlagts i kvarter i Pommern, och befann sig där vid utbrottet av Stora nordiska kriget. Sommaren 1702 deltog regementet i Nils Gyllenstiernas infall i Polen och deltog i flera av striderna mot de sachsiska trupperna här. Bland annat deltog man i slaget vid Fraustadt, där premiärkaptenen Lorentz Magnus Didron, två fältväblar, en rustmästare, sex korpraler och en hautboist stupade. Det finns ingen dokumentation av hur många av regementets soldater som stupade.Kungl Södermanlands regemente under 350 år Red. Henricson & Ohlsson s. 407-412.