miniatyr|Friedrich Wilhelm von Berg bärande sin briljanterade kraschan för Serafimerorden.

Friedrich Wilhelm Rembert von Berg, född 27 maj 1794 i Angesten i Livland (nuvarande Estland), död 18 januari 1874 i S:t Petersburg, var en balttysk militär och ämbetsman i rysk tjänst, greve och fältmarskalk 1866. Han tjänstgjorde som Finlands generalguvernör 1855–1861 och därefter som ståthållare i Polen från 1863 till sin död 1874. Berg gjorde en lång militär karriär i rysk tjänst och deltog bland annat i fälttågen mot Napoleon, i turkiska kriget 1828–1829, i kuvandet av polska upproret 1830–1831, i det ungerska fälttåget 1849 samt i nedslåendet av polska upproret 1863.

Bergs föräldrar var Fredrik Georg von Berg och Gertrud Wilhelmina von Ermes. Han var gift med grevinnan Leopoldine Cigona.

Militär karriär Efter två års studier vid universitetet i Dorpat inträdde Berg i den ryska armén 1812, endast 18 år gammal, och deltog i fälttåget mot Napoleon I 1812–1814. 1820 blev han överste. Åren 1822–1824 ledde han militärexpeditioner mot kirgiserna och ritade kartor över stäppområdet, vilka sedermera användes i turkiska kriget. 1828 befordrades han till generalmajor. Han deltog i turkiska fälttåget 1828–1829, i kuvandet av polska upproret 1830–1831, blev 1831 generallöjtnant och 1843 general. I Polen, där han verkade som generalkvartermästare efter 1831, fortsatte han sitt topografiska arbete parallellt med diplomatiska uppdrag. Han deltog även i ungerska fälttåget 1849, som belöning för vilket han upphöjdes till österrikisk greve.

Berg hade flera viktiga diplomatiska uppdrag 1846–1849 bland annat i Wien och Berlin. 1852 utnämndes han till medlem av den ryska rikskonseljen, och 1854 till militärgeneralguvernör i Reval och befälhavare för de ryska trupperna i Estland.

Generalguvernör i Finland År 1855 utsågs Berg till generalguvernör i Finland under de politiskt oroliga åren. Under Krimkriget drog han samman de trupper som stod till förfogande till försvar av de tre största städerna Helsingfors, Åbo och Viborg. Att huvudstaden förblev intakt hade även politisk betydelse, eftersom ett misslyckat försvar hade kunnat vrida finländska opinioner till förmån för skandinavismen och västmakterna.

Berg residerade i Helsingfors i stället för i Sankt Petersburg som hans företrädare. Hans inblandning även i mindre regeringsfrågor väckte motstånd i storfurstendömets politiska maktelit vilken på grund av frånvaron av en aktiv generalguvernör vant sig vid en viss självständighet inom förvaltningen.

Berg genomförde en del reformer inom näringslivet. Han var ordförande i kommunikationskommittén 1856, och den industri- och bergskommitté som han sammankallade genomförde en utredning om det finländska näringslivets behov och utvecklingsvillkor – utredningen kom att ligga till grund för senare reformer. Berg tog även försiktiga steg för att befordra det finska språkets likställighet med det svenska språket: den officiella tidningen Suomen Julkisia Sanomia började ges ut 1857 med senatens stöd, ett påbud 1858 föreskrev att sockenstämmoprotokoll i regel skulle föras på det språk som användes vid gudstjänsterna på samma ort, och studenter fick använda finska i akademiska avhandlingar. På Bergs förslag inrättades också en lärartjänst i tyska vid lyceet i Viborg.

Eftersom Berg bekämpade skandinavismen och upprätthöll en sträng censur blev han särskilt impopulär bland studenterna vid Kejserliga Alexanders-universitetet. Berg var övertygad om att universitetet fostrade liberala klickar och utgjorde en härd för politiska konspirationer; några aktiva studenter relegerades, och 1857 föreslog han att universitetet fakultetsvis skulle ombildas till en rad separata högskolor med säte i olika städer i landet. Under hans ämbetstid utnämndes också Johan Vilhelm Snellman till professor 1856 och 1850 års språkförordning avskaffades 1860. Berg upphöjdes 1856 i finskt grevligt stånd.

I lantdagsfrågan upprätthöll Berg en sträng censur, eftersom han trodde sig kunna påverka kejsaren att sammankalla lantdagen bättre om saken inte diskuterades offentligt. Beslutet att tillsätta den så kallade andra kommittén för finska ärenden 1857 fattades utan hans vetskap – ministerstatssekreteraren Alexander Armfelt och hans adjoint Emil Stjernvall-Walleen hade berett ärendet i hemlighet. Även det ständerutskott som 1859 tillsattes för att bereda lantdagsfrågor tillsattes utan Bergs medverkan. Konflikten med Armfelt fördjupades, och frågan om januariutskottets tillsättande blev den sista droppen: Bergs krav att kejsaren skulle annullera beslutet avslogs. Berg begärde och beviljades avsked i november 1861.

Ståthållare i Polen År 1863 utnämndes Berg till ståthållare och överbefälhavare i Polen, där han nedslog det polska upproret samma år. Han kvarstod på posten fram till sin död 1874.

Utmärkelser

Referenser Noter

Övriga källor Svensk uppslagsbok. Malmö 1939 Gernandts konversationslexikon, Stockholm 1895

Kategori:Födda 1794 Kategori:Balttyskar Kategori:Ryska generaler Kategori:Generalguvernörer Kategori:Finlands historia under ryska tiden Kategori:Ryska grevar under 1800-talet Kategori:Avlidna 1874 Kategori:Män Kategori:Personer från Livland Kategori:Mottagare av Serafimerorden Kategori:Riddare och kommendör av Kungl. Maj:ts Orden Kategori:Mottagare av Sankt Annas ordens första klass Kategori:Mottagare av Sankt Annas ordens fjärde klass Kategori:Mottagare av Ryska Vita örnens orden Kategori:Mottagare av Sankt Vladimirs orden Kategori:Mottagare av Sankt Andreas orden Kategori:Mottagare av Sankt Georgsorden Kategori:Mottagare av Sankt Annas ordens tredje klass Kategori:Mottagare av Röda örns ordens första klass Kategori:Mottagare av Preussiska Svarta örns orden Kategori:Mottagare av Pour le Mérite Kategori:Mottagare av Sankt Stefansorden Kategori:Mottagare av Nederländska Lejonorden Kategori:Mottagare av Frälsarens orden