Gaston Victor Backman, född 11 juli 1883 i Rejmyre, död 18 februari 1964 i Uppsala, var en svensk anatom, antropolog och läkare. Han var tvillingbror till farmakologen Louis Backman och bror till Pierre Backman.

Biografi Gaston Backmans far Alfred Backman var regementsläkare. Efter studentexamen i Kalmar 1901 studerade Backman vid Uppsala universitet, blev med. kand. 1907 och med. lic. 1913. Han disputerade 1913. Han var amanuens vid Riksmuseets etnografiska avdelning 1910–1911Vetenskapsakademiens årsbok och 1916–1917. Backman var också underläkare, senare biträdande läkare vid Uppsala hospital 1912–19, läkare vid Säters hospital 1919–22. 1920 kallades han till att vara professor i anatomi vid Lettlands universitet i Riga samt direktör för de anatomiska och histologiska institutionerna där. Han bedrev forskning om den lettiska befolkningens rasegenskaper under dessa år.1925 blev han prosektor i anatomi vid Karolinska institutet, 1933 blev han professor i anatomi vid Lunds universitet och förblev det till pensioneringen 1948. Backman promoverades till hedersdoktor i anatomi vid Lettlands universitet 1925 och invaldes i Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund 1934.Vem är vem, Del 2, Bokförlaget Vem är vem, 1964

Backmans antropologiska forskning omfattar bearbetningar av arkeologiskt skelettmaterial och utredningar av variationer i kraniets former. Han studerade i början av sin karriär medeltida skelettmaterial och skrev en bok om de paleolitiska människorna. Efters sina år i Lettland inriktade han sig mer på den komparativa och humana anatomin och embryologin studerade han bronkernas och lungkärlens topografiska relationer, variationer inom muskel- och kärlsystemet och människofotens uppkomst. Backman studerade även kroppstillväxten och försökte utforska de matematiska lagar som styr individens tillväxt och utveckling. Han definierade begreppet organisk tid för jämförandet av olika åldersstadier hos växande organismer.Hjortsjö, Carl-Herman Gaston Backman, i Kungl. Fysiografiska Sällskapets Årsbok, Lund 1964

År 1935 skrev han den populärvetenskapliga Människoraserna och moderna rasproblem, som till större delen är en översikt av den dåtida kunskapen om fysiska skillnader mellan raserna, deras uppkomst och spridning. Backmans raser grundades på tysk forskning. Som källa använde han antropogen Egon von Eickstedts (1892–1965).Under 1930-talet forskade Eickstedt om Schlesiens befolkning vid polska grönsen. han ville visa att invånarna hade ”nordisk” och att de borde anslutas till Tyskland. 1935 redigerade han Zeitschrift für Rassenkunde, en viktig tidskrift i Nazitysklands om rasforskning.

Backman utgick från Eickstedts globala rasindelning, med olika ”raskretsar” också indelade ”raser”. Raskretsarna kallades europider, mongolider, negrider och austro-melanesider medan Amerikas urbefolkning var stabiliserade blandraser. Den europida raskretsen baserades Backman på tysk rasvetenskap. Han använde Hans F K Günthers fem raser i nordider, mediterraner, dinarier, alpiner och östeuropider. Rasindelningen baserades på yttre karaktärer. Backman använde blodgruppsforskningen och publicerade en karta över blodgruppernas spridning. Men det var antropometriska måtten främst det cefaliska indexet som var grundval för klassificeringen.

Hans indelningar innehöll också värderande omdömen, med beskrivningar av en rashierarki. Backman beskrev inte det högsta i hierarkin men raserna som stod lägst och de ingick grupper med svart hudfärg, Australiens aboriginer, ”bushmän” (san-folket), ”hottentotter” (khoikhoi- folket). De var evolutionärt outvecklade och Backman jämförade dem med djur och neandertalare. Svart hudfärg var tecken på en primitiva egenskap. Han ansåg primitiviteten vara ett genomgående drag. Associationen förstärkes genom illustrationerna i boken. Först avbildades en äldre ”bushmankvinna” och direkt efter en bild på en schimpans.Beskrivningen av aboriginernas framställdes på samma sätt:. Australierna var mänsklighetens mest primitiva och djurliknande ras. Han refererade F. Sarasin som 1924 redovisat en rad neanderthaldrag som paleomelanesiderna och australierna skulle ha, främst pannans lutning, nackhålets läge på kraniet, ögonbrynsbågarna, hakans form, mellersta ansiktet, "De kan visserligen] ej härledas direkt ur neanderthalarna utan stamma med dessa senare ur någon tidigare urform, en preneanderthalmänniska. […] Ansiktet är brett och lågt, såväl överkäke som underkäke skjuta kraftigt fram och giva ansiktet ett nosliknande utseende. Samtliga dessa drag äro ytterligt djurliknande, pitecoida (apliknande)."

Backmans åsikter som låg till grunder för kunskapsanspråken var starkt präglade av kolonialismens primitiva vildar. Svarta människors kroppar betraktade som barnsliga och djuriska. Med denna bakgrund är det lätt att tro att han skulle skriva samma eller ännu värre saker om svarta och icke-europeiska gruppers mentala egenskaper. Det är anmärkningsvärt att han inte gjorde det i Människoraserna och moderna rasproblem. Visst skrev han att svarta människor påstods vara lata och lögnaktiga, men det bara återgav vad andra påstått. Han menade att det fanns mentala rasskillnader, men han betonade att de var svårmätta och att vetenskapen inte visste nog för att beskriva dem. Han varnade för antagande att vissa raser var överlägsna, och hans påstående gällde också grupper han tidigare jämförde med neandertalare och schimpanser: "Otvivelaktigt är vår kännedom om ”primitiva” folks själsliga egenskaper, deras begåvning och deras andliga möjligheter ytterst sporadisk, ytlig och föga inträng ande. […] Otvivelaktigt spelar den omgivning vari ett folk lever och de allmänna omständigheter, varunder dess medlemmar växa upp, ett utomordentligt bestämmande inflytande på dess psykiska egenskaper. […] De gamla beskrivningarna, vilka man återfinner i antropologiska och etnografiska framställningar, äro i all sin torftighet grundade på missförstånd, feltolkningar och bristande inträngande i de främmande folkens psyke."Martin Ericsson: Vetenskapen som försvann. Svensk rasforkning efter 1935 sid 82 till 92I kapitlet Psykologiska olikheter mellan de olika människoraserna söker Backman alltså påvisa att dessa skillnader är tämligen små och att föreställningar om framför allt de europeiska rasernas överlägsenhet över andra, saknar grund. Han hänvisar i stället till sociala faktorer som förklaring till dessa skillnader. Den rasideologi som anammats av nazisterna avfärdar han helt: "Arierpropagandan vilar på en oriktig grund och på ovetenskapliga förutsättningar och är redan från början förfelad."Backman, Gaston Människoraserna och moderna rasproblem, s. 343. Albert Bonniers Förlag, 1935 Här framstår hans avståndstagande från nazisternas mycket klart.

Backman medverkan emellertid i flera stora uppslagsverk före 1935 och påverkade kunskapsanspråken i rasfrågor i uppslagsverken från 1920-talet och in på 1960-talet. Han skrev avsnittet om människoraser i Svensk uppslagsboks första upplaga 1934. Backman har också skrivit artiklar för Nordisk familjebok (2:a och 3:e upplagorna). Han författade artikeln Negrer för den andra upplagan av Nordisk familjebok. Artikeln är känd som ett exempel på den svenska rasbiologiska forskningen sätt att värdera olika raser under tidigt 1900-tal. Artikeln har blivit ökänd för sin beskrivning av afrikanska befolkningar på grundval kvasivetenskapliga rasteorier. Det mest citerade ur Backmans artikel:”I psykiskt hänseende kan negern sägas i allmänhet stå på barnets ståndpunkt med i regel klen begåfning och liflig fantasi. Han är glad och obekymrad, ehuru stundom skenbart allvarlig; han saknar kraft och uthållighet, hänger sig åt ögonblickets ingifvelser och snabbt växlande stämningar samt är mycket känslig med utprägladt sinne för det komiska. Han är vidare i besittning af ett rikt inre lif, kan stundom visa prof på utpräglad vänskaplighet, men ter sig i regel skygg, misstänksam och i saknad af hvarje spår af barmhärtighet och medkänsla.” Det är möjligt att händelserna i Tyskland påverkade Backman.Men han rasindelade också Europas befolkning under mellankrigstiden. I Bonniers konversationslexikon 1926 tillämpade han en indelning i fem raser med en nordisk ras. Den nordiska rasen påstods vara renast i Skandinavien och särskilt i Sverige. Gaston Backman var medarbetare i uppslagsverket och han är den sannolike författare av den osignerade artikeln.

Med mindre ändringar publicerades texten från Svensk Uppslagsboks första upplaga även i den andra upplagan 1951 och därefter (utan författarsignatur) i Nordisk familjeboks fjärde upplaga 1953 samt i Lilla uppslagsboken 1958 och 1966.

Förutom en stor mängd verk i vetenskapliga publikationer skrev Backman referat och recensioner i Hygiea, Ymer, Svensk medicinsk tidskrift och artiklar i dagspressen. Vidare har han behandlat Frimurareordens historia i artiklar och föredrag.

Gaston Backman ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.

Bibliografi i urval Bidrag till kännedomen om de medeltida svenskarnas antropologi. 1, Kranier och skelett från S. T. Clemens kyrkoruin i Visby, 1911 Människans förhistoria. D. 1, Den äldre stenåldern Stockholm, 1911 Die Bauchflosse der Selachier : Abt. 1 : Die Bauchflosse der Batoidei (Doktorsavhandling), Uppsala 1913 Das Wachstum der Körperlänge des Menschen, Lund, 1934 Människoraserna och moderna rasproblem, Stockholm, 1935 Die organische Zeit, Lund, 1939

Kuriosa Backmans föreläsningar om olika folkslags egenheter, bland annat zulukaffrernas, gjorde att han fick utstå en del skämt från studenterna i Lund. Bland annat skrev Toddybladets redaktion under bokstaven Z följande vers i de traditionella versraderna från A till Ö:

"Zulukaffern har en lång. Är det icke så, Gaston?"Carlsten, Anders, "Skånerasens egenheter", Sydsvenska Dagbladet (2001-07-09)

Referenser

Externa länkar

G. BACKMAN'S CONCEPTION OF ORGANIC TIME AND THE EXPERIENCE OF ITS APPLICATION Vem är Vem. Svealand. 1964

Kategori:Svenska antropologer Kategori:Svenska professorer i anatomi Kategori:Svenska rasteoretiker Kategori:Personer verksamma vid Lunds universitet Kategori:Personer från Skedevi socken Kategori:Födda 1883 Kategori:Avlidna 1964 Kategori:Män Kategori:Tvillingar Kategori:Gravsatta på Uppsala gamla kyrkogård Kategori:Ledamöter av Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund