Walter Serner, ursprungligen Walter Eduard Seligmann, född 15 januari 1889 i Karlsbad, Böhmen, Österrike-Ungern, död 23 augusti (troligtvis) 1942 i Biķernieki, Lettland, (mördad av Nazityskland), var en tyskspråkig juris doktor och författare. Han är förknippad med dadaismen i egenskap av provocerande essäist och poet.
Han blev senare även känd som en normativt utmanande novellist som förebådade den nya sakligheten. Dessutom var han en rättsligt prövad romanförfattare och en pjäsförfattare i verismens anda.
Hans debutverk, det dadafilosofiska manifestet letzte lockerung från 1920 publicerades på nytt sju år senare år 1927 i en utökad version och ramar in hans kortvariga författarskap genom att också vara det sista han gav ut. Det är även det enda verket av honom som översatts till svenska under titeln Handbok för svindlare. Och sådana som vill bli det (2010).
Biografi Familj Walter Seligmann föddes i den mondäna kurorten Karlsbad i Böhmen. Han växte upp som andra barnet till Berthold Seligmann (1852–1925), som var av judisk börd, och hans fru Emilie, född Gerstner. Deras hus, nr 1024 vid Elisabethkai,Nuvarande Antonín-Zápotocký-Kai. där Teplá mynnar ut i floden Eger, kallades Johore eller Villa Johore och rymde två familjer, en tidningsredaktion och ett boktryckeri. Fadern var redaktör och utgivare av det lokala veckobladet Karlsbader Zeitung som han grundat 1887 tillsammans med sin yngre bror Julius (1854–1921). De färdigställde tidningen i det familjeägda boktryckeriet fram till 1923 då veckobladets utgivning upphörde. Efter faderns död 1925 övertogs tryckeriet av Walters yngre kusin Lothar (1905–1928). Walter hade tre syskon, varav två tidigt emigrerade till USA. Hans yngre bror Herbert (född 1893) bosatte sig i New York redan 1911. Hans yngre syster Frida (född 1892) flyttade över 1914 och gifte sig där så småningom, medan hans äldre syster Adele (född 1888) av allt att döma bodde kvar i Karlsbad.
Studier Från det nya seklets första år, när den unge Walter Seligmann var 11 år gammal, gick han på ett statligt läroverk i sin födelsestad. Vid 19 års ålder, år 1908, blev han dock inte godkänd för högre studier vid sin "mogenhetsexamen", som studentexamen kallades också i Sverige vid denna tid. Han fick vänta till året efter med att avlägga sin examen och bli godkänd. Detta tilläts ske på en annan ort, i Kadaň. Strax därefter konverterade han från judendomen till katolicismen, den religiösa tillhörighet som modern hade haft som ogift, och han bytte namn till Walter Serner. Samma år började han läsa juridik i Wien.Walter Serner: Der Abreiser (1988), s 5-7. miniatyr|vänster|Minnesplakett över Walter Serner på adressen Augsburger Str 21 i Berlin-Charlottenburg. Den berättar att han bodde här 1912 då han bland annat medverkade i den expressionistiska tidskriften Die Aktion. Han fortsatte dessa studier i Berlin 1912 och blev året efter juris doktor vid Greifswalds universitet. Andreas Mosbacher, ordförande i Walter-Serner-Gesellschaft (det tyska Walter Serner-sällskapet), tillika domare i tyska Högsta domstolen, påvisade på hundraårsdagen av denna händelse, i november 2013, att denna doktorsavhandling var ett bedrägeri, som vid upptäckt – preskriptionstiden var fem år – hade kunnat rendera Walter Serner upp till tre års fängelse. Till över 80% överensstämde hans arbete med en avhandling som hade framlagts av Arwed Rüling vid Leipzigs universitet 1909.Se vidare denna hemsida för Walter-Serner-Gesellschaft , skött av Andreas och Mara Mosbacher. Välj i menyn: Trucs (Promotion 1913). Vad Walter Serner egentligen ville med sina juridikstudier är obekant. Någon ytterligare akademisk karriär gjorde han inte. Han arbetade inte som forskare eller undervisade vid något universitet. Han arbetade inte heller som jurist offentligt eller privat. Däremot titulerade han sig gärna "doktor" fortsättningsvis i olika sammanhang. (Efter 1923 då andra upplagan av hans första novellsamling utkom kallade han sig hellre "författare".)
Exil i krigsneutrala Schweiz Vid första världskrigets utbrott hösten 1914, knappa året efter sin promovering bodde Walter Serner återigen i Berlin. I december det året hjälpte han författaren Franz Jung, som olovligt avlägsnat sig från sin truppenhet, att framgångsrikt fly ur landet genom att utfärda något som såg ut som ett läkarintyg där Walter Serner gjorde ett tvetydigt bruk av just sin doktorstitel. Efter att ha sökts av kriminalpolisen i detta ärende och för att undkomma häktning begav sig Serner till det krigsneutrala Schweiz i februari 1915.Lebensstationen (hemsidan) Det skulle dröja sex år innan han återkom till Tyskland. I Zürich inledde han ett förhållande med läkarstudenten och författarämnet Angela Hubermann. Han hade även en varaktig kärleksaffär med den 22-åriga kabaréaktrisen Marietta di Monaco (1893–1981) från München. Hon skulle långt senare skildra denna förälskelse i en minnesbok, där doktor Serner benämns "doktor Zunder".Marietta di Monaco (1962), s 14–17. Själv skulle han tillägna henne sin första novellsamling Zum blauen Affen (1921). Walter Serner lärde också känna den 21-årige, tyske bildkonstnären Christian Schad, som även han befann sig i en påtvingad exil. Förutom ett professionellt samarbete utvecklade de en vänskap och slog följe periodvis de närmaste åren efter kriget. De kamperade till exempel ihop några månader i Neapel. De var tillsammans aktiva som dadaister i Genève, dit Serner flyttade från Zürich i september 1919 sedan han polisanmälts anonymt misstänkt för att vara bolsjevistisk agent och fått sin post beslagtagen. Senare vistades Serner för egen del i mängder av europeiska städer ända fram till mitten av 1930-talet. 1924 gjorde han ett första längre uppehåll i Barcelona och lärde känna den chilenske poeten Vicente Huidobro.T. Milch (1977): Vita, s 160.
Giftermål i Prag Tack vare en minnesskrift av Christian Schad är en del känt om Serner åren 1915–1927, men därefter är uppgifterna få. I samband med utgivningen av Walter Serners samlade verk grävde forskaren Thomas Milch (1953–1997) i slutet av 1970-talet fram nya uppgifter. Serner gifte sig den 5 februari 1938 i Prag med den tre dagar yngre Dorothea Stahl, född Herz (1889–1942). De hade träffats i Berlin och varit ett par sedan 1924. Efter den tyska inmarschen i Tjeckoslovakien i mars 1939 som en följd av Münchenöverenskommelsen, och efter införandet av Nürnberglagarna i det nyupprättade tyska protektoratet Böhmen-Mähren, prövades parets medborgarskap av de nazistiska myndigheterna. I egenskap av jüdischer Mischling ("judisk blandras") hade Walter Serner fortsatt kunnat betraktas som "riksmedborgare" med vissa fri- och rättigheter, men eftersom han hade en maka som definierades som "judisk", räknades även han som "jude". Detta innebar ett medborgarskap med begränsade fri- och rättigheter. De fick till exempel inte bo var de ville utan tvingades flytta till ett särskilt område som blev känt som "Prags getto". De fick inte heller arbeta med vad som helst. För Walter Serner rådde yrkesförbud som författare. Makarna Serner godkändes efter upprepade försök för utvandring till Shanghai, men först närmare två år efter inmarschen, i december 1940. Förmodligen fick de därefter inget visum dit, om de ens hade medlen som krävdes. Från september 1941 var de tvungna att bära en tydlig judestjärna på ytterplagg utomhus.
Död Den 10 augusti 1942 deporterades makarna Serner från Prags getto, där Walter Serner av och till hade försörjt dem som språklärare, till koncentrationslägret Theresienstadt. Tre eller fyra dagar före avfärd skulle de infinna sig med högst 20 kg packning på en angiven uppsamlingsplats i Prag. Härifrån fick de gå en bra bit på avresans morgon till stationen. Efter transporten stannade tåget 2,5 km från lägret och de deporterade var tvungna att under sträng bevakning springa med sin packning resten av vägen. Ordföranden i det tyska Walter Serner-sällskapet professor Andreas Mosbacher kunde först 2012 påvisa makarnas vidare transport från Theresienstadt till Lettland den 20 augusti. Där avrättades de med all sannolikhet några dagar senare i Biķernieki utanför Riga tillsammans med 998 andra från samma tågtransport; ingen rapporterades ha undkommit.Se hemsidan, Elementares (Lebensstationen). Den gängse avrättningsmetoden här var att fångarna fick lägga sig på redan skjutna kroppar i en grävd grop för att därefter själva bli skjutna från gropens kant.
Verk Från sommaren 1909, då Walter Serner skrev in sig vid universitetet i Wien för att läsa juridik, och fram till sommaren 1911, författade han närmare 20 artiklar åt faderns och farbroderns veckoblad Karlsbader Zeitung, om konst och teater från dubbelmonarkins huvudstad. Sommaren 1911 organiserade han en separatutställning i Café Park Schönbrunn av den expressionistiske bildkonstnären och dramatikern Oskar Kokoschka i födelsestaden Karlsbad. Från början av februari 1912 till slutet av november 1914 medarbetade han i den vänsterorienterade kulturtidskriften Die Aktion utgiven i Berlin.Se Walter Serners hemsida I oktober 1913 skrev han förordet till en nyöversättning av en fransk läkares omfattande, närmare hundra år gamla, vetenskapliga arbete om prostituerade och deras situation i Paris, vilket utgavs av ett förlag inriktat på sexologi – eller Sexualwissenschaft som det hette – i Berlin.A.-J.-B. Parent-Duchâtelet: Die Sittenverderbnis und Prostitution des weiblichen Geschlechts in Paris unter Napoleon I. Online: International Dada Archive Sin första prosaberättelse publicerade Walter Serner i mars 1915 under pseudonymen Wladimir Senakowski i tidskriften Der Mistral efter flykten till Schweiz.Se Walter Serners hemsida. Välj Der Mistral (1915) i menyn. Från oktober 1915 till maj året efter utgav han åtta nummer av Sirius, en egen månadstidskrift för litteratur och konst i Zürich.Uppgifter om åren 1909–1917 har hämtats härifrån. physiologus.de Denna kortfattade sammanställning av biografiska data är gjord av Thomas Milch.Se även Walter Serners hemsida Välj i menyn Sirius 1915/1916
Mouvement Dada miniatyr|Omslaget till förstautgåvan av Walter Serners manifest dada (1920). Mot slutet av år 1916 blev Walter Serner en del av dadakretsen.H. Richter (1964), s 34. Då bildades, enligt Hans Richter, société anonyme pour l'exploitation du vocabulaire dadaïste. Detta "aktiebolag för utvinnande av dadaistiskt språkbruk" bestod (länge anonymt) av Hans Arp, Walter Serner och Tristan Tzara. Efter Hugo Balls sorti i slutet av maj 1917 blev detta "bolag" ett centrum för dada i Zürich.T. Milch (1977): Zu den Texten, s 121. Hans Arp mindes senare hur de tre hade suttit på Café de la Terrasse och skrivit en diktcykel tillsammans på ett sätt som surrealisterna längre fram skulle kalla automatisk poesi.Hans Arp (1955), s 54. Denna kollektivt skapade poesi lästes upp vid dada-soaréerna, ett par av alstren trycktes också i tidskriftsform. De skiljer sig genom sin gemensamma framställningsprocess från en något tidigare dadaskapelse kallad simultandikt, där flera individuellt skrivna dikter reciterades av sina upphovsmän samtidigt.R. Huelsenbeck (1920), s 14. T. Milch: Zu den Texten (1977), s 121.