Johan Richard (J.R.) Danielson-Kalmari, hette fram till 1906 Danielson, född 7 maj 1853 i Hauho, död 23 maj 1933 i Helsingfors, var en finländsk historiker och politiker. Han var professor i allmän historia vid Helsingfors universitet från 1880 och tillförordnad vice kansler 1903–1906. Som ledamot av lantdagen 1885–1914 var han en av förgrundsgestalterna i det gammalfinska partiet och en av de centrala företrädarna för den så kallade undfallenhetslinjen under förtrycksperioderna.

Bakgrund och utbildning Danielson-Kalmari var son till kaplanen i Hauho, sedermera kyrkoherden Johan Filip Danielson, och Amanda Lovisa Palander. Han inledde sin skolgång i högre elementarskolan i Tavastehus och flyttade sedan till Finska elementarskolan i Jyväskylä, varifrån han utexaminerades 1870. Vid universitetet studerade han först grekisk och romersk litteratur men övergick inom kort till historia.

Åren 1876–1877 företog Danielson en studie- och forskningsresa till Tyskland, där han påverkades av bland andra historikern Johann Gustav Droysen och nationalekonomerna Adolph Wagner och Gustav Schmoller. Wagners och Schmollers så kallade katedersocialism – ett slags konservativ socialreformism som ville förbättra arbetarklassens villkor utan att överge äldre samhällsvärderingar – kom att forma inte bara Danielsons historiefilosofiska tänkande utan också hans politiska och sociala åsikter. Han ingick äktenskap 1878 med Jenny Mathilda Heurlin.

Universitetet J.R. Danielson-Kalmari blev docent i allmän historia vid Helsingfors universitet 1878, professor 1880 och fil.dr. 1881. Utnämningen till professor föregicks av en hård strid med den svenskspråkige medsökanden Magnus Gottfrid Schybergson; den svenska opinionen ansåg att tillsättningen hade skett på språkpolitiska grunder, och en vetenskaplig dialog mellan de två fortsatte länge efteråt. Han innehade flera förtroendeposter inom universitetsvärlden: från 1903 till 1906 var han tillförordnad vice kansler, och deltog livligt i studentlivet som kårordförande och avdelningsinspektor. Danielson-Kalmaris vetenskapliga produktion på det historiska området var av betydelse för uppkomsten av teorin om den "finska nationalstaten" såsom förutsättningen för Finlands lyckliga utveckling som självständig stat. Inspirerad av Karl Lamprecht formulerade han doktrinen att självständigheten var det allting överskuggande mål Finlands historia hela tiden strävat mot och att historikerns roll var att utforska denna väg – ett organiskt synsätt som sedermera kommit inom finländsk historiografi att kallas "nyckel-/kikhålet av den 6:e december".Per Olof Sjöstrand, Hur Finland vanns för Sverige. En historia för nationalstater. Uppsala 1996, s. 70

Tillsammans med E. G. Palmén, Volmari Porkka, Oskar Emil Tudeer och Valfrid Vasenius grundade Danielson-Kalmari 1881 tidskriften Valvoja, som blev plattform för en mer moderat och socialt engagerad fennomani än den äldre generationens. Gruppen kring Valvoja såg sig som en intellektuell mellangeneration som "humaniserade fennomanin".

Hans mest framstående elev var Gunnar Suolahti. De finländska historiedagarna börjar årligen på Danielson-Kalmaris Suviniemi i Vääksy i Asikkala, som är öppet för allmänheten.Asikkala kommun I Lahtis finns ett monument över Danielson-Kalmari.

Politiken Vid sidan av den akademiska karriären var Danielson-Kalmari aktiv inom politiken. Från 1885 till 1906 var han medlem av lantdagen, där han tillhörde prästeståndet, för att 1907 övergå till enkammarlantdagen, som han tillhörde fram till 1914. Han invaldes i grundlags- och statsutskotten och deltog i många viktiga kommissionsarbeten, bland annat i representationsreformkommittén mellan 1905 och 1906.

Danielson-Kalmari var en av förgrundsgestalterna och ledarna i det gammalfinska partiet, och utnämndes efter Yrjö-Koskinens död 1903 till ledare för Finska partiet. I de konstitutionella konflikterna med Ryssland intog han ursprungligen en mot den tsaristiska reaktionen avvisande hållning, men uppträdde sedermera medlande mellan de olika positionerna i konflikten. I broschyren Mihin suuntaan? (1901, sv. övers. I vilken riktning?) sökte han göra gällande att ämbetsmännen saknade befogenheter att pröva lagligheten av föreskrifter som utfärdades från högsta ort. Därigenom hamnade Danielson-Kalmari bland de så kallade undfallenhetsmännen, som hade sin talesman i Yrjö-Koskinen.

År 1904 utsågs Danielson-Kalmari till medlem av den så kallade Tagantsevska-kommittén, en rysk-finsk kommitté som behandlade de statsrättsliga relationerna mellan storfurstendömet och Ryssland. Han förespråkade en överenskommelse som tydligt skulle dra upp gränserna mellan finsk och rysk lagstiftning. Sommaren 1908 blev han minister utan portfölj i Edvard Hjelts koalitionssenat, men avgick redan våren 1909 tillsammans med hela senaten sedan man vägrat publicera en av kejsarens lagtolkningar.

Vid partikongressen 1917 ställde sig Danielson-Kalmari mot självständighetssträvandena och varnade för att fika efter för mycket; han betonade att Finland var en "oskiljaktig del" av det ryska riket och borde uppträda lojalt, även om han samtidigt önskade en utvidgning av autonomin. Efter bolsjevikernas maktövertagande i Petrograd ansåg han dock att det enda alternativet var att lösgöra sig från Ryssland. År 1918 var han tyskvänlig och monarkist; han såg ett kungadöme som den bästa garantin för Finlands självständighet gentemot det ryska hotet och för att förhindra nya revolutionsförsök.

Danielson-Kalmaris idéer fick en överraskande renässans efter fortsättningskriget, då president J. K. Paasikivi ansåg sig följa samma linje som gammalfinnarna i början av seklet – den relativa eftergiftens linje, om än under betydligt svårare förhållanden.

Utmärkelser

Bibliografi över svenska utgåvor

Källor

Noter

Vidare läsning

Externa länkar Riksdagsmatrikel Historiska humanister Johan Richard Danielson-Kalmari i 375 humanister 12.1.2015, humanistiska fakulteten vid Helsingfors universitet

Kategori:Prästeståndets lantdagsledamöter Kategori:Ledamöter av Finlands lantdag för Finska partiet Kategori:Finländska historiker Kategori:Personer verksamma vid Helsingfors universitet Kategori:Finländska professorer

Kategori:Födda 1853 Kategori:Avlidna 1933 Kategori:Män Kategori:Gravsatta på Sandudds begravningsplats