thumb|stående=1.3|Stockholms stadshus ett exempel för svensk nationalromantik, ritat av arkitekt Ragnar Östberg och invigt 1923. Hötorgsskraporna från 1960-talet och Klara kyrka med anor från 1280-talet syns i bakgrunden. Vy över Riddarfjärden i januari 2006. miniatyr|stående=1.3|Längs med Ålstensgatan finns de kända Per Albin-radhusen. I ett av dem bodde statsminister Per Albin Hansson. Området uppfördes 1932-1933 av byggmästare Olle Engkvist och ritades av arkitekt Paul Hedqvist. Arkitekturen är typiskt funktionalistisk. Arkitekturen i Stockholm har en historia som sträcker sig tillbaka till 1200-talet, eventuellt ännu längre. Enligt en del källor kan det ha funnits en enkel försvarsanläggning, en kastal eller liknande, på Stadsholmens nordöstra del kring 1200 eller redan i slutet av 1100-talet.Thomas Hall, 1999, sida 17 Bebyggelsen i Stockholm har präglats av stadens speciella läge mellan Mälaren och Östersjön, av Hansan, av stormaktstiden och industrialismen, av funktionalismen, av spårvagnens, bilens och tunnelbanans framfart samt av en stark vilja att forma staden till en för sin tid modern levnadsplats.
De flesta större byggnadsverk i Stockholm har huvudsakligen utformats genom influenser från utlandet. Under 1600- och 1700-talen värvades utländska arkitekter till staden och under senare perioder hämtade svenska arkitekter sin inspiration på sina studieresor i Europa, på 1900-talet även i USA. Utländska trender kom vanligtvis lite senare till Sverige och anpassades då till svensk smak och svensk tradition, där exempelvis nyklassicism blev till svensk gustaviansk stil och 1920-talsklassicism med art déco blev till en egen stilriktning, ofta kallad Swedish grace.
Stockholms historiska bebyggelse är i stort bevarad, mycket beroende på att staden undsluppit förstöring genom krig, som drabbat så många andra städer i Europa. Stockholms bebyggelse går även hand i hand med stadens infrastruktur, därför handlar denna artikel inte bara om Stockholms byggnader utan berör även stadens större infrastrukturprojekt. Sedan år 2010 arrangerar Stockholms stad en för allmänheten öppen tävling om Årets Stockholmsbyggnad. Arkitektur i Stockholm beskriver bevarade och planerade byggnadsverk i Stockholm med omgivning.
Bebyggelseutvecklingen 1250–1600 Stockholms äldsta stadsdel är Gamla stan och här finner man även stadens äldsta byggnader eller byggnadsrester, exempelvis efter en kastal, föregångaren till Slottet Tre Kronor, som var en borg- och försvarsanläggning som Birger jarl lät uppföra vid 1200-talets mitt och byggnader på Helgeandsholmen från 1200-talets slut.Thomas Hall, 1999, sida 22 Vid utgrävningar i den så kallade Riksgropen 1978 fann man rester efter stadsmuren från 1500-talet, Helgeandshusets kyrkogård och husgrunder från 1200-talet, av allt detta är inget kvar idag ovan jord.
När det gäller bevarade byggnadsverk är det oftast kyrkliga eller kungliga byggnader, eftersom dessa i regel var uppförda i beständiga byggnadsmaterial, enklare trähus finns inte kvar från denna tid. Birger jarls torn ansågs länge vara Stockholms äldsta bevarade byggnad, men det är ett försvarstorn i Gustav Vasas befästningsverk från omkring 1530. Idag anses delar av Riddarholmskyrkan från 1280-talet vara Stockholms äldsta. Medan Riddarholmskyrkan blev kungligheternas begravningskyrka så blev Storkyrkan kröningskyrka. Även Storkyrkan har liksom Riddarholmskyrkan byggts om och till åtskilliga gånger. Rester av den första 1200-talskyrkan finns i tornets norra mur. Storkyrkan, eller Sankt Nicolai kyrka, är domkyrka i Stockholms stift.
Utanför dåtidens Stockholm finner man främst Bromma kyrka, en rundkyrka från andra hälften av 1100-talet, Spånga kyrka samt Brännkyrka kyrka från ungefär samma tid som idag betecknas som några av Stockholms äldsta bevarade byggnadsverk.
På 1430-talet omnämndes Stockholm första gången som Sveriges huvudstad, då hade staden redan växt under 200 år och dess bebyggelse utvecklats i former som kännetecknade handelsstäderna kring Östersjön under Hansan.Bedoire 1977, sida 12–13 Under den tiden anlitades gärna tyska hantverkare att uppföra byggnader i Gamla stan och tyska byggtermer flöt in i svenska språket. Under den tiden uppfördes ett gilleshus för tyska köpmän, som sedermera byggdes om till Tyska kyrkan.
På malmarna, som områden norr och söder om Gamla stan kallades, fanns mellan 1200- och 1600-talet bara en enkel bebyggelse i form av bodar och skjul, utan någon planerad form.
Byggnadsverk från tiden
1600–1720 Under stormaktstiden utvecklades även Stockholm till en huvudstad av europeisk betydelse. Kraven på att vara en representativ storstad växte, samtidigt ökade folkmängden från 15 000 personer (1635) till 60 000 personer (1685). 1600-talet var en period av enorm befolkningsexpansion och en byggverksamhet utan motstycke före industrialismen.Bedoire 1977, sida 14
Nu var staden tvungen att styra expansionen i ordnade former. Omfattande stadsplaneringar påbörjades under 1620-talet och utvecklades under Clas Larsson Fleming på 1630- till 1640-talen. Idéerna kom från renässansen, det skulle vara regelmässiga och rätvinkliga rutnät av gator och kvarter. På Norrmalm var det genomfört, på Södermalm fanns det fortfarande ett ”vildvuxet” gatunät som en karta från 1642 illustrerar. Det byggdes snabbt och på kort tid hade Stockholm fått ett helt nytt ansikte, värdigt en europeisk huvudstad (se Stadsplanering i Stockholm).Råberg m.fl. (1985), sida 13
Vid 1600-talets mitt efterträddes renässansens stilriktning av fransk och italiensk smak och arkitekter från europeiska länder kallades till Stockholm. Simon de la Vallée kom från Paris och ritade Riddarhuset. Hans son Jean de la Vallée och den tyskfödde Nicodemus Tessin d.ä. blev ledande arkitekter med byggnader som Södra stadshuset, Axel Oxenstiernas palats, Katarina kyrka, Stenbockska palatset, Wrangelska palatset och många fler på sin meritlista. Nicodemus Tessin d.ä. utnämndes 1661 till stadens och därmed landets första stadsarkitekt. Han innehade tjänsten till sin död 1681.
Byggverksamheten i Stockholm kulminerade under 1660- till 1670-talen och avstannade i samband med Karl XI:s reduktion. År 1697 brann Slottet Tre Kronor och nybyggnaden av Stockholms slott under Nikodemus Tessin d.y. skulle bli den största byggnadsuppgiften fram till 1700-talets mitt. Det nuvarande slottet uppfördes i en blandning av romersk palatsbarock och fransk renässans, det stod färdigt omkring 1750.Bedoire 1977, sida 71.
Utanför staden byggdes vid denna tid också många slotts- och herrgårdsanläggningar, så som Drottningholms slott, Skokloster slott, Karlbergs slott, Hässelby slott, Rosersbergs slott, Ulvsunda slott och Åkeshovs slott.
Byggnadsverk från tiden
1720–1800 Stockholm växte nu i långsammare takt och man fortsatte i stort att bebygga Flemings rutnät. Befolkningen ökade inte alls och var 1751 samma som 1685, alltså omkring 60 000 personer. Från år 1718 stod stadens byggnadsfrågor under överinseende av en stadsarkitekt, en av dem var Johan Eberhard Carlberg som med stor kompetens utövade ämbetet mellan 1727 och 1773. Det stora byggnadsprojektet var Stockholms slott som med knappa resurser drevs fram under 60 år från 1690 till omkring 1750, först under Nikodemus Tessin d.y. och efter hans död 1728 under Carl Hårleman. Nicodemus Tessin d.y. lade fram en stadsplan för att förlänga och bredda Sveavägen som en lång boulevard ända ner till Gustav Adolfs torg, denna plan skulle påverka både Lindhagenplanen och Stockholms stadsbyggnadskontor ända fram till 1940-talet.Förslag till breddning av Sveavägen enligt Lindhagenplanen
Under Gustav III:s regeringstid fick Stockholm en tid av kulturell inriktad byggverksamhet.Bedoire 1977, sida 16 Gustav III, även kallad teaterkungen, byggde Drottningholms slottsteater och det Gustavianska operahuset (Gustav III:s opera) vid Gustav Adolfs torg. Operan revs 1891 till mångas förtvivlan. Under Gustav III byggdes även Hagaparken med många byggnader och anläggningar. Parken anlades av Fredrik Magnus Piper efter engelsk förebild och Louis Jean Desprez, Olof Tempelman och Carl Christoffer Gjörwell, samt Louis Masreliez ritade byggnader och inredningar. Piper stod även för gestaltningen av Drottningholms engelska park och Gjörwell för Garnisonssjukhuset i Stockholm. Gustav III:s gigantiska projekt med Stora Haga slott avbröts i förtid när Gustav III mördades 1792 och blev bara en stor källargrund i gråsten.
Byggnadsverk från tiden
På 1700-talet uppfördes av förmögna privatpersoner ett stort antal så kallade malmgårdar i och omkring Stockholm. Dessa herrgårdsliknande byggnader tjänade i början huvudsakligen som sommarnöjen, men blev sedermera allt mer till åretruntbostäder. Kännetecknande var stora trädgårdar, oftast nyttoträdgårdar som fanns i anslutning till malmgårdarna. Idag finns 38 malmgårdar bevarade, de flesta ligger på Södermalm. Några av dessa är Kristinehovs malmgård (1790-talet), Reimersholm (1798), Paschs malmgård (1750-talet), Molitors malmgård (1700-talet) och Karlshälls gård (1838).
Malmgårdar från tiden
1800–1913 1800-talets första hälft karaktäriserades av stagnation och tämligen begränsad byggverksamhet. Man byggde huvudsakligen sjukhus, kaserner, fängelser och vetenskapliga byggnader i stadens ytterområden.Bedoire 1977, sida 17 Vid 1800-talets mitt var fortfarande endast Gamla stan en tätbebyggd stenstad, men med industrialismens intåg i Sverige och Stockholm ändrade sig bilden snabbt igen. Industrier anlades i stadens utkanter och järnvägen var det nya transportmedlet. Stadens 1700-talsstandard höll inte för den explosivt växande befolkningen, med flera koleraepidemier till följd. De hygieniska förhållandena var mycket dåliga och vid 1850-talet var Stockholm en av Europas osundaste städer.Informationstavla vid Eriksdalsbadet, Skanstull
Under Albert Lindhagen skapades en första generalplan, Lindhagenplanen, för Stockholms malmar och Kungsholmen för att ge staden ljus, luft och grönska. Han ville att staden skulle genomkorsas av breda, trädplanterade esplanader och boulevarder. Däribland föreslog han en 70 meter bred Sveaväg (senare Sveavägen) i stil med Champs-Elysées från Brunnsviken ända fram till Gustav Adolfs torg, utan hänsyn till bebyggelse eller terräng, rätt över Adolf Fredriks kyrka, Hötorget och Brunkebergstorg. Lindhagens stadsplan blev dock endast delvis genomförd. Han stod även bakom ordningsstadgor för brandfrågor, bostadsbyggandet och hälsovård, som var av stor betydelse för en enhetlig bebyggelse som uppstod på malmarna. 1861 anlades på hans initiativ stadens första vattenverk, Årstaverket vid Skanstull och den bättre hygienen visade direkt positiva resultat i minskad dödlighet (se Vatten och avlopp i Stockholm).
Ett intensivt byggande präglade 1800-talets senare hälft. Stadens befolkning tredubblades från 100 000 till 300 000 personer med bostadsbrist till följd. Idéerna för utbyggnaden av stenstaden hämtades främst från de stora kejsarstäderna på kontinenten, S:t Petersburg, Wien, Paris och Berlin. Stadsplanerna för dessa städer byggde på en klassicistisk tradition med rätvinkliga kvarter inordnade i ett storskaligt system av gatuaxlar och platsbildningar.Bedoire 1977, sida 19 Bostadshusen, ibland föraktfullt kallade ”hyreskaserner”, fyllde tätt byggda hela kvarter så att flera bakgårdar efter varandra kunde bildas, där solen lyste med sin frånvaro. Som en motreaktion introducerades trädgårdsstaden i Stockholm (se Stockholms trädgårdsstäder). I juni 1906 såldes de första 29 egnahemstomterna i Enskede trädgårdsstad (numera en del av Gamla Enskede) som hade stadsplanerads av Per Olof Hallman med inspiration av den österrikiske stadsplaneraren Camillo Sitte. Den hjärtformade planen omfattade en yta av cirka 60 hektar och var beräknad att med föreslagen bebyggelse kunna rymma bostäder för omkring 7 000 personer ur arbetarklassen.
Arbetarbostäder från tiden